Fantasy: Abarat av Clive Barker

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Abarat av Clive Barker
Beskriv världen som boken utspelar sig i
Denna bok handlar om Candy som bor i Minnesota och lever ett ganska vanligt, men ytterst tråkigt, liv. En dag får hon höra en gammal berättelse (skröna) om en man som blev galen och efter det dyker underliga streck i form av vågor upp framför hennes ögon. När hon sedan följer sin inre intuition hamnar hon plötsligt på ett fält utanför den lilla staden hon bor i. Där träffar hon Spjuver, vars sju bröder bor i hornen på hans huvud, som för henne till det förunderliga Abarat. Denna värld består av 25 öar, men de kallas för Timmar därför att varje ö är en timme av dagen och den 25:e ön är tiden utanför tiden. Dessa öar är även anpassade efter den Timma de representerar vilket gör att det är konstant mörkt på vissa öar där nattdjuren håller till och sedan tvärtom. Man flyttar däremot inte runt på dessa öar efter en timme, utan man bor kvar på en av dem, tills du beslutar dig att flytta, liksom vi gör.
Runt dessa öar finns havet Izabella som för folket på Abarat är som vår Gud, förutom att alla i Abarat vet att mama Izabella finns och har en egen vilja. Izabella anses även vara upphovet till allt liv och får livet på öarna att fungera men är även portalen till Hädanstans, som de kallar vår värld. Liksom i vår värld så finns det många som inte tror på en parallell värld, tror på att detta Hädanstans existerar eftersom att portalen inte varit öppnad på flera århundraden. Förr i tiden skedde det förhandlingar mellan Abarat och Hädanstans där Minnesota hade varit den största hamnen, eftersom att mama Izabella hade befunnit sig på det fältet utanför Candys lilla stad, men precis som i dagens läge blev folk för giriga för att köpa och sälja magin från Abarat och de abaratiska slavarna, så hamnen brändes ner till grunden. Det var bara fyrtornet som fick stå kvar och det var på så sätt som Candy kom till Abarat eftersom att hon lade en kula av guld i en bägare och kallade på så sätt till sig mama Izabella.
Invånarna som bor i Abarat är helt olika oss till utseendet. Dessa varelser är en blandning av massa olika djurarter och sedan en blandning av dessa blandningar osv. Detta resulterar i att varelserna har ett utseende som vi inte skulle kunna föreställa oss. Det är ingen idé att beskriva dem eftersom att det är så ofantligt många som beskrivs i boken, men jag tror inte att jag har läst om flera varelser av exakt samma art, förutom när det gäller mantiskor som lever i mama Izabellas vatten och äter allt den kan komma över som rör sig både på vattenytan och i vattnet. Fastän varelserna i Abarat är helt olika oss till utseendet så är deras personligheter och sätt att tänka identiska med våra. Även förhållandena i deras värld är helt lika våra. Det finns slum där de mer fattiga bor och sedan de som lever exklusivt och överflödigt. Det finns de man inte hör så mycket ljud ifrån och som följer med strömmen. De finns mycket sluga personer som vill ha kontroll över hela Abarat varav en är mycket ond och straffar alla som gör ett misstag på hans order. Sedan har vi en ”man” som bränner böcker i sina försök att utrota magin på Abarat för att kunna sälja sitt patentmedel som hjälper mot allting. Eftersom folk i allmänhet är naiva så är det ingen som gör så mycket motstånd utan låter honom härja bäst han vill, vilket han gör med bl.a. otroligt mycket reklam och bokföring av en tecknad pojke som han vill väcka till liv. Några, däremot, är helt missnöjda med vad denne ”man” gör men håller sig i bakgrunden för att inte komma i hans klor.

Beskriv huvudpersonen
Huvudpersonen i denna historia är Candy Kvackensnår som inte gör så mycket ljud ifrån sig utan gör som folk säger till henne, tills den dagen de vågformade linjerna börjar tränga in i hennes tankar. Då först vågar hon göra det hon förtryckt under alla dessa år. Hon börjar med att säga till sin mamma vad hon tycker om sin far som dricker konstant och sedan går hon till skolan där hon gör uppror mot sina lärare som har tryckt ner henne under alla dessa år och stormar sedan ut ur skolan och först då inser hon vad hon har gjort och fylls med både lycka, stolthet och ånger. När hon väl träffar John Spjuver vill hon mycket mer än gärna följa med honom bort från den värld hon lever i. Samtidigt tror hon inte riktigt på det som händer men är ändå tacksam att slippa sitt gamla liv. Väl i Abarat lämnas hon ensam eftersom John Spjuver är efterlyst för stöld men eftersom att hon inte är speciellt blyg så gömmer hon sig inte och får hjälp av några havsglidare till en av Timmarna. Candy är mycket försiktig i Abarat och mycket tveksam mot varelserna där och är mycket försiktig med vilka hon ska lita på. Hon är också mycket observant mot det hon betraktar som hot och gör allt som krävs för att skydda sig och dem hon vill skydda men tar otroligt mycket hänsyn till oskyldiga varelser. När hon känner ett hot från någon varelse så försöker hon till varje pris att fly istället för att ta upp en strid, men lyckas inte alltid.
Det märkligaste med Candy är att hon känner igen Abarat, som om hon varit där tidigare (vilket hon har enligt bokens uppföljare) och hon kan vissa av sångerna som är traditionella för abaraterna och skräms inte av varelserna där som en vanlig människa skulle ha gjort. Hon säger vad hon tycker men har även respekt och förakt för vissa personer som hon känner sig mer hotad av.

Beskriv temat
Temat i denna bok går väl ut på kampen mellan gott och ont. Candy, den godhjärtade, strider mot de onda varelserna i Abarat med deras sluga idéer. Detta följer med genom hela boken eftersom Candy alltid står under hot att bli fångad eller liknande av de ”onda”. Men sedan så är det vi uppfattar som dåligt ur vår lässynvinkel bra enligt majoriteten av Abarats invånare, vilket gör det svårare att kunna skilja dessa två olika kategorier isär. Vi som ser John Spjuver som en av de goda som hjälper Candy anses som ond i Abarat. Pixler, mannen som brände böcker för att utrota magin, anser vi vara ond och utnyttjande vilket de flesta av befolkningen inte verkar tycka och anser honom som en bra man. Den enda personen som vi läsare och Abarats invånare kan placera i en gemensam genre är Kristoffer Kadaver som vill ha kontroll över allt och straffar alla i hans väg. Jag tycker inte att temat hinner ändra sig så mycket i boken eftersom det bara är första delen i en mindre serie av böcker. Det rör sig hela tiden runt Candys försök att rädda Abarats oförstående befolkning från de mörka krafter som sakta omsluter världen. Någon direkt utveckling av temat kan jag inte påstå att jag har märk i första delen.

Beskriv hur du upplevde boken
Jag är inte mycket av en fantasyläsare eftersom att jag hellre läser faktaromaner, men jag har ändå läst en hel del fantasy och jag tycker om det. Den fantasyn jag läst innan har i och för sig bara varit lättare versioner av high fantasy, som Abarat är i mer komplicerad omfattning, och sedan har jag läst en del low fantasy. Boken var väldigt rolig att läsa och jag kan mycket väl tänka mig att plocka upp flera andra böcker av samma genre. Däremot så hade jag nog blivit förvirrad av boken om det inte funnits bilder som man kunnat koppla till personerna och platserna eftersom det är så hemskt mycket olika personer/platser i boken, speciellt de första 200 sidorna. Bilderna var också mycket intressant ritade vilket gav boken ett plus i kanten, men det var även synd ibland därför att du inte kunde skapa dig en egen bild av varelserna eller platserna utan den var redan färdiggjord.
När man läser en fantasy bok så måste man tänka mycket mer än när man läser vanliga romaner eftersom det händer saker i historien konstant, för det mesta är det även sådana saker som man inte väntade sig vilket gör att boken inte är förutsägbar och den blir mer intressant att läsa. Jag antar däremot att detta inte stämmer överrens med alla böcker, men jag skulle tro att det gör det mer eller mindre.

Varför är fantasylitteraturen så populärt just nu?
Jag vet inte riktigt varför, men jag skulle tippa på att det är som med allt annat, det går i vågor. Populariteten kommer och går och ...