Elisabeth Báthory

Elisabeth var en ungersk grevinna från en välkänd familj. Hon föddes den sjunde augusti 1560 och dog tjugoförsta augusti 1614. Elisabeth är möjligtvis den mest kända kvinnliga seriemördaren genom tiderna och hon kallas bland annat för "Blodsgrevinnan" och "Den blodiga kvinnan från Cachtice" efter slottet nära Trencin som fanns på den tiden. På det slottet spenderade hon större delen av sin uppväxt och hennes familj, Bathory-familjen som den kallas, är kända för att ha försvarat Ungern mot det Osmanska riket. Familjen var också väldigt rik och de sades att många länder stod i skuld till dem, vilket leder till slutsatsen att de var väldigt rika. I vanlig folkmun sades det att Báthory-familjen sålt sina själar till djävulen.

Elisabeth var ett väldigt vackert barn och hon utvecklades till en otrolig skönhet. Enligt berättelserna talade många om det för henne och friarna stod i en lång kö. Hon strävade efter att få behålla skönheten hon hade och en man som lade ner extra energi på Elisabeth. Hans namn var Ferenc Nádasdy, även kallad "Ungerns svarta hjälte", och han lyckades med sitt försök och senare blev Elisabeth bortlovad till honom.

År 1575 gifte hon sig med Ferenc, som vid den tiden var tjugofem år gammal och Elisabeth var bara så ung som femton år. Efter giftermålet flyttade paret till slottet Csejthe som Ferenc ägde. Livet blev inte så annorlunda för Elisabeth när Ferenc ofta var iväg i krig. Men när han kom hem hade han alltid med sig dyrbara kläder och smycken. Denna vana blev till större del hennes liv. Hon kunde sitta framför speglar hela dagar och testa olika broscher och halsband. Skrämda tjänare skrev i sina dagböcker att just speglar blev väldigt speciellt för den unga grevinnan. Hon brukade sitta och tala med dem, som om hon försökte frambesvärja en ande eller demon. En liten svart ask var något som Elisabeth alltid bar med sig och kallade för hennes främsta rådgivare. Grevinnan hade som en vana att byta kläder fem - sex gånger varje dag och det var vid en sådan som hennes besatthet fick sin begynnelse.

Enligt protokoll som finns kvar från Elisabeths tid, var det utav en ren slump som hon fick idén att blod skulle göra hennes utseende yngre. Enligt dessa papper ska denna slump ha gått till på så sätt att en tjänarinna råkat riva Elisabeth med en borste. Hon blev helt vansinnig och slog flickan så hårt i ansiktet att hon började blöda. Blodet från flickan träffade Elisabeths hand och när hon torkade bort det upptäckte hon att huden hade blivit lenare och lite vitare där blodet hade legat. Den kvällen bestämde hon sig för att börja bada i blod. Om några droppar kunde göra henne slät på handen, antog hon att ett stort bad skulle göra hela hennes kropp yngre. Elisabeth sa åt tre av hennes äldre tjänare att hjälpa henne med sin nya upptäckt och hon behövde blod till sitt bad, så det första offret fick bli kammarjungfrun som hade rivit henne med hårborsten.

År 1604 dog Elisabeths make Ferenc när han var med i strider mot Turkiet. Detta gjorde att Elisabeths blodbad, som bara hade skett vid några, enstaka tillfällen, nu blev till en mani, eller en drog för henne. Hennes tjänare var tvungen att bjuda in flickor från trakten för att få nog med blod för Elisabeths bad. De sa till flickorna att de skulle få jobba som jungfru hos den rika grevinnan och det var väldigt många som tog chansen. Medhjälparna (tjänarna) tog emot flickorna och låste in dem i ett av rummen på slottet (Detta var en ritual man gjorde förr i tiden enbart för att förbereda offret). Dessutom utsattes de unga kvinnorna för svält och väldigt fruktansvärd tortyr innan de blev förda till en s.k. tortyrdocka som omfamnade flickorna den sista dödliga kramen. I denna docka satt långa spikar vända med spetsen inåt mot kroppen. Dessa spikar trycktes då in i kroppen när man stängde dörren. Ibland kunde man ha en vev som styrde spikarna mot offret istället men det var till för om man ville skrämma offret. Elisabeth och hennes tjänare hade byggt om denna docka så att blodet som kroppen tömdes på rann ner i ett hål för att till sist hamna i Elisabeths bad. När hon kände sig fin på utsidan så tyckte hon att blodet borde göra henne fin på insidan också. Så ibland drack hon blodet för att finna sin inre skönhet.

Anna Darvulia, som var en av grevinnans medhjälpare, dog hastigt och gav Elisabeth inget annat val än att hon var tvungen att skaffa en ny rådgivare. Anna var, vad Elisabeth trodde, en häxa och därför var kravet på nästa kvinna att hon också skulle kunna lägga besvärjelser och vara för tortyr och ritualer. Grevinnan fann besvärjerskan Erzsi Majorova, som talade om för Elisabeth att hon skulle byta blod. Adelsblod var mycket finare och skulle ha ännu större verkan än en simpel bondflickas. Detta innebar mer jobb, eftersom att adelsdamer inte var så lätta att göra sig av med, men det stoppade inte Elisabeth. Hon bjöd in flera damer av fint blod till slottet och detta var ju ingenting ovanligt. Fina, rika damer av adelsblod skulle umgås med varandra. Men dessvärre så gick det inte så långt som de hade hoppats utan de fick återgå till bondflickor, men de tog på dem fina kläder och presenterade dem för Grevinnan Báthory och på så sätt fick hon inte reda på att det var alldeles för svårt att få tag på kvinnor av adel. Folket i Ungern började ana vad som pågick i slottet och gick med dessa anklagelser till kejsaren. Men han sade till dem att han ville ha en egen, ordentlig utredning av anklagelserna och skulle skicka iväg sina trupper. En man vid namn Greve Gyorsy Thurso, Elisabeths egen kusin, var den man som skulle leda utredningen.

Den 30 december år 1610 rusade soldater in hos Elisabeth. En av de unga flickorna hade lyckats rymma och förklarat för de ungerska myndigheterna vad som pågick innanför slottet Csejtes murar. Trupperna letade igenom stället och fann döda kvinnor nergrävda på slottets marker. De fann också tortyrkammaren i vilken det fortfarande fanns kvinnor som levde, men de var så misshandlade att många av dem dog. Några hade hål skurna i kroppen och en del saknade vissa kroppslemmar. Elisabeth och hennes tjänare arresterades.

När de förhörde de tre medhjälparna fick de veta att Elisabeth hade dödat exakt 612 unga kvinnor, som hon själv hade dokumenterat i sin dagbok, i ordning, en efter en. Tjänarna erkände också att de unga flickorna torterades i veckor, ibland månader, innan de dödades och tömdes på blod. Alla inblandade, utom Elisabeth och två av de tre medhjälparna dömdes till döden genom halshuggning och deras lik brändes direkt efter yxans fall. Greve Pozony gjorde processen kort med de andra två. Bödeln högg av fingrarna på de andra två medhjälparna och begravde dem levande. Detta straff för att de ansågs vara häxor.

Eftersom Elisabeth tillhörde adelssläkte och hade en viktig roll i samhället, kunde de inte avrätta henne. Istället dömdes hon till husarrest och blev inmurad i en av slottets alla tortyrkammare som hon låtit bygga, och hon fick aldrig mera se yttervärlden. Hon murades in, klädd i hennes mest praktfulla kläder. De lämnade endast en liten spricka i väggen för att kunna kasta in mat och vatten till henne. Galgar placerades ut vid alla väderstreck för att avskräcka befolkningen att gå i närheten av slottet

Fyra år senare, år 1614, dog Elisabeth. De hade drabbats av den värsta stormen någon kunnat komma ihåg. Vindarna hade försvunnit när gryningen kom och när Elisabeth påträffades död samma morgon sade man att Djävulen hade kommit för att hämta hem sin trogna tjänarinna.

Hennes kropp fick inte begravas på kyrkogården som fanns i byn, utan hennes döda kropp fraktades till staden Ecsed, som var familjen Báthorys stamsäte. Alla dokument om denna kvinna Elisabeth Báthory och förbjöd varenda människa att någonsin nämna hennes namn igen. Detta förbud varade i över ett årtionde.

Vad angår Elisabeths barn är det en ganska blodig historia. Hon hade fem barn. Elisabeth fick en dotter innan hon gifte sig, tre döttrar till med hennes man och en son som hon fick med en älskare efter hennes man stupat i kriget. Den första dottern lämnade hon ifrån sig till en annan familj med ett löfte att hon aldrig ville se henne igen. De tre nästkommande var de som tyvärr fick se deras mors galenskap efter faderns döds...