Proffsboxningen i Sverige etiskt sett

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Beslutet att förbjuda proffsboxning i Sverige fattades i riksdagen den 26 november 1969. Förbudet har ifrågasatts många gånger under åren men vid samtliga de tre tillfällen under 1990-talet som frågan avgjorts i riksdagen har en stor majoritet röstat för fortsatt proffsboxningsförbud. Bland annat skedde det för sex år sedan då 248 ledamöter röstade för ett fortsatt förbud och 59 för ett upphävande.

Starka åsikter finns i dagsläget från båda sidor. De som vill häva förbudet säger att:

- Det finns tydliga anvisningar för domarnas agerande när en match blivit ojämn, särskillt framhålls att en ringdomare under inga omständigheter får tillåta att en boxare blir träffad när ha inte kan försvara sig.

- En boxare som blivit uträknad efter ett slag mot huvudet får inte boxas på minst en månad (så kallad obligatorisk vila), samt måste även genomgå en ytterligare medicinsk undersökning, varefter "vilan" kan förlängas.

Med dessa båda argument ovan vill man främst framhålla att boxningen hålls inom tydliga reglerade former, där allt är skrvet med tanke på största säkerhet för utövarna.

-Man fortsätter att säga att vi med förbudet endast gör att de svenska som skulle kunna bli riktigt bra på denna sport, istället boxas på ooffentliga ställen och former, vilket istälet kan leda till skador då det kanske inte altid sker under reglerande former.

- Resultatet är istället att andra söker sig till våra grannländer; Danmark och Tyskland, där de i alla fall utövar sporten.

-Argumenten emot är bland annat att man anser att boxningen är en "barbarisk företeelse med en riskabel förmåga att attrahera lättledd ungdom.

- Ett motargument till ovanstående är att man inte någonstans i den moderna historien kan hitta ett dödsfall orsakat genom proffsboxningen, eller några allvarliga skador beträffande publiken, till skilllnad från till exempel fotbollen. Visst finns det risker med proffsboxningen, men dessa risker är utövarna väl medvetna om, men hur är det då med fotbollsåskådare? Hur många har inte blivit skadade och det finns till och med en del fall på död under och efter fotbollsmatcherna.

- Ett annat argument emot är att folk som proffsboxas blir mer aggressiva i sitt "vanliga" liv. Paolo Roberto, före detta proffsboxare, gav ett snabbt svar på tal "När jag haft en match i ringen så är det sista jag vill göra att gå ut och slåss, jag får ut alla mina aggressioner i ringen. En annan sak som man får som proffsboxare är teorin, jag vet att en krok är 800 gånger så stor rent kraftmässigt när jag inte har några vadderade handskar på mig och skulle aldrig få för mig att använda denna på någon människa då jag vet vad riskerna är".

- Skadorna är förödande och många. - Inom vilken sport är de inte det? Vilken annan sport kan visa på inga dödsfall ihop med tävling?

- Andelen våld på gatorna hade minskat då man skulle kunna skicka folk som är aggressiva in i ringen, där de skulle kunna få ut sina aggressioner på till exempel en boxningsbag.

- Andelen våld på gatorna hade ökat då utövana hade fått smak på våldet under träning.

- Främst pojkar/män som känner sig utstötta av samhället och därför kallas rötägg, skulle få en chans at känna en gemenskap för något som de anser sig vara bra på, det vill säga slåss, men nder reglerade former.

- Att boxningskunskaper är relevanta för det vanliga gatuvåldet stämmer ej, då de som vill lära sig att slåss väljer österländska försvarstekninker som till exempel karate, där man lär ut användningen av effektiva sparkar.


Proffsboxningen etiskt sett

Sinnelagsetiskt så är boxaren''''s mål att vinna, att knock-out:a sin motstånader, eller vinna genom en poängvinst på flest och bäst träffar. Målet är inte att döda och det huvudsakliga målet är inte heller att skada utan att vinna, vilket jag då anser gör det till etiskt rätt m man inte har något annat än vinst som syfte.

Konsekvenserna efter en match blir ofta blod, blåmärken, ömhet och omtumlade tävlande, skador kan förekomma, men eftersom proffsboxningen hålls under reglerande former, å är dessa förhållandevis minimala och få. Konsekvensetiskt är det då fel för den som förlorar matchen och även för vinnaren, men det finns vissa undantag. Ett bra exempel är m vinnaren vinner genom en Knock-Out eller en Tekninsk Knock-Out väldigt snabbt in i matchen, som Mike Tyson gjort flera gånger, och då ej har fått tagit emot några slag av betydelse.


Pliktetiskt anser jag att det blir lite samma "problem" som konsekvensetiskt. Man ska inte använda våld, vilket man vid proffsboxning gör, dock är det en tävling som går ut på att boxas, där båda utövarna är medvetna om riskerna och om hur tävlingen går till. I grund och botten är dock våld alltid pliktetiskt orätt.


Slutsats:

Jag tycker att förbudet skall upphävas. Enligt min mening så tyder ingenting på att våldet i samhället skulle trappas upp, snare tvärtom. Proffsboxningen hålls under strikt reglerade former med domare, där ma ser till att största möjliga säkerhet för boxarna tillämpas.

Vore proffsboxningen mer accepterad och tillåten, så skulle kanske fler personer med stor aggression inom sig kunna få utlopp för den i ringen, istället för att ge sig ut på gatorna. Argumenten mot att sporten skulle vara farlig kan jämföras med att vilken sport är inte det? Men däremot inom hur många andra sporter vet man riskerna innan man ger sig in i de? Har du någonsinn sett publiken vid en ...