Leonardo da Vinci

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har valt att skriva om Leonardo da Vinci eftersom jag tycker han var en skicklig konstnär som inte bara målade utan också uppfann många uppfinningar som varit grundläggande för nutidens uppfinningar som t ex helikoptern och nutida metalltäckta stridsvagnen.

Leonardo föddes lördagen den 15 april 1452 i staden Vinci, därav hans efternamn. Vinci ligger på den västra sluttningen av Monte Albano nästan en mil norr om Empoli. Hans far hette Piero och hans mor Caterina da Vinci. Piero tog ofta med sitt barns teckningar och visade dem för sin gode vän Verocchio. När Leonardo var liten samlade han på saker som intresserade honom; ormskinn släta stenar som slipats i vattendraget, fågelägg, skelett av små djur, insekter uppsatta på nålar, grodyngel och ovanliga växter. Det som var för stora eller andra saker som han inte kunde få med hem skissade han av.

Utbildningen

Andrea del Verrochio fick se Leonardos skisser när Leonardo var 14-15 år. Leonardo flyttade till Florens vid 14 års ålder där han blev Verrochios lärling efter att Verrochio hade sett hans skisser och sett hans erfarenhet av att måla. Eftersom Verrochio var en så mångsidig konstnär var han den perfekta läraren för Leonardo. Verocchio målade inte bara tavlor utan han var också skulptör, gravör, musiker och företagsledare och hade många lärlingar. Han tog emot många beställningsarbeten och lät sedan lärlingarna utföra arbetet.

Om man var lärling så bodde man i mästarens hus och lärde sig allt om yrkeshemligheterna. För att kunna betala för husrum och mat fick Leonardo under ett antal år hjälpa till med de tråkiga sysslorna i verkstaden och ateljén tills han var tillräckligt skicklig att hjälpa till med beställningarna som Verrochio fick.

Efter det att Leonardo slutat som Verocchios lärling, år 1472, blev han vid tjugo års ålder inskriven i Målarnas skrå i Florens. Eftersom Leonardo var utbildad mästare kunde han nu ta emot egna beställningar och lärlingar. Men han bestämde sig för att fortsätta med arbetet hos Verocchio som gesäll. Nu höll han och Verocchio på med att skapa en målning föreställande Kristi dop där han anses ha målat en knäfallande ängel längst ner till vänster.

Tiden i Milano

När chansen kom till Leonardo att resa till Milano kände han inga tvivel utan tog den direkt. Han insåg också att ju mer mångsidig han var desto mer önskvärd skulle han vara i de större kretsarna. Så han började med att skriva ett brev till Ludovico där han berättade om sina tallanger som konstnär, skulptör och konstruktör. Vid den tiden låg ofta de italienska småstaterna ofta i krig med varandra, så han betonade hans militära uppfinningar mest.

Här är de hemliga uppfinningar som han erbjöd Ludovico:

• Flyttbara broar
• Nya slag av mörsare (en slags kanon som skjuter projektilerna i en hög bågform)
• Stora kanoner
• Jättekatapulter
• Nya metoder för underminering av murar under en belägring
• Metalltäckta stridsvagnar som var säkra och oförstörbara
• Nya vapen för sjökrigföring

Det allra sista han nämnde var hans skicklighet som konstnär. Ludovico anställde honom och han fick jobba hos Ludovico fram till dess att han störtades 18 år senare.

Under hans år hos Ludovico var han hovkonstnär och uppfinnare. Han uppfann bland annat ett kylsystem till Beatrice d’Estes, Ludovicos maka, rum. Ett annat uppdrag var att göra en staty av Ludovicos fader. Leonardo planerade att göra den 24 fot hög och gjord av 80000kg metall.1493 var han färdig med en modell i lera, men den riktiga statyn blev aldrig gjord. Även om det såg bra ut för Ludovico såg det inte lika ljust ut för Leonardo. Han funderade inte ens på att göra statyn längre, när allt brons som samlats ihop för att göra statyn, istället använts till att gjuta kanoner. Men han skapade ett välkänt konstverk under den tiden, sitt första exemplar av Madonnan i grottan. Ludovico var upptagen och intresserade sig inte lika mycket i konst längre.

Men han fick snart en ny uppgift att utföra, han skulle måla Nattvarden. Den vanliga metoden när man gör sådana väggmålningar var fresco. Man var tvungen att jobba snabbt så att inte kalkputsen stelnade, fördelen med fresco var att den höll länge. Men Leonardo arbetade för långsamt och var i behov av ett annat medel att måla med, så han bestämde sig för ett som innehöll olja och temperafärger så att han kunde göra ändringar när han behövde. Han gick ibland till statyn, som han ännu inte gett upp hoppet om helt, och arbetade lite på den. Fyra och ett halvt år senare var han färdig med det som anses som ett av ”de djupsinnigaste av mänskliga verk”. Det har skrivits miljoner ord om just den målningen av många författare genom tiderna. Tyvärr var väggen fuktig när Leonardo målade den. Strax efter det att den var färdig började den flagna från väggen.

Konstruktören

Som ersättning för den obetalda lönen gav Il Moro honom en vingård strax utanför Milano. Där gjorde han ritningar till en matematisk avhandling, Divina proportione, som skrevs av vännen och läraren Fra Luc Pacioli. Samma år utnämnde fursten honom till konstruktör. Fursten var nära ett nytt krig mot Frankrike så Leonardo fick genast börja med att förstärka de stora stenfästningarna. Men medan Ludovico var i Tyskland för att vinna kejsarens stöd välkomnade hans fiender i Milano inkräktarna.

Leonardos karriär i Milano var slut. Han och Fra Luc Pacioli begav sig till Florens men tog en omväg genom de norra delarna av Italien för att göra en skiss av Isabella d’Este. När det var klart for de genom Venedig, där han hjälpte till att planlägga stadens försvar. När allt detta äntligen var klart for han till Florens. Han fick i uppdrag av servitmunkarna i Florens att måla en altartavla, som skulle sitta på högaltaret i Bebådelsekyrkan, av Filipino Lippi. Men han slutförde aldrig uppdraget utan lät Lippi slutföra arbetet.

Leonardo började tycka att han var för upptagen av annat för att ha tid med att måla. Han skrev långa uppsatser om kraft och rörelse och tillverkade positiva linser, eller förstorande linser, med vilka han studerade månen. Han kom efter flera tester fram till att varje tyngd strävar efter att ta sig den kortaste vägen till jordens mitt. Han uppfann bland annat en linsslipare, mekaniska vävstolar och en automatisk tryckpress som kunde skötas av en man.

Cesare Borgia anställde Leonardo och lät honom konstruera belägringsmaskiner. Han besökte staden Piombino där han gjorde upp planer för träskens torrläggande. Efter 10 månaders arbete återvände Leonardo till Florens där han målade den kända Mona Lisa (La Gioconda) målades i Florens mellan 1503 och 1508 samtidigt som han målade sitt andra exemplar av Madonnan i grottan.

Han fick strax efter sin hemkomst ett nytt uppdrag, att måla slaget vid Anghiari. Francesco Sforza hade där lett sina trupper till seger över Milanos trupper. Även detta arbete tog tid, men denna gången överlät han inte arbetet till någon annan utan beslöt sig för att slutföra det han påbörjat.


Uppfinnaren

Från det att han var barn har han alltid velat flyga. Han studerade fåglarna, deras vingar och hur de använde vindarna som roder och hur de saktar in. Ja, han iakttog allt som fåglarna gjorde. Han dissekerade dem och fladdermöss, meningen var att han skulle försöka flyga efter allt arbete. Han uppfann olika maskiner som skulle visa honom hur olika vindar påverkar fågeln från olika håll. Han uppfann till och med en fungerande fallskärm, men det slutliga målet var att uppfinna en gigantisk fågel som man kunde flyga med på. Men han missade en sak, att benen på fågeln vägde mindre i jämförelse med kroppen än människans. Därför insåg han aldrig hur mycket kraft det egentligen skulle krävas för att kunna flyga.
Men han beräknade ganska exakt hur stor vinge som skulle behövas för att kunna glidflyga!

Leonardo gjorde flera ritningar på allt mer komplicerade maskiner. Han lär ha gjort en korg som man står i och trampar på pedaler och med händerna skötte en vinsch, som satte två par väldiga vingar i rörelse. Det är möjligt att han satte den på prov enligt några av hans brev. Men sedan är det tyst. Ingen vet om det i så fall fungerade.för att ta sig framåt i luften, han gjorde modeller och mätte noggrant. Han iakttog hur de använde stjärten för att styra.Det skulle ta ytterligare fyrahundra år till innan bröderna Wright erövrade luften. Även om Leonardo misslyckades med sina försök att flyga räknas han som flyghistoriens fader.
Militäringenjören

Eftersom Leonardo gillade teknik så mycket kände han en dragning till militära apparaturer som kunde utvecklas avsevärt. Han ville ta utmaningen att utveckla eldkraften i vapnen och utveckla nya vapen och maskiner.

Leonardo tjänade som militär rådgivare åt tre furstar även om han visade ett större intresse för konstruktioner av militära anläggningar och vapen än för slagfältsstrategi. Leonardos vapenkonstruktioner kan delas in i tre grupper:

• Ballista (en sorts katapult)
• Kanon
• Arqebus (musköt eller gevär)

Leonardo fick mycket av sina mekaniska och militära kunskaper genom läsning av militärlitteratur och genom kontakter med olika militärer som också var anställda hos furstar och hertigar.

Genom sin far Piero, som blivit notarie i det styrande rådet i Florens, hade Leonardo fått kontakter med militärer. Han lärde sig mycket om romarnas gamla teknologi, militära stridskonster och metoder genom att studera Arkimedes, Platon och särskilt Bitruvius stora arbeten.

Ballistan

En av Leonardos mest berömda vapenkonstruktioner är den enorma ballistan med några avancerade, karakteristiska drag. Han återger noga om den stora bågen som är uppbyggd i laminerade sektioner för att skapa den maximala böjligheten ur träet. Bågsträngen dras tillbaka med skruven och kugghjulet. Det finns två olika utlösningsmekanismer. Den övre med en klubba, den nedre utlöses med en hävarm. Skytten lyfter hävarmen och utlöser bågsträngen. Hjulen är även snedställda för att ge en bredare och stabilare bas. Detta har under senare tider använts på olika artillerifordon.

Kanonen

Kanonens förmåga att skjuta stora tunga kulor i hög hastighet med sådan kraft fascinerade Leonardo och gjorde att han engagerade ännu mer i sitt arbete. Det finns bevis som säger att hans teknik var jämförbar med den utveckling som artilleriet hade nått vid mitten av 1800-talet. Han låg till och med före denna tidsperiod på vissa håll.

Mekanismer

Leonardo skrev en bok om mekanismer, huvudämnena i boken var faktiskt de mekanismer som Leonardo själv kommit på.

• Skruvar
• Sprintar
• Nitar
• Lager och bärlager
• Bultar
• Kopplingar
• Linor, remmar och kedjor
• Friktionshjul
• Kugghjul
• Svänghjul
• Vevslängar
• Kammar
• Drivtrissor
• Hävarmar och vevstakar
• Spärrhjul och drev
• Spärrhakar
• Pumpcylindrar och pistonger
• Bromsar
• In- och urkopplingsdrev
• Rör
• Klaffar och ventiler
• Fjädrar
• Kullager

Ett stort problem som Leonardo brottades med var hur man skulle undvika slitage på lager och axlar. Han visste att han skulle behöva uppfinna något som minskade friktionen. Det var då han skapade det vi idag kallar axiallager. Han föredrog konstruktionen med tre kulor eftersom de då med all säkerhet alltid skulle vara i rörelse, om man istället skulle ha fyra kulor fanns det en liten risk att en kula skulle stå stilla.

Vetenskapsmannen

Efter att Ludovico störtats utnämndes Charles d’Amboise, greve av Chaumont, till befälhavare i Milano. Han tyckte om kultur och anställde Leonardo. Men Leonardo blev tvungen att resa tillbaka till Florens och deltaga i den mycket utdragna rättegången om vem som hade rätt till Pieros tillgångar eftersom han inte lämnat något testamente efter sin död.

Under sin extra tid i Florens började han sammanföra sina iakttagelser inom botanik, matematik, mekanik, arkitektur och många andra ämnen. Men uppgiften var för stor så han slutade med det efter sin ankomst till Milano. Han började fördjupa sig allt mera i sina vetenskapliga undersökningar. Han kunde fortsätta sina forskningar inom geologin, där han hoppades få lära sig livets hemlighet. På sina färder i bergen såg han fossila skal av ostron, snäckor, musslor och bläckfiskar i bergen. Eftersom dessa inte låg på bergens toppar och sidor förstod han inte hur detta kunnat hända om det varit en enda stor biblisk översvämning. Han undrade om syndafloden som kom på Noaks tid varit global eller ej, och hans slutsats var att det inte kunde ha varit en global översvämning.

Anatomen
Han höll också på med anatomi. Religionens förbud följdes sällan så många konstnärer hade dissekerat lik. När Leonardo gjorde detta ritade han noggrant av allt han såg så att han kunde skaffa sig kunskap om människokroppen för att kunna måla den mera verklighetstrogen.
Men som det ofta blev för Leonardo så arbetade han allt mer och mer i ämnet och försökte lära sig allt om kroppen.

Han gjorde hundratals ritningar som visade musklerna, blodkärlen, benen, kroppens olika organ. Han gjorde ritningar som var så noggranna, att de fortfarande används för att illustrera anatomitexter. Leonardos mest kända anatomiska teckning är nog den Vitruvianska Människan. Han försökte hitta kroppens centrum för livskraften och trodde att själen måste sitta i hjärnan, där han trodde att nerverna hade sitt ursprung. ”Om denna hjärtats rörelse uppstår inom detsamma, då kan man säga, att själens säte är i hjärtat och likaså ’livskraften’”. Det var ett problem han aldrig riktigt löste.

William Hunter lär ha sagt mer än tvåhundra år efter Leonardos död att Leonardo var sin tids bäste anatom.

Åren som Leonardo var i konungens tjänst var de bästa i Leonardos liv. Han reste och gjorde anteckningar. Han gillade fortfarande astronomi och klandrade de gamla författarna som skrev att solen inte är större än så stor vi ser den. Han gav förslag på nya kanaler och slussar som kunde byggas. Han antecknade gåtor, filosofiska satser, fabler, egendomliga uppgifter om djur, hämtade ur antika böcker och skrifter. Men hans goda år höll på att lida mot sitt slut, precis som hans vetenskapliga bedrifter.

I februari år 1511 dog Milanos befälhavare d’Amboise och ett år senare tvingades fransmännen att utelämna staden. Leonardo befann sig i livsfara, så han flyttade hem till familjen Melzi. I februari 1513 dog påven Julius II i feber. Efterträdaren tog sig namnet Leo X. Han var känd för att uppskatta både konst och vetenskap, och Leonardo var i stort behov av en beskyddare. Så de beslöt att han skulle resa till Rom.

Universalmänniskan

Leonardo tyckte inte om att trängas och tävla med andra konstnärer så han trivdes inte så bra i Rom, som sedan lång tid tillbaka blivit mittpunkten för världens all prakt och härlighet.

I Frankrike blev just då Frans I konung och gav Leonardo ett erbjudande som han inte sa nej till, att flytta till honom. Frans I var den perfekte beskyddaren för Leonardo. Han lät honom arbeta ifred, och gav honom en liten herrgård i en fridfull och trevlig dal bredvid hans favoritslott.

Leonardo och kungen skissade på många ingenjörsprojekt tillsammans. Leonardo föreslog en kanal som skulle förbinda floden Loire med floden Cher. Han var både rådgivare och en flitig tecknare men kunde inte längre förmå sig att skapa. Hans högra hand blev giktbruten och plågade honom.

År 1517 var vintern mycket kall och hård. Leonardo skickade efter den kungliga notarien för att denne skulle skriva ner hans testamente. Han lämnade i stort sett allt till sin vän Francesco de’ Melzi. När han var färdig satte han sig ner och väntade på att dö.

Den 2 maj 1519 dog Leonardo da Vinci. Han begravdes i en kyrka i Amboise. Men kyrkan blev förstörd under den franska revolutionen och en fransk trädgårdsmästare samlade de kvarlevor han kunde finna och begravde dem i en gemensam grav. Mot slutet av 1800-talet, fann den franske poeten och kritikern Arsène Houssaye vid grävning på detta ställe vad han trodde var Leonardos skalle och några av hans ben. Dess vilar idag i det lilla St. Hubertkapellet i slottet Amboise, över den finns en inskription som lyder: ”Under denna sten vilar ben, som hopsamlats vid utgrävningarna av det gamla kungliga kapellet i Amboise, och bland dem tror man, att Leonardo da Vincis kvarlevor finns.”

Leonardo var inte någon tråkig vetenskapsman som aldrig skrattade åt någons skämt. Nej, han hade humor. Han skrev ner skämt i sina anteckningsböcker, här är ett exempel:

"En ...