Den heliga Birgitta

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Birgitta Birgersdotter

1303 föddes en flicka som skulle ha stor betydelse. Hon skulle till att bli Sveriges enda helgon och Europas skyddshelgon. Flickan hette Birgitta Birgersdotter. Hon föddes på Finsta gård i uppland. Hennes mor dog medan hon ännu var en ung flicka och skickades därför till sin mor i Vadstena, Östergötland. Redan som barn var Birgitta mycket religiös och djupt troende. Hennes största önskan var att få bli nunna. Men vid 13 års ålder giftes hon bort till en lagman vid namn Gudmarsson. Tillsammans fick de 8 barn, 4 söner och 4 döttrar. Birgitta levde sitt liv i Sverige, Östergötland och i Rom. Hon dog 1373 och helgonförklarades i Rom 7 oktober, 1391. Denna dag firar vi ”Birgittadagen”.

Pilgrimsvandringen

Allt började när Birgittas man Ulf, hade bestämt att deras dotter Märta skulle gifta sig med länsherren Sigvid Ribbing. Vilket Birgitta inte var så förtjust i. Han var nämligen en plåga för bönderna och behandlade prästerna illa. Nära och kära började förbereda bröllopet och Ribbing var på väg. Men Birgitta la sig inte i och vägrade att hjälpa till. Hon avskydde Ribbing. Medan de andra var i det andra rummet satt Birgitta i sitt eget. Hon väntade barn och var ofta trött. Plötsligt känner hon en enorm smärta i magen, och en barnaröst som sa ”kära mamma, döda mig inte!”. För Birgitta var detta ett tecken, om hon inte accepterade Märtas och Ribbings giftermål skulle barnet dö. Hon klädde genast på sig de finaste kläderna hon hade och gick ut till de andra med ett leende.
Birgitta födde barnet Cecilia och barnet var fullt friskt, dock inte Birgitta som var mycket sjuk. Birgitta insåg nu att hon inte ville dö på samma sätt som hennes mamma, hon dog i barnsängen. Hon ville börja livet på nytt, och pilgrimsvandringen som hon föreslog till Ulf var det första steget i hennes nya liv. Vandringen var till Den heliga Jakobs grav i Santiago de Compostela i Spanien.
Människor trodde på medeltiden att pilgrimsvandringar till kristna heliga platser såsom Jerusalem, Rom och Santiago skulle föra människor närmre Gud och därmed säkra dem en plats i himmelen efter döden. Pilgrimsvandringen var därför en stor händelse för Birgitta och Ulf. De var klädda i tagelskjortor med bruna mantlar, på huvudet hade de breda hattar mot solljus och i handen varsin vandringsstav. Packningen hade de på sina två hästar och gick barfota bredvid. Om nätterna sov de i olika kloster. De mötte många grupper av pilgrimer och Birgitta fick stor nytta av hennes kunskap i latin.
Redan på långt håll såg de den stora domkyrkan med sina tre mäktiga tornhuvar. Väl framme vid kyrkan bad de en bön vid aposteln Jakobs grav.
Efter ett par månader var det dags att vandra hem. Hon var full av kraft och hade fått lära känna och tala med många välbildade människor från hela kristenheten. Under färden blev Ulf sjuk och hade hög feber, de tog in i ett kloster, franska Arras. Birgitta var säker på att Ulf skulle dö. Hon bad vid tavlan av Frankrikes skyddshelgon, Sankt Dionysios. Dionysios svarade på hennes bön, han sade att hon skulle gå ut i världen och Gud skall tala genom din mun med dina ord. Hon skulle bli Guds språkrör och som bevis på detta skulle hennes man inte dö. När hon gick tillbaka fann hon Ulf stå upp och dricka vin. Det hade skett ett under!
Birgitta föll på knä och tackade Gud. Hon såg ett stort ljus från himmelen. Hon sträckte upp sina händer mot skyn sa ”Jag ska grunda ett kloster i Vadstena till Guds ära!”
Den Heliga Birgittas uppenbarelser

Under hela Birgittas liv har hon haft uppenbarelser. Det sägs att hon haft ca 600 uppenbarelser och många av dom är nedskrivna både på svenska och latin. Hennes första uppenbarelse skedde vid tidig ålder och i den synen träffade hon jungfru Maria som satte en krona av guld på hennes huvud. På senare år fick hon i sina uppenbarelser uppdraget av gud att starta ett nunnekloster. När hennes man dog kom det därför ett tillfälle att ta tag i saken. Birgitta sade till sin dotter Katarina efter hennes mans död – ”Nu har jag gått igenom kvinnolivets alla stadier, från jungfru, maka och mor till änka. Nu vill jag äntligen vara fri och skapa mitt eget kloster i Vadstena där vi skall hedra Jungfru Maria.”

Nästan hela Sverige visste snart vem Birgitta var och många ville träffa henne. En person som gärna ville ha Birgittas rådgivning var kungen. Kung Magnus som han hette var kluven för det hade gått mycket pengar till att köpa Skåne och nu hotade Ryssland att ta tillbaka Viborg i Finland. Birgitta sade att hon i en uppenbarelse sett Jesus pekat mot öster och sagt ”Gå dit och fräls mina vilseförda bröder” och med det hade man menat att Sverige och Konungen skulle ställa sig i spetsen för ett korståg mot de vilda ryssarna och kristna dom.
Birgitta förklarade för kungen att påven gärna lånade ut pengar till ett korståg, men då skulle det vara den brinnande tron för Jesus och med en bibel i handen som de invaderade Ryssland. Många bad Birgitta om råd men många hånade henne också, kallade henne spågumma och skojade om henne och hennes ”drömmar” som de kallade hennes uppenbarelser. Birgitta drabbades av tvivel på sig själv.
Hennes närmaste förklarade att hon fått gåvan att få vara Guds språkrör och att kunna ge människorna himmelska råd, men hon menade ingen följde dem alla fall. När kungen inte följt Birgittas hänvisningar om korståget utan skeppat över massor av soldater som mördar och bränner i Karelen. Och när kriget gick dåligt skyllde stormännen på Birgitta och kallade henne häxa, samtidigt fick hon inget svar från Rom, då hon skrivit och bett om tillåtelse att grunda ett nunnekloster i Vadstena.
En natt fick Birgitta en uppenbarelse där en ängel visade sig och sade: ”Människorna kommer att drabbas av ett fruktansvärt straff om de fortsätter att vända sig bort från Gud. Du måste varna dem.” Ängeln menade att människorna börjat vända sig från Gud, och Birgitta måste varna alla syndare att Gud kommer straffa dem om de inte slutar. Vid samma tidpunkt bestämde hon sig att själv resa till Rom.

Birgitta i Rom

År 1349 var Birgitta redo för att ge sig av till Rom. Med ett stort följe med bl.a. fyra framstående präster gav de sig av. De red till lands och färdades med båt på Europas floder, på nätterna sov de över i olika kloster. Birgitta vart väldigt chockad när hon kom ner till kontinenten, pesten härjade här, och överallt vajade de svarta flaggorna på kyrktornen. Birgitta sade: ”detta är alltså guds straff”. Syftet med hennes resa var att få tillstånd av påven att grunda ett kloster i Vadstena.

Påven bodde inte i Rom under den här tiden, utan i Avignon i Frankrike. Birgitta kämpade för att påven skulle återvända till Rom och för att få sin klosterorder godkänd. 1368 hände det, påven återvände till Rom och Birgitta kunde då lämna in sin klosteransökan Först 1370 godkände påven Urban V Birgittaorden. Dessutom bestämde påven Urban V att återigen lämna Rom. Det ville naturligtvis inte Birgitta och hon profiterade att han skulle drabbas av ett hårt slag av Gud. Efter att ha vistas i Avignon ett par månader dog påven Urban V.

Nu hade Birgitta fått vad ho...