Utvandrarna  

Utvandrarna är den första boken i en serie i fyra delar som kallas Utvandrarserien och är skriven av Vilhelm Moberg. Utvandrarna kom ut första gången år 1949, följt av Invandrarna 1952, Nybyggarna 1956 och Sista brevet till Sverige 1959.

Med ett starkt och kraftfullt språk skildrar Moberg en grupp människor från Ljuder socken i Småland på 1850-talet som bestämmer sig för att utvandra till Amerika. Huvudpersonerna i berättelsen är Karl-Oscar Nilsson och hans fru Kristina. Första delen av boken handlar främst om parets liv när de bor på Karl-Oscars föräldragård i Korpamoen med sina tre barn Anna, Johan och Lill-Märta. Karl-Oscar arbetar hårt med gården och att brukar den jord de äger. Familjen möter ett par år av motgångar och dålig skörd och får leva väldigt knapert med brist på mat. Detta är anledningen till att Karl-Oscar börjar fundera över utvandringen till Amerika.

Parallellt med berättelsen om livet i Korpamoen får man följa Karl-Oscars bror Robert, som också spelar en betydelsefull roll i boken. Han jobbar som dräng på Nybacken och lyder under sin stränga husbonde Aron som låter honom slita väldigt hårt. Robert bestämmer sig redan efter en vecka på Nybacken för att rymma därifrån en dag. Helt ovetandes om att hans bror går i samma tankar börjar även han fundera över att utvandra till Amerika.

När Robert tjänat ihop pengar återvänder han hem och bor hos sin bror. De delar sina gemensamma funderingar med varandra och bestämmer sig för att försöka driva igenom planen. Karl-Oscars fru Kristina vill till en början inte lämna sitt hem och ställer sig emot. Efter att parets äldsta dotter Anna dör på grund av att hon varit så hungrig att hon stoppat i sig alldeles för mycket gröt på en gång när det väl fanns framme ger Kristina dock tillslut med sig. Familjen köper biljetter till den långa båtfärden över Atlanten och börjar förbereda inför resan.

Ryktet om att familjen i Korpamoen ska utvandra till Amerika sprids i socknen. Många ser på det som dårskap, men vissa ser möjligheten i det och lockas att göra samma sak. När dagen kommer då de ska fara har den planerade gruppen på fem personer vuxit till sexton.

Vid hamnen i Karlshamn väntar efter en lång resa med häst och vagn fartyget Charlotta på utvandrarna från Ljuder socken.  När skeppet lämnar hamnen finns 94 människor ombord inklusive kaptenen, Lorentz. Färden till Amerika tar 10 veckor och under denna tid skymtar de sällan fastlandet. De ställs inför motgångar som storm, sjösjuka och sjöbjugg. Kristina var en gång i slutet av resan nära av dö av sjöbjuggen, med fick tillbaka sina krafter lagom till att de var framme. Boken slutar då de stiger av skeppet vid New Yorks hamn.

Man får i boken lära känna ganska många olika karaktärer, men de mest återkommande karaktärerna är Karl-Oscar, Kristina, Robert, Danjel Andersson och Ulrika i Västergöhl.

Jag ser Karl-Oscar som den största huvudpersonen i boken.  Han beskrivs tidigt som en väldigt envis person som gör som han själv vill. Det finns otaliga exempel på hans envisa i boken, inte minst i det stora beslutet att utvandra, som folket i hans närhet först ställer sig negativt till. Man får känslan av att Karl-Oscar är en väldigt plikttrogen och företagsam person med ett starkt yttre. I vissa situationer visar han dock andra, mjukare sidor hos sig själv. Ett exempel är när Kristina upptäcker att Karl-Oscar har packat ner ett par skor som tidigare tillhört deras dotter Anna i Amerikakistan.

Karl-Oscars fru Kristina är en mycket kärleksfull, men tillbakadragen person. Hon vill inte vara till besvär för sin man utan kämpar hela tiden med att vara honom till lags. Kristina är en väldigt lojal fru och mor, hon sätter alltid familjen först. Kristina och Karl-Oscar gifte sig och skaffade barn tidigt, Kristina hade hela tiden sitt barnasinne kvar och brukade ibland smyga iväg för att gunga för sig själv.

Det finns en hel del likheter mellan Karl-Oscar och hans tio år yngre bror Robert. Som barn gjorde Robert aldrig vad han blev tillsagd att göra och var mycket busig. Han, likt Karl-Oscar ville göra som han ville och vara självständig.  I början av boken är han 15 år, men har hunnit fylla 17 när de påbörjat färden till Amerika. Det märks tydligt att Robert tycker om att ha kunskap om saker. Han är smart och har läshuvud och kan knappt bärga sig med att dela med sig av sina kunskaper och visa sig duktig.

En annan stor karaktär i boken är Danjel Andersson, Kristinas morbror. Danjel hävdar att Jesus en natt uppenbarade sig för honom och talade om för honom att han skulle ändra sitt liv och börja leva i anden och inte i köttet. Efter detta blir Danjel djupt religiös och ser på allt som händer som Guds företag som alltid har ett syfte. Efter mötet med Jesus låter han fattiga och andra utfrysta bo hos honom. En av dessa människor är Ulrika i Västergöhl och hennes dotter Elin, som även de följer med till Amerika.

Ulrika var känd som horan i socknen och kallas Gladan. I början av boken har hon väldigt dåligt rykte och folk ser ner på henne. Det framkommer dock senare i boken att hon som fjortonåring blivit våldtagen av sin fosterfar, han hävdade att hon var tvungen att betala för kläder och mat. Övergreppen fortsatte och Ulrika beskriver det som att hon vände sig, så hon fortsatte även efter sin fosterfars död med samma sak han utsatt henne för. Ulrika födde fyra barn, men bara Elin klarade sig.

Elin är ett år yngre än Robert, när de möts i samband med att de ska utvandra tillsammans fattar de tycke för varandra. När man får följa Roberts tankar märker man att han förälskat sig i Elin, det framgår däremot inte direkt att Elin känner samma sak.

Språket som boken är skriven med är gammaldags och lite "ståtligt". Dialogerna är skrivna som orden uttalas med den småländska som karaktärerna talar. Dialekten gav en viss stämning åt boken och gjorde att den kändes mer verklighetstrogen.

Boken inleds med en lång, detaljerad beskrivning av Ljuder socken som bitvis var trög att ta sig igenom. Besvikelsen jag känt efter det första kapitlet rann dock av så fort berättelsen om Karl-Oscars och Kristinas liv börjat. Det dröjer inte länge förrän man är fast i boken och vill veta vad som kommer hända. Jag tyckte väldigt mycket om boken, inte bara på grund av att det var en bra berättelse, utan även på grund av språket och orden som användes. Jag är van med att läsa ett mer "lättsmält" språk, efter att ha läst Utvandrarna känner jag definitivt att jag lärt mig många nya ord och ett för mig nytt sätt att skriva.

Ett stycke jag tyckte extra mycket om är detta, när man får följa Roberts tankar under den första stormen de möter på havet:

"Det stormade. Ett oavbrutet dån hördes från havet på andra sidan skrovets vägg, likt åskmullret eller ljungeldens slungande spjut. Vattenmassan där ute, som hittills stilla och tåligt hade burit deras skepp på sin rygg som ett fromt lastdjur, hade nu blivit ett vilddjur med skummande och fradgande käftar, och det reste sig med alla sina rörliga pucklar, som ville det kasta sin börda ifrån sig. Det hade nafsat efter honom. Där hängde hans genomblöta byxor ovanför kojen: Havet hade slickat på honom med sin böta tunga.  Och nu låg han och sjönk: Nu hade det sväljt honom. Det slickade honom på benen idag, i natt sväljde det honom."

Vilhelm Moberg  

Vilhelm Moberg var en svensk författare, dramatiker och journalist som debuterade år 1911 och var aktiv till sin död 1973. Moberg anses vara en av Sveriges absolut största och mest uppskattade författare. Han föddes i Algutsboda i Småland år 1898. Tills han var nio år gammal bodde han i samma soldattorp där han föddes . Att hans uppväxt där gjort stort intryck på honom är det ingen tvekan om. I sina böcker har han ofta beskrivit platser nära sitt barndomshem, många av böckerna utspelar sig även delvis i Småland.

Det visade sig tidigt att Moberg hade ett stort läshuvud. Han började läsa nästan alla böcker som fanns till hands. Han lånade till och med i andras namn på biblioteket för att komma över så mycket litteratur som möjligt. Han och några andra pojkar från skolan startade tillsammans en liten bokklubb där de bytte böcker med varandra.

Moberg debuterade för första gången år 1911 som trettonåring, då han deltog i en novelltävling för unga skribenter i tidningen "Brokiga Blad". Han kom på 18:e plats i tävlingen och vann en plansch över ätliga svampar i Sverige. Moberg var mycket stolt över utmärkelsen och sitt pris, trots att han inte ens åt svamp!

Väldigt många i Mobergs släkt hade emigrerat till Amerika och han hade själv planer på att göra det när han var i 18-årsåldern. Han stannade dock i Sverige för att inte göra sin mamma besviken. Villkoret för att han skulle stanna var att han skulle få tillåtelse att studera på folkhögskola, och så blev det.  Trots sin fattiga härkomst blev Vilhelm Moberg en bildad man. Han var däremot tvungen att avbryta sin utbildning 1918 då han insjuknade i spanska sjukan. Efter sin tillfrisknad försörjde sig Moberg flera år som journalist. Han hade mindre tjänster på lokaltidningar samtidigt som han jobbade på sina böcker på fritiden.

År 1923 gifte sig Moberg med Margareta Törnqvist. De fick med tiden tre barn tillsammans, bland annat Eva Moberg som idag är författare likt sin pappa. Vilhelm skickade gång på gång in sina alster till alla möjliga bokförlag men det var ingen som ville publicera hans böcker. Under denna tid sägs Moberg ha varit ganska nedstämd, han kände sig värdelös. Hans stora debut som författare kom år 1927 då hans bok Raskens kom ut. Boken nådde stora framgångar och Mobergs namn sattes äntligen på kartan över svenska författare. Efter sin debut gav Moberg ut ett antal böcker, de nådde en viss framgång med kunde inte mäta sig med Raskens. Mobergs nästa stora bok skulle bli Rid i natt! som kom ut 1941, mitt under andra världskriget. I den boken visar han tydligt sitt hat mot nazismen genom att använda sig av liknelser från 1650-talet, där boken utspelar sig. Under denna tid skrev han även ett antal artiklar som han gav ut i en broschyr som han döpte till "Sanningen kryper fram". Han var en av de få som vågade skriva om den svenska regeringen som lät tyskarna passera genom Sverige. Det hela slutade med att Mobergs böcker blev förbjudna i Tyskland.  Rid i natt! brändes på de välkända bokbålen i Tyskland, där all litteratur som kritiserade nazisterna brändes.

Moberg gav aldrig upp sin dröm om att fara till Amerika, 1948 nådde han äntligen dit tillsammans med sin familj. Väl där reste han runt i svenskbygderna och samlade material till sin kommande serie romaner, som han hade tänkt skulle bli en trilogi. Efter att ha skrivit tre böcker bestämde han sig dock för att skriva en fjärde avslutande bok i Utvandrarserien.  Anledningen till att Moberg skrev Utvandrarserien var att det inte fanns så mycket omfattande information om utvandringen överhuvudtaget. Han ansåg att utvandringen var den största händelsen i nyare historia. Moberg var noga med att allt han hittade på i böckerna ändå skulle stämma faktamässigt, därför kan man på kartan exakt följa Karl-Oskars och Kristinas väg mot det nya landet på riktigt.

Ett återkommande tema i Mobergs böcker är t ex sökandet efter något bättre, att ta sig bort från landsbygden och bli någon i världen. Att han skrev om just detta kan man ana grundar sig i hans egen uppväxt. Under sin barndom levde han i en fattig familj och började tidigt arbeta, men envisades med att få en bra utbildning och tillslut blev han någon ändå. En annan gemensam nämnare för Mobergs böcker är att många av dem innehåller någon slags hemlängtan. Anledningen kan vara att han själv kände denna hemlängtan, vilket förmodligen också är anledningen till att han så ofta skev om Småland där han växte upp.

Moberg var aktiv i olika debatter i Sverige under hela sin livstid, även under sin tid i Amerika höll han sig underrättad om vad som pågick hemma i Sverige. Han hade starka åsikter och var uttalad republikan och mycket kritisk till monarkin. Moberg levde under både första och andra världskriget och var en motståndare till kommunismen, fascismen och nationalsocialismen. Han sade sig i sin ungdom vara pacifist, men när nämnda rörelser växte sig allt större och blev ett verkligt hot för Sverige tyckte han ändå att Sverige skulle gå med i Nato.

Moberg beskrivs ofta som rebellisk och orädd för att uttrycka sina åsikter. Efter att ha sett ett omtalat klipp från SVT där Moberg kritiserar dåvarande statsminister Olof Palme förstår man att han verkligen förtjänar sin titel som rebellisk. Moberg och Palme hade i ett debattprogram från 1971 olika åsikter om huruvida årets nobelpristagare i litteratur skulle få sitt pris överlämnat på nobelfe...