Korståg

Jag har valt att skriva om Korstågen. Varför jag valde just denna händelse var för att jag har både läst böcker och sett filmersom t.ex Arn temeplriddaren och tyckte att det verkade intressant. Vad jag ska försöka besvara på i den har uppsatsen är följande:

Korståg

År 1096 uppmanade Påven Urban II att de kristna skulle gå ut i heligt krig för att  få herraväldet över den Heliga staden Jerusalem där Muslimerna styrde vid denna tidpunkt. Romariket med Påven i spetsen och Bysans, två gamla riken fann nu en gemensam fiende, nämligen Araberna som tagit över östra Medelhavsområdet, Nordafrika, Sicilien och stora delar av Spanien.

Men vad är Korståg?
Idag finns det flera olika åsikter på vad som räknas som korståg. Vissa anser bara att korstågen österut för att befria Jerusalem ska räknas. Andra hävdar att alla fälttåg som Påven utropat ska gälla. Då menar de även den Spanska Reconquistans, de Nordiska och tyska slagen mot Baltikum och Ryssland, inklusive den Spanska Armadans angrepp mot England. Historien om korstågen slutar år 1798 när Napoleon segrar sitt slag mot Malta. De flesta som läst om Korstågen nöjer sig med den åsikten, men sen finns det andra som tycker att alla slag som anses religiösa ska betraktas som ett Korståg. Man säger att det finns 9 olika korståg, som alla hade i syfte att förstärka eller över ta makten över Jerusalem. Visst, det blev andra mindre korståg under den tiden men de var riktade mot andra orter runt om.
 Jag ska endast skriva om de nio första korstågen.

För de som gick med i dessa korstågstyrkor gällde detta:

År 1095 - korstågen startar.
Ända sedan 600-talet då muslimerna intog det Heliga landet har de kristna alltid gjort pilgrimsfärder dit för att be på helig mark. Så kunde det ha fortsatt men runt 1000-talet kom Seldjukerna (turkiska dynastier) och attackerade pilgrimerna på deras vägfärd till Jerusalem. Det var detta som startade hela loppet med Korstågen. Påven Urban II kallade efter vetandet om detta i en stor Katedral den 27 november 1095 till både pilgrims- och fälttåg mot det Heliga landet för att befria detta från Muslimernas herravälde. Folkskarans gensvar blev mycket större än vad de trott. När alla de som samlats i den proppfulla Katedralen hörde vad Påvens beslut skrek folkmassan ut jubel "Gud vill det!". Efter detta hållde Påven en korstågskampanj för att värva anhängare. Detta lyckades väldigt bra, nästan för bra. Det var många fattiga som anslöt sig till korståget, vilket man senare kom på sinkade alltihop.
År 1096 var arméerna redo att ge sig iväg så de alla samlades utanför Konstantinopel. Kejsare Alexios av Bysans hade i flera år bett om hjälp för att skydda sig imot Muslimerna, men han hade nog tänkt sig en lite mer utbildad armeé än 60 000 fattiga bönder utan någon som helst träning eller erfarenhet. Men han fick lov att marchera endå.
En annan minde armeé som  var med i  korståget leddes utav greve Emicho av Leiningen. Alla de som var med i denna styrka skulle mötas upp vid konstantinopel då de skulle börja tågandet mot den heliga staden med resten av korsriddarna. På vägen mot Konstantinopel stannade de till vid olika städer i tyskland och gick  anfall mot de judiska invånarna. De flesta biskoparna i städerna försökte skydda judarna, men Ermichos styrkor lyckades endå döda många av dem. Efter det kom det andra korsstyrkor och hotade med att de skulle göra samma sak om de inte blev tillgivna mat och annat som de ville ha.
Som sagt så startades det egentliga korståget år 1096. Så efter att de tågat igenom Mindre asien och erövrat  Anyiochia och efter det fredligt tagit kontrollen över Edessa började de den 7 juni 1099 att smida planer inför hur de skulle inta Jerusalem. Den 14 juni lyckades de ta sig in i staden. Efter det började en hemsk massaker på alla stadens invånare, bortsett från de kristna som hade blivit bedda att lämna staden innan massakern bröt ut. Redan vid nästa gryning var alla stadens judar och muslimer döda. Alla, män som kvinnor som barn. Exakt hur många som omkom vet man inte.
Nu när korsfarara tagit över Jerusalem började de planera hur de skulle inta andra viktiga stater runt om omkring för att stärka sin ställning. För att göra detta behövde de hjälp och det fick de av italienarna som i utbyte blev lovade handelstillägningar plötsliga fältförstärkningar.
Men på 1130-talet fick korsriddarna ett nytt hot inom sikte, Atabegen Zangi av Mosul. Han hade under denna tid som gått byggt upp en armeé som han nu gick in med i Edessa och med framgång intog. Detta gav hopp om makt över området för muslimerna.

Andra Korståget.
Efter att Edessa intagits av muslimerna så bestämde änkedrottningen Melisande och regeringen över Antiochia att de skulle kontakta Påven och be om ett nytt korståg. De fick inte kontakt med honom fören hösten år 1145. Påvens position var inte lika stark som den hade varit förut under det första korståget, men när den nya Påven Eugenius III fick höra om önskan om ett nytt korståg så beviljade han detta. Eftersom Påven nu inte hade lika stor makt som innan så gick han till kung Ludwig i Frankrike och bad om att han skulle leda korståget. Ludwig tackade ja, men många var bekymrade eftersom han var så ung och inte hade någon arvinge att ärva efter honom. Även Tysklands kung gick då med i korståget.
När alla dessa Armeér väl var i Jerusalem diskuterades det om vart man först skulle gå till attack. De beslutade i alla fall sig för att gå mot Damaskus. Men de plaserade trupperna på det dummaste sett de kunde göra, utanför den östra muren. För det första så var detta den starkaste platsen av hela området och plus så fanns det inget vatten där trupperna plaserats. Men det tog inte lång tid innan de förstod att det var meningslöst. Efter 4 dagar fick de ge upp och trampa hemmåt trötta och skamsna.
Nu efter det andra korståget så blev både de kristnas och muslimernas nya mål landet Egyptien. Visst var det ett muslimskt land men det beboddes utav muslimer som tillhörde en annan slags tro av islam. Men i endan blev det så att musslimerna erövrade Egyptien, nästan  direkt efter dog generalen Shirkuh som lett detta slag. Befälet eftetlämnades till hans systerson Saladin. Nu när Egyptien var under muslimernas kommando igen så bad  korsfararna om hjälp och förstärkning, men eftersom de engelska och franska kungarna var i krig mot varandra så var detta omöjligt. Korsriddarna lyckades i alla fall behålla staden Allepo, men år 1177 gick Saladin Attack mot Jerusalem och omringade hela staden. Men den vanliga armeén fick hjälp utav korsriddarna och tillsammans så vann de en stor seger mot Saladin vid Montgisard.
Men efter intog Saladin År 1183 staden Allepo och 1186 gick han till anfall mot korsriddarna igen. De kristna gjorde många missar vid detta slag så det slutade med att Saladin i princip besegrade alla korsfararnas trupper. Efter detta föll stad efter stag in i Saladins komando, inklusive Jerusalem. Men staden Tyros kom Konrad av Monteferrat ifrån europa och tog befälet över.

Tredje korståget.
All kristna i världen chockades av Saladins framgångar. Påven Gregorios VIII skyllde korsfararnas nederlag på de kristnas strider och synder, så han kallade upp till ännu ett korståg. Detta blev det största någonsin. Tre utav de mäktigaste kungarna deltog, den tysk-romerska kungen Fredrik Bararbossa, den franska kungen Fhilip II August och Richard Lejonhjärta av England. Korsfararna färdades med skepp till den kristna belägrade staden Acre och den 10 septemer 1189 gick mer är 500 fartyg i land där. Ett tag efter när Richards Amreé kom dit så föll staden Acre. Kung Filiph återvände till europa men kung Rickhard stannade kvar. Han ville inta Egypten för att på så vis säkra de kristnas framtid där, vilket ingen av korsriddarna förstod. Meningen var att de skulle få tillbaka Jerusalem, så snabbt ändrade de riktning mot den Heliga staden men fick snart vända om. Richard provade ännu en gång att gå mot Jerusalem med var tvungen att vända om igen, och snart tvingades han återvända till Europa han med. Efter det slöts en tråring vapenvila och de kristna blev tillåtna som innan att gå pilgrimsfärder till den Heliga staden.

Fjärde korståget.
Detta koståg var menad riktat mot Egyptien som var östra Medelhavets maktcentrum. Staden Venedig fick i uppdrag att rusta upp en flotta och skeppa över massa korsriddare mot Egyptien. Men det kom inte så många korsriddare som väntat så korstågets ledare kunde inte betala de som fixat flottan. För att betala tillbaka skulden till Venedig blev trupperna tvungna att hjälpa till i ett anfall mot staden Zadar som regerades utav Ungern. Trupperna intog Zadra år 1202 och de vilade sig där under vintern. Under den tiden blev de kontaktade utav den bysatiske Prins Alexios  som blivit landsförvisad sedan hans far avsattes och han lade upp ett förslag för dem. Han sa att om de hjälpte honom att återta kronan igen så skulle han efter det hjälpa korsfarana både under och efter korstågen. Detta gick de med på och snart blev prinsen kejsare tillsammans med sin far i Konstantinopel. Efter ett år hade gått hade korsriddarna ännu inte fått det dom blev lovade utav kungen och de inhemska makthavarna ville inte utbetala något mer heller. Men snart efter det blev Kungen störtad utav Murtzuphlus och han sattes som fånge. Korsriddarna kom då på att den enda vägen till att de skulle få inkasera sin skuld var att återsätta Alexios på tronen igen. Så korsfararna Kämpade emot Murtzuphlus men innan de visste ordet av var Alexios dödad. Korsfararna lyckades sen inta Konstantinopel och staden plundrades efter det.

Femte korståget.
Påven var fortfarande bestämd om att åter inta Jerusalem så han ordnade det femte korståget. Han skickade en person till Frankrike för att predika om detta med de flesta som blev intresserade var tjuvar, åldringar, spetälska (en sjukdom) och prostituerade. Det hela blev en stor flopp och Påven försökte istället med att år 1215 samla 400 biskopar och 800 abbotar och andra viktiga världsrepresentanter för att gå ut i ett korståg. I Acre var Johan av Brienne kung med mycket erfarenhet, men han var gammal och fattig. Det rådde som sagt fred under denna period med det var på väg att upplösas. Invänarna i staden var då inte besvikna på muslimernas handlingar efter att Saladin dött, de var inte ett dugg aggresiva. Men under dessa förberedelser hann Påven dö och han ersättes därefter utav Honorius III. Hela ideén rann ut i sanden. Under dessa tider var det fred men snart kom ett besked om att en Frisisk flotta väntade på korsriddarna i Italien, redo för att hjälpa till i  strid. Man bestämde sig då för att påbörja Kung Richards planer igen om att erövra Egyptien. Egyptiens Kejsare Al-adil blev överrumplad av attacken och förstod inte varför de kristna ville kriga. Efter att korsriddarna väntat i onödan i sina skepp på ännu mer förstärkning gick dom i land och intog staden Damietta. Friserna ville hem efter det, strax då så dog Al-adil. Hans ersättare la sedan upp ett förslag om att de kristna skulle få Jerusalem i utbyte mot fred. Då anlände Påvens sändebud med en massa förstärkningar och tyckte att korståget skulle ledas utav honom så han bestämde att avsäga förslaget. Då fick det ett ännu bättre erbjudande. Jerusalem, Betlehem och även nasaret. Men de sa fotrfarande nej. Ett år senare satte Korsriddarna fart mot Kairo med flera hundra skepp. Nilen svämmade över och en muslimsk flotta kom då och besegrade dem. Efter så lyckades de hålla en åtta-årig fred bara för att de kristna fortfarande härskade över Damietta. Alltså, korståget misslyckades.

Sjätte korståget. 
När korsriddarna var i Damietta hade kung Fredrik II av Tyskland lovat dem hjälp. De hackade på honom för att han lovat att leda ett korståg då, men aldrig dök upp. När Påven dog och sen eftertreddes blev kungen förvisad av honom för att han inte hållde det han lovade. Kungen åkte då endå till Egyptien sommaren 1228. Men när han kom dit vägrade någon sammarbeta med honom pågrund av förvisningen, så han fick förlita sig på sina soldater och den Tyska Orden. Han lyckades senare förhandla till sig Jerusalem, Betlehem, Nasaret och lite mer plus att det blev fred. Ingen gillade det direkt, patriakerna i Jerusalem vägrade att sammarbeta med Fredrik för att han var exkomuniserad. Ingen föreslog heller att fredriks exkomuniswering skulle tas bort. Då insåg han att han aldrig skulle kunde styra folket i Jerusalem som i sitt andra land, och tvingades lämna landet när han fick reda på att påvens armeé invaderat hans besittning i Tyskland.

Sjunde korståget.
I augusti 1244 återerövrades Jerusalem utav muslimerna. Det började bli en liten slags kris för Korsriddarna, Kung Ludwig i Paris låg ett tag sjuk i malaria men tillfrisknade sen och tog korset. Det tog tre år för att planera det sjude korståget och de behöve knappt någon hjälp utav Påven. År 1267 seglade de mot Egyptien och tog igen över staden Damietta. De kristna blev igen erbjudna Jerusalem och avböjde även denna gång. De kristna tog sig fram till Kairo och där lurades dom in i en fålla vilket slutade med mycket blodspillan och sedan när förstärkningen kom så tog de dom till gisslan istället. Muslimerna släppte de krista mot Damietta och 800 000 guldbesanter. Efteråt tog Ludwig sig till Palestina och hjälpte korsriddarna i tre år att bygga upp deras styrkor igen, hans goda rykte gjorde så att korsfararna fick ännu mer förstärkning utifrån europa.

Åttonde korståget.
Väl hemma i Frankrike bestämde sig Ludwig att försöka igen. Även fast de kristnas position hade försämrats tog han korset ännu en gång. Det märkliga var att han skulle försöka inta Tunisien. 1270 gick de anfall mot Tunisien, men efter bara en månad där så blev Ludwig sjuk och dog. Sjukdomen hade även spridit sig i armeen. Så när Fredriks bror kom med förstärkningar så bad han om att få förhandla. Det gick bra, Muslimerna betalade ersättningar och gav undersåtarna privilegier och sen skiljdes deras vägar. Vissa korsfarare fortsatte ända till Jerusalem.

Nionde korståget.
Bland de som fortsatte till Jerusalem fanns den engelska prinsen Edward I. Det nionde korståget leddes också utav honom och startades år 1271 för att befria den kristna befästningen Acre. När de kom fram til Tunisien så fick de reda på att kung Ludwig hade insjuknat och dött. De flesta av de franska trupperna begav sig hemmåt men några stannade kvar och anslöt sig till Edwards styrka. Efter att de stannat upp i Cypern förhandlade Edward med mongolierna för att se om det fanns några fler trupper som kunde gå med i korståget mot Sultan Baibars av Egypten. Det fanns inga, men lite senare samma år kom det en grupp riddare från Cypern. Då fick Edward mod till sig igen och gick in i Staden Quin och plundrade den. Efter det så skrev Edwars och Sultan Baibars ett tio-årigt fredslöfte. Under den tiden blev Edward nästan lönn mördad. År 1272 lämnade Edward det heliga landet och åkte tillbaka hem till England.

Analys

Det första jag kom och tänka på  med hela den här ideén om ett korståg är att det verkar vara en paradox. För jag vet att i Bibeln så finns de tio budorden och ett av dem säger  "Du ska icke dräpa". Bibeln är ju den heliga bok som de kristna säger sig leva efter. Och påven som är kyrkans överhuvud är ju den som kanske anses kunna tolka bibeln och gud budskap bäst. Så för att kunna dra ut i korståg så måste han ha hittat antingen något kapitel i bibeln där det stog att det var okej att döda icke kristna eller så kanske han hänvisade till någon direkt komunikation till gud genom någon uppenbarelse. Hur detta går ihop först&arin...