Hinduismen

41 röster
44953 visningar
uppladdat: 2005-12-13
lina Lundmark

lina Lundmark 28 år

Från
Kiruna
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Hur hinduismen blev till
För tusen år sedan befolkades Indien av draviderna, ett folk med mörkhudfärg. De dyrkade shiva. För omkring 3500 år sedan trängde ett krigarfolk in i landet norrifrån, det var de ljushyade arierna. Invånarna i städer och byar besegrades snabbt, och erövrarna blev en härskar klass. De två olika folkslagens religiösa tro smälte samman och utvecklades till det vi idag kallar hinduismen.

Reinkarnation
Själavandringen, när en människa dör vandrar själen över i en ny kropp som föds det är reinkarnation.

Brahman
Är världssjälen och det högsta varat, det som verkligheten egentligen är, och alltså andlig. Andlig kraft som genomsyrar allt i universum.

Atman
Enligt hinduisk tro har människan en atma, en evig själv. Så atman är människans själv.

Moksha
Att befrias från själavandringen och smälta samman med världssjälen är att uppleva moksha, det betyder berfrielkse

De viktigaste gudarna
De tre viktigaste gudarna

o Brahma- skaparguden
Är en personifiering av brahman, världssjälen. Han ses som alltets skapare men dyrkas nästan inte längre. Det finns i dag bara ett tempel vigt till honom. Hans hustru är Sarasvati, och hon är vishetens och lärdomens gudinna. Fyra armar

o Vishnu - överguden
Den mest kända och älskade gudamänniskan är Krishna som egentligen är Vischnu uppenbarad i en människokropp
Han är en kärleksfull, mild och inåtvänd, andlig gud
som upprätthåller världen.
o Shiva – skapare och förgörare
Symobliserar det goda och det onda i varje människa, härskare över både liv och döden. Är motsatsernas gud. Hans egenskaper är motsägelsefulla:
gränslös sexualitet och extrem asketism.
Med sin dans framtvingar han världens undergång
och han identifieras med det onda och människorna måste beveka honom,
men han är också en fruktbarhetsgud
vars väldiga fallos (linga) är en symbol för livets ständiga förnyelse.
Han framställs ofta som en dansande gud med fyra armar.

Tre heliga skrifter
Vedaböckerna är de äldsta bland hinduismens heliga skrifter, de består av en rad olika böcker. Forskare anser att vedaböckerna härstammar från tiden 1500 och 400 f.Kr.
1. Rigveda – den äldstaboken, inehåller böner och beskrivningar av hur offer ska gå till.
2. Upanishaderna – filosifiska skrifter berättas om världssjälen om själavandringen, om atman m.m
3. Ramayana – stort diktverk, berättar om vishnu uppenbarade sig som den gode Rama, som bekämpade demoner och onda kungar



Kastväsendet
Indoeuropéerna kom som erövrare och som ett resultat av deras erövring uppstod
på 1000-talet före vår tideräkning kastväsendet

Karma avgör vilken kast man föds i. Ur guden uppstod kasterna, dessa bestämmer vilken samhällsklass man tillhör. Om man föds i en viss kast så är man stämplad för livet och kan aldrig ta sig ur kasten. Man begränsas redan från födseln.

Erövrarna placerade sig själva i de tre översta kasten. Detta kastväsende innebar en mycket fast social skiktning och påverkar ännu det indiska samhället, trots att det officiellt är avskaffat (1950), och diskriminering på grund av kasttillhörighet är förbjuden i indisk lag. Man föds in i sin kast, gifter sig inom sin kast och förblir där genom hela livet. Kvinnor kan dock gifta sig med någon från en högre kast (men alltså inte från någon i en lägre), barnen hamnar i faderns kast. Olika yrken förknippas med olika kast. Präster bemöts med stor respekt för sin moraliska renhets skull och de kastlösa eller oberörbara sköter bland annat om sophanteringen. Detta ses inte som en orättvisa utan det kast man tillhör beror på vilken karma man fått i ett tidigare liv. Den ledande gestalten inom Indiens självständighetskamp och den store samhällsreformatorn under 1900-talet, Mahatma Gandhi, gjorde mycket för att förbättra de kastlösas ställning och han kallade dem för harijans - Guds barn - och den benämningen är i dag vanlig.
Huvudkasten, speciellt de tre lägsta, differentierades så att man i dag kan räkna med ca 3000 kast, många av dem yrkesbundna. Kasten spelar i dag stor roll i det sociala livet, man umgås snävt inom sitt kast.
Idag så spelar kasterna inte så stor roll i det indiska samhället. Men i vissa former lever systemet kvar. Trots att en lag stiftades 1950 som förbjöd kaster så fortsätter indierna leva som de alltid har gjort. Man kan fråga sig varför men min teori är att människan lever kvar med gamla vanor. Trots att de skulle kunna ha det mycket bättre så lever de med sina gamla vanor för att de känner sig trygga med det.


Templen
I stort sett varenda by i Indien, stor som liten, har ett eget tempel. Varje tempel är tillägnat en speciell gud. Templen varierar mycket i storlek och utseende. Från små torftiga bytempel till de stora spektakulära templen inne i städerna med höga tak och hundratals statyer föreställande gudar. Dessa tempel är viktiga pilgrimsmål. Ett sådant tempel finns i staden Madurai i sydligaste Indien. Detta är över tusen år gammalt och mycket välkänt. Templet har 10 ingångar, 10 tempeltorn med flera tusen statyer. Inne i templet hänger många gudabilder med speciellt Shiva på. Shiva dyrkarnas centrum är Madurai.
Templen är inte byggda för att hinduerna ska ha möjligheten att be någonstans, för det kan man lika gärna göra hemma. Templen är byggda som bostäder åt gudarna.
Tempelprästerna sköter om gudabilden, som finns i templet, som en levande härskare. De väcker guden och ger honom/henne mat.

I de flesta hinduiska hem finns det ett altare med en gudabild. I majoriteten av hinduiska hushåll börjar man dagen med en puja, eller bön. En sådan framförs vanligen vid gryning och skymning. Man tänder rökelse, offrar frukt och blommor, mediterar och ber. En puja utförs individuellt av vem som helst i familjen. Till templet går man bara om man har en mycket speciell sak att be för.

Byarnas tempel är småa och torftiga och det är även deras hus. Därför är det värdefullt att åkt till s.k. pilgrimstempel. Ett sådant finns i sydligaste indien i staden Madurai.
Madurai är huvudorten för Shiva dyrkare. Det är över tusen år gammalt och har tio ingångar med tio mycket höga tempeltorn. Motiv ur de heliga berättelserna på tusentals statyer täcker templets ytterväggar. Templet är hundra meter högt och hundra meter långt och i taket finner du tusen stenpelare.
Inuti templet finns det ett stort antal rum och gårdar med olika gudabilder.
b.la. på Shiva. 1 gång varje år hålls en högtid vid templet och då tar man ut gudabilden från templet till människornas värld. Det förekommer danser, musik och skådespel från de heliga berättelserna.


Puja
Den hinduistiska bönen eller gudstjänsten kallas för Puja. Be kan man göra både i hemmen och i templen. Puja är en sed som hinduerna gör varje morgon. De går upp tidigt och tvättar och putsar upp gudabilderna samtidigt som dom eldar rökelser. Sen ber dom böner och offrar växter och frukt. Bönen sker tre gånger om dagen. Den hinduistiska gudstjänsten kallas ”Puja”. Puja utförs vanligtvis i hemmet av husfadern eller i tempel av präster. En upacaraer är en rad kultartiklar, vanligtvis sexton stycken som vanligtvis utförs under puja. Dessa upacaraer kan variera men utgörs ofta av offer av mat, vatten, blad, blommor, parfym, rökelse, betelnötter och tyg.
Även fläktandet med en solfjäder och rituellt kretsande kring gudomen kan räknas som en upacaraer. En av de viktigaste upacaraer är att ära gudomen med ljus, genom att cirkla kring bilden.
I tempel utförs den här riten flera gånger dagligen. De olika typerna av offer och andra kärleksfulla handlingar som en hindu utför görs inte för att gudomen behöver detta utan för att visa sin vördnad och kärlek gentemot guden. Låt mig ta ett exempel på en helt vanlig Hinduisk familj.
Varje dag samlas familjen kring ett litet altare och där lägger de blommor, frukter ris framför små statyetter av gudar.
Efter bönen äter familjen upp gåvorna till gudarna (riset och frukterna).

Ganges
Ganges är en ca 2700 km lång helig flod som rinner genom Indien. För en hindu är floden Ganga Ma, Moder Ganges, som gudarna skänkt till människorna. Ungefär 50 000 människor badar i floden varje dag. Ett bad i Ganges är inte som vilket bad som helst utan det värdesätts mycket högt. Hinduer anser att ett bad i Ganges tvättar bort dålig karma från föregående liv. En hindu går ned i floden på morgonen när solen är på väg upp. Väl nere i floden doppar han sig upprepade gånger och dricker av det renande och livgivande vattnet. Sedan för de samman händerna och bugar mot den uppgående solen, medan de läser böner. Vissa hinduer har sparat i årtal och rest i veckor för att få uppleva detta bad.
En västerlänning skulle nog avstå från att dricka från Ganges eftersom flera kloaker mynnar ner i floden och vattnet är väldigt smutsigt. Hinduerna protesterar och förklarar:
”Vattnet ser smutsigt ut men det är rent och absolut fritt från farliga bakterier. Det beror på att floden renar sig själv, den kan inte bli oren. Det är bara gudlösa som ljuger och säger att Moder Ganges är smutsig.”

Det finns flera krematorier i staden Varanasi dit hinduer från hela Indien kommer för att bränna sina döda. Varanasi är en helig stad inom hinduismen, genom staden rinner Ganges. I Varanasi finns omkring 1500 tempel och den kallas ibland Kashi (ljusets stad). En hindus högsta önskan är att dö i staden, kremeras och låtas bli strödd över Ganges. Man tror att precis som askan blandas med Ganges, så blandas själen med Brahman. Hindun tror att Varanasi är mötesplatsen mellan himmel och jord. Att dö här är därför att bli fri från återfödelsens cykel.
Hinduismen brukar jämföras med floden. Indien har en flod; Ganges och en religion; hinduismen. Men Ganges har många bifloder och hinduismen många gudar. Flodens mål är att nå havet, och hinduismens mål är att nå världssjälen, Braman. Hinduerna kan tro på antingen en gud (monoteism) eller så tror man på flera gudar (polyteism). Man kan även tro att gud finns i allt (panteism).

Metoder att uppnå moksha.
Det finns olika vägar till detta, och olika hinduer väljer olika vägar. Hinduer får tro på och dyrka olika gudar, och därför finns det också många olika riktningar för att uppnå målet.
Några av dem är dessa:

Gärningarnas väg
Detta är en vanlig väg bland dagens hinduer. Men även om detta är en populär väg så är det långt ifrån alla hinduer som följer ahisma. Genom att utföra osjälviska gärningar, om man är noga med böner, offer och andra riter plus att det finns fem reglar man måste följa.
Inte stjäla
inte skada någonting som lever
Inte tala osanning
Vara generös
Leva troget

Bhakti (hängighetens väg)
Människor som väljer denna väg har Krishna som den ende guden och de tillber Krishna genom att t.ex. sjunga sånger, offra o.s.v. Om man visar sin kärlek till Krishna nog mycket uppnår man Moksha. Hare-Krishna sekten går efter denna väg.

Jainismens väg
Denna är lite ovanlig väg. De som har valt denna väg dyrkar ingen Gud, utan lever genom att inte döda något levande. Får att uppnå dessa svåra mål bär de duk för munnen så de inte ska andas in något som de kan döda och är vitklädda för att upptäcka djur som kanske har fastnat på beklädnaden. De har också något som kallas för ahisma, som betyder icke-våld. Men detta följer alla hinduer hursomhelst. Den hemskaste synden man kan begå är att döda.

Försakelsens väg
Denna väg är bland den svåraste. Men uppoffrar allt som heter lust och nöjen, för att ge sig ut på vandring för att hitta lärdom. Endel extrema asketer kan hänga upp sig i krokar, titta in i solen tills de blir blinda, andra går uppför Himalayas toppar med knappt nå kläder på kroppen. Äldre hinduiska män väljer denna väg när de inte har så länge kvar att leva.

Yoga
Detta har blivit populärt i västvärlden, men den används inte där för att uppnå Moksha precis… Hinduerna menar att om man tränar sin kropp och sinne förenar man sig med gud.

Kunskapens väg
De mycket lärda hinduerna granskar de heliga skrifterna och funderar kring dessa för att försöka förstå och sen uppnå Moksha. De andliga lärarna inom kallas guru och är högt respekterade.’

Ahimsa
(sanskr. ickeskada), en moralisk princip inom buddhism, jainism och hinduism innebärande att man inte bör skada vare sig människa eller djur. Principen spred sig i Indien kring 600 f.Kr. och gav till upphov att många människor övergick till vegetarianism.
Jainismen är en icke-vålds religion, man får inte använda någon slags våld. Denna lära brukar kallas ahimsa och många ”vanliga” hinduer följer den.
Fromma jainister tar ahimsa allvarligt och undviker att trampa på eller skada något kryp. De bär en duk för munnen för att inte av misstag svälja och där igenom skada några insekter.


Varför har hinduerna sådan vördnad för allt levande?
I Indiska tempel kan man se människor tillbe a...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Hinduismen

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Julia Lundmark 2007-02-25

    Bra skrivet :)

  • Amir Chamsine 2006-05-31

    de va bra jobbat !

Källhänvisning

lina Lundmark [2005-12-13]   Hinduismen
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=5270 [2018-02-18]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in