HÄSTENS EVOLUTIONSUTVECKLING

HÄSTENS EVOLUTIONSUTVECKLING

Hästdjuret är ett otroligt gammalt djur och evolutionen av hästen har pågått i flera miljoner år. Närmare 60 miljoner år för att vara mer exakt.

De första hästdjuren var som mullvadsdjur och var inte högre än 25-30 cm i mankhöjd.

Men jag tänker börja med att berätta om eohippus som är den första relevanta förfadern till dagens hästar.

Man har hittat fossiler av detta djur som då hade fyra tår på varje på framfötterna och tre tår bak. Den var väldigt liten. Ungefär som en räv hög, och levde nästan på alla världsdelar eftersom det på den tiden fanns landbryggor mellan nord- och Sydamerika/Asien och Europa/Asien och Afrika.

Men den härstammade troligtvis från Nordamerika men man har hittat fossiler som är 55 miljoner gamla i även i London.

Landbryggorna gjorde att hästen lätt kunde vandra över hela världen och spridas. Men det var även upptäcktsresande som tog med sig hästar och på så sätt spred dessa runt om i världen.

EOHIPPUS

Eohippus ögon var placerade mitt på huvudet och därför hade den inte så bra sidoseende men det skulle ändras när den senare flyttade ut på savannen. Den var även fläckig för att passa in i naturen. Mankhöjden låg på ca 35-40 cm.

OROHIPPUS

Därefter utvecklades Orohippus med fyra tår på varje hov. De utvecklades eftersom de tropiska skogarna försvann och blev till sumpmark.

Dessa försvann ganska snabbt och utvecklades till Epihippus vars tänder fick en mer malande verkan vilket var perfekt till de grövre växterna.

MESOHIPPUS OCH MIOHIPPUS

Nästkommande hästart var mesohippus. De äldsta fynden man hittat är 38 miljoner år gamla. Mesohippus hade längre ben och var mera bastant med tre tår på varje hov och en mankhöjd på ca 45cm.

De hade anpassat sig bra till de nya levnadsvillkoren och fick framtänder för ett liv där de fortfarande levde på blad och växter då de ännu inte var gräsätare. De längre benen tros ha berott på att sumpmarkerna blev stäpper och då var hästen tvungen att vandra omkring bland buskar.

De fläckar de tidigare haft bleknad då stäpperna krävde annan kamouflage än i de tropiska skogarna.

Denna häst fortsatte att utvecklas i ca 15 miljoner år och kallades nu Miohippus och brevid den fanns en typ som kallas Parahippus. De blev lite högre, mer avancerade och ryggen blev rakare och längre och snabbare.

MERYCHIPPUS OCH MEGAHIPPUS

Merychippus heter nästa hästtyp i ordningen.  De hade nu blivit ca 90cm höga men de hade fortfarande kvar tre tår på varje hov. Däremot hade de börjat likna moderna hästar mer och deras tänder blev hårdare vilket gjorde att de lättare kunde gå från bladätare till gräsätare.

En annan gren var den så kallade Megahippusen som var betydligt större och den leder oss in på den sista urtida förfadern som kallas Pliohippus.

PLIOHIPPUS

Denna häst levde för ca sex miljoner år sedan och var ca 120 cm i mankhöjd. Det är ur denna prototyp som våra moderna hästar utvecklades, ca 5 miljoner år senare.

Pliohippus blev stamfader även till åsnan och zebran. Det säger en del om hur lik denna häst var våra moderna. Den hade nu även en enda tå.

Efter denna förhistoriska häst skulle två arter bildas. Och dessa är väldigt viktiga. Den ena arten är Equus. Den andra är Asinus. Dessa två grenar blev de två dominanta.

Åsnan går t ex. under namnet Asinus.

Därefter har olika hästtyper kommit och gått som varit grund till våra moderna hästtyper. Som t ex. skogshästen som var ca 155cm i mankhöjd och levde i norra Europa och hade tjocka ben, sträv päls, kallblodig och var ganska massiv med breda hovar tillämpade just för den sorts terräng.

Tarpanen är en annan ras som överlevde längst efter den mongoliska vildhästen som fortfarande lever. Den sista vilda Tarpanen dog ut år 1880.

Den asiatiska och mongoliska vildhästen är den enda levande primitiva förfadern och upptäcktes 1879.

Den tatariska ponnyn eller ariska ponnyn ligger till grund för många skandinaviska raser som bl a. fjordhästen.

Det finns en teori om fyra hästtyper som är gjorda för olika klimat och olika uppgifter, som kyla, hetta, trav, galopperande och draghästar.

FAKTA OM HÄSTAR OCH DERAS BETEENDEN

Hästar betar ca 60-75 % om dygnet i vilt tillstånd. Alltså mellan 14-18 timmar.

Det finns forskning som visar att hästar får beteendestörningar av för kort ät-tid och snabbfoder som vilda hästar inte får.

Flockbeteendet har varit en primär instinkt av hästar eftersom det är lättare att fånga en häst än en hel flock. Och det är mycket därför de har överlevt så pass bra.

Det och deras ...