Louise Boije af Gennäs - Ta vad man vill ha

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Mitt allra, allra första intryck av boken var att det skulle vara en rolig och lite humoristisk bok. Lite spänning, och lite kärlek. Precis som vilken annan bok som helst.
Jag hade dock fel.
Visst var boken spännande, och på sätt och vis kan man väl säga att den innehåller kärlek, men det var absolut inte den sortens spänning som jag hade trott!

Historien utspelar sig i ”dagens” Stockholm. Man får följa Ebb, en grå och tråkig kontorist när hon tillsammans med ”jag” åker runt i Stockholms innerstad för att hitta drömprinsen.
Under hela boken så är det ”jag” som berättar vad som händer och var de är på väg.
Parallellt med jämförelserna på ”prinskandidaterna” berättar hon om hennes mor, och hennes första kärlek. Denna första kärleken blir nästan som en måttstock på hur bra de männen de träffar är.
För att vara ”prins kandidat” ska det finnas bl.a. skönhet, utstrålning, humor men framför allt pengar.
Ebb som aldrig varit ute på sådana här äventyr innan är ofta ett litet orosmoment. Eftersom de besöker olika barer och klubbar träffar de ju olika typer av människor också. Det är väldigt blandat, men i kompotten finner man ”bondtölpar”, homosexuella, knarkare, tjuvar, ”medelklass människor” och i slutet även rikemansfolket.
Det visar sig att de sistnämnda är precis som vilka andra människor som helst, fast med mer pengar. Både ”jag” och Ebb hittar dock en prins, även fast de inte har alla egenskaperna! Tyvärr, och troligtvis p.g.a. hennes tidigare erfarenheter av kärlek, så blir det ingenting mellan ”jag” och hennes prins. Som man vet alltså.

Jag måste erkänna att jag inte tyckte att den här boken var speciellt bra.
Det var inte bara handlingen, utan även språket var svårt. En del av orden som användes skulle man behövt en ordbok för att riktigt förstå. Som det var nu, så kunde man ju utgå från handlingen och sedan lista sig till vad det kunde betyda. Det var också mycket förklarat runt varenda sak, som gjorde att det blev svårt att följa med i handlingen.
Själva handlingen tycker jag inte heller om. ”Jag” verkar vara väldigt djupt olycklig. På något sätt verkar det som att hon letar efter något hon egentligen inte kan tillåta sig själv att få.



Och den andra tjejen, Ebb, hon verkar ha ett väldigt tråkigt liv i vanliga fall och verkar också vara nöjd med det. Sånt tycker inte jag heller är roligt att läsa om, hon har ju ingen nyfikenhet på livet!
Om det fanns ett budskap i denna boken, vilket det säkert fanns, så var det inget jag uppfattade tydligt. Jag var allt för upptagen med de krångliga orden och meningsbyggnaderna för att tänka på vilket budskap författaren försökte förmedla.

Det som dock var bra med boken, det var väl det, att även fast jag inte tyckte om handlingen, så var det alltid lite spännande att försöka klura ut vad de skulle hitta på härnäst!
Och vissa utvalda scener tyckte jag jättemycket om. T.ex. denna: ”jag kände hur skrattet kom bubblande upp från magen och spred sig till armar och ben tills jag blev fullständigt makt- och viljelös.”
Just då verkade det som att hon mådde riktigt bra. Och det känns genom hela boken att hon egentligen inte gör det, så när hon väl skrattar med hjärtat så mår man själv bra.
Ytterligare en sak som var väldigt bra och utmärkande för boken, var att både miljö, karaktärer och känslor var beskrivna väldigt väl, det gör att man läser den där extra sidan innan man lägger ifrån sig boken.
Sedan kan man tydligt avskilja olika kapitel och miljöombyte, och det tycker jag också är bra. Det gör att boken känns lite mer strukturerad.


Sammanfattningsvis, så är det en bra bok. För någon annan.
Det jag inte tyckte om var ju mest som sagt handlingen. Och det är ju olika från person till person.
Dock skulle jag ändå inte rekommendera den, för trots att allt är beskrivet noga och väl, så känns det lite för mycket helt...