Att våga visa sig!

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Att våga synas är viktigt! Speciellt i skolan, där man ska ”passa” in. Man ska inte va med dom mobbade ungarna utan med dom balla ungarna. Tänk dig killen som sitter tyst längst bak i klassrummet som inte säger ett ord. På rasterna är han ensam. Han är helt enkelt utanför. Ingen vet vad han tycker eller tänker. Man talar aldrig med han. Ibland kanske man hälsar på honom och får ett svar i låg ton. Han kanske är rädd för att bli slagen, att bli retad. Vem vet? Ingen tyvärr, vem vet hur han mår eller hur han har det hemma. Han kanske mår skit. Det vet ingen. Men om han hade vågat vara med dom andra och kanske låta mer i klassrummet så kanske folk börjar öppna sig för han och han får vänner. Men ingen tänker på att det kanske är dom som måste ta det första steget. Enligt mig är ett för många av skolbarnen som är egoister. Vissa ser på när ens kompis blir mobbad, man vågar inte gå emellan för att man är rädd för att dom ska på en istället. Hur många har inte upplevt den situationen? Jag har iallafall gjort det, jag kan tänka på ett par gånger där jag har sett mobbningen och att folk skjuter undan en annan människa. Och jag vågade inte ingripa för jag var rädd! Tänk om jag hade hjälpt han/hon istället för att titta på. Detta hände oftast när vi var unga. När man gick i låg och mellanstadiet. Man var alltid rädd att man skulle göra något fel och någon skulle märka och kommentera det för då flög alla på en. Jag hade väll tur och kom väll undan det så bra som det gick. Jag såg mest på och var en av dom som retade andra. Det är det som lämnar spår i livet. Det kanske inte hända med personen som sitter tyst och inte pratar med någon, men han kanske höll sig undan och aldrig blev retad och sitter där nu och är rädd för att någon ska märka han. Tänk dig i den situationen, tänk dig att du är killen utan några vänner eller någon att prata med. Sen som tur är det finns det jy vissa människor som vågar hjälpa dom här, dom frågar om dom ska arbeta ihop och om dom ska lekta på rasten. Det är få men det finns såna människor. Personen kanske tackar nej och inte vill leka med dom men fan va glad han/hon måste ha blivit av att bara blivit frågad om man ska vara med dom andra. Jag har själv frågat den frågan någon gång och som sagt fick jag ett nej, fast jag såg hur det lyste om personen bara av att jag frågade. Det gör så personen kanske får mer självförtroende och kanske nu vågar skratta ibland och le ibland. Jag har gått i skolan i snart 9 år och jag har många vänner som inte går i min skola som jag umgås med. En gång jag minns tydligt. Jag kan har varit 13 år och skulle träffa min kusin och hans 2 vänner en fredag. Jag som slutade tidigare än dom och åkte för att träffa dom. Jag satt och väntade på deras skolgård i ett par minuter sen kom dom ut. Vi gick inte med en gång utan stannade och snackade lite på skolgården. Lite längre bort stod det ett par ungar som kanske var 1-2 år yngre än oss. Dom stod och spelade fotboll. Sen såg vi hur en kille bara stod en bit ifrån och bara tittade på dom, som han var utanför. Efter typ 10 minuter så gick den där killen och frågade om han fick vara med. Vi stod inte så långt bort så vi hörde vad han sa:
- kan inte jag få vara med och spela då? Frågade han och man märkte hur rädd han var.
men dom andra bara skrattade och skrek : jävla bög stick härifrån och sådana kränkande saker. jag dumt nog sket i det och fortsatte prata men min kusin gjorde det inte. Jag gick fram till den ensamma killen som hade tårar i ögonen och pratade lite med han. Man såg att min kusin gjorde killen lite gladare igen. Sen gick han fram till oss och sa att vi skulle spela fotboll. Med dom andra och den ensamma killen skulle vara med. Vi sa att vi inte orkade fast min kusin övertalade oss och sa att vi skulle lära dom andra en läxa. Så vi gick in på plan och sa att det var vi 5 mot alla andra, dom kanske var 10 stycken. Dom var nästan hälften så långa som mig. Killarna var med på det. Från början trodde jag att vi skulle spela rent och det gjorde minna andra två vänner. Men så fort bollen åkte till motståndar laget så flög min kusin på och tacklade dom så dom nästan började gråta. Det slutade med att alla dom andra låg ner och nästan gråt och höll sig på olika ställen. Och då från ingenstans säger min kusin: bråkar ni eller mobbar ni den där killen igen så ska vi köra fotboll igen, okej? Sa han med ett flin på läpparna. Vi tog våra jackor och gick därifrån och dom sista orden från dom jag hörde var:
- Vill du vara med och spela?
Den händelsen kommer jag alltid att minnas för man märkte på killen att han blev glad över att vi hjälpte han. Man kanske ska tänka på det. Om man är äldre och starkare så ska man väll hjälpa dom mindre. Det har man jy sagt i alla år fast ingen ahr nog riktigt insett hur mycket det betyder att bara säga åt någon att sluta. Det är väll det senaste åren jag har börjat inse att
jag kanske skulle ha sagt till när någon blev mobbad istället för vara en tyst åskådare. Det är nog det värsta man kan vara! Som sagt mobbarna brukar jy ha något problem antagligen hemma eller så är dom rädda att bli mobbade. Men dom som är tysta och tittar på är värst. Men det finns jy folk som försöker stoppa mobbning, inte bara vuxna utan vissa barn. Tänk dig vad svårt det måste vara för en kille som har mest ”respekt” hos klass kamraterna att säga åt någon att bara sluta reta den andre. Men något med det där är att dom kanske är rädda för at klassen ska skratta åt en. Det är dåligt för många men för vissa är det bra. För många känner man att jag skäms fan va dåligt det där va och så vidare. Vissa får ärr för livet av att klassen bara skrattade åt en gång. Det är det som skapar tystnad. Tänk dig om hela klassen ahr skrattat åt dig så gör någon annan ett fel och då vill man hämnas och skrattar allt vad man har. Men tänk att det händer alla tillslut skulle ingen våga säga ett ord i klassen och det är väldigt synd tycker jag. Men för en del så kanske man får tankar som: jag ska visa dom jag får väll bara jobba hårade nästa gång. Men är det värt det? Att förlora 3 personers självförtroende och låta en person få ett bra självförtroende. Den som tycker så, är en idiot i minna ögon!. Du kanske klarar dig fast 3 av dina vänner kommer att vara ensamma. Vissa kanske skadar sig själva. Jag har känt personer jag skar sig i armarna för att det skulle kännas bättre. Det är sjukt tycker vissa men vissa mår bättre av det tråkigt nog. Men att skära sig i armarna är bara början tänk dig att personen hoppar från ett hus och dör! Av min egen erfarenhet så kände jag en person som skärade sig i armarna på grund av att hon mådde dåligt. Personen försökte ta livet av sig flera gånger. Men något som jag fick uppleva satte sig i mitt hjärta. Jag var en av personens anledningar att skära sig. Det är få som förstår vad det betyder. Jag vet att mitt samvete inte skulle klara av en annan människas död. Efter det mådde jag nog dåligare än vissa kan förstå. Den personen hade andra andledningar också, som att folk hånade personen och skrattade åt honom/henne. Jag vet att dom ärren kommer att sitta kvar hela personens liv. Tänk att tänka om jag inte hade haft dom kläderna den dan eller bara om jag hade varit tyst just då. Fatta hur mycket folk kan älta saker. Du kanske inte märker vad du gör när den där personen längst back i klassen räcker upp handen på klassrådet och säger sin åsikt. Fatta vad du gör om du ens fnissar åt hans åsikt. Någon kanske tycker han är dum i huvudet fast håll käften! Ta det med dina vänner sen. Du kan förstöra en människas liv genom att skratta åt en. Tänk dig han vågar inte träffa tjejer eller ha ett jobb med mycket människor! Tänk dig en kille som är 40 år och bor med sin mamma och jobbar i ett bås i ett hörn på ett kontor. Ingen bryr sig om han. Han lever i skuggan! Tänk dig det är ditt fel! Om du hade varit lite mer mogen och hållit käften så hade han haft ett normalt liv, det är jy sorligt att ha ett sånt liv. Men en sak jag inte håller med vuxna är att dom tycket att det är bättre att ta det framför människans ansikte och säga vad du tycker! Men enligt mig håll käften och håll det för dig själv eller dina nära vänner. Alla är jy inte så dumma så man fattar jy vad andra tycker om en. Men man kan också ha fel, tänk dig att veta att en person tycker du är ful, dum, en idiot och så vidare. Men du kan också tänka han kanske tycker annat om mig, chansen är inte stor fast den finns. Som sagt ett du står i en mörk garderob och tänder en tändsticka det lyser inte mycket fast den lyser! Men om du säger vad du tycker till hanns ansikte så blåser du ut ljuset och det blir helt mörkt! Därför fattar jag inte hur vuxna kan tycka att det är bättre, alla tycker jy att det är bäst att bara vara tyst oh hålla vad man tycker för sig själv. Fast jag och dom flesta vet att det är helt omöjligt att hålla allt för sig själv. Jag håller med om att man ska tänka på vem man säger vad man tycker till. Kanske ska välja sina vänner som man vet är tysta och inte bara någon på måfå. Men dom här som är rädda för att säga något ka...