Den kramande poeten - En komparativ analys av Bengt Emil Johnsons konkreta metodik

Innehållsförteckning:

1. Syfte .............................................................................................s.1

2. Material och metod ........................................................................... s.1

3. Tidigare forskning ............................................................................ s. 2

4. Bakgrund

           4:1 Fahlström, Johnson och den konkreta poesin ..............................

           4:2 Tolkningsbarheten .............................................................

5. Analysen ..........................................................................................

5:1 Episk struktur ...................................................................

           5:2 Motiv och teman ...............................................................

                          5:2:1 Ting, mat och rum ...........................................

                          5:2:2 Det groteska och organiskt-artefaktiska ..................

                          5:2:3 Erotiken .......................................................

            5.3 Kramandet och knådandet ....................................................

5:4 Struktureringen

5:4:1 Upprepningar

5:4:2 Rytm och ljud

6. Sammanfattning

8. Käll- och litteraturförteckning

1. Syfte

Syftet med uppsatsen är att analysera och tolka tekniken för artefaktionering i den konkreta dikten "För att bjuda ut bobbies" av Bengt Emil Johnson. Jag vill belysa hur Johnsons konkreta poesi har konstruerats med hjälp av Fahlströms metodik. I analysen av en konkret dikt ligger dessutom en utmaning i dess problematiska förhållande till hermeneutiken. Hur kan man tolka en dikt där språket inte är ett medium för någon form av gestaltning, utan ett taktilt bearbetat konkret konstnärsmaterial?  Uppsatsen är alltså ett försök till analys och tolkning av den aktuella dikten, samt en undersökning av hur fahlströmska principer på olika språkliga och textuella nivåer uppträder i den och/eller övriga dikter.

2. Material och metod

Studien utgörs av en närläsning av Bengt Emil Johnsons konkreta dikt "För att bjuda ut bobbies", publicerad i debutsamlingen Hyllningarna (1963). Analysen lutar sig mot en diskussion om vilka tolkningsstrategier som kan tänkas relevanta att applicera på den konkreta dikten. Till grund för analysen av diktens rytmiska struktur ligger Eva Liljas metod i Svensk metrik. Dessutom tittar jag på Öyvind Fahlströms avantgardistiska manifest för konkret poesi "Hätila ragulpur på fåtskliaden" (1953). Jag undersöker vilka metoder han förslår för skapandet av konkret poesi och försöker hitta exempel hos Johnson.

Analysen utgår från valda analyspunkter hos Lars Elleström i syfte att se vad det går att säga om dikten utifrån dem. Jag undersöker diktens rum och personer, samt vilka motiv och teman som uppträder i dikten. Vidare undersöker jag diktens övriga konkreta metodik för att se hur den förhåller sig till Fahlströms manifest. Jag utgår ifrån manifestets olika delar och letar sedan upp motsvarigheter i dikten/diktsamlingen.

2. Tidigare forskning

Jesper Olssons avhandling Alfabetets användning. Konkret poesi och poetisk artefaktion i svenskt 1960-tal från 2005 är den första svenska akademiska avhandlingen i ämnet. Han konstaterar att det skrivits mycket om den internationella "konkretismen", men att det gjorts få övergripande analyser och undersökningar av 1960-talets konkreta poesi i Sverige. [1] Han refererar till två större verk om den öppna konsten på 60-talet där konkret poesi tas upp: Leif Nyléns inlägg i Den öppna konsten, (1998) samt Beata Agrells Romanen som forskningsresa. Forskningsresan som roman. (1993), där den konkreta poesin dock behandlas flyktigt. Dessutom nämner han diverse essäer och uppsatser av bland andra Torsten Ekbom, Karl Erik Lagerlöf, Teddy Hultberg, Bernt Olsson, Amelie Björck och Bengt Höglund, samt arbeten om enskilda författare, främst Sergio Bessas Concretism in the work of Öyvind Fahlström (2003).

Olsson reflekterar i sin avhandling över den konkreta poesins former och metoder, och utgår främst från begreppen "materialitet" och "artefaktion". Det förra handlar om poeternas självförståelse som hantverkare med språket som formbart material där ytan föregår innehållet. Det senare tar fasta på dikternas drag av konstruktion; konkret poesi ses som ett ytkonstruerande arbete som avnormaliserar det "naturliga", "äkta", "autentiska" i dikter. Bokstäverna, tecknen, orden är i fokus i den konkreta poesin, inte en bakomliggande verklighet eller erfarenhet.

Avhandlingens tonvikt ligger på 1960-talstexter av främst Öyvind Fahlström, Jarl Hammarberg och Bengt Emil Johnson. Den är inte bibliografiskt orienterad och går inte närmare in på textljudkompositioner, utan inriktar sig främst på publicerade texter och bilddikt. [2] Den kretsar kring fyra teman efter en inledande analys av Fahlströms manifest: språkknådande, spel och system, skrift och bild, samt dikternas rytm och klangljud.   Avhandlingen är ganska tungläst och omständlig med en massiv notapparat. Men den täcker det mesta av värde att veta om den konkreta poesins materiella och artefaktiska aspekter och jag har hittat stöd i avhandlingen för de flesta av mina nedslag.

4. Fahlström, Johnson och den konkreta poesin

Öyvind Fahlström publicerade sitt manifest för konkret poesi i tidskriften Odyssé 1954. Han var inspirerad av bland annat surrealismen och dadaismen och konstnärer som Hans Arp, Antonin Artaud och Gertrude Stein. Med sitt manifest strävade han efter erkännandet av en ny poesi som inte befattade sig med "privatpsykologisk, samtidskulturell eller universell problematik". Ordens symbolvärde var inget hinder för att poesin skulle kunna "upplevas och skapas med utgångspunkt från språket som konkret materia". [3] Han menade att språket skulle frigöras från sin ursprungliga innebörd och normala användning genom bearbetning som konkret materia, så att nya innebörder och associationer uppstår ur bearbetningen av innehåll och form. De taktila metaforerna "krama", "knåda", "vispa" eller "hacka" användes för att beteckna denna materialisering och artefaktionering av språket. Olsson kallar det för en "omkoppling från djup till yta".[4] Men effekten av manifestet fördröjdes till början av 60-talet då en grupp avantgardister började intressera sig för hans teorier. Bengt Emil Johnson publicerade dikter och citerade Fahlström i Rondo 1961. Han publicerade ett flertal samlingar under åren fram till 1966 då intresset för den konkreta poesin i Sverige avtog. Fahlström och Johnson kände varandra och deltog i gemensamma performance och happenings tillsammans, så den påverkan jag pekar på är inte på något vis långsökt. Johnson övergav den konkreta poesin och återkom med en ny, mer personlig och expressiv diktsamling på 1970-talet och har publicerat dikter regelbundet. Hans senaste heter Medan sedan (2005).

5. Tolkningsbarheten

Kjell Espmark undersöker i Själen i Bild (1994 ) hur "tankens och känslans verklighet" översätts till poetisk bild i svensk modern poesi. Om den konkreta poesin skriver han att den inte alls passar in i sammanhanget. [5] Naturligtvis, det är primärt den typ av psykoanalytisk, jagupplevd, expressionistisk och symbolisk poesi som den konkreta poesin vänder sig emot. Någon själsöversättning handlar det inte om. Jesper Olsson skriver att den svenska konkreta poesins särprägel, jämfört med den utländska, var dess "drastiska avlägsnande från ett ‘naturligt' språk". Han beskriver materialet som en poesi som "rör sig (ofta långt) bort från det syntaktiska, grammatiska och semantiska i dess normaliserade versioner". Vidare skriver Olsson att "den låter sig inte heller på ett okomplicerat sätt beskrivas som avbildning, uttryck, förmedling av tal, tankar eller känslor". Den konkreta poesin tar oss med till "en gräns, där språket slutar och något annat, främmande tar vid". De konkreta poeterna lämnar den personliga poesin och manipulerar språket i ett experimenterande till en opersonlig och mekanisk artefakt. [6] Olsson diskuterar tolkningsbarheten och den metodiska utmaningen i en beskrivande analytisk närläsning av den konkreta dikten. Han refererar till Veronica Forrest-Thompsons teorier om att den konkreta poesin komplicerar etablerade läsvanor, eftersom den inte låter sig diskuteras i "naturalistiska" termer av narration, kausalitet, logiska modeller. Yttervärld, erfarenhetsscheman och retorisk standardrepertoar kan inte användas för att beskriva och tolka konkret poesi.  Olsson hävdar att hermeneutiken och tolkningen inom litteraturforskningen inte utan komplikation låter sig tillämpas på den konkreta poesin. Är en närläsning som metod överhuvudtaget lämplig? Olsson skriver att de lärde tvistar därom och tycker själv att en närläsning är både möjlig och konstruktiv om man ser den som "en konstruktion, som tillåter sig att vara partiell, och som tar sig vissa friheter". Utmaningen ligger i att hitta nya formaliserade modeller för att beskriva och tolka, utan att riskera att "naturalisera" dikten, det vill säga göra den traditionella kopplingen mellan dikt och verklighet.[7]

5 Analysen

5:1 Narratologisk struktur

Elleström föreslår att man börjar diktanalysen med att försöka bilda sig en uppfattning om den situation som dikten framställer. Finns där "konturer av en omgivning"? Det är ju inte alltid en dikt beskriver en situation överhuvudtaget, eller så kan den vara väldigt vagt frammanad.  Men hur är det i "För att bjuda ut bobbies"? Kan man tala om en rumslig situation?

Olsson gör en analys av det narrativa draget i Jarl Hammarbergs "Till bords i stöten". Olsson uppmärksammar där en "minimal narrativitet"[8], en berättelse med luckor. Satserna och orden är muterade, kluvna och deformerade, men det är intressant att man ändå kan ana en viss narrativ räcka, en tids- och rumsplacering.

I "För att bjuda ut bobbies" anas en liknande narrativ, uppbruten och vag struktur i den sex boksidor långa texten. Jag ska försöka se hur texten konkretiserar en situation, en plats och vilka personer som ryms i dikten.

 På första sidan är språket måttligt avkodat, meningarna är syntaktiskt logiska och orden i stort sett "intakta". Den rytmiska inledningen på dikten manar fram ett festmotiv: "nu spelar dom på vinden", "de e BJUDNING". Man kan även associera "väderhus" till värdshus, särskild vid en andra genomläsning, då semantiskt närstående ord och fraser som "bjuda ut", "gäster", "flaska", "världen och hans hyggliga fingrar", "snaps" aktualiserats och färgat av sig på läsningen. Detta är ord som har med festande och ätande att göra, ett för övrigt ganska vanligt motiv i den svenska konkreta poesin. [9]  Festen fortsätter på andra sidan:

tårtsmocka

påtår

och ljusen som skiner och skiner i den jublande tårtan

skinnpådragen urtidsinflammation

                             det är SMASKENS [...]

Fler ord som för tankarna till fest och ätande är "hungriga nosar" och festbollar".

I mitten på diktens andra boksida infinner sig en rumslig omplacering: "längre österut vilsamma usch och potatis". Detta "öster" upprepas sedan genom dikten: "ditt hack och hans öster", "österut ÖSTERUT", och avslutar dikten i en cirkelkomposition där titeln utgör sista satsen: "ÖSTERUT/för att bjuda ut bobbies/flyhu"

Därefter uppenbarar sig även "en rullande hydda av svävande emigrantflickor". Även variationer på ordet paviljong (snapspaviljong, bankslummer-viljongen, bananpaviljongen) ger känslan av att vi i dikten befinner oss någon slags allmän plats.

Elleström föreslår vidare att man undersöker vilka personer som rör sig i dikten.[10] Den konkreta dikten är alltid subjektslös och opersonlig, men det hindrar inte att den kryllar av levande varelser som uppträder som subjekt eller objekt. Personer tar form i dikterna och låter sig beskrivas. Här är det en brokig skara som aktiverar sig. Ett dikt-jag anas men träder aldrig fram. Någon ställer sig undrande: "det är väl... /jaa... det är" och tilltalar ett du: " ÄR DU DÄR? [...] kom fram och darra till så får du bobbies under hakan". Dikten innehåller en del satser och imperativ som ger känslan av att någon talar till någon: "som-du-vet", "kom-igen", "ta sats", "skjut-ut!", "är ni vacker   är ni tung". I övrigt berättas i tredje person om olika personer. Vissa personord saknar motsvarighet i verkligheten, andra inte. Första kategorin utgörs främst av vad Fahlström kallade neologismer - en ologisk sammansättning av två kända ord. Denna "kodförskjutning" bryter inte sönder, utan snarare "tänjer på ett neutraltbegreppsligt språk".[11] Detta är ytterligare ett sätt att förflytta läsarens uppmärksamhet från innebörd till språk. Listan på neologismer i denna dikt är lång. Det är för övrigt den vanligaste formen av "ordknådande" i just denna dikt. Här uppträder spännande personer som "dubbelkommendant", "superintendent och fastlagsaspiranter". En bit in i dikten framträder "gäst pang gängbildning GÄNG" och "emigrantflickor". Dessa gäster, gäng och flickor befolkar resten av dikten och ger tillsammans med pluralformerna "bröder" och pronomen "dom" en känsla av att det är mycket folk i omlopp. Och vad gör de? De dominerande ordklasserna är substantiv och adjektiv, verben är relativt få. Innan jag går vidare kan det vara på plats med en påminnelse om att en hermeneutisk läsning måste hålla sig på ytnivån. Vi ska inte söka en dold innebörd. Men vid en titt på verben ser man att de bidrar till en viss turbulens i texten: "halkar", "flammar upp", "valsa fast", "bubblar och ryker", "kliv över", "ta sats", "bjuda ut dom", "springa", "spela", "darrar", "lossnar", "smackar", "jublar" Men det är inte främst i verben spänningar och dynamik uppstår, vilket kommer att framstå efter noggrannare genomgång av diktens språkliga artefaktionering längre fram.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det i just denna konkreta dikt har varit möjligt att hitta en rumslig sfär och att säga något om vilka karaktärer som uppträder i dikten.

5:2 Motiv och teman

Denna analyspunkt finns hos Elleström formulerad som en undersökning av bildspråk, ordval och stilnivå. Här är det inte fråga om representerande ord och bildled, som i "vanlig" poesi, men man kan ändå studera de ytliga bilderna, orden och språket för att säga något om vilka teman och motiv som uppträder.  Olsson skriver om möjligheten att "urskilja och konstruera motiv och teman" i de konkreta texterna. På 1960-talet fanns i konsten ett intresse för "tingen" som även visar sig intensivt i den konkreta poesin.[12] Ordvalet rör sig mellan olika motsatspar som hårt-mjukt, stort-litet, och man kan urskilja en "‘tematisk' materialitet". Dessutom uppträder en förening av organiska och artificiella ord som ger ett tematiskt spänningsfält som rör sig mot det orala, kroppsliga, djuriska, groteska och erotiska. [13]

5:2:1 Ting, mat och rum

Fahlström skriver i manifestet om effekten av "det skenbart intetsägande" som ska "underminera läsarens säkerhet på det heliga sambandet mellan ordet och dess betydelse". En teknik är att använda "missgynnade ord" - ord som normalt inte förekommer i poesi. [14] Olsson skriver att Fahlströms "missgynnade ord" grovt kan inordnas i tematiska grupper som vardagliga ting, mat och rum. Denna "neddykning i ett fysiskt hitom" har även Johnson gjort och karaktäriserar den svenska konkreta poesin överlag. Tematik handlar om spänningar mellan kroppar och ting och närmar sig erotik, skatologi och peristaltik. [15] I "För att bjuda ut bobbies" finns många "missgynnade ord" som rubbar läsarens invanda semantiska kopplingar. Fahlström skriver i Hätila om upprepningens betydelse för helhetsskapandet av det "formlösa materialet" och föreslår att man för att ge läsaren "glädjen att igenkänna något förut bekant" ska "bita sig fast vid motiven, låta dem upprepa sig". Detta har Johnson tagit fasta på, och det bör poängteras att de flesta av de ord jag räknar upp som motivskapande upprepas i varierad form. (t ex tårta, tårtblues) Jag kan inte räkna upp alla ord, så det är viktigt att ha detta i åtanke. Ord ur den vardagligt tingliga temagruppen finns representerade hos Johnson: "hylsor", kablar", svavel", "övervakningsdomare", "spade", "blomhylla". Den koppling mellan stort-litet som Olsson uppmärksammat finns i "världsmagasinen" och "urtidsinflammation". Kalasmotivet framträder som tidigare nämnts, med ett flertal mat-ord som varieras på olika sätt: tårta, banan, snaps, juice, potatis, hungriga, "ölsamma", salt, ägg för att nämna några. Rumstemat är också representerat med variationer av "paviljong" samt "i maskin", "på vinden", "väderhus" och "hydda".

5:2:2 Det groteska och organiskt-artefaktiska

Olsson skriver i kapitlet "Grotesk och cybernetisk anatomi" om konkretisternas intresse för "den mänskliga kroppen och dess omgivande kroppar". Den får i konkretistisk regi en utformning som kan te sig både komisk, burlesk och grotesk, men som är oftast spänningsladdad, enligt Olsson. [16] Han noterar utsuddandet av gränsen mellan den mänskliga kroppen och andra föremål och processer, vilket gör att "nya kombinationer mellan inre och yttre, eget och främmande, organiskt och konstgjort, människa och djur" infinner sig. Olsson kallar kombinationerna för "aggregat" - en onaturlig, "oorganisk" bindning mellan delar av djur, maskin, begrepp, kollektiv, individ. Han skriver att även Johnson laborerar med sådana "delobjekt" i Hyllningarna. [17] Olsson nämner en "oralt orienterad motivsfär" i Johnsons debutsamling. "Man kan säga att en grotesk, och skevt erotiserad, anatomi träder fram i vissa av hans texter". Låt oss titta på föremålet för analysen och se vilka "organisk-artefaktiska"[18], "groteska delobjekt" som förekommer och i vilka spänningsfält de befinner sig. Olsson nämner några groteska delobjekt som "fokuserar kroppens gränszoner och utskjutande partier": "flickskinn", "hästlåret", "SKINNFLAJONG" och "gäsparens röv".[19] Den låga stilnivån på ordet "röv" förstärker det groteska uttrycket. Orala, kroppsliga motiv är "läppar", "hakan", "skinnblåsa", "hackade skinn", "tjaskhinna", "fingrar", "smaskande tunga". Ovan nämnda förekomst av djur finns också med: "spännflust DJURTJUT", "vädrande som ljuvliga djur", "spänn-på-häst-intendent", "värper som en häst", "hungriga nosar", "hästarnas blåsor spända i vinden".

Det finns även en del ord som sorterar under den kategori Olsson kallar "cybernetisk anatomi". [20] I den aktuella dikten förekommer sådana föreningar i ord som "halsmaskineriet", "flickmaskin", "negerenvironger", "hästhyllor". Enligt Olsson kan detta tänkas härstamma ur intresset för surrealism, men också vara "symtom på hur dessa texter skrivs i en värld där människan och hennes kropp ingår i system som ligger bortom det individuella och egna".

5:2:3 Erotik

Olsson poängterar om "delobjektens poetik" att "dessa kroppar och kroppsliga processer inte låter sig naturaliseras som hela och organiska, utan bibehåller en rest av främmande och oöversättlig konstruktion." Jag påminner om texternas motstånd mot en naturalisering i läsningen. Trots detta konstaterar Olsson att ätandet, sexualiteten och skatologin som motiv är vanliga och betydelsefulla. När det gäller de erotiska inslagen måste understrykas att det inte rör sig om erotiska skildringar eller gestaltningar, utan om laddningar "som hänvisar till sexuella handlingar eller genitala zoner". [21] Följande partier i "För att bjuda ut bobbies" kan sägas vara sexuellt laddade, och det är naturligtvis genom associationer jag upplever dem som sådana.

I mitten av dikten uppstår en pluralism genom "dom", "gäster", "gäng" och "flickor", samt en spänning mellan manligt och kvinnligt samt hårt och mjukt: "hans", "flickor", "syster", "bröder", "u-gäng", "snippriga-fnittriga", "stål och sirener", "smockan i luften". Dessutom upprepas smaskandet, smackandet och det dubbeltydiga ordet "sats": "sats efter sats", "ta sats", "fastna i satsen". Det är vatten och halt och slipprigt och fnittrigt. Fahlström rekommenderar stegringar (liksom växlingen mellan motsatser) som en del i ledet att "ge formen egna normer" och uppnå en "systematisering av det formlösa innehållet". [22]  Denna erotiserade spänning kan sägas genomgå en sådan stegring, och på diktens näst sista boksida är det svårt att inte associera till någon slags erotisk aktivitet. "fuktiga fingrar/slippsmask [...] stötvals/hummblue tjask/TJACK/skinnspänd/rullbubbla/satsvatten [...] /tasksamtjasksammmm/PANG-GÄNG/spännflust DJURTJUT/ saltgäsp/bloss/flyhu". (Ordens utspridda placering på sidan har betydelse för den erotiska associationen, men jag har valt bort att återge den visuella formen) Även diktens avslutning är tydligt erotiserad: "smaskstöt, värdpingla, fingra-på-den-ficka/rullgäng som smackar under stöten/spetsfnitter, nosande bröder".

Sammanfattningsvis kan man säga att det varit möjligt att beskriva några teman och motiv utefter stilnivå, ord och sammansättningar. Det är tydligt att Johnson använder sig av fahlströmska metoder för språkknådandet när det gäller val ord och hur de kombineras, och att han har vissa teman och motiv gemensamt med Fahlström och andra konkreta poeter. (Därmed inte sagt att han inte har en egen stil.)

5:3 Mer om knådandet

Det gällde alltså att omforma materialet och Fahlstöms manifest innehöll förslag på hur detta skulle gå till. Vi har redan tittat på neologismer och "missgynnade ord", en knådning på lexikal nivå. Sönderdelningen av kroppen och erotismen betraktar Olsson som en tematisk knådning, motsvarande den grammatisk-retoriska. [23] Jag ska nu titta på fler förslag ur manifestet och i vilken mån de tillämpas av Johnson. Det jag tar upp är övriga strategier för språkknådande på lexikal nivå, samt diktens rytm och sonoritet.

Det lexikala språkkramandet har redan behandlats men ämnet är långt ifrån uttömt. Fahlström skriver: "Det blir att långsamt bända upp gränserna för vad som säger en något. Vi kan komma att få oanade värden ur de [...] mest amputerad[sic] och sönderknådade ord- och satsbildningar" [24] Olsson kallar det för "denaturera(n)de tecken", Mikael van Reis talar om "Tumult i alfabetet" och Höglund beskriver det som ett "mikrosemantiskt flimmer". [25]  Några av förslagen Fahlström ger i Hätila på ordkramande är felstavningar, "upprepa bokstäver i ord", "späcka [ord] med främmande ord [och] [...] bokstäver", vokalglissandi, lettrism, förkortningar, zeugmabildning, homonymi och nybildningar. Olsson ger många exempel på hur de konkreta svenska poeterna använder sig av fahlströmska strategier på lexikal och alfabetisk nivå.  I "För att bjuda ut bobbies" artefaktionerar Johnson ord med t ex välljudande nybildningar som "lippfnitt", "hummblue", "tjulsa" och "tjassla" och mer svåruttalade som "skiuinsener", "fninittslilislipp"och "slongskisna". Vi hittar felstavningar i "ljubla", "schock", ljuice" och "pottatis". Ordet "tacksam" har muterats till "tasksamtjasksamm". Ordet "humrare" är ett exempel på lettrism ( påhittadeettrism, dvs ick icke aeif Nyl performance och happenings tillsammans med bl.et. reta poesin i Sverige avtog.

Exempel på hur Johnson späckar ord med främmande element finns i andra dikter t ex "smlumickrande" Han upprepar bokstäver i ord "bobollollollibobolligt" (bolligt) [26] I "För att bjuda ut bobbies" hittar man kombinationer av  likljudande ord: "magasin" och "mockasin". Jag kan göra listan lång, men nöjer mig med att konstatera att Johnson tillämpar den lexikala språkknådningens principer överlag i diktsamlingen.

5:4  Rytm och ljud.

En analyspunkt hos Elleström handlar om diktens struktur och betydelsen av de formella egenskaperna. Han nämner som exempel "repetitioner av strofer, rader och viktiga ord" samt olika rytmiska och fonologiska effekter.[27] Fahlström skriver om vikten av upprepning och rytm för att ge en helhetsverkan åt materialet. "Alltid den dyrbara upprepningen för igenkännandets glädje." Han föreslår att man bildar rytmer genom t ex utfyllande rytmord, onomatopoetiska rytmfraser, liksom metriska rytmer. [28] Eva Lilja beskriver rytm som en växling mellan starka och svaga impulser.[29] Jag ska visa på några partier i "För att bjuda ut bobbies" som är tydligt rytmiserade.

kan du sitta på den här                                                                         ooOoooO

kan du darra                                                                                           ooOo

kan du ströva                                  &nbs...