Hanteringen av odöda

Hanteringen av odöda
Rowena Sohlen
7:1

Jag har läst en bok som heter Hanteringen av odöda, en skräckroman som är skriven av John Ajvide Lindqvist. Han har sedan denna boken skrivit två till böcker,men bakom sig har han succéromanen "Låt den rätte komma in" som även gick upp på biograferna den 24 Oktober.

Handling

Boken handlar om ett Stockholm år 2007, vilket är väldigt uppenbart eftersom att året står utskrivet flera gånger i boken. Om medelklassfamiljer som för det mesta lever sina liv som vanligt, går till jobbet, kommer hem, lagar mat och förundras inte över vardagen som den är. Förutom David, Mahler, Anna och Elvy. Mahlers dotter Annas son, Elias, är död och begravd sedan en kort tid. Samma öde har mött Davids fru, Eva, och även Elvys senile make.
Men en augustidag när hettan är mer böljande än vanligt, svävar ett elektriskt fält över Stockholm. Inga maskiner går att stänga av, och lampor kan inte släckas. Det kulminerar i att de flesta får en kraftig huvudvärk, och folk fasar att ett kaos är påväg att bryta ut. Plötsligt uppehör det. Allt blir som vanligt igen. Men inte riktigt.
 Alla förstår det, alla känner av det. Någonting har hänt.
Kort därefter får Mahler ett samtal från Danderyds sjukhus. De döda i bårhuset har vaknat till liv. Bokstavligen. Alla som dött inom de senaste tre månaderna blir smått kontaktbara igen. Ingen lever. Det finns ingen hjärtfrekvens, ingen hjärnaktivitet, ingen andning och ej heller någon förmåga att föra en normal konversation. Återkomsten från döden liknar inte något vi hade kunnat föreställa oss, eller överhuvudtaget vågat. Det krossar zombiemyten och föreställningarna om att de som återvänder från döden är onda. Kanske ville de inte det. Men de är här. Och vad vill de? De vill hem.

Vid en första anblick var jag ganska skeptisk till huruvida jag tyckte handlingen var realistisk eller inte, hur realistiskt är det med zombies egentligen? Men jag blev mycket positivt överraskad!

Bokens personer
Det var fruktansvärt svårt att välja en huvudperson att skriva om, eftersom huvudpersonerna egentligen är David, Mahler, Anna, Flora och Elvy, och boken växlar mellan deras perspektiv. Det är s.a.s olika kapitel för dessa personer.  Så jag tog beslutet att skriva lite om alla dessa karaktärer, eftersom jag anser att det inte är värt att bara skriva om en person. Det är så mycket som spelar in på alla dessa karaktärer att det förmodligen bara skulle bli förvirrande om jag inte skrev om alla, det är ju i princip bara dessa människor boken kretsar kring.

Anna och Gustav Mahler
Gustav Mahler, (även bara kallad Mahler i boken) är en pensionerad journalist. Han lever ett liv tillsammans med dottern, Anna, som bor i en närbelägen lägenhet. Anna är förkrossad över hennes son Elias död, och det är självklart även Mahler. Som jag har uppfattat det får man aldrig riktigt veta vad Elias dör av, bara att han var väldigt liten när det hände. Mitt första intryck är att Anna är en labil och söndersliten person, vilket förstås inte är så konstigt med tanke på vad som hänt henne, men i takt med bokens gång så utvecklas hon till en mycket starkare och mer insiktsfull person.
Mahler är enligt mig en av de starkare karaktärerna i den här boken, även om han hanterar rädslan på ett i längden mer destruktivt sätt än Anna, han stänger det inom sig. Totalt. Han förblir den han är från början genom hela boken, och genomgår inte någon större personlighetsförändring. När de döda vaknat och kaoset är ett faktum, åker han direkt till kyrkogården och gräver upp Elias. Även om döden och den döda, svarta, förruttnade lilla Elias skrämmer honom som inget annat sväljer han bara rädslan och tar hand om honom. Det dröjer ett tag innan Anna får reda på vart Elias är, och sanningen kommer inte fram förräns hon ringer ett hysteriskt samtal till Mahler om att Elias grav är uppgrävd. Hon rusar upp till Mahler och faller lealös ihop på golvet innan hon får möta Elias. I början är relationen till Elias svår. Han är rutten, svart, torkad. Men trots att det gör ont klarar även Anna snart att hantera Elias och tillsammans inser de långsamt att döden inte var vad de förväntade sig; varken lika kall, okänd eller skrämmande som man hade kunnat föreställa sig.
När Elias i slutet av boken försvinner en sista gång ifrån henne, är det enda som finns kvar en vit larv som trängt ut från hans bröst. Men det är okej. Hon har lämnat honom ifrån sig. '

Mitt första intryck är att Anna är en labil och söndersliten person, vilket förstås inte är så konstigt med tanke på vad som hänt henne, men i takt med bokens gång så utvecklas hon till en mycket starkare och mer insiktsfull person. Mahler och Anna är skildrade på ett väldigt starkt vis, på ett sätt som känns väldigt äkta. Jag tror Anna blev en av de karaktärer jag fäste mig mest vid i boken, och det är svårt att inte beundra hennes styrka i slutet mot boken.

David
David bor tillsammans med sin son Magnus, ensam i en lägenhet. Fruns död kom oväntat, en bilolycka som slog sönder henne fysiskt och även slog sönder allting inom honom när han fick veta om det. Han ber i ett desperat tillstånd till Gud vid hennes dödsbädd att hon skall komma tillbaka. Och även hon gör det, som alla andra döda.
Det väcker mycket svåra frågor och beslut. Återkomsten till livet ser inte ut som han föreställt sig, och ibland kanske döden är ett bättre alternativ?
David är en väldig känslig och personlig karaktär, man blir rörd av hans kärlek till sin son och fru och hans kamp mot att övervinna döden. Trots detta var han en av de karaktärer jag glömde först, och det var svårt att minnas exakt vad som hänt honom. Skall jag göra en bedömning är han nog ändå den mest realistiska skildringen av en människa i den här boken. Man blir uppslupen av hans tankar och reaktioner, det känns väldigt äkta helt enkelt. Relationen till hans son är trasig på många sätt p.g.a av Evas död, hur skall man orka trösta någon annan när man knappt orkar trösta sig själv? Men när Eva vaknar upp igen blir det spänt på många andra sätt, samtidigt som kärleken alltid finns där och aldrig kommer försvinna. Eva försvinner precis som Elias, och alla andra döda tillslut. Under vilda protester och tårar så måste David lämna henne ifrån sig. Kapitlena om David slutar mer tragiskt än de andra, enligt mig. Det är någon slags sorgblandad lycka, att allt är tomt igen, men någonstans någon gång finns det trots allt en lycka.

Flora och Elvy
Flora är en femtonårig gothare som älskar Marilyn Manson, och Elvy är kristen och Floras mormor. De har en säregen vänskap, eftersom de båda har egenskapen att kunna läsa tankar och känna på sig när någonting är påväg att hända. De kämpar tillsammans för att förstå vad det är som händer, och varför. Medans Elvy predikar ur bibeln om domedagen tänker Flora på andra sätt. Flora är ateist, och trots upprepade försök från Elvys sida har hon inte lyckats omvända henne till kristendomen. Jag blev intresserad av de här två karaktärerna, just för att de är så udda båda två.
Relationen blir nog nästan starkare mellan dem på grund av allt som händer, även om de båda karaktärera blir lite förändrade. Men det är kanske naturligt, de blir mer insiktfulla och starkare, precis som alla de andra karaktärerna i den här boken. Flora och Elvy är de som får minst plats i den här boken, därför är det lite svårt att bilda sig en stor uppfattning om dem. Men de är inte de intressantaste karaktärerna, jag föredrar dock Flora framför Elvy. Mycket möjligt att jag gör det för att jag kan identifiera mig med henne mer, men också för att hon utvecklas något enormt. Hon går från en ganska osäker femtonåring till någon som övertalar Eva att lämna sin döda kropp. Slutet på kapitlena om Flora och Elvy är ganska intressant, men lyckligt.

Budskap
 Det är helt omöjligt att läsa ut den här boken utan att börja fundera på hur man själv skulle agera om det här faktiskt hade hänt på riktigt. Bokens budskap kan säkert ses väldigt relativt från läsare till läsare, men jag uppfattar det som att hela boken egentligen indikerar att döden inte är så skrämmande som vi tror. Och att författaren verkligen vill få oss att tänka över hur man skulle agera i en sådan här situation. Tänka över de filosofiska, psykologiska, fysiska, etiska frågorna. Och jag tycker att han lyckas fantastiskt bra med det.
Bokens slut är mycket viktigt, de döda går tillbaka in i döden igen. Och alla dessa människor som fått deras högsta önskan uppfylld måste lämna sina älskade ifrån sig igen. Det handlar om att acceptera och förstå, varför? Varför kan de inte vara kvar, varför vill de inte, döden kan väl inte vara bättre, vad är döden? Jag skulle säkerligen kunna skriva ner minst hundra frågor som snurrade i mitt huvud när jag läst ut den här boken. Eftersom jag tror att det är många människor som är skrämda av döden idag, så känns budskapet väldigt relevant och viktigt. I det samhälle vi lever i är den allmänna synen på döden att allting bara tar slut och sedan är det inget mer med det, vilket förmodligen skrämmer många. Även om denna bok är en roman kan den ge tröst, och framförallt hjälpa en att se döden på ett annat sätt.

Miljö
Boken utspelar sig som sagt i förorterna till ett modernt Stockholm. John Ajvide Lindqvist spenderar inte allt för mycket tid på att beskriva miljöerna, men man får en klar bild i huvudet av hur det ser ut ändå. Dessutom tror jag det är enkelt för många att föreställa sig eftersom de flesta har varit i Stockholm någon gång. Om man någonsin varit i en förort till Stockholm förstår man att han inte ändrat beskrivningen av dem i boken något, det är helt vanliga förorter så som de alltid varit. Jag tror det är mycket mycket viktigt för att kunna skriva en realistisk bok, om han hade skrivit om döda som vaknar upp till att bli onda zombies i ett parallellt universum hade jag inte ens orkat mig igenom första delen av den här boken. Nu är jag inte mycket av en fantasyfantast heller, men en av anledningarna till den här bokens stora framgång tror jag absolut är för att han placerat handlingen i en så pass känd stad. 

Språk
Jag skulle nog inte våga påstå att John Ajvide Lindqvist använder något extremt nyskapande eller exeptionellt språk, men istället har han förmågan att beskriva saker väldigt målande, samtidigt som den också känns mycket verklighetstrogen, och det tycker jag inte många skräck/fantasyförfattare idag lyckas med. Jag blev i ärlighetens namn mycket förvånad över hur naturligt författaren beskriver händelseförloppet och personerna som är inblandade.

 Han använder inte särskilt svårt språk, jag tror nog de flesta klarar av det, men jag skulle nog inte rekommendera den här boken till en alldeles för ung person. Inte bara för språkets skull även om det nog skulle kunna bli smått krångligt, den yngsta personen i boken är ju 15 år, och det bär ju såklart med sig att alla använder ett tämligen "vuxet" språk. Men jag tror även att denna bok skulle kunna göra mer skada än än ge tröst i fel persons fall. Det är trots allt en ganska tung bok, och man lämnas gråtfärdig, lycklig, förvirrad och fundersam på samma gång. Plus att författaren har en förmåga att faktiskt beskriva saker riktigt obehagligt ibland!
"Den kunde inte titta; den hade inga ögon. Anna satte sig på sängkanten med yxan hårt kramad i handen, satte sig i en sådan vinkel att hon inte kunde se det som fanns utanför fönstret.
Hon kunde dock höra om det rörde sig igen. Det var det vidrigaste hon någonsin sett. Hon kunde inte tänka på det, fick inte tänka på det.
Det var som en kontakt inne i hennes huvud darrade, väntade på att få slå över och skicka in henne i svart vansinne.
Hon stirrade på trolltavlan på väggen, den snälla trollgubben med sina stora, trygga händer. Det lilla barnet. Och hon tänkte det:
Pappa, kom hem."Mitt omdöme
Som jag skrev tidigare är detta en av de bästa skräckböcker jag någonsin läst.
Enligt min utsago är detta en av de bästa skräckböcker jag läst. Inte bara för att jag faktiskt blev väldigt obehaglig till mods under vissa moment i boken, utanför att den inte bara är ute efter att skr&...