Då jag mötte Ögonen / Partykväll

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag smällde igen dörren för att påpeka min ankomst. Grabbarna hade redan börjat och ropade och stånkade saluterande. Movits låg redan i soffan. Halvt öppnade ögon. De andra satt i Dicks rum och lyssnade på musik.
I wanna Rock! ROCK! I waaant to Rock! Alkoholen svalkade, musiken berusade. Snart skulle kvinnorna komma. Det brukade värma.
Att ha en sedvänja med sina allra käraste följeslagare är någonting man ska finna privilegierat ens karaktär. Alla har inte lust eller så finns det helt enkelt inte tillräckligt med sand i ens timglas för ett möte med sina kära gelikar, åtminstone inte en gång i veckan.
Denna enda gång i veckan då jag på allvar spenderade tid och rymd med mina vänner fungerade som ett slags motvikt, när jag funderade på hur mycket plugg jag hade inför den kommande veckan. Ungefär som en gammaldags våg, då grundskola och ansvar låg i ena skålen och vänner och lättja i den andra. Gissa vad som övervägde den andre.

Dicks fader hade alltid vänligheten att lämna oss pajsare i fred varje fredag kväll, då han gick ner till den lokala puben för att ”besudla kvinnor”. Detta hade han själv yttrat när vi hade ohövligheten att påstå att han bara gick ner dit för att på kröka i fred.
Det gick några fredagar innan ölen kom, med den kom musiken. Kort därefter kom kvinnorna. Varför tänkte vi inte på dem tidigare?
Hur som helst så satt vi där nu igen, i Dicks faders lägenhet och drack oss berusade med starköl. Movits var denna vecka en fattig man, så han hade antagligen brukat eldvatten som han hade införskaffat av ”Gubben i Bakluckan”. Vi andra hade däremot råd med öl från systemet. ”Finöl”, som Movits hade sagt. Men nu så sa han ingenting.
Jag hälsade på alla i tur och ordning, bara för att sedan kunna sätta mig i lugn och ro. Som vanligt satt alla på sina poster. I sängen satt Dick och Fredrik, på stolen satt Andy, Movits låg som sagt i soffan och Lindell satt på golvet. Varför han hade envisats med det kan nog ingen annan än något Gudomligt avgöra. Eller så ville han vara sig själv gör en stund.
Pscht! Klupp! Finemang, nu var man igång!
Det dröjde dock innan kvinnfolken kom. Vad det berodde på kan jag bara spekulera i, men Herre du Milde vilken stämning det blev när de anlände. De valsade in genom ytterdörren likt älvor på en äng med gullvivor. Jag fattade genast tycke för en av dessa. Cissi hade brunt hår med stänk av sommarens förbleknelser. En annan hette Sanna, som jag inte fattade något speciellt tycke för. Men av någon säregen anledning lade henne på minnet . Jag log.
Cissi hälsade kort, innan hon erbjöd mig en cigarett. Vi gick ut på balkongen för att bekanta oss lite med varandra. De andra kvinnsen höll till på andra håll i lägenheten i sällskap av mina följeslagare.
”Hur går det? Har du mycket plugg, eller?” frågade hon inledningsvis.
”Tillräckligt för att spy på skiten” svarade spirituosan i mig. Eller var det nu som jag var mig själv? Jag tyckte egentligen om skolan!
”Ok” svarade hon eteriskt ut i höstmörkret, ”vilket gymnasium ska du börja på?”
”Vene, känner för att gå någonting vettigt i alla fall.” Hon vände hastigt på huvudet. På något sätt såg det ut som att hon hade gjort det många gånger innan hon träffade mig.
”Vaddå? Vad menar du med det?” ”Nu klev jag allt i något”, tänkte jag.
”Jamen, jag tänker inte gå någon, jäkla estetlinje i alla fall.” Därmed brände jag mina båtar hos henne. Hon talade aldrig till mig igen. Estetisk som hon var, dryg som jag var.
I kylskåpet kunde man hitta det mesta i olika tillstånd av förruttnelse, om man bortsåg ifrån de starka maltdryckerna. Jag plockade fram en öl lite tafatt, och svepte i mig halva, stirrade sedan tyst för mig genom köksfönstret. Då beslutade mig för att reflektera över min groda och sedan i all evighet förgäta att det i stort sett skett. Försöka går i alla fall, eller? Jag hörde Movits flåsa till min fördel i rummet intill. Dessvärre förlorade han en kort men intensiv kamp mot magen. Stackars Dick.
Andy satt fortfarande på stolen, men han hade sällskap. En gränslande tös höll om honom, smackande läten hördes. Lindell satt fortfarande på golvet, leende. Fredrik satt i sängen och resonerade med en blondin. Pannan var allvarsamt rynkad.
Jag gick ut i köket igen. ”Hej” hörde jag. Jag svarade kraxande. Hon såg inte glad ut, mascaran hade bildat vingar runt ögonen. Jag slog mig ner.
Sanna hade inte haft det lätt. I mina öron lät hennes moder som en ondskefull ragata, hon uppfyllde alla kraven för en psykopat. Han var tydligen väldigt känslokall gentemot henne, dessutom var hon inte det minsta intresserad för hur det skulle gå för Sanna eller hur hon mådde i dagsläget
. Hon tangerade mig mycket djupt. Jag ville hjälpa henne, lära henne flyga, lära henne le igen. Precis när våra ögon börjat sjunka in i varandra, blir jag så nervös att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag vände bort blicken och grävde tafatt fram mitt snus, stoppade in en prilla, kände mig genast lugn igen. Men då säger jag det dummaste jag någonsin kommer att säga. Trodde jag.
”Jag har aldrig kysst en tjej som har en snusprilla inne” Hon tittar frågande på mig, nästan vämjeligt. Hennes ögon blev allvarsamma. ”Jaså” sade hon och lyfte på läppen. En svart, oljig klump satt djupt därinne. Det var så chockerande, så upprörande, så stötande, men ack så sexigt. ”Kom hit!” ”Jösses, vilken distinkt röst hon har” hann jag tänka. Vår kyss blev ett faktum.

Klockan var 03.04. Jag mindes knappt vad som hände, men någon kom in och ryckte henne ur munnen på mig. Vem hade det varit? Kommer jag att få se Sanna igen? Vad hade resten av grabbarna gjort? Antagligen hade de dragit hem. Stämningen hade blivit väldigt krystad när Sannas mamma kom in och drog ur sladden. Det var synd. Hur fick hon reda på att Sanna befann sig hemma hos Dick? Jag tror vi hade en tipsare ibland oss. Mina följeslagare skulle aldrig göra något sådant. Min gissning var att Cissi hade finger med i spelet.
Jag fumlade med nycklarna utanför mitt hus, då mobiltelefonen ringde. ”Hej, kan du göra mig en tjänst?” Jag skulle göra allt för dig. ”Visst, vad är problemet?”
Sannas mamma hade efter att hon skilt våra munnar åt och försökt släpa hem henne. Sanna hade flytt och hade nu ingenstans att sova. Hon fick sova hos mig. ”Kan du möta mig i Centrum?”
Jag sprang. Mitt hjärta bankade. Jag andades eld. Varför brydde jag mig så mycket om denne olyckliga flicka? Ögonen, hennes ögon hade viskat till mig, lockat på mig. Rösten, hennes röst fick mina muskler att flimra. Som om de hade varit bortdomnade i en oändlighet, de hade blivit väckta till liv igen av kyssen.
Jag mötte henne, vi sade inte mycket till varandra på vägen hem till mig. Antagligen var vi både trötta och hänförda av alkoholens illusioniska värld.
Väl hemma gick vi och lade oss för att sova. Hon pratade med mig, men jag hörde inte vad hon sade. Vi kysstes, kramades och det ena ledde till det andra. Våra hjärta...