Bok ressension

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Romanredovisning



1. Jag har läst ”Pojken som kallades Det ” av Dave Pelzer.

2. Anledningen till att jag valde den här boken var att jag har hört att den var väldigt gripande och intressant. Många har sagt att den var bra, och jag hade redan en aning om vad den skulle handla om innan jag började läsa den.

3. Titeln funkar väldigt bra med bokens innehåll då pojken som boken handlar om kallades för pojken av sin mamma. Vid ett tillfälle så säger Hon ”en sak ska du ha riktigt klart för dig! Det finns inget du kan göra för att imponera på mig! Förstår du vad jag säger? Du är en nolla! Ett Det! Du existerar inte! Du är ett missfoster! Jag hatar dig och jag önskar att du vore död! Död! Fattar du? Död!”

4. Boken utspelar sej i Daly City, Kalifornien och handlingen börjar kring 1960-talet, och boken handlar om en typisk amerikansk familj, mamma, pappa och tre söner. Allting börjar så idealiskt med kärlek och en riktigt fin familj med inga problem och ett trevligt liv. Men det övergår sakta men säkert i misshandel mot en av pojkarna, och bara en av dem. Det är mamman som styr och ställer i familjen och då hon får för sej att en av pojkarna ska straffas så är det ingen som säger emot, dem kuvar hon så snart hon kan. Nya metoder att misshandla pojken tillkommer allt eftersom och pojkens livslust dalar. Han får ingen mat så vid alla tillfällen han får stjäl han mat, han lever i källaren och tas bara upp när han ska städa upp efter familjen eller för att straffas. Hans bröder börjar skada sin bror också, allt för att vara på mammas goda sida, tills de också tycker att det är normalt. Till slut så får skolsköterskan upp ögonen för den lilla utmärglade, blåslagne pojken och börjar hålla koll på skador allt eftersom de uppkommer, och till slut så får han sin räddning och tar sej ut från den skadade familjen. Bättre sent än aldrig.

5. Jag hade ännu inte fyllt elva år, men visste oftast ändå vilken form av bestraffning jag kunde förvänta mig. Om jag tog längre tid på mej än vad Hon ansåg vara rimligt för att utföra någon av alla de sysslor jag hade tilldelats fick jag ingen mat.
Om jag tittade på Henne eller någon av Hennes söner utan tillåtelse fick jag en örfil. Om jag ertappades med att stjäla mat visste jag att Hon antagligen skulle tillgripa någon av sina tidigare bestraffningsmetoder eller komma på något nytt och fruktansvärt.



6. Huvudpersonerna i den här boken är:

Pappan – jobbade som brandman, familjens stolthet, omtänksam och kärleksfull när han var hemma och inte jobbade. Han försökte hjälpa pojken så länge som han orkade, han var pojkens enda hopp, ända tills mamman bröt ner honom också, han var som en vålnad den sista tiden tills han lämnade familjen.

Mamman - var en kvinna som var helt uppfylld av kärlek till sina barn, städfanatiker, duktig kock och full med idéer. Tog ofta med barnen på spännande upptäcktsfärder, en riktig ideal mamma. Tills allt förändrades, hon drack mer och mer och sakta men säkert så sjönk pojken i graderna i familjen tills han var mer en slav. En leksak åt mamman. En häxa!

Två bröder – som är ganska osynliga i boken, de ser vad mamman gör men för att undvika att bli lika dåligt behandlade som pojken så struntar de i honom. De är som vanliga bröder i början men allt eftersom så blir han mer och mer osynlig för dem.

Två bröder tillkommer - under berättelsen i boken så kommer det två bröder till, som behandlar honom som skit ända från första början då de bara vetat om hur man gör det. Den ena vakade honom som en hök och berättade för Henne så fort han gjort något ”fel” och ibland så hittade han på saker som han inte gjort bara för att jävlas.

pojken – är en helt vanlig pojke som bara råkade vara den som oftast blev påkommen med att göra bus och det var därför som han blev hans mammas leksak/slav.

7. Vid ett tillfälle så beskriver han i boken hur Hon brukade sätta honom på badrumsstädning och på tidsbegränsning, då Hon ställde in en spann med en blandning av ammoniak och klorin i badrummet och stängde dörren. Hon berättade att hon hade läst det i en tidning och ville prova det, pojken visste inte vad som skulle hända så han satte igång med städningen då luften började förändras och en finfördelad grå dimma steg mot taket och sedan föll nedåt igen. Han vätte ned dammtrasan i toalettstolen, då han var rädd att Hon skulle komma in och bli arg om Hon hörde kranen, sedan lade han trasan över mun, näsa och ögon. Det kändes som att han skulle hosta upp lungorna, sedan kom han att tänka på en vädringsventil på golvet som han lade ansiktet vid och fyllde lungorna. Efter gas leken föregått i ca en halvtimme så beordrade hon honom att tömma hinken i avloppet i garaget innan luften förgiftade hennes hus, väl nere i garaget så hostade han blod i över en timme.




8. Författaren till den här boken skriver i efterordet att anledningen till att han skrev den här boken är två anledningar: den första är att berätta för läsaren om en kärleksfull, omtänksam förälder som förvandlas till ett beräknande, misshandlande monster som tar ut sina frustrationer på ett hjälplöst barn, det andra syftet är att berätta om människans okuvliga förmåga att överleva mot alla odds. Jag tror att författaren till den här boken, skrev den här boken för att göra folk medvetna om att sådana här saker faktiskt kan föregå i ditt eget kvarter, att folk ska vara uppmärksamma på barn som inte blir bra behandlade av sina föräldrar, och att det kan vara svårt att genomskåda då den som misshandlar säkert har en väldigt bra förmåga att lura och föra folk bakom ljuset. Säkert så skrev han också den här boken för sin egen skull, att skriva av sej, för att gå vidare och släppa allt det jobbiga bakom sej. Jag tycker personligen att det här är utan tvekan en av de bästa böckerna jag någonsin har läst och jag tycker att det är jättebra att han skrev den här boken, att göra folk medvetna om vad som kan hända vissa barn.

9. Jag tycker att den här boken är jättebra, samtidigt som jag har svårt att sätta ord på vad det är som är så bra, den är ju så skrämmande. Gripande och helt oförstående, man har svårt att överhuvudtaget förstå vad som står, att något sådant faktiskt kan hända, det är helt galet. Man sitter och gråter men man kan inte släppa boken, den tillåter det bara inte, man måste få veta vad som händer, att pojken klarar sej, fast man vet att han gör det då han faktiskt skrev boken....