Edsbyn-sandviken

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

0 i matcher efter seger på Jernvallen.

Byn stod för en helgjuten insats på Jernvallen i den andra semifinalen och vinner rättvist med 5-1. Den första halvleken bjöd på böljande spel, Byn tog till skillnad mot Sandviken vara på sina chanser och kunde gå till halvtidsvila med 4-1. Tankarna inför den andra halvleken letade sig tillbaka till mötet i allsvenskan då Byn ledde med 6-1 (eller var det 6-2?) och stålmännen sånär kom tillbaka till ett oavgjort resultat. De oroliga tankarna visade sig vara obefogade eftersom Byn kontrollerade matchen fullständigt i den andra halvleken, och skotten mot Svensson var lätträknade.

Båda lagen kom till spel med samma manskap som senast. Tre bussar med Edsbysupportrar bussades ner till Sandviken (om ni funderar på det tidiga matchreferatet beror det på att undertecknad fick nöja sig med tv i kväll, förkylning). Visst märkes det att det vara tre busslaster på Jernvallen? Härligt tryck!

Edsbyn tog tag i taktpinnen direkt från avslag. I den åttonde minuten skulle Byn ta ledningen då Hasse Andersson som första skytt skickade in en högerhörna. Daniel Andersson hade sedan två riktigt bra lägen, de första från höger. Fösningen tog på Andreas Wesths klubba och ut till hörna. Strax därefter blir Daniel fri från vänster, men fösningen gick utanför. Där borde nr. 19 gjort mål. Med kvarten spelad får Byn Lampinen utvisad och i det här skedet kommer stålmännen in i matchen, och spelar bra bandy. Svensson får göra en kavalkad av bra räddningar, samtidigt som några av avsluten inte är tillräckligt resoluta. Patrik Nilsson är stor och stark i boxen, men lyckades inte överlista Sverre. Björkman hade en farlig styrning som smet utanför Svensson vänstra stolpe. Under den goda perioden för Saik, spelar planens gigant Daniel Liw fram Kuben som utanför straffområdet gör en piruett (!) och skjuter in tvåan lågt till höger om Othén.
Strax efter målet avancerar Hasse Andersson (som var riktigt bra under första halvlek) och skjuter utanför straffområdet, strax över ribban. Sverre gör en kanonräddning ett hårt frislag från Zeke. Med halvtimmen spelad skapar Daniel Liw en hörna på egen hand efter att ha snott bollen av Zeke efter en hörna. Kimmo får kanonträff från sin sedvanliga hörnposition, och det är 3-0 till Byn. Tio minuter senare är det dags för ”Liw show” igen. Daniel snappar upp en andra boll utanför eget straffområde, sätter fart med sin mäktiga skridskoåkning mot Sandvikens straffområde, Daniel laddar bössan och får på en kanonträff som Othén inte mäktar med att ta. Minuten senare blir Pumpen upphakad av Hellmyrs fri med Sverre, och straffen är solklar. Som så många gånger förr är Sverre iskall och väntar ut skytten (Zeke). Straffen är hård men relativt mitt i mål och Sverre tar den. Sandviken skulle hinna med en kvittering innan paus, då Daniel Mossberg fick bra träff på en högerhörna.

I halvtid på tv – sändningen pratades det mycket om Byns effektivitet och Sandvikens missade chanser/Svenssons storspel. Något överdrivet tycker jag, då även Byn förutom de fyra målen hade sina chanser, tänker bla på Daniel Anderssons frilägen. Bandy handlar om att göra mål och enligt mitt tycke var Sandviken inte tillräckligt resoluta i många av sina lägen.

Som sagt, den allsvenska matchen mot Sandviken låg någonstans där i bakhuvudet och gav mig lite onda aningar. Men efter att Jocke laddat stora kanonen på en vänsterhörna tre minuter in i halvleken kändes det som att luften gick ur Sandviken. Kontrollerad andra halva av Byn, och enligt min beräkning fick Svensson bara mota två skott.

Nu han Byn chans att avgöra hemma i Arenan på fredag, men då krävs det minst lika bra spel som ikväll. Sandviken kommer att kunna spela avslappnat nu, och stålmännen har vänt tvåmatchers underlägen förr! Låt oss njuta på den här vinsten ikväll, men från och med imorgon är det fokus på fredag som gäller!

Publiksiffran på Jernvallen (1653) var ärligt talat usel. Matchen i Dina Arena på fredag kommer att tv – sändas även den, MEN på fredag då ska vi alla vara på plats och stödja laget, punktslut!

Spelarbetyg:
+++ Daniel Liw
++ Anders Svensson
+ Hasse Andersson

Klackbetyg: ++++ ½. Det var en njutning att höra Farmers ikväll. Orkestern (som bla spelade Ricky Martin ….) överröstades med råge.

Hörnor: Sandviken 9 Byn 11

Utv: Sandviken: 40 min Byn: 30 min

Vi njuter av den här segern tills imorgon, sen är det bara att ladda om till fredag. Det kommer att krävas en bra insats av laget och även av oss på läktaren då också!

Edsbyn spelade hem ännu ett SM-guld!!

Cha, la, la, lalalala, lalalala SM-GULD…. cha, la, la, lalalala, lalalala SM-GULD! Igen till Edsbyns IF efter en match som var helt magisk och klockren från Edsbyns sida mot Sandvikens AIK. Förutom en 20 minutersperiod i första halvlek så äger Edsbyn SM-finalen fullständigt och raderar ut allt som Sandviken om möjligt haft planer på att genomföra i denna match. Edsbyns IF Bandy kommer aldrig att spela en mer perfekt final än man gjorde i år, det är fakta. Sedan kan det säkert vara så att Byn spelar fler finaler i framtiden men att genomföra en match så klockrent disciplinerat som Byn gjorde idag/igår ännu en gång det finns bara inte.

Det ska ärligt sägas att undertecknad inte har full koll på matchen som helhet då en del av ens jobb också består av att hålla ett rödblått hav av supportrar på bra humör i 90 minuter. Känslan är dock att Byn endast en enda gång under denna match var i gungning och det var i en sekvens av matchen som bland annat innehöll Sandvikens 2-1 mål. I övrigt så hade Edsbyn en närmast äcklig kontroll på det mesta som hände på planen. Andra halvleks första 20 minuter av Byn var helt enkelt världsklass, SAIK kom ingenstans och Byn gjorde det avgörande rycket fram till ledning 6-2 efter att ha haft ledningen med 3-2 i paus. Smolken i glädjebägaren är att SVT under den tiden tydligen hade sändningsavbrott…

Om matchen som sådan behöver egentligen inget skrivas då alla som är det minsta bandyintresserad säkert har sett matchen själva. Matchen började ändå med en då väldigt viktig sekvens när först Anders Svensson gör en magnifik parad nere vid vänster stolpe i matchupptakten följt av att Daniel Liw på majestätiskt manér skjuter 1-0 till Byn efter knappa tre minuter. Joel Othéns första bollkontakt i matchen blir därmed att rafsa ut nystanet ur det egna nätet! Planerat från Byn? Ja, du kan vara säker att det var en av dagens/gårdagens punkter på whiteboardtavlan inför match!

Efter målet dock Sandvikens enda bra sekvens i denna match då man kommer in i matchen och det framförallt efter att ha klarat av Stefan Söderholms utvisning mitt i halvleken. Denna sekvens av matchen var den enda som gjorde att Byn var lite i gungning, i övrigt hade Byn full kontroll på Muhrén, nr 40 o co.

VIKTIGA MÅL!
Edsbyn fick två viktiga mål strax före paus när först Palle Rönnqvist plockade ner en lyra som han bara gör på Studenternas och på halvvolley sköt 2-2. Har Palle bommat att tagit ner en lyra på Studenternas någon gång? Svårt att tro det!!

Därefter föste Jonas Edling in 3-2 till Byn på hörna minuten efter och Edsbyn kunde gå till pausvila med ledning 3-2. Rättvist? = Ja, sett till vad lagen skapat chansmässigt. Tja, kanske om man ser till SAIK:s starka period mitt i halvleken.

Med 3-2 i ryggen men med väntande motvind så kom Byn sedan in och fullständigt regerade på Studenternas mellan kl 16.00 och 16.30. Edsbyn var enormt beslutsamma och gick på som om man aldrig gjort annat än att spela SM-finaler. 3-2 blev under halvlekens första 17 min till 6-2 och Studenternas rödblå hav gungade som aldrig förr. Kimmo Huotelin gjorde 4-2 på assist från Daniel Liw och sedan fyllde Jocke Hedqvist på med två mål fram till 6-2 till Byn och matchen var i hamn. Jocke Hedqvist är ju egentligen värd ett kapitel för sig! Här kan vi snacka förvandling under resans gång då Jocke i början av säsongen tog en del onödiga tiominutare för att nu i slutet av säsongen stå emot allt vad provokationer heter. Det är oerhört stort den förvandling Jocke genomgått och Jocke har för alltid ett namn i Edsbyns historieböcker.

En sekvens man också glatt minns från andra halvlek är när Daniel Välitalo på ett rent förnedrande sätt avväpnar en viss Magnus Muhrén i full färd med att kontra efter hörna vid ställningen 6-2 till Byn. Väli backade lika fort som Muhrén åkte framåt och nr 13 var tills slut tvungen att vända om och hem igen. Insatser som ej kommer i rampljuset så ofta men som kan vara väl så matchavgörande som ett mål framåt för laget. Välitalo var grymt bra idag.

Sandviken trummade på och ska väl i alla fall ha heder av det om än man aldrig gavs en riktigt rejäl chans att komma in i matchen målmässigt igen. Två reduceringar fram till slutsiffrorna 6-4 var vad man åstadkom, ett resultat som måste kännas smickrande för SAIK om man ser på matchen som helhet. Det här var nämligen en propagandaföreställning av Byn i hur man ska spela SM-final bandy på bästa sätt och det känns nästan som Byn förnedrade Sandviken under andra halvlek. Det är egentligen omänskligt att genomföra en finalmatch på det sätt som Edsbyn gör idag.

Fick man önska finalmotståndare om man VISSTE att Byn skull vinna ännu en final så önskade man just Sandvikens AIK då det på något vis känns bäst att slå dessa emellanåt lite självsäkra stålmän. Nu har vi slagit Hammarby och Sandviken i två finaler i rad och bägge gångerna har vi varit rejält nederlagstippade. Vad mer kan man begära? Vad mer behöver Byn bevisa? Slå Bollnäs i en final? Möjligt kanske, men för min del så tycker jag istället att vi lyfter på hatten för Bollnäs mottagande (ännu en gång) när Byns supporterbussar passerade Bollnäs på vägen hem. Marschaller över hela viadukten och folk som står och applåderar efter gatorna! Det är STORT och inget annat!

edsbyn-sandviken 6-4 (3-2)
1-0 Daniel Liw (3)
1-1 Stefan Andersson (14)
1-2 Magnus Muhrén (35)
2-2 Patrik Rönnqvist (41)
3-2 Jonas Edling (42)

4-2 Kimmo Huotelin (48)
5-2 Joakim Hedqvist (55)
6-2 Joakim Hedqvist (62)
6-3 Stefan Andersson, straff (76)
6-4 Magnus Muhrén (84)

Utvisningar: Edsbyn 20 min, SAIK 10 min.
Hörnor: Edsbyn 10, SAIK 9.
Publik: 22 952 personer.

Några spelarbetyg och något klackbetyg kan ni glömma denna dag. Allt var tipptopp, laget var klockrent från Anders Svensson till Palle Rönnqvist och på läktarplats så var vi närmast ännu mer överlägsna än på planen. Hur det nu är möjligt? Känn er MYCKET DELAKTIGA i guldet ni på läktarplats.

Firandet ikväll i Byn har varit mäktigt, Röda Bonden ful...