Kriminologi Klotter

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
Jag har sett filmen ”Stockholm Subway Stories”. Det är en film gjord av klottrare i Stockholm, filmen är gjord 2003-2005. Filmen visar hur olika klottrargäng attackerar SL eller andra offentliga platser med såkallade tags eller målningar. Filmskaparna ser inte klottrandet som ett brott, de har släppt filmen i tron om att de ska få förståelse för vad dem gör – klottrar. Även om de kända klottrarna i filmen vill att det inte ska vara något brott, så är det ändå det. Man ser därför inga ansikten under filmen utan alla bär rånarluva eller annan mask. I vissa sekvenser så ser man ibland ansiktet på klottrarna, men då har filmskaparen valt att censurera dessa. Brottslingarna i fråga förväntar sig att göra ett konstverk, inte sett av dem som ett brott. På detta sett förklarar man bort sig och hävdar att man måste få ”utlopp för sin artistiska förmåga”.

”Nu har staten stängt det enda lagliga stället att klottra på i Bromma. Nu måste vi måla på olagliga platser”, säger en anonym klottrare på Ekerö.

Jag har valt att titta närmare på klotter i Ekerö kommun där jag bor. Kommunen består av 140 öar. Ekerö ligger ca 2 mil syd-väst om Stockholm och har drygt 27 000 invånare. Var fjärde invånare är under 16 år. Förvärvsfrekvensen är hög, för kvinnor är den högst i landet. Bebyggelsen består mest av småhus, näringslivet är till största delen småföretagare.

Kommunen är borgligt styrd. Den kommunala servicen för alla kategorier av invånare är nerdragen till ett minimum. För ungdomar innebär detta bland annat att fotbollsplaner, ishockeyrinkar, tennisplaner och slalombacken drivs av föreningar och inte av kommunen.

Det finns två fritidsgårdar (Träkvista och Stenhamra) som främst riktar sin verksamhet till ungdomar på högstadiet. Dessutom finns Ölsta Folkets hus som har ungdomsverksamhet två kvällar i veckan. Trots det tycker många ungdomar att de inte har något att göra. Många roar sig med att slå sönder busskurer och klottra som tidsfördriv, särskilt på helgerna.

Vad är klotter?
Med klotter avses skadegörelse enligt BrB 12 kap, 1-3§§. Mörkertalet för klotter bedöms vara högt och varierar kraftigt mellan olika objekt och platser i landet. Uppgifter om denna brottstyp finns särredovisade i statistiken från och med år 1996.

Vem är klottraren?
Klottraren är oftast en ung, vilsen kille som känner utanförskap och därigenom har ett behov av att tillhöra någon grupp. En av drivkrafterna är spänningen eftersom det är olagligt att klottra. Hans intresse för arbete eller skolgång är begränsat eftersom verksamheten pågår under de nattliga timmarna och dagarna åtgår därför till vila. Klottrarna identifierar sig själva genom sina tags (ungefär som en signatur). Klottrarna angriper i första hand platser som kan ses av många såsom offentliga byggnader som skolor, daghem, fritidsgårdar men också hyresfastigheter, affärer och industribyggnader.

Brottsutvecklingen
I landet som helhet ökade det polisanmälda klottret med 196% mellan åren 1996-2003. Det ökade med 170% mellan 1996-2002.

När det gäller de polisanmälda klotterbrotten förändrades polisens redovisningsrutiner 1996. Vid denna tidpunkt började klotter att redovisas som en egen kategori i stället för som tidigare ingå i annan skadegörelse. Förändringen resulterade i att antalet polisanmälda klotterbrott tycktes öka dramatiskt under perioden, samtidigt som antalet polisanmälningar av annan skadegörelse minskade marginellt. En rättvisare bild uppstår dock om antalet polisanmälningar för klotter och annan skadegörelse läggs ihop. Med en sådan sammanräkning uppgår ökningen till 45% mellan åren 1996-2003 och ökningen mellan 1996-2002 är ökningen 34%.

På Ekerö var inte ökningen av polisanmält klotter lika stor som riksgenomsnittet 1996-2003, utan ökade bara med 12%, därför tittade jag även på åren före och efter, resultatet ser helt annorlunda ut.
1996-2002 ökning med 121%
1996-2003 ökning med 12%
1996-2004 ökning med 442%.

För klotter och annan skadegörelse på Ekerö sammanslaget visar statistiken olika siffror:
1996-2002 ökning med 36%
1996-2003 minskning med 6%
1996-2004 ökning med 150%

Sammanfattning, brottsutveckling
En jämförelse mellan Ekerö och landet som helhet visar att klottret 1996-2002 ökade med 170% i hela landet och 121% på Ekerö. 1996-2003 är ökningen 196% för hela landet och 12% på Ekerö.

Slår man samman klotter och skadegörelse för hela landet 1996-2002 är ökningen 34% och 36% på Ekerö. 1996-2003 är ökningen för hela landet 45% men för Ekerö minskade det med 6%.

Intervju, brottsutveckling
För att undersöka skillnaden mellan åren 2002-2004 närmare tog jag kontakt med Ann-Kristin Gunnarsson, Ekeröpolisen. Hon kunde inte helt förklara skillnaden i statistiken mellan de olika åren, men hon sade att 2004 började polisen på Ekerö sätta press på Swebus att de skulle polisanmäla allt klotter, vilket de också började göra. Från och med 2005 har även Ekerö kommun börjat polisanmäla allt klotter och anställt en person som ska se till att allt klotter tas bort. Hon tyckte att statistiken har ett stort mörkertal, det är bättre att gå på magkänslan. Hon höll med mig om att magkänslan säger att vi har mycket klotter på Ekerö.

Fördelning
Tittar man på fördelningen av polisanmälda brott efter brottskategori 2003, uppgick skadegörelse till 12% av samtliga anmälda brott. Det framgår inte hur stor del av denna del som är klotter.

Dold brottslighet
Viljan att anmäla ett brott ökar när det finns förutsättningar för att en gärningsman kan gripas, att ersättning från försäkringsbolag kan komma att betalas ut eller i andra fall när det anses vara värt besväret.

I vissa kommuner har man tagit fasta på att komma till rätta med klotter genom en rad åtgärder: Ett klotterbrott anmäls alltid till polisen, klotter tas bort så snart som möjligt samt riktad information till ungdomar. Därför är mörkertalet mindre i en sådan kommun. I samband med uppstarten av ett sådant projekt ökar statistiken markant utan att den egentliga brottsligheten har ökat.

Av dem som uppger att de utsatts för stöld eller skadegörelse under år 2000-2001 hade 57% kontaktat polisen. Av dessa hade drygt 90% gjort en polisanmälan. Resultaten visar att skillnaden mellan brotten är stora, att man i högre grad kontaktar polisen om man varit utsatt för exempelvis biltillgrepp och inbrott i fritidshus än om man varit utsatt för en cykelstöld. Ett sätt att mäta den oanmälda brottsligheten är att använda sig av offerundersökningar. I dessa ställs frågor om utsatthet för brott till ett urval av befolkningen.

För att få bättre uppfattning om mörkertalet för klotter lämpar det sig bättre att använda självdeklarationsstudier eller självrapporteringsmetodiken, där ungdomarna tillfrågas om sin egen brottslighet och andra typer av avvikande beteende. Vanligtvis distribueras formulären till skolor och formulären besvaras under skoltid. Ett annat alternativ kan vara att göra nyckelpersonsintervjuer exempelvis med den personen på kommunen som handlägger klotterärenden för att utröna anmälningsprocenten. Man kan även intervjua individer i som man vet tillhör klottergruppen.

Förslag på brottsförebyggande åtgärder
För att komma tillrätta med klotter behöver vi informera barn och ungdomar om hur fel det är att klottra. Att det är olagligt och vad det kostar att sanera samt vad den kostnaden innebär för dem. T ex att de inte kan få nya böcker i skolan nästa år, på så sätt minskar man de motiverade förövarna. En klottrare kan också dömas till skadestånd, och det kan stå dem dyrt.

Man kan också försvåra för klottrarna genom att inte sälja sprayfärg till någon under 18 år, och att färgen förvaras innanför disken, för att förhindra stöld.

Bygg bättre anpassade miljöer, bygg bostadsområden där människor trivs och känner sig trygga. Det ska vara upplyst, kännas trevligt att vistas där så det tilltalar fler vuxna att vistas ute, inga skrämmande tunnlar som måste passeras och som utgör ett inbjudande klotterplank osv. Undvik att göra stora plana ytor som lockar till klotter. Bullerplank och andra ytor bör utformas så att det inte går att klottra på dem.

Tre exempel: I Farsta har man byggt ett bullerskydd av Gunnebostängsel som är ca 2,5 meter högt och 1 meter brett och som man därefter har fyllt med jord. Här växer gräs, blommor och mindre buskar fritt och bidrar dessutom till att minska bullret. I Solna har man med en form av betongrännor, liknande balkonglådor, byggt en 3 meter hög vägg som bullerskydd. I denna 3-våningskonstruktion har man planterat växter och mindre träd. På tunnelbanestation Thorhildsplan har man byggt en konstruktion i trä på de stora plana betongytorna. Konstruktionen består att två lager med plankor på högkant som bildar ett kryssmönster med ca 30 cm djup. Detta är trevligt att titta på och svårt att klottra på.

Har klotter uppstått, bör målet vara att det ska vara bortsanerat inom 24 timmar. På så sätt blir klottrarens arbete förgäves och andra hinner inte inspireras att göra eget klotter.

Det förbereds ett lagförslag om en straffskärpning som ger polisen möjlighet att beslagta klotterutrustning i större omfattning än vad som görs nu.

Närpolisen bör vara ute mer och vistas i ungdomsmiljöer, dels för att lära känna ungdomarna, men också för att visa att de finns och att de ser.

Sammanfattning och Personliga åsikter
Det finns de som anser att klottrarna ska ha en laglig vägg där de ska få ”måla av sig” och att detta ger klottrarna den tillfredsställelse de behöver. Det finns andra som anser att den lagliga väggen enbart fungerar som ett övningsplank och att klottrarna sedan utför sitt klotter någon annanstans.

Själv lutar jag åt det lagliga planket. Jag tror det fungerar om det finns vuxna och äldre tonåringar som kan lära klottrarna den rätta tekniken och att klotter kan ses som ett konstverk, grafitti. De ska också fungera förebilder och kunna förklara för klottrarna att det här är den enda platsen klotter är tillåten. All annan användning av tekniken är förbjuden och är straffbar. Klottrarna ska kunna köpa färgen på plats och ska inte få ta den med sig därifrån. Man kan också göra ett litet jippo av det och inbjuda föräldrar och andra vuxna en gång om året till en vernissage. På det här sättet ökar man antalet vuxna kring ungdomarna och gör föräldrarna medvetna om att just deras barn är attraherade av klotter och dess kultur.

För att få ner klottrandet på Ekerö tror jag inte att det räcker med en laglig vägg. Jag tror att man behöver mer information till ungdomar om hur mycket det verkligen kostar om man skulle åka fast, ”torska”. En bekants bekant till mig var nyligen med och klottrade på ett tunnelbanetåg. Han åkte fast, han fick sitta i häktet och kommer att få betala över 100 000 kr i skadestånd. Hans liv är förstört. En skuld på 100 000 kr innan man är 18 är inget man betalar av. Han har ingen framtid längre. Allt detta på grund av några bokstäver samt spänning...