SammanfattningSyftet med uppsatsen var att undersöka hur omvårdarens yrkesuppdrag belyses i dels styrdokument och dels i texter av forskare. Avsikten var också att genom en jämförelse av dessa texter studera om de krav och förväntningar som ställs på omvårdaren stämmer överens mellan skola och arbetsliv. Vad omvårdaren ska lära, hur och varför är ytterligare aspekter som behandlats. Studien bygger på en dokumentanalys av åtta avhandlingar, två artiklar, en rapport och två styrdokument. Vid analysen av texterna har en framarbetad analysmodell använts som verktyg för att utröna vad omvårdaren enligt dessa texter ska kunna för yrket ifråga. Avsikten var att erhålla en ökad förståelse för omvårdarens yrkesuppdrag och yrkets komplexitet.Studien visar på att den kompetens omvårdaren förväntas inneha efter avslutade studier vid gymnasieskolans Omvårdnadsprogram, inte går helt i linje med rådande förväntningar på arbetsmarknaden där kompetenskraven ibland uppfattas vara något högre. Det finns omvårdare som upplever att de generella kunskaper de erhållit på Omvårdnadsprogrammet inte är tillräckligt specialiserade för det specifika område som de anställts för. Där följer ett stort ansvar för arbetsgivaren att följa upp med vidareutbildning. Vidare visar föreliggande studie på en besvikelse bland andra omvårdare som upplever att de inte får använda sin kompetens i praktiskt arbete. Undersköterskan finner den egna formella utbildningen som i viss mån bortkastad. Detta då de i praktiken numera har liknande arbetsuppgifter som vårdbiträdet. Samtidigt framträder en ambivalens hos arbetsgivare vad gäller vilka utbildningskrav som är rimliga att ställa, vilket försvårar frågan om kravet på formell utbildning då traditionen inbjuder den icke utbildade omvårdaren att ändå träda in på arbetsmarkanden.Omvårdarens yrkesuppdrag har i denna studie framkommit som kompetenser i termer av relationsarbete. Studien speglar omvårdnadsyrkets komplexitet och vikten av samarbete mellan skola ...
