De subtropiska kräftdjurens morfologi

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning och frågeställning

Jag har valt att skriva om de subtropiska kräftdjurens morfologi.
De frågor jag har ställt mig är för det första vad som utmärker ett subtropiskt klimat, vilka kräftdjur som är subtropiska och om kräftdjuren i subtropiska vatten skiljer sig från kräftdjur i andra klimatzoner.
Jag har också velat utreda kräftdjuren som art, vilka underarter som existerar och vilken grupp av djur kräftdjuren hör inunder.
Slutligen ska jag försöka skildra de subtropiska kräftdjurens morfologi, ge några mer detaljerade exempel och även klarlägga vad begreppet morfologi innebär.


Den subtropiska klimatzonen

Den subtropiska klimatzonen befinner sig mellan de tropiska och de tempererade zonerna. Det finns lite olika definitioner för klimatzonerna men några av de vanligaste för den subtropiska klimatzonen är att den befinner sig mellan 23.5-40° N and 23.5-40° S latitud. Subtropiskt klimat brukar kännetecknas av en lång varm sommar, med en medeltemperatur på över 20 grader Celsius i den varmaste månaden. Vintern är kortvarig och mild, frost kan förekomma. Medeltemperaturen för den kallaste månaden får inte understiga 10 och heller inte överstiga 18 grader Celsius. Man kan dela in det subtropiska klimatet i fem undergrupper. Dessa är Monsunregnområdet, grässtäppsområdet, buskstäppsområdet, öken och vinterregnområdet.
De subtropiska kräftdjurens karaktäristika
I jämförelse med tropiska och tempererade områden förekommer inte många arter av kräftdjur i det subtropiska klimatet. Anledningen är att de flesta kräftdjur trivs i fuktiga miljöer. Det tropiska klimatet skänker värme och fukt, det tempererade klimatet erbjuder kyligare men fuktiga omgivningar medan det subtropiska klimatet är torrt och milt och därför inte i lika hög grad lämpar sig för kräftdjur. De arter av kräftdjur som återfinns i subtropiska omgivningar är tillstörsta delen inte specifikt subtropiska utan existerar även i de andra klimatzonerna i världen. Man kan därför dra slutsatsen att det inte skiljer nämnvärt mellan subtropiska kräftdjur och kräftdjur i andra klimatområden. Det finns dock några specifika subtropiska arter som t ex den turkiska kräftan, den kinesiska kräftan och den japanska jättespindelkrabban.

Kräftdjuren som art

Det finns omkring 40 000 kräftdjur i världen
Kräftdjurets latinska namn är Crustacea. Det finns ca 30 000 kända arter av kräftdjur, och antagligen finns det fler.
Kräftdjuren hör till gruppen leddjur (Arthropoda) som är den artrikaste gruppen på jorden. Leddjurens kropp och ben är ledade, därav namnet. I denna grupp befinner sig förutom kräftdjur också insekter och spindeldjur. Man vet ännu inte från vilken djurgrupp leddjuren har sitt ursprung men de kan spåras 550 miljoner år bakåt i tiden. Kräftdjuret delas in i in åtskilliga klasser eller understammar. Släktskapet mellan de olika familjemedlemmarna är komplicerat och ännu inte väl utrett.
En grupp är bladfotingarna (Branchiopoda), där inunder hör också hinnkräftorna (Cladocera) som även kallas vattenloppor.
I gruppen Maxillopoda ingår musselkräftorna (Ostracoda), hoppkräftorna (Copepoda), karplössen (Branchiura) och rankfotingarna (Cirripedia)som t.ex. havstulpaner.
Till storkräftor (Malacostrata) hör gråsuggor, märlkräftor, tångloppor, räkor, kräftor och krabbor.

Kräftdjurens morfologi

Morfologi är läran om levande organismers uppbyggnad och form, deras struktur och anatomi. Däggdjur har ett s.k. endoskelett, det vill säga ett skelett som är beläget inuti kroppen. Leddjuren däremot har ett s.k. exoskelett uppbyggt av kitin, närmare bestämt ett "hudskal", ett skelett som omsluter kroppen. Detta skyddar djuret men fungerar också som ett fäste för musklerna. Skalet är som en rustning bestående av flera små plattor med skyddande hinnor emellan, vilket gör att kräftdjuren ändå kan röra sig lätt. Djuret skiftar skal allteftersom det växer. Det nya höljet finns under det gamla och hårdnar strax efter utskiftningen. Kräftdjuren har en mun bestående av flera rörliga delar och två ögon som många gånger sitter på skaft. Många kräftdjur har tio ben och de två främsta fungerar vanligtvis som fångstarmar med gripklor. Ett flertal kräftdjur är mycket färgrika, detta beror på ämnen som finns i födan. Åtskilliga kräftdjur blir mycket gamla, ibland upp till hundra år eller ännu äldre. Den kinesiska och den turkiska kräftan är exempel på subtropiska varianter av kräftdjur. Dessa skiljer sig inte nämnvärt från andra kräftor.

Bland de minsta kräftdjuren, som hör in under plankton har vi hinnkräftorna (Cladocera). De blir ca 0.1-1cm långa. Dom håller balansen med sina långa antenner när de simmar. Under sommarhalvåret existerar endast honor som förökar sig utan befruktning. Detta kallas för partenogenes, det vill säga jungfrufödsel. Frampå hösten bildas hannarna.
Musselkräftorna (Ostracoda) är också planktondjur. De liknar musslor, därav namnet, men är endast några millimeter långa. Kroppen saknar segment. Hos vissa varianter av musselkräftor förekommer partenogenes.

Ett tredje planktondjur är hoppkräftan (Copepoda). Den har ett enda öga som är beläget mitt på huvudet. I likhet med vattenlopporna simmar de med antennerna. Hoppkräftorna har utdragna och ogrenade simantenner. Honorna har stora äggsäckar som sitter på utsidan av bakkroppen.
Dessa tre arter existerar i subtropiska områden men även i resten av världen, också i sötvatten.

En specifikt subtropisk art av kräftdjur är den japanska jättespindelkrabban som hör under gruppen storkräftor (Malacostrata). Krabborna, med ca 4500 arter, bildar en ansenlig familj inom kräftdjuren. De består till största delen av en tjock, halvrund sköld. Invikt under kroppen ligger krabbans stjärt, som är mycket liten och inte används i något avseende. Krabban är expert på att nypa och plocka upp saker med sina klor. De använder klorna till att bända upp musslor, äta kadaver och t.o.m. äta upp varandra. Den japanska jättespindelkrabban är världens största krabba. Den kan bli omkring 5 meter från klospets till klospets. Själva kroppen blir cirka 40 centimeter lång.


Sammanfattning

Det som utmärker en subtropisk miljö är att det är torrt och milt, med en lång sommar och en kort vinter. Det subtropiska klimatet befinner sig mellan 23.5-40° N and 23.5-40° S latitud.
Kräftdjuren i subtropiska områden skiljer sig inte i nämnvärt från kräftdjur i andra områden, men är ganska sällsynta i jämförelse med andra klimatzoner.
Kräftdjuren hör inunder gruppen leddjur och är en stor art med många undergrupper, vars inbördes släktskap inte är fullständigt utrett.
Morfologi är läran om levande organismers uppbyggnad och form.
Kräftdjurens morfologi varierar allt efter vilken understam de tillhör men några av de mest utmärkande attributen är exoskelettet, deras tio ben varav de två främsta är fångstarmar med gripklor. Två ögon som oftast är belägna på skaft. För de mindre arterna av kräftdjur är utmärkande att de har antenner i varierande storlek som de simmar med på ett hoppliknande sätt. Exempel på specifikt subtropiska arter av kräftdjur är den kinesiska kräftan, den turkiska kräftan och den japanska jättespindelkrabban.
Avslutning
Det har varit int...