Neolitiska Revolutionen

Vi alla känner igen ordet neolitiska revolutionen vilket innebär övergången till jordbruksamhället. Anledningen till övergången är inte riktigt bestämt men det viktigaste är konsekvenserna efter övergången. Människorna blev jordbrukare istället, och jordbruket var den dominerade näringsgrenen. Varför var övergången till jordbruksamhället så viktig? Jo, därför att man upptäckte ett antalt ändringar i samhället som är i motsatsen till jägaresamhälle, t.ex: klasskillnader det vill säga, minskning av jämtställdigheter och ökning på befolkning; och man började äntligen producera någonting. Dessutom utnyttjade man floderna (flodkulturerna) för att effektivisera jordbruket. På det sättet jordbruksamhället småningom slog sig ned på ett och samma ställe och inledde en viktig epok för mänskligheten.

Föreställ er några tusen år efter, ett samhälle som har fortfarande alla egenskaper som finns hos en jordbruksamhället; alltså jordbruk (effektivare & avancerad teknik), ojämställdigheter, klasskillnader, yrkesgrupper, ökad befolkning och förstås någon som har makten (kejsaren), men det samhället införde antal ändringar i systemet. Greklands befolkning och territorium expanderades, det kan vara på grund av folktätheten som orsakade expansionen, men det fanns andra orsaker som var också viktiga; Flodkulturerna försörjade sig genom jordbruket vilket var källan till deras rikedom, samma gällde för Grekland men de hade något extra igång i deras ekonomiska system, handel.

Handel var inte endast en fördel i det ekonomiska systemet. Man hade nytta av handel i olika områden, t.ex: kulturen i Grekland påverkades av handel, eftersom man kom i kontakt med andra folk som hade en annan kultur,och då tog man med sig en del av kulturen tillbaka till Grekland. Naturligtvis samhällen som hade förbindelser med Grekerna gjorde sig också bekanta med Grekiska kulturen, och hade verkligen nytta av det i olika områden som filosofi, vetenskap och till och med inom litteratur.

Ju mer handeln ökade desto mer spred sig andra saker, till exempel krig som i sin tur ledde till att riket utvidgades. Handel gjorde att kulturmötet pågick regelbunden vilket berikade Greklands civilisationer. Dessutom Handel via havet (handelssjöfart) hjälpte även utvecklingen genom sjöfarten, utvecklingen ledde till Aten under storhetstiden förvandlades till en sjönation.

Under Antiken bildades även en stark litteratur med Grekiska kulturen som bakgrund; en av Grekernas stora insats var att komplettera Feniciernas bokstavsalfabet med att tillägga vokaler. Tack vare Antikens litteratur förstår vi Antiken djupare. Antikens litteratur hade en stor roll inom litteraturen i andra länder som hade förbindelser med Grekland, alltså länder runt Medelhavet.

Det var senare efter Antiken som de demokratiska tankar dök upp och som kritiserade religionen, med hjälp av Antikens ideologi och filosofi. Det vill säga filosofer i Europa under medeltiden som kritiserade kristendomen och de upplysta och vetenskapsmänen i mellanöstern som kritiserade Islam. En anledning som orsakade missnöje var onekligen demokratin som försummades av Kristendomen och Islam.

Antikens Grekland har haft stadsstater istället för ett land, t.ex: Athen . Det innebär städer med landsbygder runt (Polis), som styrdes av mäktiga kungar, fastän de hade samma språk och religion. Stadsstater var aldrig enade men däremot hjälpte de varandra helatiden när de var i nöd. Ibland attackerade ena mot det andra som tillexempel kriget mellan Sparta och Athen.

Ungefär år 500 f.kr skedde ändringar i styrelsesättet i stadstaten Athen, man införde demokrati (folkstyre) och det var för första gången mellan 500-429 f.kr. Det var ledande ploitikern, Kleisthenes som införde det nya sättet, och det innebar att alla Atenare som var över 18 år hade rösträtt. En anledning till att varför Athen var så unik jämfört med de andra stadsstaterna! Fastän det var endast fria män som kunde ha nytta från demokratin, för att kvinnor, slavar och folk från andra stadsstater var utan rösträtt.

Det var under 400- talet, då byggdes det olympiska templet och som alla stadsstater deltog i de olympiska tävlingarna. Olympiska spelen ägde rum var fjärde år och hölls till Zeus ära, och då var det inget krig för ingen vågade vara emot Zeus, ungefär i mitten av 400-talet Athen var den mäktigaste staden i Grekland, perserna besegrades och staden var kulturellt och ekonomiskt centrum.

Athen under under sin stormaktstid konkurrerade ut sina konkurrenter och gjorde att ekonomiska tillväxten var enormt, och det gjorde att man fick in pengar och tillsammans med skattepengar lyckades Perkiles återuppbygga Athen efter persernas attack, men hur kan det vara möjligt att Athen fick det ledande rollen? Efter att man införde demokratin så fanns det inte längre klasskampen mellan adeln och folket. Det gjorde att de fria mänen kunde vara med och påverka och inte behöva betala skatt till både staten och adeln. Dessutom kunde de med hjälp av handelns betydelse bryta adelns makt.

Athen strävade efter att dominera över de andra stadsstaterna. Andra stadsstater var missnöjda från Athens stora framgångar. En av dem städerna, Sparta, som hade ett helt annat styrelsesätt och var orolig för den växande makten hos Athen under spända förhållandet attackerade Athen och kriget började, kriget brukar kallas för det peloponnesiska kriget, och efter årtal krig så förlorade Athen och då var jordbruk & militärstaten Sparta som styrde Athen och fick en ledande roll bland de Grekiska stadsstater, efter kriget forsatte konkurrensen mellan stadsstater som strävade efter att överta makten från sparta och få en ledande roll i Grekland.

Krigen och erövringarna

År 509 lyckades Romarna avsätta den siste etruskiske kungen och bli självständiga. Då efter att man lyckades med att avskeda kungen ville de inte ha några nya tyranner och Rom var nu Republik och det började nya tider i Rom.

Republiken såg ut som en pyramid; högst upp var två konsuler som hade senaten under sig, och därunder fanns det folksamlingen som bestod av romerska medborgare (manliga) som var över 17 år. Republiken förstärkades dag efter dag och det ledde till att det Romerskariket kunde utvidgas. I mitten av 300-talet f.kr. då Rom började expandera, skedde också utvecklingar inom ekonomin och handeln tog fart. Samtidigt under denna period handelsrepubliken Karthago hade fått en ledande roll efter grekerna inom handel i Medelhavet.

Nyckeln till framgången för Fenicierna var deras fungernade ekonomi, stora rikedomar och ett starkt árme samt deras stora flottor. Tack vare en fungerande stat omfattade södra Spanien, västra Sicilien, norra Afrika och flera öar till staden Karthago. Men det besvärde Rom, för de stog iväg för Roms expansion, detta skapade konflikt mellan de två stormakterna, både Rom och Karthago hade samma intresse; vilken var makt över Medelhavet. Till slut blev en kraftmättning mellan Rom och Karthago och kriget bröt ut i tre olika tillfällen som tog över 100 år, de krigen brukar kallas för de Puniska krigen.

Efter ca 100 års krig vann Rom när Karthago var ekonomiskt och militärt utmattad alltså svagast. Efter nederlaget Karthago brändes ned och det innebar att Kathagos kolonier gick under Roms Styre d.v.s. södra Spanien, Sicilien, norra Afrika osv. Kriget mot Karthago hade konsekvenser för de ekonomiska och sociala förhållandena i Rom, naturligtvis inte endast i Rom utan det föjlde ändringar i provinserna också.

Rom förvandlades till en imperiemakt runt Medelhavsområdet och medan Rom utvidgade territoriet blev de rika, rikare och fattiga, fattigare. Självklart det väckte missnöje bland den lägre klassen (Plebejer), alltså vanliga bönder och hantverkare; men på vilket sätt? Efter årtal krig när bönderna återvände hem, mötte de sina obrukbara marker. Det var ingen som tog hand om marken när bönderna togs som soldater till krigen. Bönderna hade inte råd med att behålla sina mark eftersom de inte kunde producera något och därför sålde de sina gårdar till adeln som ville gärna köpa.

Däremot jobbade de som arbetare och hade inga marker kvar. Då när adeln hade råd med att köpa marken från bönderna blev det stora jordegendomar till adeln och igen blev det stora klasskillnader (Jordbruksamhället),

Rom styrde över ett stort område och kunde lätt utföra handeln då det fanns inga huvudfiender kvar. Importen från de Romerska provinser utvecklades, det gjorde att bönderna som var med och krigade kunde inte hinna ikapp utvecklingen, börja producera och kunna konkurrera ut importen. Dessutom var det några som tjänade på importen; för det mesta var staten och adeln, Hurså? Bönderna var tvungna att sälja sina mark och köparen var som sagt adeln som ville samla ihop egendomar. Staten tjänade väldigt mycket på importen eftersom tack vare det stora imperiumet hjälpte till att man fick in väldigt mycket skatt som förvanlades till en av Roms huvudinkomster.

Efter all ockupation hade Rom fått en enormt kraftigt arbetskraft som omfattade tusentals slavar och soldater som var tvungna att sälja sina marker, ett argument till hur staten kunde tjäna på allt ockupation, slaveri och plebejer. Slaveri var något vanligt men fruktansvärt viktigt. De fördes till Rom för att arbeta. Slavar under den tiden hade avsevärt viktigt roll inom ekonomin eller överhuvudtaget inom det ekonomiska systemet.

Med slavar kunde arbetet utföras effektivt men utan stora kostnader. Däremot utvecklingen inom jordbruket kunde inte utvecklas för det underlättade jobbet för slavar. Men om Tekniken utvecklades och gjordes till en drivkraft för ekonomiskt tillväxt så borde man införa nya socialaförhållanden som tillåter utvecklingen och samt förbjuder klasskillnader.

Under expansionen spelade slavar en stor roll. Anledningen var att då när slavar började jobba på fälten behövde inte soldaterna jobba och ändå samtidigt var med i armén. Så enda uppgiften soldaterna hade, det var att kriga, följden blev så att senare under perioden dök det upp legosoldater som fick betalt för att kriga åt staten som anställde dem, alltså soldater som sålde sin tjänst.

Bönder som var tvungna att sälja sina mark och blev egendomslösa kallades för poletärer. Man hade fortfarande sin rösträtt kvar och kunde vara med och rösta i folkförsamlingen, det fruktade många som var med inom Roms politik. De var arbetslösa men viktiga, för proletärer kunde avögra ett val med sina röster och det gällde och hålla de lugna. Politikerna införde en ny strategi för att försöka få poletärernas röster och det var att bjuda på bröd och skådespel. Det innebar att man mutade de för att kunna få deras röster och vinna valet. Det var därför man fruktade proletärerna ganska mycket. Man hör på namnet som beskriver med vilka saker mutade man folket. Det kunde vara mat för dagen eller så att bjuda de på Gladiatorspel. med skådespel menar man teater, eftersom i den tiden utvecklingen inom kulturen var också igång. Antiken Greklands litterära och kulturellas tillväxt hjälpte Romarna att berika sina civilisationer såsom Grekerna gjorde.

Under alla dessa år var det kamp om jämställdigheter eller närmare sagt, makt mellan de olika klassamhällen som fanns under den tiden, t.ex: plebejer, patricier, poletärer etc. Det fanns till och med stridigheter mellan städer som gav upphov till att det bildades: republiken, diktatorn, kejsardömet och militärmakten.

Roms undergång

För att kunna förstå Roms undergång så måste man backa till perioden under expansionen och stormaktstiden. Under olika perioder styrelseskicket i Rom ändrades. Det började med att Rom blev Republik och utvidgade sin rike och fick följder inom ekonomi och sociala förhållanden. Olika samhällsklasser grundades som konkurrerade med varandra för att få rättvisan eller makten. Strävan gjorde att oron växte stadig, t.ex : Tiberius Gracchus och hans broders förslag för fattiga, fick att turbulensen utbreda sig och det ledde till att republiken upphörde.

I slutet av republikens period och under det sista hundra året f.kr utspelades många uppror och inträffades många inbördeskrig och konflikter. Det gjorde att staten var då i en djup kris. Under den här tiden tre politiker: Pompeius, Crassus och Caesar ingrep och försökte ta makten i Rom. Alla tre lyckades men vid sluet var det endast en person som tog makten i Rom och det var Julius Caesar.

Han förklarade sig till Roms diktator på livstid och lyckades ena landet igen medelst antal reformer. Han slog ned alla uppror och delade ut mark till den lägre klassen, bönderna och egendomslösa för att göra de nöjda för de var majoriteten, för det var den lägre klassen som strävade efter makt och rättvisa och det var dem man fruktade mest. I hans nya reformer fick inte ståthållare ta ut för mkycket skatt heller. Kaoset började lägga sig ned. Efter 5 år som diktator växtes då missnöje i senaten, det ledde till att han blev mördad. Efter hans mord gjordes hans son till arvinge. När sonen kom till makt, tog därmed Republikens tid slut och kejsartiden började. 

Under kejsartiden när Rom var som störst blomstrades allting igen. Man fick igång ekonomoin, militärmakten och produktionen ökade. Julius caesars son, "Kejsar Augustus" införde skattereformer som hjälpte att ståthållaren inte utnyttja sin position och ta ut för mycket skatt. Kontakten med andra länder utvecklades och man införde en effektivare handel som var fredlig.  En fredfurste som strävade efter att säkra sina gränser igenom att fästa gränserna och befästa de med att placera trupper för att kunna slå ned de eventuella upproren som då & då organiserades av Roms rivaler utanför gränserna. Han lät byggas flera byggnader för att åteskapa Roms skönhet och sotrhet efter årtal inbördeskrig. Man kan säga att Rom nådde sin kulmen under kejsartiden.

Ungefär efter år 200 e.kr. började tillbakagången för Romarriket. Orsaker till nedgången är inte självklara men det finns olika argumenter som kan ha orsakat Romarrikets fall, anledningar som samverkade på en eller flera sätt.

Under perioden sjönk värden på myntar ganska mycket så att inflationen ökade oerhört. När handeln minskades, minskades även transporten av silver och guld som användes för att tillverka myntar. En orsak för att förklara varför sjönk värden på myntar. Orsaken till inflationen berodde också på oroligheterna som hade suttits igång runt Roms gränser och man behövde pengar för att klara av kostnaderna.

Kostnader som täckte militärens och truppens avgifter som staten hade placerat vid gränsern och utgifter som såg till att legosoldaterna fick betalt. Man började tillverka nya myntar. Självklart när det blir överskott på pengar innebär det också att inflationen ökar. Det gav upphov till att man började vända sig mot naturhushållning. Dessutom börjades antal uppror runtomkring landet och speciellt i närheten av Rom vilket hindrade handeln med Rom och Rom började tappa sin storhet som ett centrum för allting.

Man började använda nya skattesystem där skatten höjdes otrolig. Alla småbönder som kunde inte stå emot trycket blev tvungen att sälja sina mark. Som alltid fanns någon som ville köpa och som tjänade på andras förluster, de stora egendomsägare som tjänade ganska bra och som kunde betala skatten köpte alla dessa marker, och det blev stora jordkoncentrationer som ägdes av en stor egendomsägare. Det korrupta systemets resultat var så att allt fler bönder sålde sina marker och antalet ökade. Konsekvenser för höjda skatter var:

•      Övergivna marker i stora omfattningar

•      Jordbrukets effektivitet minskades, uppodlade marker minskade

•      Höjningen av skatt orsakade brist på jordbruksarbetare (se sid. 9)  

Ett argument till höjda skatter var militären och de svåra krigen Rom började med sina rivaler. Då när allt var på väg nedåt började oroligheterna runt Roms gränser, till och med antal inbördeskrig sattes igång. Man upprättade extra skatter under krigstiden som drabbade mest arrendatorerna och bönderna. Efter inflationen och minskiningen av värden på myntar började man med naturhushållning som ett hjälpmedel till för att kunna komma ur krisen, denna var som ett sätt för att kunna forsätta driva in skattemedel. Höjda skatter gällde för alla oavsett hur stor deras skördar var. Skattereformens resultat gjorde så att de vanliga småbönder drabbades mest när det var missväxtår, skattenivån låg ungefär samma för både de rika och de fattiga.

Skattesystemet gjorde så att både staten och den som ägde jorden ville ha mera. Staten behövde skatten för att försörja sitt militära behov och administrationen, jordägaren behövde mera skatt från sina arbetare för att kunna stå emot statens skattesystem. De småbönder som kunde inte stå emot skattereformen sökte sig ekonomiskt skydd från de stora egendomsägare och istället för att betala skatt till staten betalade de skatten till egendomsägaren, med andra ord bönder som hamnade som slavar hos egendomsägaren, en utveckling och en tidigare modell av Feodalismen. Med krigen och missväxter som orsakade höga skatter hjälpte att utvecklingen pågick snabbare.

Naturligtvis när naturhushållningen tog över som betalningsmedel var bönderna tvungna att jobba på sina marker för att kunna uppfylla statens krav. För då var det jordbruket som uppmärksammades och bönderna hade ett större ansvar som en odlare. Trycket från staten som tvingade bönderna och arrendatorerna för att jobba på godsägarens eller statens mark orsakade missnöje så att bönderna flydde iväg för att komma undan. Som resultat får vi övergivna marker i stora omfattningar.

När bönderna övergav sina marker och flydde iväg från staten var det inga som jobbade längre, inte heller några slavar. Den romerska ekonomin byggdes upp med hjälp av slavar under expansionen. Men nu när det romerska riket nådde kulmen och inte tillfångade nya slavar på grund av försvarskrigen blev det inga nya arbetare heller. Det blev brist på slavar helt enkelt.

Man få inte glömma att Romarna tog bönderna som soldater, därför fanns inte någon som tog hand om marken. Det är också ett argument till hur jordbruket gav mindre avkastningen. Utan bönder och slavar uppodlade marker minskades vilket var en nackdel för städernas befolkning. Med lägre avkastning p...