En dag vid Fryken

"En dag vid Fryken"

Stegen ner mot Frykens strand, underbart att känna grusvägen svikta sådär mjukt den bara kan, när solens varma strålar har tinat bort den sista av Kung Bores puder.

I den norra delen av otroligt vackra Värmland så dröjer sig vinter kvar längre. Men jag tänker att kontrasterna mellan vinter och vår blir desto tydligare.

Inte bara jag som njuter, fåglarna kvittrar sådär underbart glatt uppe i träden.

Träden som börjat vakna till liv igen, otroligt vilken växtkraft de har.

Man hör bäcken porla med vatten som kommer uppifrån skogen, där snön fortfarande täcker marken, men snart så....

Stegen tar mig närmre mot den vackra Fryken.

Träden vajar lite lätt och solens strålar värmer mina kinder. Tanken slår mig va härligt livet är.

Min son på 4 månader sover gott i sin vagn helt ovetandes om vad livet väntar honom.

Och jag tänker, att jag kommer att göra allt som står i min makt, för att kunna göra honom till en glad och harmoniska person. Själv så har hans födelse gjort mig så förstående på vad livet går ut på. Han ger mig lyckan att leva varje dag.

Än har de inte kommit upp (än), men ser att tussilagon kommer att kämpa sig upp och fram i diket som än ligger gömda under alla gamla löv från hösten.

Så småningom kommer jag fram till Frykens pärla, ett cafe som bara är öppet på sommaren. Caféet som några år tidigare fick beröm för sin fina och vackra utsikt.

Och jag lovar när man tittar ut från höjden och ser Fryken ligga blank där nere i mellan dalarna, då förstår man varför.

Men idag blänker inte Fryken.

Isen ligger fläckvis kvar än, några mindre isblock gungar mot strandkanten.

Jag ställer barnvagnen en bit ifrån, sonen sover gott än.

Går ner och kollar mot vattenbrynet, om man kan hitta några fina bitar av drivved som brukar ligga fullt efter stranden på våren.

Men isen är lite för tät än, men om någon vecka tänker jag....

Då kan jag nog plocka på mig lite, man vet aldrig för nåt fint man kan hitta på med dem.

Sätter mig på en stubbe och njuter av solen, man får passa på så länge sonen sover.

Och det är ingen som väntar på mig därhemma, förutom tvätten o disken , tänker jag.

Blundar och känner doften av vatten, blöt jord och sand.

Härligt, jag njuter, tittar till lite kisande då några måsar stör mig med sitt skriande.

Blundar igen och undrar vad lunchen ska bestå av..

Kommer inte så långt i den tanken, sonen börjar gny.

Han vill i alla fall ha sin mat snart. Bra tänker jag, då kan jag passa på att plocka med mig ris till den stundande påsken som nalkas nästa helg.

Nöjd och belåten traskar jag hem i solskenet.

När jag en liten stund senare är hemma och har satt mig till rätta i fåtöljen och sonen smaskar nöjt i sig bröstmjölken, så tänker jag livet är att bra härligt.

Fast disken från frukosten står kvar på frukostbordet o tvätten fortfarande ligger kvar i tvättmaskin.

Den kan jag ta när vi vaknar upp från middagsluren tänker o somnar gott bredvid en snusande liten gosse, som har somnat med lite br&ou...