Anne franks Dakbok

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst boken som heter Anne Franks dagbok, som är skriven av Anne Frank själv.

Anne Frank var jude och levde under Andra Världskriget. Hon föddes den 12
juni 1929. Hennes riktiga namn var Anneliese, men hon blev alltid kallad
för Anne. Hon dog i mars 1945, på grund av tyskarnas nazism.
I boken får man träffa Anne frank, men även hennes anhöriga och kamrater.
Bland annat får man göra sig bekant med hennes far, Otto Frank och hennes
mor Edith Hollaender. Man får även lära bekanta sig med Annes syster,
Margot Frank. Familjens existens hotades ständigt på grund av deras
religion, judendomen.
Annes franks dagbok inleds med orden:"Jag hoppas att jag ska kunna anförtro dig allt, så som jag hittills aldrig
kunnat åt någon, och jag hoppas att du kommer att bli ett stort stöd för
mig."
Anne är 13 år gammal och är nyfiken på livet. Som sagt är Annes familj
judar. De insåg att om Hitler kom till makten iTyskland så skulle det inte gå bra för dem det skulle med annat ord att bli
ett "helvete" för dem. Så de flyttade de 1933 till Amsterdam, Holland. Där
började hennes far att arbeta som direktör för ett företag. Han var
delägare i ett annat företag som bara låg en våning ovanför det första.
När Hitlers trupper marscherat in i Holland blir familjen Frank oroliga.
Hitler söker sedan upp alla judar, för att sedan skicka dem till
koncentrationsläger i polen. familjen Frank bestämmer sig för att gå under
jorden till deras källare och gömmer sig bakom en bokhylla. de får med sig
den underliga familjen van Daan. Van Daans består av:Fru van Daan, Herr van Daan samt Peter van Daan, son till de båda
förstnämnda och några år äldre än Anne. De flyttar in i Otto Franks
företag. Där finns ett gårdshus som sedan leder till olika rum. Där finns
allt de behöver för att klara sig. Det bästa med det hela är att det ligger
ganska dolt. Man är tvungen att gå igenom ett flertal rum innan man kommer
dit. På Ottos företag jobbar herr Kraler, herr Koophuis, Miep och Elli
Vossen. De hjälper alla till med att skaffa mat och andra förnödenheter
till judarna.
Den person som tilltalar mig mest är Anne. Hon vågar visa vad hon tycker
och vad hon känner. Visserligen så är det ju mest henne boken handlar om,
men jag tycker ändå att de andra i huset verkar vara lite "skumma". De
känns på något sett falska. Genom hela boken förekommer det nya utmaningar
av olika slag. Det kan ju inteprecis ha varit enkelt att leva så tätt inpå varandra under en så lång tid.
Fru Van Daan är en riktig gnällspik ochyttrar sällan några uppmuntrande ord. Hon är den person i boken som jag harsvårast för att förstå.
När Anne beskriver hur de lever i det dolda gömstället så kan jag riktigt
se det framför mig. Hon är mycket noga med detaljerna, vad det än gäller.
Det finns en bild i boken på sid. 23 som visar hur huset där kontoren låg.
Utifrån är det totalt omöjligt att se att det bor två familjer där. Med
tanke på bilderna stärks förståendet för hur det såg ut. Men när man bara
ser miljön utanpå kan man nästan gissa att det var mycket slitna lokaler,
då bilden visar en mycket sliten byggnad. Detta bekräftas också senare i
boken.
På 40-talet när det hela utspelade sig så var radio den enda media som
fanns förutom tidningar. Den avlyssnades väldigt ofta för att man skulle
hålla sig uppdaterad om vad som hände ute i kriget. Tidningar var inte lätt
att få tag på för judarna, men eftersom folket som arbetade på kontoret
hade möjlighet att röra sig fritt så kunde man även fåtag på tidningar.
Det man försöker förmedla från förlagets sida när man ger ut en sån här
bok, är just det att man vill berätta för världen hur de judar som gick
under jorden kände sig. Författaren är en 13-årig, frispråkig, flicka. Hon
beskriver världen på det sätt som hon ser den, och för att endast vara 13
år gammal så skriver hon mycket vuxet. Hon håller inte tillbaka det hon
skriver på samma sätt som vuxna. Eftersom det inte var så jätte längesen
allt inträffade så använder hon i stort sett samma språk som vi använder
idag. Det är inte mycket som är annorlunda mot vad det var då. Det enda kan
vara att det ibland förekommer ord i meningar som gör att det kan kännas
lite gammalt.
Anne hade antagligen inte trott att andra skulle läsa hennes dagbok,framförallt inte folk över hela världen. Därmed tror jag heller inte att
hon skulle ville sprida något speciellt budskap till de som läser hennes
dagbok. Däremot så skulle jag tro att förlaget som gjorde hennes dagbok
till bok, när de läser boken förstod att de skulle kunna ge folk en mycket
bättre bild av vad som egentligen hände under Hitlers tid. När jag läser
boken så känner jag det som om Anne ändå på något sätt skrev så att andra
kunde förstå. Kanske var det så att hon själv, när hon blev äldre, skulle
kunna läsa och komma ihåg vad som hände när hon var ung. När man har läst
boken har man fått djupare kunskaper om judarnas syn på saker och ting. Det
man har lärt sig innan, om Andra världskriget, har varit om Hitler och hans
illdåd.
Enligt mig är Anne Franks dagbok en mycket bra bok. För att man tänker
efter mer när man läser den, eftersom det verkligen har hänt. Det är
skillnad när man läser en mer litterär bok, där man kan sitta ochtänka: "Som om sådant någonsin skulle hända i verkligheten. Författaren kan
inte veta speciellt mycket om det han skriver". När man vet att det
verkligen har utspelat sig, så kommer manofta att tänka på en massa frågor tex.:"Herre Gud! Var det verkligen så? Hur kunde det ske?" På ett sätt så kan
det faktiskt kännas som om man avslutar boken med fler frågor än det man fått svar på.'

Mitt råd till allihopa är:
Läs boken. Den är en mycket bra bok och när man väl börjat läsa boken så fastnar man direkt och det går inte att sluta läsa den.Fakta...