Sekter

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

De anser sig ha den absoluta sanningen;
Gruppens ledning har en auktoritär ledarstil;
Medlemmarna sluter sig till gruppen;
Medlemmarna är rädda att säga någonting utan ledningens godkännande

Många idag verksamma, framförallt religiösa sekter, uppstod så sent som under 1800-talet. Men även under senare tid; under 1960-talet uppstod ett stort antal nya sekter med skiftande innehåll. Alla sekter är inte knutna till religioner, utan vissa framstår som filosofiska eller psykologiska exv. Scientologerna. Inom politiken kan sekteriska grupper återfinnas främst bland höger- el. vänsterextremistiska rörelser. En annan typ av rörelser går under namnet maffian som började på Sicilien under medeltiden, dessa är kriminella och har flera sekteriska drag. Det finns även andra hemliga ordnar, sällskap och militära organisationer, MC-gäng mfl. som uppvisar tydlig sekterism. Även inom affärsvärlden finns det organisationer med sekteriska förtecken. Det kan dock vara värdefullt att veta att av alla vår tids verksamma sekter är flertalet i grunden religiösa organisationer.
Jag tänker dock skriva om sekter med religiösa antydningar eller anknytningar.
Hur ska man veta om en organisation man tänker gå med i har rent mjöl i påsen? Finns det något tecken man kan hålla utkik efter? Frågor: Är de sympatiska och integrerade människor? Vill man bli som dem? Lever lärarna som de lär? Vilka är resultaten av skolans verksamhet? Är de goda? Förekommer droger i någon form i verksamheten? Tolererar man bruket av droger för att öppna det högre medvetandet? Finns det krav på ovillkorlig lydnad?
Acceptera aldrig något i en svårbegriplig organisation som strider mot dina etiska principer, oavsett hur värdefull skolans undervisning verkar vara. Tar man dyrt betalt för undervisningen? Är organisationen på något sätt inblandad i politiska sammanhang? Till vilket syfte? Kan man lämna organisationen när man vill och utan påföljder? Om inte, akta dig för att ha någonting att göra med den.
Vilka frågor är intressanta för mig att få besvarade angående sekter?
Jo, jag har fått mig ett par frågeställningar då jag sökt information runt ämnet.
1. Vad är gemensamt för sekter?
2. Vem går med i en sekt?
3. Kan man leva ett helt liv i en sekt? Hur ”hoppar man av”

1. Vad är gemensamt för sekter
Att ledningen styr valet av partner till de egna medlemmarna är ett effektivt sätt att öka gruppanknytningen. För dem som har gift in sig i sekten, blir det ett socialt självmord att gå ur. Särskilt de som är födda in i gruppen har inga vänner utanför och ingen ursprungsidentitet att återvända till.
Tron på en eller flera starka ledare är gemensamt för sekter. "Ledaren anses ha tillgång till en särskild kunskap, som inte är åtkomlig för vem som helst, vilket ger möjlighet att detaljstyra anhängarnas liv. Konsekvensen blir att den som vill ifrågasätta läran alltid har fel. Om det inte lyckas för någon så är det i alla fall aldrig fel på budskapet. Det finns också inslag av bestraffning för den tvivlande medlemmen. Man får stå till svars inför ledaren, riskerar uteslutning ur gemenskapen, man anses besatt av djävulen. Olika mått av avskärmning från familj och oliktänkande ingår också."
Det finns riktlinjer i samhället som en församling ska uppnå för att klassas som en sekt.
Sådana grupper brukar benämnas totalitära sekter (eng. cults). Dessa kännetecknas enligt en definition av
• Överväldigande hängivenhet åt en persons idé eller sak,
• Användande av oetiska manipulativa eller tvingande tekniker för att övertyga och kontrollera (t.ex. isolering från familj och tidigare vänner).
• Nedbrytning av försvar, speciella metoder för att förhöja suggestibilitet och benägenhet till underordnande.
• Grupptryck.
• Informationskontroll, främjande av totalt beroende av gruppen samt rädsla att lämna den,
• Nedtoning av individualitet och kritiskt tänkande till förmån för att uppnå de mål gruppledarna satt upp.
Riktlinjer citerade ur (Wingspread conference report 1985)
Dessa riktlinjer även kallade kännetecken syns inte så här tydligt som de är framlagda här. Eftersom få givetvis skulle ansluta sig då. Hur får dessa sekter anhängare då? Sättet att skaffa sig nya medlemmar är inte heller så olikt mellan sekterna.
Dom flesta vuxna blir aldrig medlemmar av någon sekt. Detta kan i någon mån bero på att många i samhället tror att sekternas medlemmar är ”MENTALT STÖRDA” vilket naturligtvis är en myt. Sådana föreställningar är dock mycket vanliga och åstadkommer att sekterna ofta nonchaleras och att de flesta ”dörrar” slås igen framför sekternas värvare, som i god tro försöker att värva nya medlemmar. Det vanligaste tillväxtsättet för sekten är att de redan ”omvända” rekryterar medlemmar ur sina familjer, sin bekantskapskrets och på sina arbetsplatser etc. Men sekter i allmänhet har naturligtvis metoder för att intressera en bredare publik. Värvningsmetoderna för allmänheten motsvarar ofta moderna försäljningsmetoder och enstaka rörelser använder ibland även klart sexuella utspel.
Man bjuder exv. in utomstående till föredrag eller möten där man diskuterar vardagsproblem och belyser dessa utifrån den lära man säger sig tro på. Ibland anordnar man diskussionsgrupper över filosofiska ämnen eller liknande. En del värvare erbjuder gratis personlighetstester eller måltider. Värvningsförsöken framställs ofta som ”en enastående chans, som troligen inte återkommer”.
Värvningsaktiviteterna kan pågå ute på gatan, eller genom informationsmöten som värvare håller i skolor, på centralstationen, på högskolor, gallerior, köpcentra och liknande ställen där många människor samlas. Värvare delar vid sådana ställen ofta ut attraktiva broschyrer eller flygblad för att nå intresserade. Värvandet kan även ske via flygblad som stoppas i brevlådor, eller i vissa rörelser genom dörrknackning.
Sektens strategi innefattar även att man så snabbt som möjligt skall utveckla känslomässiga band till de människor som undersöker rörelsen. I den avsikten använder sekten ofta sk. ”love bombing”, vilket innebär att den sökande sätts i centrum av gruppens uppmärksamhet och blir fullständigt innesluten i vänlighet, omtanke och kärlek, med medlemmarnas baktanke om att de värvar en ny medlem. Hur kan det komma sig att man som individ inte märker detta då? Det finns massor av olika faktorer som spelar in kring detta. Men en gemensam för sekterna är oftast hemlighetsmakeriet. Läran förkunnas sällan offentligt eller undan hålles allmänheten som hemlig. Många sektmedlemmar vågar initialt inte ens uppträda under sektens riktiga namn utan man säger att man kommer från ett studieförbund eller att den aktuella insamlingen går till välgörande ändamål. Värvaren berör aldrig någonting om sektens lära eller livsstil som kan verka tveksamt eller felaktigt. Sektens etik och moral blir aldrig kritiskt granskad.
Ingen grupp, församling eller organisation, vill framstå som en sekt. Därför säger många sektmedlemmar att de bekänner sig till en av samhället ”godkänd” lära. Trots detta ser de dock sig själva som en andlig elit som har hittat den enda sanna filosofin. I extrema religiösa sekter lär man ut att tvivel och svek är djävulens sätt att söndra och att de som kämpar mot sektens läror eller verksamhet är förtappade och fångade av ondskan.
– Varje tanke av tvivel, varje övervägande att lämna sekten, är tankar som det onda lyckats implantera i en ”svag, ömtålig och utsatt människa”. Här handlar det om att människorna till och med blivet paranoida.
Pengar har stor betydelse för sekten. Ju mer pengar och egendom man ger eller inbringar till sekten, ju mer ökar ens möjligheter till frälsning eller favörer från ledarnas sida. Den högste sektledaren tar i mindre organisationer, själv hand om alla sektens pengar. Sektledaren njuter ofta av materiell lyx och överflöd, medan de vanliga medlemmarna lever enkelt. Vanliga sektmedlemmar manipuleras för att sekten skall få in pengar. De skänker ofta stora penninggåvor till sekten och tar ibland banklån för att finansiera sådana ”gåvor”.
Vissa sekter finansieras delvis genom att nya medlemmar säljer sina bostäder och flyttar in i sektens kollektiv. Samtidigt som de skänker sina pengar och ägodelar till sekten. Sektmedlemmarna i sådana kollektiv får heller inte ha några egna pengar.
Även medlemmarnas tid tas i anspråk, för att skaffa pengar. De beordras att sälja vissa produkter, eller måste gå ut och samla pengar i sektens insamlingsbössa. I vissa sekter får medlemmarna inte ens fickpengar eller medel till mat och kläder utan får gå omkring och tigga. Det går att gå igenom massor av olika gemensamma tecken för sekter men det största gemensamma draget som jag tycks finna är dock: Destruktivitet.

2. Vem går med i en sekt då?
Att en trygg människa någorlunda tillfreds med sig själv och sin omgivning skulle ansluta sig till en sekt är högst ovanligt. Oftast är individen vilsen eller otillfredsställd med livet. Kanske söker efter livets mening och mål, (Kanske på grund av sjukdom?). Tror sig ha hamnat i en vändpunkt i sitt liv. Är öppen för udda tolkningar av verkligheten och de existentiella problemen. Det krävs ju också att sökaren känslomässigt kan knyta an till grupper med obekanta människor.
De nyomvända manipuleras att spendera så mycket tid som möjligt i sektkollektivets aktiviteter. Avsikten är att isolera dem från ”den onda” omvärlden och effektivt skära av alla band till familjen och andra kontakter utanför sekten. Genom detta drar sekten en klar gräns mellan den egna livsstilen och det omgivande samhället. Konfrontationen mellan ”vi och dom” uppstår. I undersökningar som gjorts visar det sig att personer mellan 15 och 30 år tycks vara mest öppna för att ansluta sig till sekter. Man har inte kunnat visa att personer som blir rekryterade tillhör någon speciell personlighetstyp. Många personer som går med i sekter är psykiskt välfungerande och kommer från intakta familjer.
Man har inom psykiatrin kunna identifiera ett ”sekt-sjuke-syndrom”. Anhöriga märker en markant personlighetsförändring. Personens värderingar förändras, ofta abrupt och totalt, inte gradvis såsom man brukar se vid en mognads- och bildningsprocess. Tankemässig flexibilitet försvinner, man svarar på frågor mekaniskt och stereotypt utifrån vad man lärt sig i sekten. Även på det känslomässiga planet sker en förändring. Personen kan framstå som känslomässigt avstängd, eller också kan han vara överdrivet gladlynt och sprudlande. I slutändan kan man få depressiva symtom och ångest, i värsta fall kan även tankestörningar, hallucinationer och självmordshandlingar förekomma.
Det liknar den typ av personlighetsklyvning som finns vid s.k. dissociativa syndrom (då personen uppvisar flera olika identiteter som han växlar mellan utan att vara medveten om detta). För utomstående förefaller det klart att personen befinner sig i ett tillstånd som inte är hans genuina jag, men personen själv har inte kontakt med detta på ett medvetet plan.

3. Kan man leva ett helt liv i en sekt?
Sektvärlden består ju enbart av svart eller vitt, vilket naturligtvis ställer till problem när en medlems tvivel, sorg eller ensamhet sätter in, eftersom sektens världsbild är enögd och falsk medan medlemmens problem är verkligt. Medlemmen kanske känner att han vill bryta upp från sekten, men grips samtidigt av panik vid tanken på ett liv i den ”onda” världen utanför gemenskapen. Det krävs stora doser mod och självkontroll för att en människa i sektens grepp skall våga tro på sig själv. Man har ju ofta klippt av banden utanför sekten och kan därför inte förvänta lättillgänglig hjälp utifrån. Vidare blir det svårt för en individ som endast utfört andras order att ensam tvingas ta itu med sina personliga problem.
Detta är en del av förklaringen till varför en individ som ”fastnat” i en sekt har så svårt för att ta sig ut av egen kraft. Men även om man lyckas med detta, är problemen inte över. För oavsett hur man hamnade i sekten så blir mötet med den ”verkliga” världen smärtsamt när man hoppat av.
Att leva ett helt liv i sådan tillvaro, görs inte smärtfritt. Jag skulle vilja påstå, att om man lever i sådan tillvaro, största delen av sitt liv, så får man allvarliga psykiska och fysiska sjukdomar. Som leder till andlig eller kroppslig död. Tidigare än vad man annars skulle dött.
Har du dessutom skapat en familj inom sekten blir avhoppet säkerligen svårare om möjligt.
Gemensamt för extrema religiösa sekter är nämligen utpräglade mansroller och kvinnoroller . Vilket nästan undantagslöst leder till att kvinnorna blir helt underkastade männens godtyckliga maktlystnad. Synen på barnens uppfostran är även den mycket auktoritär och innebär ofta både psykiska och fysiska övergrepp.
Extrema exempel:
Både i ”Jonestown” och i ”Waco” tvingades barnen, med föräldrarnas vetskap, till sex med ledarna. I den så kallade sexsekten med Hans Scheike som ledare, utnyttjades både barn och kvinnor sexuellt av medlemmarna. Även om sexuella utnyttjanden av barn är ovanliga även i sektvärlden, är övergrepp mot barn knappast unika ens i Sverige. Exv. ”Livets Ord” försvarar offentligt föräldrars rätt att aga sina barn.
I den extrema sekten finns inget utrymme för positiv barnuppfostran. Sektforskaren Paul R Martin har vid studier funnit att barns naturliga beteende såsom lek, ifrågasättande, frågor och spontanitet, betraktas som uttryck för ”ondskan”. Föräldrarna tillåts inte heller utveckla några djupare relationer med sina barn då detta ofta betraktas som ”egoism” av sektens övriga medlemmar.
Tester som mäter allmänbildning och ordförråd hos sådana barn ger mycket dåliga testresultat. Men med tanke på barnens erfarenheter är det inte särskilt underligt att en så torftig, ologisk och skrämmande uppväxtmiljö är förödande för deras utveckling.
Är det ens möjligt att ”hoppa av en sådan sekt” ?
Vissa sekters ledare i rörelser med kollektivt boende, övervakar sina medlemmar kontinuerligt och låter dem exv. arbeta hårt hela dagarna, sova för lite och serverar dem proteinfattig kost så att de inte orkar tänka självständigt. Dagarna är inrutade och man är redovisningsskyldig för sin verksamhet varje timme, hela dygnet. Sådana sekter kräver absolut lydnad av sina medlemmar. Man kan säga att de har hamnat i en ideologisk fälla, i vilken sekten kontrollerar deras liv. Både barn och vuxna i den utpräglade sekten utsätts för tankekontroll, känslokontroll, beteendekontroll och informationskontroll. Sådana beteendeverktyg genom vilka man kan manipulera även spontant självständiga individer.
Men trots detta finns många levande bevis på att det går att ta sig ur dessa sekter. Frågan är bara hur ska vi i samhälle förhindra uppkomsten av dessa sekter?

Min uppfattning:
Det ligger nära till hands att tro att alla sekteriska kulturer alltid skadar alla som kommer i kontakt med dem. Här är det dock viktigt att påpeka att långt ifrån alla sekter är manipulativa och destruktiva. Ofta förstärker sektmedlemskapet medlemmens självförtroende och man skapar ett positivt engagemang. Därför mår vissa individer bra av att involveras i en sekt.
Denna uppsats har räknat upp olika kriterier som anger hur extrema sekter fungerar. Det finns sådana sekter där ledaren betraktas som någon slags gud som tar fullständig makt över enskilda och gör dem totalt underkastade sin egen vilja. För sådana ledare existerar ingen individualitet hos andra, utan bara ett kollektiv vars enda uppgift är att blint lyda ledarna.
Det finns andra sekter som har en liberalare hållning och som tillåter medlemmarna att ha ett privatliv och som bara delvis passar in på beskrivningarna i denna uppsats.
Vissa sekter erbjuder alternativa vägar att nå frälsning, hälsa eller framgång. Man förkastar inte omvärldens värderingar men anser att man själv vet bättre. Den egna rörelsens skrifter och läror är bättre än andra organisationers och det övriga samhället.
I själva verket kan det vara svårt att klart särskilja sekteriska tendenser och de traditionella värderingarna i samhällets olika miljöer, vilka ibland har sekterisk karaktär (jfr militär, polis, vissa skolor, politiska rörelser, vissa företag och även statliga institutioner som arbetar under stor sekretess mm.).
Föreningen FRI som är förkortning för ”Föreningen Rädda Individen” är en organisation som arbetar med att på olika sätt hjälpa människor bort från oönskade sektmedlemsskap, har framställt sekterismens problematik på följande sätt.
”FRI klargör att varhelst någon försöker ta kontrollen över en annan människa föreligger det en ”destruktiv miljö”. Man menar att en individ eller grupp har rätt att tro på precis vad som helst. En sådan troende eller organisation har emellertid ingen som helst rätt att manipulera med, eller ta kontroll över, någon enskild människa. Sådant är kränkande för varje individ.
Man bör alltid fordra fullständig och korrekt information från sektens ledare och värvare, angående deras lärdomar och livsstil. När man i en rörelse använder sig av speciella metoder för att gjuta människor i samma form, genom manipulationer av deras vilja, bör en varningsklocka ringa hos den undersökande, och kontakterna med den aktuella rörelsen avbrytas.”
Det som jag finner som det mest fruktansvärda är nog alla drabbade barn. För ett barn som växt upp inom en sekt, och på något sätt lyckas ta sig fri sekten, måste livet utanför sekten vara enormt svårt. Och att återhämta sig i ett samhälle utanför sekten kan ta flera år, finna etik, moral, gemenskap med vänner, intressen, självförtroende och lära sig leva efter samhällets spelregler.
Att människor utnyttjas när de är som svagast gör mig vansinnig. I sekter går man ut och värvar människor som befinner sig i t ex livskriser och andra situationsfaktorer som fungerar som riskfaktorer för att råka in i en sekt. Det finns också många olika metoder att få människor att acceptera t ex religiösa och politiska budskap - massuggestion, avsiktlig manipulation, dvs indoktrinering, som leder till p...