Bakgrund och problem: IAS 37 trädde formellt ikraft för noterade bolag i Sverige 2005. Det medförde ökade upplysningskrav kring avsättningar och eventualförpliktelser och en anpassning till den anglosaxiska redovisningstraditionen. Avsättningar och eventualförpliktelser är bedömningsposter, vilket gjorde det intressant att ta reda på hur praktiker uppfattar de bedömningar och avvägningar företag gör vid redovisningen av posterna. Att endast begränsad forskning tidigare bedrivits inom området gjorde att vi valde att kartlägga i vilken omfattning posterna redovisas och hur väl upplysningskraven i standarden följs. Stora och små bolag har ofta olika förutsättningar och motiv vid redovisningen och vi fann det därför av intresse att undersöka om det fanns skillnader mellan grupperna. IASB har lagt fram ett omdiskuterat utkast med förslag på förändringar i IAS 37 och vi valde därför att undersöka vad dessa förändringar kan komma att innebära.
Syfte: Uppsatsens syfte är att undersöka hur tillämpningen av IAS 37 ser ut bland svenska börsnoterade bolag. Undersökningen avser att kartlägga i vilken omfattning bolagen redovisar avsättningar och eventualförpliktelser enligt IAS 37 och hur väl de upplysningskrav som ställs efterlevs. Den avser vidare att ge en bakgrund till de resultat som kommer fram vid kartläggningen, genom att belysa de avvägningar som ligger bakom företagens redovisningsval och vilka avvägningar som görs gällande de upplysningar som lämnas i årsredovisningen. Uppsatsen syftar även till att kartlägga om det finns någon skillnad i redovisningen mellan små och stora bolag, samt att kortfattat redogöra för vad de framtida förändringarna av IAS 37 kan komma att innebära.
Metod: Uppsatsen har kombinerat kvantitativ och kvalitativ metod, med tyngdpunkt på kvantitativ metod. Primärdata har insamlats genom intervjuer med två redovisningsspecialister. Sekundärdata har insamlats genom granskningar av samtliga 269 svenska börsbolags årsredovisningar.
Resultat och slutsatser: IAS 37 har inte orsakat några större problem för företag eller intressenter. Orsaken är troligtvis att avsättningar och eventualförpliktelser generellt utgör en mycket liten andel av balansomslutningen, vilket framkom i den kvantitativa studien. Resultaten överensstämmer bra med den ekonomiskt riktiga bilden enligt respondenterna i studien. De menade att företagen generellt vill redovisa avsättningar och eventualförpliktelser på rätt sätt, och att det inte är de posterna som används för att jämna ut resultatfluktuationer. Vidare framkom det att lite mer än hälften av bolagen följer upplysningskraven i IAS 37 bra, men att det finns stor potential för förbättring. Studien visar också att redovisningen skiljer sig mellan små och stora bolag både gällande omfattning och upplysningar. Stora bolag redovisar posterna i större omfattning och lämnar bättre upplysningar. Gränsdragningsproblematiken varierar beroende på vilken typ av affärstransaktion det rör sig om samt vilken grad av osäkerhet som ligger bakom. Rörande framtiden var slutsatsen att förändringarna inte kommer att påverka företagens redovisning med någon avsevärd skillnad.
Förslag till fortsatt forskning: Ett uppslag...
