Svenska/Personbeskrivning - En trevlig man

Längst inne på ett café, någonstans i Sverige, satt en svartklädd man i hög hatt.

Caféet var ett sånt där mysigt svenskt café, inte nåt sånt där modernt kaffe latte-ställe, utan ett sånt där ställe där man bara vill sitta och mysa med en kopp te och en god vän. Ett sånt där ställe som knappt går att hitta i Sverige idag. Men det här lilla caféet var som en bortglömd ö, som förmodligen sett exakt likadan ut sen mitten av 60-talet.

Mannen i den höga hatten såg ut att stortrivas. Han satt där alldeles för sig själv och läste någon lokaltidning, vars innehåll säkert var i princip detsamma som det var i mitten av 60-talet. Rubriken på tidningen var nästan en diss mot sig själv. "Evert Flanell ny kommunfullmäktige - så ska han förbättra kommunen". Ironin är uppenbar om man bara letar efter den. Samma sak upprepar sig om och om igen. Ingenting är unikt.

Mannen i hög hatt tände sin pipa, och en stark lukt av tobak spred sig i hela rummet. Det var tydligt att människorna i hans närmsta omgivning inte gladdes åt hans tilltag. Speciellt en ung affärsman, som inte passade in speciellt bra till miljön han befann sig i, retade upp sig extra mycket på mannen, det var uppenbart, svettet rann längst hans kinder och han såg ut att koka inombords. Resten av människorna i det mysiga lilla svenska caféet började visa sitt avsky mer och mer, genom höga hostningar och suckanden, allt i takt med att tobaksröken spred sig i rummet.
Ett flin spred sig i ansiktet på mannen i hög hatt, som nu hade tagit av sig sin höga hatt och blottat sitt sprakande röda hår. Man kunde skymta grå hårstrån lite här och där, och hårfästet verkade ha  bestämt sig för att börja flytta sig uppåt, för att blotta mer av mannens gässa.

"Ursäkta, men vi måste tyvärr be dig att släcka pipan, eller lämna vår servering"

Uppmaningen kom från en caféets sommarjobbare. Sommarjobbaren, som var en ung flicka, var uppenbart nervös och skakig i rösten. Detta var något som mannen med pipa tänkte utnyttja.

"Hörrududu, jag tycker du kan gå in till din chef, och tala om att du inte klarar av att få bort mig härifrån. För jag tänker bannemig inte släcka pipan för någon liten jänta som du."

Flickan vände sig skamset och gick.

Nu var affärsmannen, om möjligt, ännu mer irriterad. Han jhade börjat gnissla tänder, och vem som helst hade kunnat se att ett utbrott inte låg långt borta. Det var bara en fråga om tid.

Mannen i rött hår, som nu hade satt på sig sin hatt igen, verkade inte ett dug bekymrad, han bara satt där och bläddrade i sin dagsfärska tidning. Någon hördes viska; "Det är så man blir alldeles tokig".

Detta fick mannen med pipan att flina till ännu mer.

Nu kunde affärsmannen inte hålla sig längre, han reste sig upp och gick med raska steg fram till den oförskämde mannen med rött hår, svarta kläder, hög hatt, och en förskräcklig pipa. Affärsmannens spända blick avslöjade att han tänkte förolämpa någon.

"Jag har betalt för min kanelbulle och mitt glas Märtas hemmagjorda apelsin-saft, och jag tänker minsann dricka upp det, kan du möjligen vara så vänlig att lämna lokalen, eller ska jag tillkalla polis?".

Mannen med hög hatt hara log. Han tog ett djupt bloss från sin pipa, o...