Analys på Barack Obamas segertal

Analys på Barack Obamas segertal

Den 4 november 2008 fick USA sin allra första svarta president, Barack Obama.

Obamas segertal hölls i Chicago, men hela världen tittade på och lyssnade när han gång på gång inte bara övertygade sitt folk, utan alla jordens invånare: "Yes We Can!"

In på den stora scenen kommer Obama med sin fru Michelle och deras två döttrar. ensam ställer han sig vid podiet och säger med en styrka i rösten: "Hello Chicago!" Applåderna måste vara öronbedövande på plats, och från de väldiga folkmassorna kan man höra: "Yes we can, yes we can." Obama ler, men blir snart allvarlig då han påbörjar det inledande stycket i sitt nu mer berömda tal.

Om man läst och lyssnat till talet om och om igen (som jag har gjort) kan man hitta både stilfigurer och ett antal intressanta referenser till andra goda talare. I den inledande delen av talet väljer Obama att säga "America" detta kallas för synekdoke som är en medlem i familjen retoriska figurer. Synekdoke betyder att man ersätter och tillsätter ett ord med snävare eller vidare betydelse, och America låter starkare än USA då man för tankarna till något större som hela kontinenten i det här fallet. Anmärkningsvärt i inledningen är anaforen "If there is anyone out there who still doubts that America is a place where all things are possible, who still wonders if the dream of our founders is alive in our time, who still..." Uppenbart att han upprepar "who still" , som då blir en anafor. Och jag skulle även tro att ordet "dream" har starka referenser till Martin Luther Kings berömda tal "I have a dream".

Det första stycket innehåller, eller är en så kallad retorisk fråga ("If there is anyone out there who still doubts that America is a place where all things are possible, who still wonders if the dream of our founders is alive in our time, who still questions the power of our democracy, tonight is your answer") Vilken han kommer besvara i talet som följer, där han inleder de meningarna med "It´s the answer." Denna upprepning kallas även stegring, vilket ger styrka i talet.

Efter den starka inledningen fångar han upp sina åhörare genom att addressera väljarna direkt när han säger att svaren finns i köerna som ringlade runt skolor och kyrkor, och för att dessa trodde att deras röster skulle göra skillnad. Då känns det mer personligt för de som röstat och de får ta emot beröm från presidenten, samtidigt som de blir "peppade". Och känner man sig inte träffad och viktig än, så kan man åtminstånde sortera in sig i minst två av grupperna som han talar om här, i en mening som också inleds med: "It's the answer spoken by young and old, rich and poor, Democrat and Republican, black, white, Hispanic, Asian, Native American, gay, straight, disabled and not disabled Americans who sent a message to the world that we have never been just a collection of individuals or a collection of red states and blue states".

I detta stycke ovan, kan vi se motsatser som ung/gammal rik/fattig osv. Detta har helt klart en positiv effekt på hans framförande. Dock undrar jag om han menar att "black", "white", "Hispanic" och "Asian" är varandras motsatser, jag blir lite fundersam. Jag anser att allt utom nationaliteterna, hudfärgerna här är motsatser, men med det menar jag inte att det är en dålig del av texten, bara anmärkningsvärt. Precis som att han säger "not disabled" vilket är helt onödigt, därför att han redan nämnt de olika sorters människor som man normalt kan kategorisera.

Efter det ovannämnda stycket tar Obama en kort paus i talet och man kan förutse att han snart kommer att säga något vist "We are, and always will be, the United States of America." Och det är solklart att han menar att alla är enade oavsett politiska åsikter, hudfärg osv.

Nästkommande stycken är även de till USA:s många invånare. Obama forsätter stilfullt med "It's the answer that led those who've been told for so long by so many to be cynical and fearful and doubtful"  Dessa tre understukna ord slutar alla på samma bokstav, det låter mycket bra då orden är så pass lika, och jag anser att man uppfattar dem bättre.

"It's been a long time coming, but tonight, because of what we did on this date in this election at this (ännu en stegring, this) defining moment, change has come to America".

Värt att notera är att Obamas valkampanj bar ledarordet Change, så detta är ett av hans signum, precis som "Yes we can".

Detta anser jag är den sista meningen innan han byter riktning i talet. Vad som har varit viktigt fram tills nu är att verkligen få väljarna, åhörarna, invånarna och världen att förstå vem Obama är och vart han står, och att folket, de som han inte känner privat får känna att de är enade och bor i ett sammansvetsat land, det bästa landet. Och som jag tidigare skrev så har han vekligen berömt de som engagerat sig i valet och framförallt röstat.

En viktig del i talet är såklart alla tack som måste delas ut. Och den inleder han med att hedra sin motståndare, senator McCain, och även gratulera honom för de mål han ändå nått. Detta gör nog Obama för att visa ödmjukhet för sin motståndare, vilket jag tycker är ett klokt drag. Obama gratulerar även Guvernör Palin. Han säger också att han längtar efter att få jobba med dem, och med det är jag säker på att han än en gång vill visa att alla är enade och behöver jobba i hop för en bättre värld.

Näste man på "tacklistan" är Vice president Joe Bidens, för Obama är inte ensam till vinsten, vilket han gärna talar om.

Nu är det dags att hylla familjen "And I would not be standing here tonight without the unyielding support of my best friend for the last 16 years, the rock of our family (Det understrukna är en Metafor, ordet Rock som betyder klippa på svenska och får likna vad Michelle Obama har för roll i familjen.), the love of my life, the nation's next first (the upprepas = Stegring) lady Michelle Obama".

Och döttrarna "Sasha and Malia I love you both more than you can imagine. And you have earned the new puppy that's coming with us to the new White House." Här visar Obama att han är en god familjefar. Och anledningen till att han just väljer ordet "puppy" tror jag beror på att en hundvalp är något sött som alla gillar och precis som den lilla valpen börjar sitt liv i Vita huset börjar President Obama sin karriär på samma omtalade plats; valpen skulle alltså kunna vara ett tecken på nystart.

Efter tacktalen så vill Obama påminna om "But above all, I will never forget who this victory truly belongs to. It belongs to you. It belongs to you" (stegring) Att få in folket igen som den viktigaste ingrediensen i kakan är klokt, eftersom han nu tänker byta ämne i talet.

Obama vill nu tala om historien bakom kampanjen, han vill tala om de unga och de äldre som kämpat, kämpat för att få sina röster hörda. Han berättar att de börjat från scratch, och att ekonomin varit knapp, men för att så många har trott på en förändring, har pengar skänkts i mindre belopp, och det har varit många gåvor, som bidragit till framgång. En kort sammanfattning av vägen till presidentposten, Obama nämner även: "I was never the likeliest candidate for this office." Och det skulle han kunna nämna p.g.a sin hudfärg. Han talar mest om de som stått vid hans sida och om folket, egentligen inte om sina egna insatser, och för att föra fram folket än en gång i rampljuset: "This is your victory" Och ännu en mening med stor innebörd innan han nu kommer till en mycket viktig del av talet,

Vad måste göras för att få den omtalade förändringen? Obama börjar tala om de två krigen, vår planet som är i fara och finanskrisen. Han riktar sig till soldaterna i Afghanistan och Irak och deras anhöriga. Det blir mycket personligt och jag tror att alla som har någon ute i kriget får en liten klapp på axeln; "vi ska lösa det här". Och när Obama talar om vad som måste göras använder han ordet challenge, vilket är ett mycket positivt sätt att se på motstånd. Han talar även om konkreta saker som måste ske "There's new energy to harness, new jobs to be created, new schools to build, and threats to meet, alliances to repair"

"The road ahead will be long. Our climb will be steep (Detta är en liknelse, bildspråk). We may not get there in one year or even in one term. But, America, I have never been more hopeful than I am tonight that we will get there."

"I promise you, we as a people will get there".

Upprepningarna haglar, denna mening här ovan kan man kalla för en parallell, Obama har redan flera gånger i talet sagt samma sak fast använt sig av andra ord.

Efter detta vänder han sig till alla, till de som tror på honom och de som inte har samma hoppfulla syn och tro. Han talar om för dem att han alltid kommer att lyssna och se alla, oavsett åsikter. Han fortsätter att tala om hur viktig solidariteten är och tar exemplet:

"Let us remember that, if this financial crisis taught us anything, it's that we cannot have a thriving Wall Street while Main Street suffers".

Obama väljer att tala kort om landets historia vilken alla Amerikaner bör känna till. Han väljer att citera president Lincoln: "As Lincoln said to a nation far more divided than ours, we are not enemies but friends. Though passion may have strained, it must not break our bonds of affection" Att Obama just citerar Lincoln är kanske inte så konstigt pga att han är den andra presidenten efter Lincoln som har Ilinois som sin huvudsakliga politiska bas.

Vad Obama gör härnäst är att han sätter händelsen i ett internationellt perspektiv och talar till hela världen. Och så kommer det en anafor värd att belysa: "To those - to those who would tear the world down: We will defeat you. To those who seek peace and security: We support you". Barack Obama har tydligen ett binärt synsätt, vilket kan vara svårt att tro om man läst sig ända hit.

Obama gör en tvär vändning när han vill berätta en historia. Denna historia handlar om en svart kvinna som idag är 106 år. Hon heter Ann Nixon Cooper. Det finns ett namn på detta sätt att berätta en historia, det kallas Prosopopoeia och är en retorisk figur, vad man gör är att man åberopar ett vittne som inte finns tillgängnlig, t:ex en folkgrupp, en anfader eller naturen osv. Han använder sig av hennes historia för att kunna tala om slaveriet, hur det såg ut när hon bar liten och kvinnor inte hade samma rätt som män och när man dömde efter hudfärg. Han spinner vidare på hennes historia "And tonight, I think about all that she's seen throughout her century in America - the heartache and the hope; the struggle and the progress; the times we were told that we can't, and the people who pressed on with that American creed: Yes we can". "Yes we can" får pryda de fyra näst kommande meningarna, och detta får självklart publiken i gungning.

"This is our time, to put our people back to work and open doors of opportunity for our kids; to restore prosperity and promote the cause of peace; to reclaim the American dream and reaffirm that fundamental truth, that, out of many, we are one; that while we breathe, we hope. And where we are met with cynicism and doubts and those who tell us that we can't, we will respond with that timeless creed that sums up the spirit of a people: Yes, we can".

Det du just läst kallar jag för en mycket bra sammanfattning av talet, jag tycker att han fick med det mesta i det kraftfulla stycket innan han förvånande oss med att nämna Gud för första gången i talet.

"Thank you. God bless you. And may God bless the United States of America."

Ett så stort och viktigt tal som detta måste vara bra, riktigt bra, för det är mycket som står på spel. Jag tycker nog att Obama lyckats, det märks inte minst hos hans åhörare på plats, och det är nog inte konstigt, då han konstant påminner dem om att detta är deras förtjänst, att det nu kommer att bli en förändring, Change som han ständigt upprepar, och som även var ledarordet för hans valkampanj. Det var inte svårt att dela upp Obamas tal i olika kategorier. Han betade av bit för bit: först berömma folket, sedan får han alla att känna sig enade och träffade, och sen kommer tacktalen osv. Och genom att upprepa vilka som verkligen segrar, folket, så har han dem med sig hela tiden.

Det finns en hel del människor som tyckt ...