Dynamit

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ordet dynamit kommer från grekiskans dynamis som betyder kraft.


Dynamit är ett sprängämne som används till gruvbrytning under 1800- talet. Före dynamiten använde man rent nitroglycerin eller vanligt svartkrut. Svartkrut kom från sten som man maler och tänder på. Har inte särskilt bra sprängkraft.

Nitroglycerin: (smältpunkt vid –11 grader)
Nitroglycerin görs inom industrin och den används antagligen inom kemin för att spränga saker. Det började redan under 1860-talet att användas. Nitroglycerin är ett mycket stöt känsligt sprängämne som vid minsta felsteg exploderar. Det var med det och så många dödsfall det inträffade som fick nobel att börja experimentera med nitroglycerin.
Han gjorde olika försök utan att lyckas.


Alfred Nobel:
Nobel gjorde många försök men inget fungerade. Men trots alla nederlag fortsatte nobel. Under vintern 1862-63 så fick Nobel idén att blanda nitroglycerin med svartkrut och tända med vanlig stubin. Detta experimentet lyckades och gjorde därför nitroglycerinet mer kontrollerbart.
Vid en demonstration inför militären var det något som gick fel. Problemet var att nitroglycerinet hade sugits upp av krutet. Laddningarna som hade gjorts upp dagen innan var redan för gamla. Nobel laddade på plats en tackjärnsbomb gjord av hårt packat svartkrut och nitroglycerin. Till följd till det blev det en jätte smäll. En enorm smäll. Militären blev chockad och hade till ursäkt att det var alldeles för riskabelt att använda i krig.


Tändhatten och Sprängoljan:
Nu när Nobel visste att krut och nitroglycerin inte trivdes ihop testade han en separat krutladdning i ett glasrör. Det blev en bra ide eftersom då sugs ju inte nitroglycerinet upp av krutet. Detta var alltså den första tändhatten, som gjorde det ännu säkrare att använda nitroglycerin.
Tändhatt är en liten koppar- eller mässingshatt fylld med ett tändämne te x blyazid, vilket sprängs vid att man tar på det eller att det utsätts för värme.
Det nya sprängämnet kallade Nobel sprängolja och han började med industriell framställning med hjälp av utländska lån av rika köpmän.
Sprängoljan var fortfarande riskabel att använda. 1864 inträffade en olycka som var en våldsam explosion i Nobels laboratorium. Fem personer omkom däribland brodern Emil Nobel.
Denna smäll, som har fått sitt namn ”Den Nobelska smällen” blev början på Nobels karriär.
Med lite övertalan så fick Nobel delägaren JW Smitt att satsa 60 000 kronor mot att Nobel fick rätten att tillverka sprängolja efter att tillverkningsrätten av nitroglycerin förbjöds inom Stockholms stad efter demonstrationen för militären.
Nobel flyttade sin tillverkning av sprängolja söder om staden, till Vinterviken.
Där startade han, tillsammans med delägaren Carl Wennerström och kemisten TH Rathsman, bolaget Nitroglycerin AB.

Efter ett tag tröttnade Nobel över att inte få bestämma allt själv och överlämnade bolaget helt åt Wennerström och Rathsman. I början av 1865 så lämnade han Sverige för att slå sig ner i Tyskland och för starta tillverkningen av nitroglycerin.
Han fixade en fabrikstomt i Tyskland så då började han produktionen av sprängolja tillsammans med de svenska affärsmännen, bröderna Wrinkler och svenska arbetare och förmän från Vinterviken.
Leveranserna från fabriken gick för det första till gruvdistrikten i Tyskland, Österrike, Belgien, England, USA och Australien.


Dynamiten: Hur en dynamit är uppbyggd^^
Alfred Nobel kom till slut på att låta nitroglycerinet sugas upp av kiselgur och därefter forma den degiga massan till stavar. Degen sprängdes inte förrän den antändes med hjälp av en tändhatt. Därmed var dynamiten uppfunnen och det blev ett effektivt sprängämne som var enkelt och riskfritt att hantera.
Dynamiten blev känd i hela världen och tillverkades i alla världsdelar. Alfred Nobel blev mycket rik på sin uppfinning.


Dynamiten blev mycket framgångsrik men Nobel var inte nöjd, han fortsatte att experimentera med dynamiten. Han tyckte att det var dåligt för den hade svagheter t.ex. dynamiten tålde inte fukt eller att sprängkraften var inte lika stor som nitroglycerinets.
Under sitt arbete i laboratoriet hade Nobel råkat skära sig i ett finger och penslat på lite kollodium som ger en skyddande hinna över såret. Det var vanligt istället för plåster på den tiden. På natten vaknade han av att fingret börjat att värka. Han gick då ner och penslade på mer kollodium och kom då på vilken kemisk sammansättning det hade. Ämnet fås genom att upplösa nitrocellulosa i eter och alkohol. Nobel framställde nu lite kollodium och blandade samtidigt i några droppar nitroglycerin som direkt löstes upp i det övriga och bildade en fast geléaktig massa. En bra grej hade nu hänt inom fysiken och även historien, den overksamma beståndsdelen i dynamit (kiselgur) hade ersatts med, bomullskrut. Sprängämnet fick namnet Nobels extradynamit och hade stora framgångar världen över.




Vad jag själv tycker om dynamitens framsteg,
Visst det var ju bättre att använda än nitroglycerin, men tänk på alla som dött, först när Nobel uppfann den. Tänk så här; hade inte du slutat överhuvudtaget tänka på dynamit om ens egen bror dog p.g.a. dynamit? Eller ...