Recension av Systrar i jeans Andra sommaren

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst boken Systrar i jeans Andra sommaren som är skriven av Ann Brashares. Det är en ungdomsbok och den är utgiven år 2005. Den utspelar sig i USA, för det mesta i Washington men även i Alabama och den utspelar sig i nutid. Boken är skriven i tredjeperson och man får läsa lite i taget om varje person. Jag tycker det är bra, för då kommer man ihåg vad som hände dem senast, istället för att läsa om varje person i tur och ordning för då hade det blivit väldigt svårt att förstå när saker händer. Det hade också blivit väldigt rörigt om man hade läst om alla hela tiden. Språket är ganska ”ungt”, eftersom huvudpersonerna är ungdomar. De använder ord som ”typ” och ”freak”, ord som vuxna kanske inte använder så ofta, men alla kan såklart läsa boken ändå eftersom den är väldigt lättläst.

Boken handlar om fyra tjejer som har känt varandra sen innan dom föddes, då deras mammor gick i samma aerobicsgrupp för gravida och tjejerna är precis som systrar. Deras mammor har en väldigt viktig roll i boken, för att de var bästa vänner när de var unga, men när Bridgets mamma dog så gled de ifrån varandra men deras döttrar fortsatte att vara bästa kompisar.

De har ett par jeans som är magiska eftersom att de passar perfekt på alla fyra fastän de har väldigt olika kroppsbyggnad. De kallar jeansen för De Flygande Jeansen och skickar dem mellan sig på somrarna, när de är skilda åt. När de har jeansen på sig så vågar de göra saker de inte vågar annars för att de känner kärleken från sina systrar som sitter kvar i jeansen.

Carmen bor ensam med sin mamma Tina och trivs väldigt bra med det. Carmen är halvpuertorican och ser väldigt bra ut enligt många. Hon har en förmåga att strula till saker men hon brukar lösa det igen. Hon blir ofta sårad, hon säger att det är för att hon älskar för mycket. När Tina träffar en kille och blir störtkär i honom så blir Carmen avundsjuk på henne, hon vill inte att hennes mamma ska kunna vara lycklig utan henne och hon tycker att hon är det nu. När Carmens mamma lånar De Flygande Jeansen utan att fråga så blir Carmen skitförbannad och gör allt för att mamman och hennes pojkvän ska göra slut. Till slut lyckas hon med det, men när hon ser hur ledsen Tina blir så ångrar hon sig och ordnar så att de två går ut och äter och då reder de ut allting igen. Då förstår Carmen att hennes mamma aldrig kommer att lämna henne och Carmen är glad för mammans skull.

Bridget, som kallas för Bee, har alldeles gult hår som hon har ärvt efter sin mamma, hon får väldigt mycket uppmärksamhet på grund av sitt hår. Hon har spelat fotboll hela sitt liv, men slutade förra sommaren eftersom hon inte orkade med pressen och hon har därför gått upp mycket i vikt. Hon gillar inte sitt utseende längre, så hon har färgat håret i en brun färg som döljer det gula.

Bridget åker till Alabama och bor hos sin mormor och letar efter sanningen om sin mamma, som tog livet av sig när Bridget var sju. Där träffar hon också Billy, som hon var bästa kompis med när hon var liten och de brukade spela i samma lag. När hon tittar på Billy på hans fotbollsmatcher längtar hon efter att spela igen och hon börjar springa för att bli av med extrakilona och bli den vanliga Bridget igen. I slutet av sommaren så börjar hon spela med Billy och hon känner att hon har kvar känslan för det.

Tibby är ganska mager, med smala höfter och långa ben och hon brukar ha byxor som är flera nummer för stora för att dölja sin platta rumpa. När hon börjar på ett filmcollege så är hon tvungen att göra klart för sig vilka hennes verkliga vänner är. Hon träffar två stycken där som heter Alex och Maura och hon blir kompis med dem. Men efter ett tag inser hon hur ytliga de är och när de är taskiga mot hennes kompis Brian, så säger hon upp sin vänskap med dem.

På filmcolleget ska alla göra en dokumentärfilm och Tibby bestämmer sig för att göra en film om sin mamma. Filmen är ganska taskig mot mamman eftersom det är filmsnuttar som visar när hon gör pinsamma saker. När hennes mamma ser filmen blir hon väldigt ledsen och Tibby ångrar sig. Hon gör istället en film om en tjej som heter Bailey som hon lärde känna förra sommaren. Hon hade leukemi och dog precis i slutet av sommaren och det blir väldigt svårt för Tibby att göra filmen eftersom hon saknar Bailey. Men hon gör den och alla tycker att den är väldigt gripande, både de som kände Bailey och de som inte kände henne.


Lena är den vackra av de fyra flickorna, det säger alla. Lena gillar inte uppmärksamheten det ger henne och försöker att ha så diskreta kläder som möjligt så att folk inte lägger märke till henne. Förra sommaren var hon i Grekland hon sina farföräldrar och där träffade hon en kille som hon blev förälskad i, och han i henne. Han hette Kostos och de blev tillsammans. Men när hon åkte tillbaka till USA och de inte träffades på flera månader så blev hon rädd för att han skulle träffa någon ny när hon fortfarande var kär i honom, så hon gjorde slut med honom.

Nu, ett år senare så kommer Kostos till Washington för att bo hos några släktingar och de träffas igen. Hon har hört att han har en ny tjej så hon vågar inte berätta för honom att hon fortfarande älskar honom, men en natt så orkar hon inte längre och hon går hem till honom. Då berättar han att han inte alls har någon ny tjej och att han fortfarande älskar henne och de blir tillsammans igen. Men helt plötsligt måste han åka tillbaka till Grekland och Lena förstår inte vad det är som händer. Hon åker till Grekland med sin familj när hennes farfar dör, och då berättar han för henne att han har gjort en tjej gravid och att de måste gifta sig. Lena blir helt förkrossad och tror att hon aldrig mer ska orka någonting och ligger i sin säng flera dagar i sträck. Men till slut lyckas Carmen få med henne ut för att träffa Carmens styvbror och de blir kära i varandra.

När Carmens mamma lånade jeansen av Carmen utan att fråga, så tror jag att Carmen blev så sur som hon blev för att hon var avundsjuk på sin mamma för att hon var så lycklig och hon ville inte att mamman skulle vara det utan henne. Så därför gjorde hon allt för att de skulle göra slut, och det lyckades till slut och Carmen blev nöjd när hon hade fått sin mamma för sig själv igen. Men hennes mamma blev väldigt olycklig av uppbrottet och Carmen ångrade vad hon gjort, så hon fixade ihop dem igen. Jag tycker att det var fel gjort av Carmen, hon borde istället vara glad när hennes mamma äntligen hittat en bra pojkvän. Men jag förstår Carmen också, hon har levt ensam med sin mamma i hela sitt liv och hon är van vid att hon alltid finns där, så när hon helt plötsligt inte finns där längre på samma sätt så blir Carmen rädd att hon ska glömma bort henne och bara bry sig om sin nya pojkvän. Men istället för att såra sin mamma som hon gjorde, så kunde Carmen t.ex. ha berättat för sin mamma om hur hon kände, så hade båda två mått mycket bättre. Det tycker i alla fall jag verkar vara en bra idé.

Det här är ett citat som jag tycker beskriver vad boken handlar om:
”De Flygande Jeansen är inte bara de snyggaste jeans som någonsin har funnits, de är dessutom snälla, kloka och tröstande. Och så är man verkligen till sin fördel i dem.
Vi, systerskapets medlemmar, var kompisar före de Flygande Jeansens tid. Vi har känt varandra sedan innan vi föddes.”
Jag valde detta citatet för att jag tycker att det beskriver precis vad boken handlar om, nämligen Jeansen och hur viktiga de är för dem, men också hur viktiga tjejerna är för varandra.

Jag tycker att den här boken är väldigt bra, man blir glad av den när det går så bra för alla till slut och de reder ut sina problem. Man kommer väldigt lätt in i handlingen, särskilt om man har läst ettan. Man förstår precis hur de tänker och känner och jag kunde inte lägga boken ifrån mig. Jag gillar tjejerna som boken handlar om, de gör som de vill och låter inte något hindra dem, men jag tycker det är synd att Lena döljer sin skönhet istället för att framhäva den. Jag tycker också att det är bra att Bridget börjar spela fotboll igen, för hon är så bra och man märker i boken att hon verkligen älskar det. Enligt min uppfattning så var det väldigt starkt gjort av Tibby att säga till Alex och Maura att hon inte ville vara kompis med dem längre och istället vara med dem som räknades som töntar, för att dom egentligen var mycket bättre vänner. Att Carmen förstörde så för sin mamma och gjorde henne så olycklig tycker ag var väldigt taskigt, men det var bra gjort av henne att ordna upp allting igen. Jag tror att budskapet med den här boken är att vad som än händer, så finns alltid ens vänner där för en, det är i alla fall precis så det är i boken. Jag tycker att det är ett bra budskap, för om man känner sig ensam så finns alltid vännerna där för en och det är väldigt viktigt. Själv så tycker jag att mina vänner är viktiga för mig och det är tur att jag har dem. Jag tycker det är bra att mina vänner finns där för mig t.ex. på tävlingar om det inte går bra. Då finns vännerna där och stöttar mig och då känns det mycket bättre.

Jag har också läst den första boken, som heter Systrar i jeans. Jag tycker att den var lika bra som denna, men det är ju inte så konstigt eftersom det är samma personer det handlar om. Men det finns ändå vissa olikheter, t.ex. så verkade livet gå mycket lättare för dem i den första boken, medan de verkar ha det mycket svårare i den andra boken. Bridget mår dåligt för att hon har slutat med fotbollen och hela hon har blivit så förändrad och i första boken så var hon på ett fotbollsläger hela sommaren och verkade mycket lyckligare. Lena träffade Kostos och han gjorde henne lycklig, men i andra boken är de inte tillsammans och hon är väldigt ledsen över det. Carmen hälsade på sin pappa i första boken och trivdes bra med honom och hans nya familj, men i andra boken så tycker hon att hennes mamma lämnar henne ensam och det mår hon inte bra av. Tibby däremot verkar ha det lättare i andra boken, för i ...