Buddhismen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Buddhismen kom till i Indien omkring år 500 f kr och grundades av Buddha (Siddharta Gautama). Buddhismen handlar om hur människan ska kunna nå kunskap om sig själv och livet. Om man följer Buddhas lära så kan man nå fram till frälsning. Det är därför många tycker att det är mer en filosofi än en religion.
Om man är buddhist så tror man t ex inte på Gud som världens skapare. Det finns inte heller några beslut om vad som är ”rätt” buddhism.

Tripitaka (de tre korgarna) är heliga böcker för alla buddhister. Det sägs att de innehåller äkta ord från Buddha. I Tripitaka finns:

• Läran (berättelser om Buddhas liv och vad han sagt).
• Ordensregler (för munkar och nunnor).
• Metafysiken (funderingar om tillvaron, meningen med livet och liknande.


Enligt buddhismen finns jaget bara tillfälligt. Det finns alltså inget fast jag utan jaget ändras hela tiden. Buddhismen tror därför att det inte finns någon själ som kan leva vidare. Inom buddhismen är det karman som förs vidare till ett nytt liv.
Karma är ”summan” av en människas onda och goda gärningar.
Karman kan man förbättra genom att lida tåligt, söka sanningen och göra goda gärningar. När Buddha satt under ett fikonträd så gick de fyra sanningarna upp för honom. De är:

• Sanningen om dukkha.
• Sanningen om hur dukkha har uppkommit.
• Sanningen om hur dukkha kan upphävas.
• Sanningen om vägen till att upphäva dukkha.

Dukkha (betyder ”något som aldrig är i vila”) förändras hela tiden och försvinner sedan. Dukkha är oharmoniskt och ställer därför till bekymmer och lidande. Man brukar översätta ordet med lidande. Det uppstår ett lidande genom vår livstörst, och livstörsten får buddhister att sträva efter dukkha. Allt i den här världen är ju dukkha.
Om man vill bli fri från lidande måste man lära sig att bekämpa allt som väcker ens begär. Buddha sa att människan måste befria sig själv, så hon/han måste följa den
8-faldiga vägen. Han kallade den 8-faldiga vägen för mittensväg (medelvägen).
Den innebär:

• Rätt koncentration (i meditation).
• Rätt uppmärksamhet (betyder att vara uppmärksam på kropp, känslor och tankar).
• Rätt strävan (innebär att utveckla det goda och bekämpa det onda).
• Rätt levnadssätt (betyder att leva rent och avstå från handel med vapen, gifter, sprit, droger, slaktdjur och människor).
• Rätt handling (innebär att inte döda, ljuga, stjäla, leva okyskt och dricka sprit).
• Rätt tal (betyder att avstå från svordomar, förtal, lögn och skvaller).
• Rätt tanke (vara osjälvisk, ge alla kärlek och medlidande).
• Rätt förståelse (kunskap om de fyra ädla sanningarna, som jag har skrivit längre upp på sidan).

Genom den 8-faldiga vägen kan man lära sig att behärska sina sinnen, handlingar och tankar. Man lär sig att koncentrera tanken genom meditation. När man ha tagit bort alla sina begär (efter t ex pengar och makt) så kan man nå målet, Nirvana.

Nirvana betyder ”icke-bunden” och är ett evigt tillstånd av lugn och ro.
Dukkha finns inte i Nirvana. Man är fri från lidande, okunnighet, hat och begär.
Man kan nå Nirvana i verkliga livet, så det är inget ”paradis” efter döden.
En vanlig symbol för buddhister är lärans hjul. Det finns 8 st. ekrar som föreställer den 8-faldiga vägen.






När man är buddhist så ska man älska allt och alla. Ge massor av kärlek till sin omgivning. Det är bl.a. därför de flesta buddhister är vegetarianer.






Buddhas liv.

Maya, fru till Suddhodana Gautama (härskare i Sakya), hade varit jungfru trots de
32 månaderna av sitt äktenskap. Enligt legenden drömde Maya att hon hade blivit genomborrad av en elefant, och tio månader senare födde hon en son i Lumbiniparken, som kom ut ur hennes sida medans hon höll sig fast i ett fikonträd.
En vis man sa att barnet skulle antingen bli en stor kejsare eller en asket som skulle befria människan från världens ondska.

Maya dog sju dagar efter när barnet hade fötts för att hon hade lämnat vården till sin syster Mahapajati (Suddhodas andra fru).
Suddhoda uppfostrade pojken (eller Siddhartha som han nu hette) inom palatsets och parkens begränsade områden, så att han inte skulle kunna få uppleva ondskan i världen. Siddhartha växte upp och hade ett lyckligt liv utan allt lidande och elände.
Han studerade mycket, läste och deltog i olika tävlingar. Det visade sig att han var en naturbegåvning. När han var 16 år blev han kär i Gopa Yasodhana. De gifte sig efter att han hade vunnit över alla andra friare i ett antal olika prov (bl.a. i en bågskyttetävling).

En dag när Siddhartha var på väg från en trädgård till en annan, i sin gyllene vagn med sin kusk Channa, så ville han pröva en annan färdväg. Han fick som han ville och efter ett tag mötte de en gammal man som såg plågad ut. Siddhartha frågade sin kusk:
- ”Varför plågas den där mannen”.
- ”Sådant är livet.” Svarade Channa.
Under en annan tur med den gyllene vagnen såg han en man som stönade av smärta. Han frågade Channa vad som hände.
- ”Det är en sjuk man som snart ska dö. Svarade han.
En tredje gång mötte de ett begravningståg. Han blev upprörd när han såg alla släktingar till den döde stå och gråta. En fjärde gång mötte de en man som tiggde och hade slitna och lortiga kläder på sig. Det var då Siddhartha bestämde sig.
Han tog farväl av sin pappa, fru och hans son Rahula. Han sadlade sin häst och red in i skogen med sin kusk Channa. Han skar av allt sitt hår med ett svärd. Sedan gav han det till Channa och sa till honom att gå där ifrån. Han bytte sina kläder mot en tiggares och började sedan gå söderut. Han hade en känsla av frid. Det var på det här sättet som Siddhartha valde sin väg. Allt detta hände på hans 29:e födelsedag.

Siddhartha blev först lärjunge till adelsmannen Alara Kalama (som lärde honom yoga-meditation som gjorde att han kom till ett speciellt tillstånd ”sfären av intet”).
Han lämnade Alara för att hitta en annan stor lärare, Uddaka Ramaputta.
Uddaka lärde honom att uppnå ett högre tillstånd av koncentration.
Han lyckades, men detta var inte det slutmål han sökte. Han gick tillbaka till skogen med sina fem följeslagare. Hans mål här var avhållsamhet/fasta.
Han har nu provat att leva ett rikt och lyxigt liv och ett hårt och fattigt. Båda vägarna skapar lidande. Han ville finna sanningen om livet och väljer ”medelvägen”.
Han börjar leva ett normalt liv. En dag hittar han ett fikonträd som han mediterar under. Han når den ”fullkomliga, fullständiga upplysningen”. Nu när han har hittat sanningen om livet och vägen ut ur lidandet så blev han en Buddha (som betyder ”den upplyste” eller ”just uppvaknande”).

Han började undervisa andra om läran, och det gjorde han i hela sitt liv.


Buddhist i Sverige.

En buddhist som bor i Sverige lever ett helt vanligt liv med jobb och familj.
Det finns inte några speciella regler, varken för klädsel eller mat.
De flesta buddhister äter vegetariskt, men det finns inget som förbjuder buddhister att äta kött. I buddhismen finns ingen ”trosbekännelse” eller dogmer som man måste tro på. Var och en tillåts att befinna sig på sin egen utvecklingsnivå.
I buddhismen jämför man inte människor med varandra. Alla strävar efter förmåga, alla har samma väg, Buddhas väg.





Jennys reflektioner.

Jag tycker att buddhism är en intressant religion.
Om jag skulle välja mellan alla religioner som finns så väljer jag nog den.
Det är en spännande ”historia” om när Siddhartha blir Buddha.
En mycket bra religion, man ger kärlek till alla i sin omgivning, de tar inga droger och dricker inte alkohol. Vissa ”regler” är för stränga (men det är bara för de som blivit nunnor eller munkar, och det har de ju valt själva).
Meditera är ett bra sätt att få lugn och ro. Jag brukar själv meditera när jag är för stressad. Det är bra att man inte behöver be så och så många gånger om dagen (som i islam)och de har inga regler som säger att du ska tro si eller så… Själv skulle jag inte vilja bli nunna (eller munk om jag var kil...