kostproblem

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

kostproblem

Inledning

Att ätstörningar ökat under senare år är knappast något nytt, ungdomar
utsätts dagligen för samhällets nya hårda krav. Lättklädda reklambilder med
pinnsmala tjejer har blivit lika vanliga som busschaufförer, samtidigt
ställer sig folk frågan varför ätstörningar har börjat sprida sig till allt
lägre åldrar och allt fler människor. Att inte förstå ett samband mellan
dessa orealistiska ideella krav som idag ställs på våra ungdomar och
ätstörningar vore som att vara lika blinda som när trojanerna tog emot den
trojanska hästen. Hästen står redan inom våra murar, i våra folkhem, för
att kunna räddas är det dags att vi öppnar ögonen och slår tillbaka, innan
hästen öppnar sig.1.1Syfte
Jag har valt att jobba med ätstörningar därför att jag under senare år sett
hur sjukdomen spridit sig till folk i min närhet och på så sätt även
förstått hur aktuellt ämnet faktiskt är i vårt samhälle. Jag vill försöka
få en förståelse för hur folk med ätstörningar tänker och agerar, och därav
också kunna ge mer stöd till dem som behöver det. Jag har tänkt använda mig
av läroboken, samt förhoppningsvis intervjuer med några berörda parter.

Ätstörningar

Som tidigare nämnts har ätstörningar bland yngre kvinnor ökat successivt
under de senaste åren. Att även sjukdomen börjar sprida sig allt mer bland
pojkar borde vara ytterligare en varningssignal till att något håller på
att gå riktigt fel i vårt samhälle.
Ätstörningar är samlingsnamnet på de två vanligaste sjukdomarna inom denna
kategori nämligen anorexia och bulimi. För vanliga människor kan dessa ses
som väldigt lika men är i själva verket två skilda sjukdomar men med lika
allvarliga konsekvenser.

AnorexiaI folkmun kallas anorexia oftast för självsvält, något som beskriver
sjukdomen ganska väl, dock skiljer självklart graden av "självsvälten" från
person till person. För individen som lider av anorexia handlar det främst
om en ångest och rädsla för att bli tjock, och därav skapas även
en rädsla för mat, som i sin tur leder till att anorektiker ogärna äter
eller äter väldigt lite.. Anorektikerna har en ytterst snedvriden syn på
sina egna kroppar och påtalar sig därför att de
behöver gå ner ytterligare i vikt trots att de redan lider av svår och
ibland nästan dödlig undervikt. Oftast hinner sjukdomen ta över ordentligt
innan anhöriga hinner uppfatta sjukdomen och hjälp kan kopplas in.
Sjukdomen är som vanligast bland yngre tjejer då de söker en
identitet och då oftast även uppmärksamhet, men har samtidigt blivit allt
mer vanlig bland elitidrottare då pressen från tränare, föräldrar och en
själv kan bli alltför stor. Under senare år har även de "smala" idealen
börjat komma fram mer o mer i Hollywood och det är ingen ovanlighet att i
dag läsa om hur stjärnorna kämpar med anorexia.
Det är ännu oklart vad det är som gör att vissa drabbas av
anorexia, och även om sjukdomen beror till stor del av psykiska problem
tror forskare idag att det även finns andra faktorer så som det sociala och
genetiska inblandat i sjukdomen. Anorektikerna framkallar ett beroende
genom att koppla samman välbehag med fysisk aktivitet och hårdbantning som
gör det svårt för den drabbade personen att sluta.
Vid behandling av anorektiker försöker man därför bryta
beroendet och även få en jämvikt mellan själ och kropp, med andra ord
försöker man att snabbt få den drabbade att gå upp i vikt för att förhindra
svälten. Detta genomförs bland annat genom olika former av terapi,
rådgivning och i svåra fall läggs personen in på sjukhus.


2 BulimiBulimi är närbesläktat med anorexia, men är absolut inte samma sak. Det
finns inget som visar på att folk som lider av bulimi har större risk för
att utveckla anorexia, dock så visar en undersökning att minst 2 av 5
anorektiker utvecklar bulimi. Bulimi är en form av hetsätning som har
blivit ett vanligt problem hos många kvinnor. Bulimi innebär att man
hetsäter för att sedan kräkas upp allt igen. Bulimikerna kan även använda
sig av andra metoder såsom att fasta, motionera i överdrivna mängder,
laxerande medel och/eller hålla en extrem bantningsdiet för att kompensera
för hetsätningen.
Bulimikerna liksom anorektikerna är fixerade vid sin vikt och
livrädda för att bli tjocka. Dock så är det flesta "hetsätarna"
normalviktiga och därav är det mycket svårare att upptäcka bulimi. Dåliga
tänder är dock ett vanligt tecken, då tänderna angrips av magsyran som
uppkommer när man kräks. Sjukdomen medför ett tungt o svårt lidande för
personen som
lider av det som i sin tur kan leda till olika former av depression och
social isolering och även i vissa fall självmord. När det kommer till
behandlingen skiljer den sig inte mycket från den
som används vid anorexia. Man har dock under senare år inriktat sig mer på
metoder som går ut på att träna in ett annorlunda och mer normalt
ätbeteende.

3. JämförelsenSjukdomarna må vara olika men beror oftast på liknande yttre och inre
faktorer. Hårda orealistiska krav från omvärlden kan lätt rubba ett redan
osäkert självförtroende som unga tjejer som ännu söker en identitet ofta
kan ha. Båda sjukdomarna rör sig om en onormal fixering vid sin vikt och
vid mat. Det som skiljer sjukdomarna åt är hur de som lider av sjukdomen
drabbas. När det kommer till anorexiaa svälter sig den drabbade och bli
sjukligt och ibland dödligt smal. När det gäller bulimi är det som nämnts
tidigare betydligt svårare att upptäcka sjukdomen då personen som lider av
en svår form av hetsätning inte behöver vara sjukligt smal utan faktiskt
kan lida/drabbas av övervikt.3.1 Analys och egna reflektionerI vårt samhälle har det helt plötsligt blivit något "fint" att banta för
att bli smalare och vackrare. Tjejer som knappt kommit upp i högstadiet vet
precis hur de ska banta för att bli smala och tror att så länge man är smal
är man också lycklig. Är det då så konstigt att siffrorna för antalet unga
flickor som lider av ätstörningar stiger? Det handlar inte längre om att
försöka förhindra, problemet är redan här, det vi måste göra nu är att ta
ansvar och hjälpa dem som drabbas av ätstörningar.
Jag har en närstående som drabbades av anorexiaa för ett par år
sedan, när hon kom till sitt lokala sjukhus var hon 18 år gammal, 173cm
lång och vägde 46 kilo, men personalen på sjukhuset ansåg henne ändå inte
vara tillräckligt sjuk för att läggas in. Jag frågar mig än idag hur det
kommer sig att en tjej, vars arms tjockaste omkrets var lika smal som en av
mina handleder, inte kunde vara tillräckligt sjuk för att läggas in? Som
tur var vände sig hennes familj till ett centralare sjukhus och hon lades
in direkt. Hon fick hjälp och är idag på klar bättringsväg, nästintill
frisk. Jag som umgicks och pratade med henne under hela tiden som hon
insjuknade märkte knappt sjukdomen förrän den redan var långt invecklad.
Hon förändrades inte till sättet, hon förändrades bara till sitt utseende.
Vad som behövs är djupare ingång på problemet, flickorna och
pojkarna som drabbas måste få hjälp tidigt. Föräldrar måste vara mer
uppmärksamma och våga söka hjälp när de märkeratt något är fel. Vi behöver lägga mer resurser på att få fram bättre
lösningar inom alltifrån terapi till matvanor för dem som redan är sjuka,
samt sätta mer ljus och informera alla, stora
som små, om ätstörningar och riskerna kring det. Problemet rör sig inte
bara om det psykiska, det handlar om en omgivning med press och ideal som
till slut kommer driva oss alla till vansinne. Vi måste sluta skämmas och
inse att ätstörningar är vanligare ibland oss än vad vi tidigare velat se.