ANALYS - BOWLING FOR COLUMBINE

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

ANALYS – BOWLING FOR COLUMBINE

Bowling for Columbine är en dokumentärfilm skapad och regisserad av den ”obekväma amerikanen” Michael Moore. Dokumentärfilmen som kom ut 2002 och som har väckt starka känslor var den en har visats i världen skildrar dagens USA utifrån Michael Moores perspektiv.

I början av filmen visas den hemska massakern vid Columbine highschool där tolv elever och en lärare miste livet. De blev brutalt nedskjutna av två pojkar som gick på skolan. I början av filmen får man också se videoklipp från skolans övervakningskameror när detta skedde. Jag tror att Michael Moore medvetet visar detta i början av filmen för att få oss tittare att komma in i sinnesstämningen.

Annars handlar filmen mest om den där rädslan som förföljer våra västerländska samhällen. En rädsla som får oss att beväpna oss med skydd, larm och i USA med mängder av vapen. Det tragiska är dock att denna fruktan inte har någon egentlig verklighetsförankring. Med andra ord världen och främst USA är inte så farligt som många tror. Efter många intervjuer med privatpersoner för att försöka ta reda på vad det egentligen är som ligger till grund för denna hysteri, har Michael Moore kommit fram till att det varken är våldsfilmer eller musik som ligger till grund för rädslan i USA. Detta eftersom de i många andra länder med mindre rädsla lyssnas på samma musik och kollas på lika våldsamma filmer.

Det kan inte heller enbart bero på lättillgängligheten på vapnen i USA, för enligt undersökningar är vapentätheten lika stor i tillexempel Canada som i USA, men där är dom inte lika rädda. Men var kommer då denna rädsla ifrån?

Jo enligt Michael Moore kommer denna rädsla främst från massmedierna i USA. De har en tendens att förstora upp och intensifiera våldshandlingar och dylikt, samtidigt som det flesta amerikaner saknar egen förmåga till kritisk analys. I Canada däremot, försöker massmedierna istället för att förstora upp diverse våldshandlingar, mana till lugn och rationellt tänkande och därför är dom inte lika rädda och detta leder i sin tur till färre mord där. Alltså rädsla föder rädsla.

Vad grundar han då sina argument på? Det mesta av de fakta som ligger till grund för hans teser och argument är hämtade från intervjuer med allmänheten, och jag tror att han medvetet vinklat dem på det sättet att det endast är de intervjuer som har ett sånt utfall att de stödjer hans teser som kommer med i filmen.

Tesen (eller fakta) är att USA är det land i världen där flest människor blir mördade. Detta skulle enligt honom bero på rädslan i landet som då främst massmedier ger upphov till. Tillsammans med det faktum att amerikanarna är ägare till för många vapen är ingen bra kombination. De motargument som bemöts är att rädslan i det amerikanska samhället kan ha andra orsaker. Men dessa slår Michael Moore skickligt hål på genom att jämförta läget i USA med läget i länder där de så kallade andra orsakerna också finns närvarande.

Han tar Kanada som exempel när han ska motbevisa argumentet att det är tätheten på vapen som leder till en massa mord. Kanada har en lika stor vapen täthet som USA, och där låser man inte ens om sig! Risken att bli mördad är ännu mindre. Rädslan som ger upphov till allt våld i det amerikanska samhället kan således inte bero på alla vapnen. Morden förklaras således av denna rädsla som hela tiden råder i det amerikanska samhället. Rädslan i sin tur är resultatet av att massmedier hela tiden har en tendens att förstora upp saker och ting. Vapnen utgör bara ett medel för rädslan att skörda sina offer.

Efter att ha sett filmen och reflekterat kring vad den vill ha sagt (eller vad Michael Moore vill ha sagt) har jag kommit fram till att hela filmen måste tas med en nypa salt eller kanske till och med, med en stor skopa salt. Vi ska inte glömma att dokumentären är gjord av en person i desperat behov att under dryga två timmar försöka påverka oss att tycka på ett visst sätt.

Däremot säger jag inte att jag inte alls tror på denna dokumentär, tvärt om. Michael Moores huvudteser att amerikanarna är ett folk i rädsla, och att rädslan tillsammans med alla vapen ger upphov till fler mord i USA än i de flesta andra västeuropeiska länder, är jag bered att hålla med om.

Men det betyder inte att man inte ska kunna förhålla sig kritisk eller?
Frågorna som man ska och som jag ställer mig är, hur mycket har Michael Moore egentligen vinklat intervjuer så att de ska passa in i hans bild av Amerika? Har han låtit alla som vill få chansen att ge sin bild av historien? Finns det något företag eller någon annan organisation som har intresse i den verklighet som målas upp och som kan ha gett Michael Moore ekonomiskt stöd i utbytte mot att han tar med vissa saker?

Detta är frågor som jag inte kan ge något säkert svar på men jag utgår ändå från att han har valt det han vill ha med och således är denna dokumentär som nästan alla andra dokumentärer argumenterande och partiska. Detta leder till en ny fråga och det är, vad vill denne Michael Moore egentligen att vi ska tycka och tänka, och på vilka sätt försöker han påverka oss att tycka som han vill?

Självklart använder han sig av olika knep och det första var när han visade oss massakern på Columbine high School, djupare analyserat vill han att vi ska förstå vilka konsekvenser rädslan kombinerat med vapen kan få. Därefter använder han sig av att jämförta USA med ett lugnare land t ex Kanada för att förstärka intrycket av att amerikaner är rädda. Det var slående vilken kontrast det va mellan amerikanarnas svar och kanadensarnas svar här han frågade hur trygga de kände sig. Jag tycker också att han anspelade lite på att amerikaner är dumma och överspända.

En annan sak som har nämnts och som måste nämnas igen är vinklingarna från Michael Moores sida. Ingen vet ju exakt hur många intervjuer han hade att välja emellan när han skulle välja vilka av dem som skulle vara med i dokumentären (förutom han själv). Hans makt att påverka är således mycket stor och det var därför jag tidigare antydde att filmen måste tas med en nypa salt. Ibland varvar han dokumentärens allvar med lättsamma klipp från t ex S...