Saddam Husseins rättegång

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Saddam Husseins rättegång

Nu är det igång. En av de största, mest kända diktatorerna genom tiderna ska få sitt straff. Det bär mig emot att använda sådana ord som stor och känd, men det var vad han var. Stor och avskyvärd. Han mördade en miljon människor, men trots det har han sina anhängare. Anhängare som dyrkar och tror på Saddam, den allsmäktige. Mäktig var han för inte alltför längesen och det är med fasa hans trogna ser honom sitta åtalad inför juryn, maktlös.

Den 19:e oktober inleddes rättegången mot Saddam Hussein, men den sköts upp eftersom att vittnena var skrämda. Vågade inte visa sina ansikten. Då fick åklagarna två månader till att samla och förbereda sina vittnen .

Rättegången fortsatte den 28:e november. Då kom Saddam in sist av de åtta han åtalades tillsammans med i det här fallet, iklädd vit skjorta och svart kostym. Rättegången sändes på de lokala kanalerna och alla irakier följde den. Det lade sig en spänd tystnad när Saddam klev in i salen, sedan skrek någon de förlösande orden ”Knulla din morsa, din jävel!”. Sedan var det igång, hatet nådde honom från alla håll. Trots det höll han huvudet kallt och klagade på de utländska vakter som fört honom till salen och svarade domarens ursäkt med att han inte ska säga åt sina vakter utan beordra dem, eftersom att vakterna är ”erövrare och ockupanter”. Sedan rättegången inleddes har två av Saddams försvarsadvokater mördats och för det krävde försvaret en månads respit för att kunna hitta nya advokater, men de fick nöja sig med en vecka.

Sedan återupptogs rättegången på måndagen den femte december. Saddam fick stöd av Ramsey Clark, före detta justitieminister i USA. Han tog rollen som en av diktatorns försvarsadvokater. Det ser ut att bli tolv rättegångar mot Saddam och hans medarbetare. Alla hans närmaste åtalas med honom i rätten; den som skötte polis, den som skötte armén osv.
Det här är den första och den handlar om massakern på 140 shiamuslimer i byn Dujail norr om Bagdad 1982. Den femte kallades det första vittnet som vittnade bland annat om hur hans vän torterats och dödats framför hans ögon. Försvarsadvokaten Ramsey Clark fick inte kritisera domarens legitimitet i ett anförande han planerat. Detta resulterade i ett gräl och försvaret lämnade salen.

Säkerheten är väldigt viktig och vittnena kommer sitta bakom skynken, fyra av de fem domarna har hemlig identitet.

Jag vet inte när rättegången kommer tas upp igen och inte heller när Saddam kommer fällas. Risken är att om det fortsätter på det här sättet så kommer det dröja. Kanske kommer Saddam dömas redan innan alla processer är avklarade. Vad ska han då få för straff? Antagligen dödsstraff .I Irak har alla och envar någon slags relation till den diktator som härskat så länge. Någon har förlorat hela sin familj till följd av hans attacker, någon en hel by.


Fem miljoner av irakierna är kurder, kurder som vill se Saddam hängd. De är mot Saddam och mot shiamuslimerna och mot sunnimuslimerna. Kurderna är de som drabbats värst, det är bevisat att under åttiotalet dödades 200 000 kurder av Saddam och hans armé. Många kurdiska byar har bombats och många tusen har dött, den värsta attacken var mot byn Halabja 1988. Där dog 5000 kurder på bara några timmar. Kurder har gjort uppror mot Saddam ända sedan Irak bildades och den här attacken anordnade Saddam för att skrämmas. Många dog, många kvinnor, många barn, många gamla. Med andra ord människor som aldrig gjort något ont, civila, oskyldiga. Allt för att diktatorn ville ha respekt. Han använde sig av kemiska gaser, en efter en segnade människorna ner och dog. Det skulle ha varit ännu fler döda om vinden legat så att den följde flyktingstömmen ut mot Irans gräns. Förutom de som dog blev många svårt sjuka, invalidiserade för resten av livet.

Vid den här tidpunkten låg Irak i krig med Iran och Saddam gick ut till folket och sa att det var Iran som gjort detta hemska. Dagen efter bjöd Iran in journalister från hela världen, visade bilderna på de irakiska stridsplan som anföll Halabja. Så där sprack det. I Irak fanns det ingen yttrandefrihet. Saddam och hans regering hade hand om alla tevekanaler, alla tidningar. Ingen information kom från något annat håll. De som idag står bakom Saddam, sunnimuslimerna, har levt med, och gör även idag, den tron att det som står i tidningarna stämmer. Men den fakta är enkelriktad och mycket är osanning. Inte skulle Saddam gå ut i media och berätta om hur han torterat kurder eller köpt atomvapen. Nej, sånt skriver han inte om, eller tillåter inte att andra skriver. Allt gick genom honom och allt elände skyllde han på USA. Än ligger lögnerna kvar hos sunnimuslimerna, de har helt enkelt blivit lurade. Intet ont anande stöder de sin före detta president som enligt medierna var godhjärtad och klok.
Om de vetat allt Saddam någonsin verkligen gjort skulle de kanske inte stödja honom. Växer du upp i en värld, lever i den är det sanningen för dig. Samma metod använde sig t.ex. Hitler av, han sa att allt var judarnas fel och eftersom det inte fanns något annat trodde folk honom och han fick många anhängare. Alla sunnimuslimer stöder inte Saddam och alla stöder honom inte av skälen ovan, men på vilket sätt de än gör det så tror de att han är oskyldig.

De femton miljoner shiamuslimer som bor i Irak har också drabbats av Saddams tid vid makten och vill även de se honom avrättad.

Men jag tycker att det viktigaste är att sanningen kommer fram först; vad som egentligen hänt och vem som beordrade vad. Om han döms till döden innan alla rättegångarna är avklarade kommer ingen någonsin få veta allt. Dessutom kommer ha bli en martyr, någon som dör för sin tro och hyllas efter döden, och det är han inte värd. Jag kan förstå ilskan hos dem som önskar honom död, mer än väl kan jag förstå, och jag kan förstå viljan att det ska ske nu. Men först ska sanningen fram! Döms han till döden innan sista rättegången är avklarad får vi aldrig riktigt veta, och om femtio år lär sig barnen i skolan att Saddam Hussein var en diktator i Irak som straffades med döden. Det kommer att blekna. I övrigt är jag mot dödsstraff, och jag anser tveklöst att alla är lika värda, men när jag läser om Saddam känner jag ända in i märgen hur jag äcklas och töjer på min åsikt. När allt är klart och vi vet vad som egentligen hände får han gärna försvinna. Livstid skulle jag också kunna tänka mig, men då ska det vara i ett riktigt sjabbigt fängelse någonstans.



Iraks nuvarande president jobbade tidigare aktivt mot dödsstraff och har gett sitt ord på att han inte tänker skriva under om Saddam döms till döden. Jag tycker det är starkt, starkt att stå för sin åsikt vem det än gäller. Men det kommer inte att hjälpa så långt, skriver inte presidenten på gör vicepresidenten det och gör inte vicepresidenten det så gör näste man det. Till slut kommer någon att skriva under.

Det var ett tag aktuellt att Saddam skulle åtalas i en internationell domstol, men irakierna tyckte att det här var deras sak och att de skulle ta hand om det. Hela världen har inte påverkats, vilket jag kan vara beredd att hålla med om. Men det är ändå tusentals människor och alla hör vi ihop.

Några europeiska länder tycker att Saddam ska dömas till döden redan nu efter första rättegången, eftersom de är rädda att avslöjas nu när det har kommit fram att de vapen Saddam använt kommer från ett tjugotal länder i Europa. En annan ”hjälp” som Saddam haft är bland annat det tyska företaget Karl Kolb som byggde upp en enorm kemisk fabrik norr om Bagdad under förevändning att de tillverkade ”insektsgift”. För att nämna några andra länder så är Holland och Frankrike två bra exempel. De...