Ondskan av Jan Guillou

5 röster
20244 visningar
uppladdat: 2006-03-10
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
”Ondskan” är en självbiografi som är skriven av Jan Guillo.
Boken handlar om en pojke som heter Erik Ponti. Han bor med sin mamma, lillebror och styvfar i Vasastan. Dom har flyttat in till stan från den ”fina förorten”.
Erik relegeras från sin skola för att han är brutal, hans mamma säljer en del av sitt arvegods för att få in Erik på en internatskola som ligger långt ifrån hans hem. Förhoppningsvis ska den onda cirkeln brytas och vändas till något bra. Han ska uppfostras och börja om på nytt. Men det Erik får lära sig är att den ondska som även hans sadistiske far har visat honom, och som han har upplevt i sitt hem i flera år också existerar i flera former. På internatskolan Stjärnsberg finns det otroligt mycket pennalism, det driver Erik in i en spiral av våld och motvåld. Våld är på både gott och ont. Hans uppväxt med våldet har gjort honom till den han är, och det har också gett honom kunnskapen att veta hur han ska hantera det.

Ondska finns överallt idag, den har antagligen alltid funnits och kommer antagligen alltid att finnas. Hur man än gör. Den kommer krypandes fram av vårat maktbehov. Behovet av att alltid äta största biten, att alltid ha högst i rang. Så vad gör vi för att tillfredsställa behovet?
Svaret är enkelt; vi förnedrar dom vi vill stå över. Medans jag såg filmen så kom det upp många frågor i mitt huvud som jag inte tidigare hade tänkt på, en fråga som var stor var;
Vem förnedras egentligen i rutan? Personen som får krypa ut, blodig och sönderslagen, som har lärt sig sin läxa och som aldrig mer kommer att käfta emot? Eller personen som kommer att bli kallad för Råttan resten av personens tid på Stjärnsberg. Eller är det dom som slår? Dom som alltid är två mot en? Dom som inte klarar av att slåss ensamma. Eller är det kanske någon som ska förnedra sig själv i sin eviga jakt på makten? Någon som dessutom gör det medvetet, av egen vilja. En person som har ett val, till skillnad från någon som är ett offer.
En person som bara kan acceptera kränkningen eller en person som gör det frivilligt?
Jag undrar bara, vem är det som förnedras?

Filmen är till skillnad från boken, enligt mig enklare att förstå. Det kanske är för att man får bilder framför sig som alla andra som tittar på filmen också ser. Eller kanske för att det framgår tydligare i filmen. I boken så byter Guillou skrivspråk ganska ofta, ibland skriver han som Erik, med hans ungdomliga språk, och ibland är det Erik som läser ett brev från sin jurist, då är språket mer invecklat, det innehåller ofta svåra ord. Jag uppfattar både boken och filmen som att budskapet ska vara något med att våld föder våld, att ondska finns överallt, vart man än kommer så kommer den redan att finnas där, och man alltid måste bekämpa den. Även om det inte är särskilt lätt. Man behöver inte vara ointelligent för att kunna utöva ondska. Som han säger ”ondskan är inte dum”. Jag tror att Guillou vill få oss läsare att tänka på ondskan i samhället, hur vi utövar våran ondska, och vad vi gör för att bekämpa ondskan som finns. Att våldet aldrig tar slut, och hur man förgäves försöker bekämpa våld med våld, vilket bara skapar ännu mera rädsla. En tanke som slog mig efter att jag hade läst boken var om han såg det som att han hade ”vunnit” över ondskan på Stjärnsberg, eller om han förlorade. Jag tycker inte att han besegrade ondskan på Stjärnsberg, han kanske vann över den personligen, genom att peppisvägra och visa att han inte tänkte ta skit för saker som han inte hade gjort. Men den upphörde inte, tänk på alla nya elever som skulle få vara med om samma upplevelser? Jag anser däremot att han bekämpade ondskan där hemma när han vägrade ta stryk av sin far. Jag tror, och jag skulle vilja att det var som jag trodde, att han inte slog farsan, den där sista gången när han sa att han skulle göra det, han kanske bara gjorde som han gjorde med Silverhielm. Därför att om han slog tillbaka, så skulle jag i alla fall se det lite som ett bakslag, det skulle kanske ge en tillfällig lösning, men inget bra alternativ i längden. När han åkte till Stjärnsberg tänkte han redan ”inget mera våld nu”. Men han utövade ändå våld där, och när han mötte farsan igen så tänkte han ”inget mera våld efter det här”. Men om han nu slår, så anser jag att han inte har besegrat ondskan, han har bara börjat om från början. Min uppfattning av Erik, som stärktes efter att jag hade läst boken är att han har en förmåga att vända ilskan och de onda sakerna han får ta del av hemma till styrka, både psykisk och fysisk.

Smärtan som han känner i slagen kan Erik stänga ute tack vare hat och en inre vilja att stå ut, att inte börja gråta, därför att det gör att han känner sig svag. Han vill visa att hans fars slag och glåpord inte kan nå honom. Att han är för långt borta för att han ska kunna skada honom. Han vänder sig in i sig själv och flyr verkligheten genom att fly till ”det blå ljuset”, den eld av hat, hämnd och vrede som brinner inom honom. Det är den elden som hjälper honom i hans kamp mot smärtan. Det Erik vet, är något som inte alla vet, det är att det krävs en otrolig självsäkerhet för att kunna skapa den ledartyp han är. Jag tycker att det känns som om hans självsäkerhet, trots dom hemska erfarenheterna han har hemifrån, kommer inifrån och är äkta. I mina funderingar så kommer jag ändå fram till att någonstans bakom det hårda skalet så finns det en liten pojke som bara vill bli kramad och älskad. Eller kan det finnas en människa som är så hård och självsäker att han klarar av en sån behandling utan att självförtroendet får sig en törn? Det känns som om att det är Eriks självsäkerhet och styrka som dominerar hans personlighet. Styrkan att han egentligen inte ens vill använda våld, och självsäkerheten att han lyckas använda sig av ordens makt istället för av våldets.

Innan Erik började på Stjärnsberg så såg han det som en fördel, det är inte så svårt att förstå. På Läroverket försökte lärare styrka Erik och hans vänner, med våld och hot. Han hade ett enkelt system mot lärarna på Läroverket. Lärarna som inte använde våld mot elever respekterade han och det visade sig också i hans betyg. Men dom lärarna som använde våld och hot vände sig Erik emot med hela sin personlighet. Erik anländer till Stjärnsberg med förhoppningar om att starta ett nytt liv, att få börja om utan våldet. Men hans förväntningar går bara i kras, på Stjärnsberg finns det minst lika mycket terror som det fanns på Läroverket.
Skillnaden mellan Stjärnsberg och Läroverket är sättet terrorn ser ut, på Stjärnsberg är den mer intensiv och hotfull. Skolan styrs av dom äldre eleverna när det inte är lektionstid. Erik får reda på att lärarna på Stjärnsberg inte slåss, det är såklart något positivt i hans ögon. Men.
Eleverna har bildat ”rådet” som består av fjärderingare. Rådet är dom som styr den berömda Stjärnsbergskamratandan, som alltså går ut på att rådisarna läx...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Ondskan av Jan Guillou

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2006-03-10]   Ondskan av Jan Guillou
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=5814 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×