Gregor Mendel

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Gregor Mendel är nog den första personen som många kommer att tänka på när man talar om genetik, i alla fall för de som läser biologi på en lite högre nivå. Men de allra flesta vet nog inte mycket om hans bakgrund, alltså om hans uppväxt och sådant.
Gregor Johan Mendel föddes den 22 juli 1822 i Heinzehndorf i Österrike. Hans familj var en vanlig, ganska fattig, bondefamilj så hans barndom skilde sig inte särskilt mycket från de andra barnen på den tiden. Han jobbade under sin ungdom som trädgårdsmästare men började lite senare på Olmutz Filosofiska Institut där han verkligen började ta sina studier på allvar.
Några år senare, år 1843, när Gregor var 22 år gammal så antogs han till det augustiniska klostret St Thomas. Det låg i staden Brunn och var känt för att vara ett av de bästa centren för att lära sig mer om det vetenskapliga området. Men det dröjde inte länge förrän Gregor bestämde sig för att klättra ännu högre genom att åka till universitetet i Wien för att fortsätta studera vetenskap men även för att studera matematik på en högre nivå. Men Gregors vistelse där blev inte långvarig utan han for senare tillbaka till klostret St Thomas. Anledningen till det kan ha varit olika, kanske blev han av med den lärarrang han fått eller så kanske han helt enkelt tröttnade på att undervisa. När han kom tillbaka till klostret blev han munk och fortsatte med sina studier precis som innan. Den 6 augusti 1847 blev han även präst och all den inspiration som han fått under åren från både universitetet och hans kolleger ledde till att han strax därefter började studera variation, ärftlighet och utveckling hos växter. Alla hans studier utförde han i klostrets experimentträdgård där kunde arbeta i lugn och ro och där allt material som behövdes fanns.
Klostret blev Gregors slutdestination där han kom att spendera resten av sitt liv och där hans fenomenala slutsatser om genetiken kom till.
De slutsatser som hela världen har fått ta del av och som blev grunden för forskningen av genetik.

Men vad är det nu för slutsatser jag pratar om? Vad var det egentligen han upptäckte? Jo, för att göra en lång historia kort så började Gregor att specialisera sina experiment på ärtplantor eftersom de har en relativt enkel genstruktur och för att han lätt kunde kontrollera dess förökning. Gregor visste att flera andra forskare redan hade gjort korsningar av ärtplantor så därför visste han precis hur han skulle följa karaktärsdragen hos de olika ärtplantsgenerationerna. Han började i alla fall korsa ärtplantorna genom att föra en liten borste med pollen från en planta till en annan. Detta gjorde han för att ärtplantor normalt är självbefruktade. Han kunde lätt hålla reda på plantornas föräldrar genom att ta bort den omogna ståndaren vid varje korsning.
Gregor var väldigt noggrann med hans arbete genom att bokföra allt han gjorde och genom att hela tiden studera en egenskap åt gången. När han korsade en högvuxen ärtsort med en lågvuxen skulle resultatet bli av medellängd om man gick efter den tidens teorier men Gregor upptäckte till sin förvåning att alla avkommorna blev högvuxna. Det var samma när han korsade vitblommiga ärtplantor med lilablommiga då avkommorna endast blev lilablommiga. Detta förvånade Gregor väldigt men hindrade honom inte från att fortsätta. Tvärtom, det uppmuntrade honom bara mer till att ta reda på vad förklaringen till detta var.
Han fortsatte med att korsa de lilablommiga avkommorna med varandra och upptäckte att det nu blev hälften vitblommiga och hälften lilablommiga. Han fortsatte då med att göra nya korsningar och studerade avkomman under flera generationer för att se hur allt artade sig.
Mellan år 1856 och 1863 korsade han över 28 000 ärtplantor vilket han inte gjorde förgäves. Han kom fram till mer och mer saker för ju mer plantor han korsade och tillslut var han säker. Hans slutsatser blev att trots att avkommorna blev till exempel vitblommiga först senare så måste dess anlag ändå ha funnits med från första början. Att det finns dominanta och recessiva anlag. Han kom också fram till att generna (ärftlighetsfaktorerna) måste existera i par, trots att ingen på den tiden visste något om kromosomerna i kroppen. Dessa slutsatser var helt korrekta och blev senare kända som Mendels ärftlighetslagar men de uppmärksammades först under det tidiga 1900-talet. Det var för att Gregor helt enkelt var för stor för sin tid och det människorna inte förstod, trodde de inte på.
Gregor Johan Mendel dog den 6 januari 1884 i Brunn och han hade levt ett lyckligt liv. Precis innan han dog så sa han:

Mina vetenskapliga arbeten har gett mig stor tillfredsställelse, och jag är övertygad om att inom kort så kommer hela världen att prisa resultaten av dessa arbeten.

Och det hade han verkligen rätt i för dessa slutsatser blev trots allt grunden för de flesta b...