Bokrecension: Fånge I Bagdad

Måndag den 5 oktober 2009

Bokrecension:

Fånge I Bagdad

Den bok som jag har läst heter Fånge I Bagdad av Daphne Parish. Boken är en sann historia och utspelar sig på 1990-talet. Boken handlar mest om britten Daphne Parish. I början av boken jobbar Daphne, som kallas Dee, som översköterska på Ibn Al Bitar-sjukhuset i Bagdad. Dee älskar sitt jobb och allt som har med Mellanöstern att göra. Det var därför som hon gav upp sitt liv som sjuksköterska i London. Hon har en dotter som heter Michelle och en styvdotter, Martina. Genom ett möte på sjukhuset träffar hon Farzad Bazoft, journalist på tidningen Observer. Farzad är lång, svarthårig och brunögd. Farzad bjuder ut henne på middag och efter det ses de inte på länge. Helt plötsligt, efter några månader, ringer Farzad till Dee och ber om en träff. Dee blir glad för hon har börjat gilla Farzad. När de träffas är Farzad upphetsad över ett reportage han fått nys om. Det handlar om en explosion någonstans mellan Bagdad och Basra. Dee erbjuder sig att skjutsa honom till olycksplatsen. Runt explosionsplatsen fanns det stängsel och beväpnade vakter, så de fick inte reda på något. När de började åka hemåt upptäckte Farzad en liten hög med koldamm. Farzad tog med sig lite i en burk och tog ett fotografi. Det stod inga skyltar om att man inte fick göra detta. Sedan åkte de hem. Några dagar senare kommer två män och hämtar Dee från hennes arbete. Dee anklagas för spioneri tillsammans med Farzad. Deras "brott" var att de hade tagit prover med stoft med sig från platsen. Båda fängslas och blir obarmhärtigt förhörda. Efter en orättvis rättegång på arabiska, som Dee och Farzad inte förstår, blir Farzad dömd till döden genom hängning och Dee får 15 års fängelse. Innan hon fick avtjäna sitt straff, hölls hon fånge i en isoleringscell under fruktansvärda förhållanden där insekter var hennes enda sällskap. Sedan övergår hon till ett kvinnofängelse där hon delar cell med 3 andra, bland annat Elisabeth som kunde tala engelska. Hon höll humöret uppe genom att ge rådgivning om medicinska problem, spela Alfapet och lära ut yogaklasser. Där hemma i London kämpar Michelle, Dees 21 åriga dotter, för att få sin mamma friad. Helt plötsligt blir hon frigiven, bara ett år efter hennes gripande. Detta var tackvare Zambias president Kenneth Kaudas vädjan till Saddam Hussein. Dagen hon blev frigiven trodde hon allt var ett skämt och vågade nästan inte lämna fängelset, pga. att det var en tisdag. På tisdagar och fredagar hämtas fångar som ska hängas och Dee var rädd att det var hennes tur nu. Hennes första dag i frihet tillbringade hon i en lyxig svit i Zambia. Det första hon gjorde när hon kom dit var att äta en rejäl måltid och sedan bada i timmar. Sängen i sviten var alldeles för mjuk för henne att sova på, efter som hon sovit på en tunn madrass i mer än ett år. Hon sov på golvet under ett täcke istället. Det var inte lätt för Daphne att anpassa sig efter frigivningen. Dee kände sig illa till mods för att hon levde och för att hon var fri tillskillnad från kvinnorna i fängelset och Farzad som var död. En höjdpunk under veckorna efter Dees frigivning var, en inbjudan från president Kenneth Kauda att få återvända till Zambia, med Michelle och spendera en tre veckors semester som statens gäst där. När dem sedan kom hem började Dee leta efter arbete. Tillslut hittade hon ett arbete på en sjuksköterskebyrå som frilans. Hon har lärt sig att livet är till för att levas och att uppskatta vardagliga saker, som en varm dusch och mat på bordet.

Jag läste ut den här boken på bara några dagar eftersom den var så spännande. Boken var den bästa jag läst på länge. Författaren beskriver allt så detaljerat och med många adjektiv. Boken har lärt mig att man ska akta sig vad man gör, vad man säger och att man ska njuta av livet här och nu. Man får också reda på levnadssätten i Iraq och hur saker går till där. Det finns saker jag inte förstår. T.ex. hur någon kan vara så elak och grym mot helt oskyldiga människor?

Språket i boken är lättläst med många adjektiv och svåra ord, men detta har inte vart några större problem för mig. Person...