Ekologi

Ekologi

1. a)    Ekosystem - Alla levande varelser som finns inom ett visst område bildar tillsammans med miljön ett ekologiskt system

b)      Miljöfaktorer - Invånarna i ett ekosystem

c)      Population - Alla individer som tillhör samma art inom ett ekosystem

d) Växtsamhälle - består av alla ekosystemets växtpopulationer

2 + 3.  Nässla (Producent) - Nässelfjärilens larv (Förstahandskonsument) - Talgoxe (Andrahandskonsument) - Sparvhök (Tredjehandkonsument - Toppkonsument)

4.  Grävling och björn

5.  Allt cirkulerat i ett ständigt kretslopp. Växter bygger kolhydrater förebrukas koldioxid och vatten medans syrgas bildas. Under växtens och djurens celldelning går reaktionen åt motsatta håll. båda fotosyntes och celldelning pågår i ett ekosystem tar de deltagande molekylerna koldioxid, vatten och syrgas aldrig slut. Växter och djur behöver mineralämne som byggstenar i sina celler. Mineralämnen syrgas upp från marken av växternas rötter. Därefter kan de vandra genom ekosystemets näringskejdor. Från växterna till växtätande och rovdjuren. Växter och djur som dör blir näring åt nedbrytare.

6.  I många sjöar är det tillgånget på fosfor som begränsar produktionen. förorenas sjöar med sonorhaltiga utsläpp (fosfater) kan vattnet bli alldeles grumligt av encelliga alger och blir blågröna bakterier som massförökar sig. ( Det kallas "algblomning").

7.  Energi kan bara omvandlas från en form till en annan. Ekosystemet är beroende av solen som energikälla. Solen levererar energin i form av ljusenergi. Organismer som innehåller klorofyll (växter, alger och blågröna bakterier) har förmågan att omvandla synliga ljus till kemiskt bunden energi. Det innebär att energin lagras i sockermolekyler och i annan energirik näring. Den kemiskt kunden energin överförs från organism till organismer genom ekosystemets näringskedjor.

8.  Det blir till värme och rörelseenergi

9.  Eftersom energin minskar väldigt mycket mellan varje steg i näringskedjan, så måste det vara mer energi i det som finns allra först än det som kommer på slutet

10.  Därför att endast ca 2 % av allt vatten på jordens yta är sötvatten

11. a)     Hur bildas fossila bränslen? - Döda växt- och djurdelar kan lagras länge i t.ex. dy på sjöbottnar eller som torv i kärr utan att sönderdelas. Om växt- och djurresterna packas och utsätts för högt tryck under mycket lång tid kan de omvandlas till bl.a. stenkol, olja eller naturgas. Vi kan elda med dessa så kallade fossila bränslen.

b)      Hur bildas kalksten? - Många levande varelser binder kol genom att bilda kalk som ingår i skelett och skal. Kalkskal från havslevande organismer sedimenterar ständigt mot oceanernas bottnar. Efter miljontals år av lagring packas kalkskalen och bildar kalksten.

12.  När vi eldar upp de fossila bränslena frigörs mycket koldioxid från luften. Eftersom koldioxiden bidrar till att höja jordens medeltemperatur är detta ett miljöhot som vi måste ta på allvar. Detta bidrar till den så kallade växthuseffekten.

13. Kvävgasen förbränns under hög temperatur och bildar kväveoxider. Dessa reagerar sedan med vatten och bildar salpetersyra, som för eller senare regnar ner mot jordytan. Eftersom salpetersyran innehåller nitratjoner får skogar, sjöar och hav även kvävehaltig gödning.

14.  Det finns bakterier ( dentitrifiktionsbakterier ) som omvandlar natrationer till kvävgas. Dessa bakterier kan leva i våtmarker där det är ont om syrgas. I stället för att andas syrgas utnyttjar de syret i nitrationjonerna.

15.  Växter använder kvävet i glödningsämnen för att bilda bland annat protein, djuren övertar växternas kväve när de äter växtprotein. På så sätt förekommer kväve i de levande varelserna

16.  Det är metaller som i ren form väger mer än 5 g/cm3

17.  Tungmetallerna är giftiga

18. a)      kadmium - Föroreningar i handelsgödsel

b)      bly - Bly skadar nervsystemet och stör bildningen av blodkroppar

c)      kvicksilver - Det förgiftar djuren vilket i sig kan skada människan som sedan äter djuren

d)      DDT - Det användes som bekämpningsmedel mot insekter men visade sig påverka även andra djur som t.ex. fåglar

19.  T.ex. har en rovfågel ätit flera gäddor som i sin tur har ätit flera abborrar o.s.v. Det innebär ett antalet giftenheter ökar hela tiden i näringskedjorna, vilket drabbar rovdjuren mest.

20.  a)      Mineral - Fasta kemiska föreningar som finns i naturen och som bl.a. bygger upp jordskorpan

b)      Bergart - Olika mineral kan vara sammanfogade till en bergart

c)      Erosion - Inlandsisar, rinnande vatten, vågor och vindar nöter och sönderdelar berg samt för bort lösa partiklar. Dessa krafters nedbrytande och transporterande inverkan kallas erosion

d)      Vittring - Angrepp på berg till följd av temperaturväxlingar eller kemisk påverkan

e)      Jordart - Vittring och erosion omvandlar bergarter till jordarter

21.  Magmanbergarter =  (eruptiva bergarter ) bildas då magma från jordens inre svalnar och stelnar. En av de vanligaste magmabergarterna är granit. Den bildas när magma stelnar djupt nere i jordskorpan.

i samband med vulkanutbrott tränger magma upp till jordytan genom sprickor i jordskorpan. Magma som når jordytan kallas även för lava. Uppe på jordytan stelnar lava snabbt och bildar därför finkorniga bergarter tex. basalt och pimpsten. Den porösa bergarten pimpsten kan beskrivas som stelnat lavaskum.

Magma kan även stelna nere i ytliga sprickor i jordskorpan. Då bildar de bergarterna diabas. Man ser ofta diabas som mer eller mindre mörka band på berghällar.

22.  Sedmintära bergarter = Bergarter på land påverkar av vittring och erosion frigörs löst material som hamnar i havet, materialet transporteras ditt med vind och vatten.

När partiklar sjunker mot botten i tex. havet säger man att partiklarna sedimenterar. Efter mycket lång tid sammanpressas djupt liggande partiklar till bergarter som kallas sedimentära bergarter, sandsten och leraskiffer är två exempel. De består av samman pressade sand- respektive lerkorn. Även skal och skelett rester från havets invånare lagars på botten. När dessa packas och utsätts för stort trycks bildas kalksten.

23.  Omvandlade bergarter = När bergarter som hamnar djupt ner i jord skorpan utsätts för stort tryck och för så hög temperatur att det förändras brukar man säga att de omvandlas, det är så marmor uppstår. Som är omvandlade kalksten. Om det sker mycket djupt nere i jordskorpan kan sandsten och lerskifter omvandlas till gnejs. Denna bergart liknar granit, med den skillnaden att gnejsen har en åldrig (randig) struktur.

24.  Granit och gnejs är de vanligaste bergarterna i den Svenska berggrunden.

25.  Är marken kalkrik så har den ett högt PH-värde vilket gynnar många växter.

26.  När isen rör på sig i en dalglaciär så skrapar den loss och maler bergstycket från underlaget.

När en dalglaciär har smällt återstår därför en dal med ett U-format tvärsnitt en s.k. U-dal.

Det söndersmulade berg som en glaciär ger upphov till kallas för morän. 

När inlandsisen smälte så frigjordes enorma mängder vatten. Smältvattnet sökte sig ner mot markytan genom sprickor i isen. Vattnet samlades i tunnlar där det forsade fram med stor hastighet mot tunnelöppningar s.k. isälvsportar i iskanten. När vattnet forsade fram så förde det med sig morän. Block och stenar nöttes mot varandra och fick en rundad form. Vid isälvsportarna sjönk block, stenar och grus mot botten. Detta material låg sedan kvar som åsar när iskanten drog norrut. Åsarna kallas för rullstensåsar.

27 a)  Den tjocka inlandsisen utövade ett väldigt tryck på jordskorpan som pressades ned.

Eftersom landet var nedtryckt nådde vattnet högt upp på områden som idag är torra land. Man kallar den gräns som vattnet gick upp till för Högsta Kustlinjen.

 b)  För att vågorna spolade bort de minsta partiklarna t.ex. lerpartiklar. Lerpartiklarna sköljdes längre ut till havs än t.ex. Sandkornen gjorde. Ute i havet så sjönk slutligen lerpartiklarna och täckte över den äldre varviga leran. Efter landhöjningar har även lertäckta bottnar blivit land.

28.  Högt uppe i fjällkedjan finns kalfjället. Där är det vanligt med snöfall och natt frost även på sommaren. Det kalla klimatet, det långvariga snötäcket och det tunna jordskiktet är faktorer som hindrar trädväxt. antalet växtarter minskar med höjden över havet, närmast fjälltopparna växer främst mossor och lavar. Kalfjället gränsar mot fjällbjörkskogen.

Fjällbjörkskogen = björkarna är tåliga och kan växa i det hårda klimatet närmast kalfjället. Nedanför fjällbjörkarna börjar vid sträcket norr barrskogsregionen.

Norr barrskogsregeionen är där gran och tall är de vanligaste träden. Björk och asp kan förekomma men de ädla lövträden saknas nästan helt. Denna region ingår i barrskogsområdet som sträcker sig runt hela jorden i höjd med Sverige och som kallas Taigan.

Söder barrskogsregionen = gränsar mellan dessa båda regioner är dragen efter ekens naturliga nordgräns. Gran och tall dominerar även denna del med men inslaget av lövträd är större än norr. Här förekommer dessutom ädla lövträd.

Söder om granens naturliga utbrednings område finns den Söder lövskogesregionen.

Söder lövskogesregionen = de granar som växter i lövskogsregionen är planterade eller härstammar från planterade granar. Regionen utmärks av bokskogar och ädellövskogar.

29.  Lavar som kan växa på sten tillhörde morländskapets första invandrare vissa lava innehåller blågröna bakterier som kan binda luftens kväve i kemiska föreningar. Därmed bildades kvävehaltiga mineralämnen som är viktigaste gödningsämnen för växter. Lavarna banade på så sätt väg för annan växtlighet, snart kom mossor, ris och örter. Vide, asp och björk bildade tidigt små skogar söder om iskanten. När klimaten blev varmare och torrare invandrade tallen.

30. a)  Förna = Lager av döda växt och djurdelar som samlats överst på marken i tex. en skog. I förnan är materialet ännu så oförändrat att man kan se vilken växt och djur det tillhör

b) Humus = Maskar, svampar, bakterier och andra nedbrytare sönderdelar förnan till humus. I Humusen har nedbrytningen gått så långt att man inte längre känner igen de döda organismerna.

c) Mineraljord = längre ner i marken finns opåverkad mineraljord, t.ex. morän. Den opåverkade mineraljorden härstammar från berggrunden och saknar inblandning av döda växter och djurrester.

31.  Maskar och bakterier kompletterar varandra som nedbrytare. Först äter maskerna bladen som finns i förnan, därefter kan bakterierna sönderdela maskernas avförning till ännu mindre beståndsdelar. Eftersom maskar och bakterier är effektiva nedbrytare hinner aldrig förnaskiktet bli särskilt tjockt. De mineralämnen som är bunden i förnan frigörs snabbt och kan utnyttjas av nya växter.

32.  Barrskog är kallfattig när barrik förnan bryts ner så orsakas ren eller vatten sur miljö med (PH värden 4), detta innebär att daggmaskar som bryter ner skogen kan inte jobba som de ska. Svamparna däremot jobbar långsammare i barrskogen och har huvudansvaret för nedbrytningen. Vattnet spolar bort eller surt vatten är extra benäget att tvätta bort mineralämnen från markens partiklar och att mineralämnen lakas bort och följer med regnvattnet genom marken bidrar till att podsoljordar är mindre bördiga än brunjordar.

33.  Kulturskogen blir påverkad av skogsbruket vilket medför att det finns färre djur och växtarter.

34.  Blädning = i gläntorna som uppstod fick unga träd chansen att växa upp. Detta skogsbruk tillät att skogarna hade många växt och djurarter.

35. a ) Näringsfattig mark med låg pH = i en näringsfattig mark med låg pH hittar man bland annat blåbär, lingon, ljung och kruståtel.

b) Kalkrik mark med hög pH = i en kalkrik mark med hög pH hittar man bland annat blåsippa och grönvit nattviol och många andra orkidéer.

c) Näringsrik och fuktig mark = hitt tillhör humleblomster, älgört och hundäxing.

d) Kväverik mark = här kan man hitta växter som t.ex. hallon, hundäxing, nässla, kirskål, revsmörblomma och mjölkkört.

36.  Sur nederbörd urlakar jorden, när surt regnvatten sipprar ner i marken finns också vätejonerna med. Det fastnar på markpartiklerna och tränger bort många av mineralämnena. Mineralämnena sköljs bort och blir oåtkomliga för växternas rötter. Brist på viktiga mineralämnen kan naturligtvis få träd att insjunkna och dö.

37.  Granarna får missfärgningar och fäller sina barr i förtid. Lövträd får ofta höstfärger mitt på sommaren och fäller bladen i förtid.

Träd som utsätts för luftföroreningar får sämre försvar mot svamp och insekter.

38.  Trattkantareller, kruståtel och algen trägröna gynnas av försurning av våra skogar.

39.  För att växter och alger ska överleva måste deras fotosyntes ge mer energirik näring än vad som åtgår under växternas och algernas cellandning. För detta krävs en minsta mängd ljus. Det vattendjup i sjöar och hav där det blir för mörkt för att växter och alger ska överleva kallas kompensationsnivån.

40.  De tre zonerna som man brukar snacka om är: Strandzonen, Djupbottenzonen och Det fria vattnet.

Strandzonen = sjöns växtliv är rikast nära land där det är möjligt för bottenfasta växter att nå upp över kompensationsnivån. Här delas växterna in i tre grupper: Övervattensväxter, Flytbladväxter och Undervattenväxter.

Övervattensväxter med blad över vattenytan t.ex. starr, kaveldun och bladvass.

Flytbladväxter vars blad flyter på vattenytan. Plantorna kan vara bottenfasta som näckrosor eller flyta med fritt hägnade rötter som andmat.
Undervattenväxter med blad under vattenytan t.ex. ålnate, vattenpest och notblomster. Notblomsterns blad sitter som rosetter på botten och endast blommorna och deras stjälkar når upp över vattenytan

Djupbottenzonen = denna zon finns under kompensationsnivå och saknar därför växter och alger. Hos djuren hittar man anpassningar som underlättar livet i den syrefattiga miljön. Fjädermyggans larver t.ex. är röda av blodfärgämnet hemoglobin som kan ta upp och binda mycket syre.

Det fria vattnet = i det fria vattnet finns främst planktonalger, djurplankton och fiskar.

41. a) Eftersom växterna har en sparsam tillgång på mineralämnen är Strandzonen växtlighet gles. Finns mest näckrosor, gäddnate och kanske några enstaka strån av bladvass. Det är växterna som indikerar en näringsfattig sjö. De är planktonfattiga och har klart och siktdjupt vatten.

  b) Brukar omges av lövskog eller åkermark. I strandzonen finns tätt växande bladvass, mycket plankton. Ph brukar vara högt i dessa sjöar ca 7-8.

42.  Bladvass, kaveldun, gul svärdslilja och andmat.

43.  Planktonalger missgynnas eller försvinner helt då en sjö försuras. Strandvegetationen kan bli dominerad av vitmossa. Kräftdjur och snäckor får brist på byggnadsmaterial.

Mörten mest känslig för försurning, deras ägg och yngel dör till slut även mörten om återväxten uteblir under flera år.

44.  Kräftdjur, snäckor, mörten.

45.  Bottenlevande djur kanske till och med fiskar.

46.  För att på land löser vattnet en del av markens salter och för med sig dessa ner i havet.

47.  Ca: 35 %

48. a) Det är om salthalten ligger mellan 0,5 - 30 %    

 b) För att det rinner ut älvar och mindre utflöden ut i sjön. Det späder ut vattnet.

49.  Osmos kallar man vattentransporten genom toffeldjur och andra sötvattens cellers cellmembran.

50.  För att Östersjöns invånare ska överleva måste de använda mycket energi för att pumpa vatten från sina celler. Bara ett fåtal av Atlantens alg- och djurarter kan överleva stressen i Östersjöns brackvatten. Därför är individer av en viss art ofta mindre till växten inne i Östersjön än de är på Västkusten.

51.  En orsakar till detta är att blåmusslorna främsta fiender, sjöstjärnor och strandkrabbor saknas i Östersjön. Blåmusslorna sitter fast på hårda bottnar med hjälp av sega trådar. På grundare bottnar är det svårare för blåmusslorna att konkurrera med blåstången om utrymmet.

52.  Olika kräftdjur som t.ex. märlkräftor, vattengråsuggor och pungräkor mm.

53.  Alla alger kan inte klara sig på alla djup därför att de måste ha andra växtfärg ämnen än klorofyll om de ska klara sig på djupa vatten. Bäst klarar sig rödalger på de största djupen.

54.  Kiselalger och pansarflagellater.

55.  De är havets viktigaste producenter. De äts av djurplankton som de sedan äts av fisk och större djur.

56.  De är täckta av slampartiklar som har sedimenterat och lagrats under tusentals år. Bakterierna och djuren som lever på dessa bottnar är beroende av den energi rika näringar som tillverkas plankton algerna nära vattenytan. Finns även många rundmaskar.

57.  Vårt jordbruk bedrar till övergödningen. I jordbruket använder man handelsgödsel och som innehåller mycket kväve och fosfor. Detta läcker ut i östersjön mycket på grund av att man har dränerat jordarna.

Trafiken är också en bedragande orsak. Kväveoxider i avgaserna reagerar med vatten och regnar ner över land och hav.

Husshåll och industrierna släpper ut avloppsvatten. Avloppsvattnet passerar reningsverk men de renar inte kvävehaltiga mineralämnen.

Skogsindustrin bidrar till övergödningen. Efter kalhuggning finns inga trädrötter som kan ta upp mineralämnen. Marken tar också upp mer regn vatten som tar med sig mineralämnen ut i vattendrag sjöar och hav.

58.  Övergödningen ökar i vattnet som ligger närmast ytan. Mycket mineralämnen medför mycket planktonalger. Algerna äts av djurplanktorn och små kräftdjur. Dessa kan förökar sig i stort mängd när de har tillgång till mycket mat. Planktonalgerna och andra djur i det ytnära vattnet medför att en mängd döda organismer sjunker ner mot botten. Dessa döda organismer ger näring åt bakterier och andra ...