Etiska frågeställningar

Etiska frågeställningar

Det finns många etiska frågeställningar i socialomsorg. Här ska jag försöka förklara och dividera om tre exempel. Jag ska försöka hålla mig till berättarform och ge en liten bakgrunds blick i de olika frågeställningarna. Och tänk nu på att det inte är flickan i filmen som skrivit brevet (en liten nostalgitripp till tv programmet Bullen).

Frågeställning 1:

Tina är 15 år och går sista året i högstadiet. Hon bor tillsamman med sina två småsyskon hos sina föräldrar. Hennes föräldrar är gravt alkoholiserade och inga av barnen har en trygg hemmiljö. Det tittar hellre djupt ner i sina glas än ser efter barnen. I skolan har Tina det svårt och har kommit efter i flera ämnen. Då hon har svårt att ta kontakt med andra känner hon att hon inte har någon att vända sig till. Det är pga. hennes föräldrar som Tina inte har några vänner. Hon vill ju inte ta hem någon till sig för hon skäms över hur hon har det hemma. Det är inte bara i skolan som Tina har det jobbigt utan även hemma för det är hon som sköter allt hemma och är den vuxna i familjen. Småsyskonen är aggressiva för det är enda gången som de får uppmärksamhet, men de har även dåligt självförtroende då de aldrig får några uppskattande ord från sina föräldrar. Det räcker inte med Tinas uppmuntran utan de behöver även vuxna förebilder som ger dem uppmuntran. Socialen har fått reda på att det inte står rätt till i familjen pga. skolan som hissat röd flagg angående Tinas eftersläntrande i skolan och hennes ensamhet. Men även att de ringt hem till föräldrarna och velat ha ett möte och märkt att allting inte stått rätt till. Detta är de skyldiga att göra enligt Sol 14 kap Anmälan om missförhållanden § 1 reglerar anmälningsplikten.

Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårings skydd bör anmäla detta till nämnden . Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten är skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårings skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter. Sådan anmälningsskyldighet gäller också dem som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och ungdom eller annan yrkesmässig bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvård eller på socialtjänstens område.

Vad ska hända nu? Ska barnen få stanna kvar hos sina föräldrar eller ska de placeras någon annanstans?

Först och främst ska föräldrarna erbjudas hjälp med sitt beroende och det kan gå till på följande sätt.

De kan bli erbjudna att få hjälp hela familjen. Det kan börja att de kan bli erbjudna att ta del av programmen på nämndemansgården. Där kan familjen få tala ut med varandra genom familjeterapi men även barnen kan få gå i barngrupper och tala ut med barn i samma situation. De kan få bli erbjudna att ha en kontakt familj som finns där att ge röd och stöd när det är som svårast. Tina kan få extra hjälp i skolan så hon kommer ifatt och kan gå ut med sina klasskamrater. Med noggranna uppföljningar av socialen kan man hjälpa föräldrarna till att hålla sig ifrån spriten. De kan även få hjälp av AA och länkarna och använda sig av deras stöd.

Om de inte går med på att ta tag i situationen själv måste man sätta in tvångslagarna LVU och LVM.

LVU: För att det finns brister i omsorgen för det unga i hemmet. Det finns även en risk för skada av hälsan för barnen.

LVM: För att föräldrarna utsätter sin hälsa för allvarlig skada och de är en fara att de skadar en närstående pga. sitt missbruk.

Vad kan då hända om de tar barnen?

Barnen kanske kommer at må dåligt av att ryckas upp från deras rötter och vill vara kvar hos sina föräldrar. Det kanske finns en risk att de splittras och kommer på olika ställen och mår dåligt av detta för i dessa stunder behöver de varandra som mest. Det kan ju gå utför och de kan få stämplinga som värstingar och omöjlig fast de egentligen bara har svårt att förmedla vad de känner. Föräldrarna kan ju faktiskt gå ner sig mycket mer och det kan ju leda till värre beroende.

Men sedan och andra sidan kan ju kanske barnen må bra av att komma ifrån sina föräldrar. Tina har en chans att klara sitt skolarbete nu när hon inte bär det stora oket att ta hand om allt och alla i hemmet. Hon har en chans att skaffa vänner och att våga öppna sig mer. Småsyskonen kanske kommer till ett ställe där de får den uppmärksamhet de behöver och tillförställelsen att veta att de är duktiga och få större självförtroende. Föräldrarna kanske skärper till sig då de märker att de håller på att mista det de älskar mest.

Det tredje scenariot kan ju vara en blandning mellan de andra två. Något av barnen kan ta det svårt att tas omhand. Det kan vara Tina som inte tycker om att mista sin roll i familjen som stöttepelare. Det kan ju vara hennes självbild hon mister och något hon vant sig vid. Eller så kan det vara ett av småsyskonen som det går sämre för nu kanske man märker att de inte är så lika. Kanske en förälder är den ända som rycker upp sig från missbruket. Skulle det då vara så och rätten att få tillbaka barnen skulle infalla så skulle enligt min mening inte de missbrukar föräldern få ta del av uppfostran. Den missbrukande föräldern skull endast få träffa barnen när han eller hon var nykter.

Då jag själv växt upp med en far som är gravt alkoholist kan jag känna med Tina som jag skrivit om. Jag hade turen att ha en underbar mamma och teaterfröken som stöttepelare. Vi flyttade inte ifrån pappa förrän två veckor innan jag slutade nian. Mamma var ju så kuvad och rädd om hon skulle klara det ekonomiskt. Men hon tog mod till sig och hyrde en tvåa i två månader innan vi flyttade. Vi flyttade lite saker i taget i smyg och berättade inte om den stora flytten förrän dagen innan. Det var den första julen jag firade som inte slutade tolv på dagen av en full pappa. Jag har kontakt med min far än idag med han vet reglerna. Jag vill inte träffa honom om han inte är nykter. Nu är det jag som bestämmer.

Frågeställning 2:

Oskar är 19 år och har Downsyndrom. Han har flyttat till egen lägenhet i ett särskilt boende för en liten tid sedan. Han har bott rätt skyddat med sina äldre föräldrar fram till nu. Han har det klasiska dragen av downsyndrom. Han har de sneda ögonen det runda ansiktet och kinderna och den lilla näsan. Han har glasögon för han har dålig syn och bär alltid sin röda toppluva för han säger att han får ont i öronen annars. Han är en gladlynt och underbar grabb som älskar film. Först och främst älskar han Disney och har alla på video eller dvd. Han försöker övertala sin kontaktperson Marie att de ska gå på kvällsbio och titta på den nya Disney filmen. Inte Matinen för det är för barn och han är 19 år och bor ju faktiskt i egen lägenhet. Han har aldrig varit på bio och längtar efter det. Hur ska det gå? Ska de gå på bio och vad kan hända? Om de går kanske detta händer.

De kan ju ha oturen att träffa ett ungdomsgäng som kan göra narr av Oskar. Kanske inte utstuderat med subtilt. De kan reta honom för hans klumpiga gång och röda toppluva. Detta kan göra att Oskar inte njuter av filmen och hela hans upplevelse går berövad. Men och andra sidan kanske han inte bryr sig och låter glåporden rinna av honom som vatten på en Gås. Han är så inne i sin filmvärld att han bara inte har tid att bry sig om sådan

Om de inte går då?

Oskar kanske blir arg och sur och tycker han behandlas orättvist. Han kanske springer iväg och Marie får ta hjälp av polisen att hitta honom, han har ju inte bott där så länge och han hittar kanske inte så bra. Hon kanske måste ringa hans föräldrar som nu kanske i sin tur ångrar sig att Oskar fick flytta till egen lägenhet. Oskar kanske får en rädsla att gå ut själv efter detta om han nu gått vilse. Men han kan ju även acceptera att Marie kanske vill vänta med biobesök tills han vant sig lite bättre att vara lite mer självständig och hon kanske övertalar honom att de kan se en film hemma istället och att de kan köpa den där filmen när den kommer på Dvd.

Vi får hoppas att dagen människor inte dömer folk för hu de ser ut utan för hur de är.

Frågeställning 3:

Malte är 72 år och inte varit ute på 15 år. Han sitter i sin lilla lägenhet och vill inte koppla in vare sig tv:n eller radion ingen tidning heller. Han har hemhjälp med de basala städ, tvätt, dusch. Inköp och lätt matlagning. Det är Conny som brukar komma till honom men om Conny är sjuk vill han inte ha annan hjälp än inköp. Han har långt hår och skägg för han har varken rakat eller klippt sig på lång tid. Han vill inte duscha heller och har börjat lukta. Conny sköter även bankärenden till Malte och hämtar ut hans pension och betalar räkningarna som kommit. Resten av pengarna tar Malte själv hand om. Det är bara ett problem. Maltes legitimation går snart och man måste ordna med nytt. Conny tar tag i Malte och får honom att dusch. Han rakar honom och klipper honom till och med. Malte tycker till och med att det är skönt att äta mat utan att det fastna mat i skägg och hår. Men att åka och fotografera sig för att ordna nytt legitimation vill han inte. Vad kan hända om de gör det.

Efter mycket lirkande kanske Conny får med sig Malte ut. Men han kanske tycker att folk stirrar på honom och han kanske får ett utbrott. De får ta sig hem igen utan fått ta de där korten de behöver. Det kanske går så långt att de måste sätta in en godman för att sköta ekonomin och räkningar nu när inte Conny kan hämta ut dem. Detta kan göra att Malte blir mer apatisk nu när man plockat bort en viktig del...