Jeanne d'Arc

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Frågor
• Vem var Jeanne d’Arc?
• Vad gjorde hon?
• Vad fick henne att gå ut i kriget frivilligt?
• Hade hon någon påverkan på hur kriget utvecklade sig?

Källkritik
Jag har använt mig av fyra källor, ett uppslagsverk, en lärobok, en tidning och en Internetsida. Men huvudkälla har varit texten ur uppslagsverket och det är också den jag har funnit mest trovärdig. Den var relativt detaljerad, uppgifterna verkade stämma bra och ur min egen synvinkel verkade texten ganska objektiv. Internetsidan var ännu mer detaljerad men den verkar mindre trovärdig och faktan verkar vinklad efter författarens åsikter. Den innehåller också stavfel, vilket jag tycker är konstigt eftersom den kom från en tidning. Läroboken använde jag mest för att kolla om faktan stämde och få en överblick av det hundraåriga kriget, Den är inte så detaljerad och det står nästan ingenting om Jeanne d’Arc i den. På Internetsidan står det bara om kvinnans roll i samhället under medeltiden. Den verkar egentligen inte så trovärdig men eftersom det är ett så känt ämne som man ändå har ett hum om tog jag lite fakta ifrån den.

Rapport
Under medeltiden härjade det hundraåriga kriget mellan Frankrike och England. Engelsmännen ville ta över Frankrikes tron och få makten över vissa franska landområden Det gick väldigt bra för England under större delen av kriget och i slutet av 1420-talet såg det mörkt ut för Frankrike. Den franske kungen, Karl VI, hade sagt ja till att den franska kronan skulle ärvas av den engelske kungen efter hans bortgång. I det läget kunde Karl VII, Karl VI:s son, inte krönas lagligt eftersom engelsmännen och burgunderna höll Paris, Orléans och viktigast av allt, staden Reims – den franska kröningsstaden.
Då framträdde den unga, franska, bondflickan, Jeanne. Hon sade sig vara utsänd av Gud att hjälpa Franskrike i kriget och att hon med Hans hjälp skulle kunna vända Frankrikes motgångar till framgångar. Det var inget konstigt med det för på den tiden ansågs man inte tokig eller sinnesjuk om man sa sig höra röster. Profeter var vanliga och de dök ofta upp i krigen och skulle hjälpa.
Hon lyckades tillslut få tala med kungen och kunde ge honom ”tecken” på att hon var utsänd av Gud. Det sas bland annat att hon kunde, även om hon aldrig sett honom, urskilja Karl VII i en folksamling, då han till och med var förklädd för att lura henne.
Man lät undersöka henne för att ta reda på om hon var utsänd av Gud eller satan. Och man fann starka tecken på det förstnämnda. Bland annat var hon en jungfru, vilket antagligen var ganska ovanligt för en bondflicka. Men det fanns även tecken på att hon var utsänd av satan. Att hon hade klippt sitt hår och bar manskläder ansågs skandalöst men man bestämde sig till slut att låta henne vara och se om hon kunde åstadkomma något.
Hon fick följa med trupperna ut, hon hade inget befäl men hennes närvaro visade stor inverkan på trupperna och hon gav dem mod och förbjöd dem från svordomar och bordellbesök. Redan i början av 1420 hade hon och trupperna intagit staden Orléans och hon hade så stor tilltro på deras krigslycka att hon föreslog att man skulle gå mot Reims för att få Karl VII krönt och redan sommaren 1429 hade de lyckats.
Efter detta hade de stora framgångar och många fiendehållna städer intogs. Men snart skulle lyckan vända. 1430 fanns det inga pengar kvar hos kungen och inte ens Jeanne d’Arc kunde hindra motgångarna.
I maj samma år blev fransmännen överrumplade och Jeanne tillfångatogs av Burgunderna och senare såldes hon till engelsmännen för runt 10000 pund.

Den engelske, då mycket unga, kungen, Henrik VI kröntes i Paris och Jeanne ställdes inför domstol.
Man lät henne inte till en början veta vad det var hon stod anklagad för och allt hon sa vinklades och vändes emot henne av utfrågarna.
Man ifrågasatte så mycket som möjligt om henne, främst hennes kläder och rösterna hon påstod sig höra. Det var egentligen inget tvivel om hennes dom eftersom kätteri procceser på den tiden ofta slutade med döden.
Det faktum att hon var kvinna kan inte ha hjälpt henne särskilt mycket eftersom kvinnor skulle vara tysta och kyska. Hon hade även trotsat sin far genom att gå ut i kriget och detta blev hon slutligen fälld för tillsammans med domarna kätteri, häxeri och förnekande av sitt kön. Jeanne skulle brännas på bål. Hon bröt ihop när hon fick höra domen och skrev under bekännelsen och fick därmed livstids fängelse. Men redan några dagar senare ångrade hon sig och bröt mot löftet hon avgett i bekännelsen att aldrig mer bära manskläder.
Den 30 maj, 1431 brändes Jeanne d’Arc levande på bål på torget i Rouen.
Men varför gick hon egentligen ut i kriget? Varför trotsade hon sig roll som svag kvinna i samhället för att riskera sitt liv för Frankrike?
Möjligen var hon sinnessjuk, då trodde man inte det men skulle någon idag påstå att han/hon hade visioner och hörde röster som kunde hjälpa landet i kriget skulle den personen antagligen låsas in direkt på ett mentalsjukhus. Och kanske var det så det var egentligen, att alla profeter var antingen sinnesjuka eller drogade när de hade sina uppenbarelser.
Är man som person tillräckligt övertygad om att rösterna verkligen finns, och speciellt om man tror att de kommer av en högre makt som man tror på, gör man antagligen som de säger.
Sedan var tron på Gud ofantligt mycket större då än vad den är idag och då måste Guds vilja varit mycket viktigare än allt annat i livet. Att bli frälst och komma till himlen var något av det viktigaste i livet.
Men samtidigt är människor alltid bara människor och människor är i allmänhet fega. Speciellt kvinnor som var så förtryckta och svaga på den tiden. Det faktum att Jeanne var en kvinna gör det mer obegripligt. På den tiden var det inte naturligt att kvinnor gick ut i krig medan männen fick leva med det faktumet och såg det som en naturlig del i livet.
Min slutsats är att Jeanne troligen var lätt sinnesjuk och starkt troende, för det är inte många som skulle riskera sitt liv för ett land om de inte var så illa tvungna, och i synnerhet inte om man var kvinna.
Däremot måste hon utåt sett ha verkat så pass frisk att trupperna fick så stort hopp och mod av henne för att kunna gå från nästan inga framgångar alls, till att inta flera städer som fienden höll på så kort tid. Kanske blev de lite skrämda av en så stark kvinna som trodde så starkt på att de kunde lyckas. De måste ha förundrats av henne och trott att hon verkligen var utsänd av Gud eftersom hon hade på sig manskläder och var med ute på fältet med dem.

Även engelsmännen måste ha blivit skrämda av henne på samma sätt som de franska trupperna blev. I början skrattade de antagligen åt fransmännen som hade så lite hopp kvar att vinna kriget att de tog en kvinna till hjälp, gav henne häst och rustning och lät henne vara med i kriget. Men när de märkte vilken kraftig inverkan hon hade på trupperna måste skräcken kommit krypande. Vem var hon egentligen som kunde vända de franska truppernas tilltro så snabbt? Engelsmännen visste helt enkelt inte hur de skulle hantera situationen. Fransmännen hade fått tillbaka sitt självförtroende och det blev till en början engelsmännens fall. De hade antagligen börjat slappna av och såg inte längre Frankrike som något större hot.
Det var då Jeanne d’Arc dök upp, precis vid rätt tillfälle, när fransmännen ännu inte var helt besegrade och engelsmännen trodde att de hade sin seger i en liten ask.
Men efter ett tag gick det inte längre så bra för Frankrike. Karl VII hade inte räknat med så stora framgångar och blev nästan utfattig. Det ledde till att soldaterna började röva och det var det som ledde till att Jeanne d’Arc blev tillfångatagen.
Trots denna förlust av Jeanne fortsatte Frankrike efter ett tag sin krigslycka och Jeanne d’A...