Längst in i den mörka hallongrottan

Längst in i den mörka hallongrottan

En varm och solig förmiddag på Hagaparkens gräsmattor. Judit och Arvid sitter just vid Hagakyrkan, hon i en rosa och söt femtiotalsklänning, rosett i håret och korallröda naglar, han i uppvikta sjömansbyxor och en urringad tunn t-tröja. De är som gjorda för varandra där de sitter och myser i solen med körsbärssaft, hallongrottor, jordgubbar och sådan där nittioprocentig choklad som egentligen är alldeles för bitter för att kunna njuta av. Det är dock bara Arvid som äter av hallongrottorna, Judit äter nämligen inte sådant som innehåller mycket kalorier. Femtiotalsklänningar och bara ben går inte ihop med söta småkakor. Och fastän Judit tycker himla mycket om fika och mysiga picknickar har hon fått acceptera att hon numera bara tillåter sig själv att titta på när hennes vänner fikar på alla Göteborgs fina konditorier, ibland möjligtvis unna sig själv en pralin, en sådan där nittioprocentig och bitter. Men det är inte ofta.
   Plötsligt får Arvid ont i magen, det gör så ont att han och Judit måste gå hem och värma ett grytlock att lägga på magen. Och det blir mer jobb än att bara värma ett grytlock för Judit, hon får även koka nudelsoppa, vispa sockerdricka, massera Arvids mage, pussa på honom och spela stämningsfull musik. Judits kväll innebär sjå, och när hon just tänkt krypa ner i sängen och sova får Arvid ont i magen igen. Judit bestämmer sig för att sätta Arvid på sin pakethållare och cykla till akutmottagningen.
   Judit får vänta i timmar medan Arvid röntgas och blir knackad på knäna och kollad i öron, ögon och mun, tar blodprover och omhändertas. Till slut kommer i alla fall en sjuksköterska fram till Judit och berättar att Arvid måste opereras, någonting väldigt underligt händer i hans mage, någonting äter upp honom inifrån.
 - Äter upp honom inifrån, utbrister Judit förtvivlat. Hur då?!
 - Vi har aldrig tidigare sett något liknande. Det är något degklumpsliknande som väldigt aggressivt och glupskt tar stora tuggor av din pojkväns kropp, för att förklara det så enkelt, och tyvärr, så brutalt som möjligt. Men vi ska göra allt vi kan för att stoppa det här, han håller just i denna sekund på att sövas ned inför operationen.

"22-åring uppäten av kakor
Under natten mot lördag dog en 22-årig man av att ha ätit levande kakor. De lömska hallongrottorna åt upp mannen inifrån, möjligtvis som en hämnd för att han innan dess ätit upp dem. Just nu pågår en utredning, och mannens flickvän, som bakade kakorna, sitter häktad för mordförsök tills vidare."

Några dagar efter Arvids död släpps Judit fri från häktet. När hon kommer hem står det meddelanden genom kylskåpspoesin på hennes frys; "Vi är less på ditt beteende. Du bakar oss, lägger in oss i frysen, och plockar ibland fram oss för att ätas av andra. Vi vill ätas av dig. Vi trivs inte i frysen längre. Så kallt. Känslokallt. Ifall du hatar oss, hatar vi dig. Hallongrottorna". Judit blir alldeles förskräckt. Det är inte nog med att pojken i hennes liv dött, utan nu är även hallongrottorna efter henne. Och de vill bli uppätna. Judit står inför ett svårt val, att antingen äta kalorier och riskera att bli tjock och behöva hänga undan sina fina femtiotalsklänningar i garderoben, eller att ignorera hallongrottornas hot. De kan väl ändå inte äta upp henne också?
   Varje morgon, när Judit ska plocka fram frukostbröd ur frysen, har hallongrottorna ändrat om därinne. Och en dag, när iskuberna ligger på samma ställe som fisken, får hon nog. Hon rusar mot sin antika sekretär där hennes röda kobratelefon står, plockar upp den och vrider in hennes vän Sallys telefonnummer. Sally svarar med en grymtning, och inte förrän då inser Judit att det är väldigt tidigt på morgonen, men hon ursäktar sig utan att sedan säga att det kan vara och att hon ringer senare, utan hon fortsätter:
 - Sally, du älskar ju hallongrottor, och du äter dem hela tiden. Brukar de någonsin gnaga på din magsäck efteråt? Eller möjligtvis hotas?
 - Åh, ja, mmm, hallongrottor, så himla mum.. Va?! Gnaga på din magsäck inifrån? Jag tror att du ätit en hallongrotta för mycket, unga dam. Fast inte för att du äter hallongrottor precis.
 - Ja, alltså.. Någonting riktigt skrämmande händer i min frys. Hallongrottorna åt upp Arvid inifrån och nu är de även ute efter mig. De har lämnat meddelanden på min frys där de skrivit att de vill ätas av mig och att det är känslokallt i frysen. Och de verkar tro att jag hatar dem, och därför hatar de i sin tur mig.
 - Judit, har du någonsin ätit en hallongrotta själv? Eller njutit av någonting sött?
 - Hah! Jag har aldrig ens ätit något sött. Varför skulle jag göra det? Då blir jag ju bara tjock.
 - Jag tror att kakorna vill att du ska njuta av dem, det gör jag och jag har aldrig blivit attackerad. Och Judit, du kommer inte alls bli tjock! Vad är det för dumheter?
 - Men om jag nu ska äta en hallongrotta och dessutom njuta av den, hur ska jag gå till väga för att inte gå upp i vikt?
 - När du njuter av den lägger den sig inte på kroppen, utan förbränns. Och ifall du äter nyttigt och regelbundet kan du äta hur många som helst. Fast med måtta, så klart.
 - Jag vet inte om jag vågar. Men du, Sally, kan inte du äta upp mina hallongrottor? Du är ju så bra på att njuta och äta sötsaker utan att gå upp i vikt. Ifall du äter upp varenda en i min frys, och njuter av dem allt vad du kan, kommer de inte kunna jaga mig längre. Eller äta upp dig inifrån.
 - Jag kommer på stört! Hallongrottor till frukost är underbart!

Precis som Sally lovat kommer hon på stört, hon är alldeles andfådd och svettig när hon ramlar in genom dörren. Hon går direkt mot köksbordet där Judit redan ställt fram ett stort fat med hallongrottor, och två jordgubbar till sig själv. Sally sätter sig vid bordet och börjar äta, och njuta, och äta, och njuta. Äta, njuta, äta, njuta, äta, äta, äta.
   När det bara ligger en ensam liten hallongrotta kvar på fatet har Sally redan fö...