Selma Lagerlöf

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Selma föddes den 20 november 1858 på Mårbacka i Värmland. Hennes föräldrar var den före detta löjtnanten Erik Gustav Lagerlöv och Elisabet Lovisa Wallroth.
När Selma var 3,5 år gammal så blev hon förlamad i benen. Förlamningen var troligen psykisk orsakad. Den större delen av Selmas barndom tillbringade hon med sin farmor som berättade sagor för henne. Istället för att leka började hon skriva sånger med sin syster och skriva dikter.
Men ungefär ett år efter det att hon hade blivit förlamad åkte hon och hennes familj ut till ett fartyg, vars kapten var en gammal vän till familjen. När de hade kommit ombord på båten frågade Selma en matros som gick förbi, var påfågeln fanns. Selma hade nämligen hört att det skulle finnas en på fågel där. Matrosen tog då Selmas hand och sa.
– Kom så ska jag visa dig.
Selma blev då så glad att hon reste sig upp på egna ben och följde efter matrosen. Hennes familj förstod då att Selma kunde gå bara hon ville.

När Selma var 22 år gammal tog hon ett lån och åkte till Stockholm för att utbilda sig till lärarinna. Trots det att hennes pappa ville att hon skulle stanna hemma som hemmadotter. Hennes första och enda anställning som lärarinna kom när hon fick arbete på Elementärskolan för flickor i Landskrona, 1885-1895. Under den tiden så skrev hon sin första bok, Gösta Berlins saga, som är en roman uppbyggd på fabeln om de tolv kavaljererna som låter ”äventyrets vilda jakt” gå fram över trakten runtomkring sjön Löven. Efter den boken blev Selma en känd författarinna. Men Selmas riktiga debut som författarinna kom när hon skrev några sonetter i ”Dagny”.
År 1894 kom nästa storverk av Selma. Den boken var en novellsamling som kallades för ”Osynliga Länkar”. Den innehåller bland annat novellen ”Dunungen”. Mellan åren 1895-1896 reste Selma med sin väninna Sophie Elkan till Italien och Mellaneuropa. Den resan blev grunden för hennes nya bok, ”Antikrist mirakler”, som kom ut 1897. Samma år som Selma flyttade upp till Dalarna.
I Dalarna så började hon skriva boken ”Jerusalem”. Det var den boken som gjorde henne internationellt känd. Boken bygger på en sann historia om några bönder som bodde i Dalarna, som sålde sina gårdar och flyttade till Jerusalem, även kallad ”Det heliga landet”. Selma gav ut boken i två delar åren 1901-1902. Men den bok som många anser vara den bästa boken är ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”. Från början var boken tänkt att vara ett läromedel om Sveriges geografi. En av anledningarna till att Selma gärna ville skriva boken var att den var en stor utmaning att skriva. Även den boken kom ut i två delar under åren 1906 och 1907. Boken fick större framgång än någon hade trott, både i Sverige och internationellt. Än idag så trycker man nya böcker och översätter till nya språk världen över.
Under Första Världskriget skrev Selma en ny bok, ”Bannlyst”, där hon jämför krig med kannibalism.
Den allra sista boken som Selma skrev var ”Höst” som innehåller noveller, legender och tal. Den gavs ut 1933, sju år innan hon dog.

Selmas bästa väninna var Sophie Elkan. Sophie var en författarinna som kom från Göteborg. Under hela deras liv, från den stund de lärde känna varandra tills Selma dog, brevväxlade de. Av några väl utvalda brev skrev Sophie en bok om Selma som hon kallade för ”Du lär mig att bli fri”.

Selma gifte sig aldrig och fick därför inte heller några barn. Istället så reste hon mycket med Sophie. Det var då ovanligt att två kvinnor reste tillsammans och många trodde att Selma och Sophie var kära. Selma dog den 16 mars år 1940 när hon var 81 år gammal på Mårbacka gård.

Mårbacka var familjen Lagerlövs släktgård där Selma föddes. Familjen bodde på Mårbacka tills 1880-talet då hennes mamma sålde gården efter det att Selmas pappa hade dött. Några år senare, 1907, köpte Selma tillbaka gården. Sedan bodde hon där varje sommar tills hon dog. Åren mellan 1921-1923 så byggde hon om hela gården.
Numera så förvaltas gården av Mårbackastiftelsen och gården är öppen för beskådning på somrarna.

Selma skrev mest romaner, och de flesta hade ett gemensamt ämne. De hade alla en central och stark kvinna, som oftast ensam stod kvar och hjälpte alla andra. Vilket många sade var för att Selma var något av en feminist. En annan gemensam nämnare är att hon gärna skrev om fantasivärldar.
En av hennes största inspirationskällor är Mårbacka och Värmland.

Året 1909 fick hon Nobelpriset. Hennes allra första pris fick hon när hon ställde upp i Iduns pristävlan, 1890. Selma var även en första kvinnliga ledamoten i Svenska Akademin.
Efter Selmas död så upprättades olika stiftelser till hennes minne. En av dem är stiftelsen ”Selma Lagerlövs litteraturpris” som delas ut en gång per år sedan 1984. Men vi kommer aldrig att glömma Selma Lagerlöv eller hennes storverk. En daglig påminnelse är hennes bild på våra svenska tjugo kronors sedlar.


htt...