Zozo

Zozo

1. Personligen så tycker jag att Zozo är en väldigt stark pojke. Han orkade ta sig till Sverige utan sin familj. Istället för att lägga sig ner på marken och tyna bort så valde han att leva på hoppet och ta sig till Sverige utan någon "målsman".

Eftersom han inte berättar för någon tydligt i Sverige om vad han har varit med om hur kan han möta någon förståelse? Rent allmänt så får han det inte. Skolans kurator tar inte kontakt med honom och barnen verkar inte vara medvetna om vad han har varit med om så hur kan dem ge honom någon förståelse?

Jag tycker att farföräldrarna gör fel när dem inte nämner kriget. Visserligen försöker de bara vara snälla och inte riva upp gamla sår men det är inte bra om han bara förtränger det. För om Zozo bara förtränger det som har hänt så är chanserna stora att han får problem när han blir äldre som t.ex. posttraumatiskt stressyndrom.

Det farföräldrarna borde göra är att ta i kontakt med en barnpsykolog eller åtminstone skolans kurator. För desto fortare de tar itu med problemen desto fortare kommer Zozo bli bättre och inte utveckla t.ex. posttraumatiskt stressyndrom i äldre ålder. Genom Zozos öde kan vi lära oss att alla barn i världen inte har det lika bra som oss här i Sverige och därför ska vi sluta ta sådana underbara saker som fred för givet. Som den lilla kycklingen sa- Finns det länder utan krig?

Miljoner människor har dött för att få fred, frihet och valfrihet och då kan jag också tillägga att det finns människor som är så respektlösa att de väljer att vara soffliggare än att gå och rösta. Sådana personer är så respektlösa mot alla de miljoner som har dött i strider och alla de människor som idag kämpar för bl.a. valfrihet. Valfrihet är en av de sista sakerna man ska ta för givet.

Eftersom den här filmen utspelade sig på slutet av 80-talet så har vi blivit bättre på att ta hand om krigsdrabbade barn. Det som kan behövas mer är tolkar på flygplatsen (jag förstår inte hur de lyckades kontakta Zozos farföräldrar på Arlanda) så att man kan kommunicera med flyktingarna och man borde även se till att alla träffar en psykolog så man kan besluta om de behöver psykiatrisk vård eller bara lite stöd.

2. Zozos bild av Sverige var först vackra kullar, sjöar, obombade hus och fred. Det som stämde med Zozos bild var naturen och landskapet men själva hjärtat av Sverige, alltså människorna, var inte så gästvänliga som Zozo hade trott. Tyvärr så är det en sak som är sann men sorlig och det är att barn kan vara riktig grymma och det får Zozo uppleva till hundratio procent.

Barn har det svårt för att sätta sig in i nya situationer och barn var inte vana med nya kulturer på den tiden. Jag tror att Zozo hade blivit mer accepterad om han var fyra eller fem år och hade börjat på dagis istället. Då hade barnen inte reagerat så kraftigt på att han kom från en främmande kultur eftersom små barn bryr sig inte om vilken hudfärg du har eller var du kommer ifrån för dem tänker inte på sådant.  

Jag tror att Zozo saknar Rita väldigt mycket eftersom hon var som en räddande ängel för Zozo. Jag tror också att han saknar sina vänner men också vanliga människor som har samma ursprung som honom. Människor som delar samma språk eller normer men jag tror att Zozo saknar någon jämnårig från Libanon allra mest.

Själv har jag inga erfarenheter av att etablera mig i ett annat land förutom som turist. Jag kan dock tänka mig att det snabbaste sättet att lära sig språket är att man tar en kurs i det eller lyssnar på folk i sin omgivning. Man ska utsätta sig för språket så fort och mycket som möjligt för då kommer det fastna. Det allra bästa är väl att man blir vän med någon svensk som har hunnit lära sig språket. Jag kan tänka mig att det allra svåraste i att anpassa sig i en ny kultur är alla "oskrivna regler" eller såkallade "sociala normer". För de kommer man inte undan när man är ute i samhället.

3. Eftersom vi tar emot allt fler och fler flyktingar i vårt samhälle så blir det en mer och mer vardaglig sak för medelsvensson och då framför allt barnen. Sen så är det också att allt fler barn växer upp med barn från andra länder. Alltså att flyktingbarnen kommer hit när dem är små och om man har vuxit upp med en pojke från Nigeria och känt honom i hela sitt liv så vet man hur hans insida är och dömer inte honom eller andra pga. deras utsida. Som jag nämnde tidigare så är det allt fler flyktingar i Sverige idag och när det kommer fler flyktingar så blir det fler flyktingbarn i skolan och mängden ger säkerhet. Så det här med att det bara finns en utlänning i hela skolan är snart utdött. Dessutom så tar inte det svenska samhället det lätt med människor som har fördomar om flyktingar eller mörkhyade personer.

Jag känner igen mig som vittne i Zozos situation eftersom den grundskolan jag gick i var, nästan på ren svenska, en rasist skola. Det fanns bl.a. en tjej i min klass som hade en mamma från Thailand och nästan alla killar började hacka på henne i sjuan (fast alla hade gått tillsammans sedan fyran) och sa till henne att dem vill inte ha sådana typer i Sverige och sa alltid till henne att gå och äta ris. Lustigt nog så tyckte jag inte synd om henne eftersom hon brukade hacka på mig. Jag tycker nu att jag var grym när jag inte bad dem att sluta. Istället satt jag och log för mig själv och låtsades som ingenting.

4. Zozos farfar vet inte bättre och det är därför han agerade som han gjorde när han upptäckte att Zozo hade råkat ut för slagsmål. Han tror helt enkelt att man löser konflikter på samma sätt här i Sverige som man gör i Libanon. Jag personligen lutar mig lite grann åt talesättet öga för öga, tand för tand. I Zozos fall skulle det bara bli värre eftersom mobbarens fysik är större än Zozos. Jag är förvånad att Zozos farfar inte har lärt sig mer av Sveriges normer under tiden han har varit här.

Jag tycker inte att det är en skrattspegel av svensk feghet eftersom vi i Sverige löser problem och konflikter på ett mer humant och civiliserat sätt. Det är en av anledningarna varför vi inte har krig här.

Skolan var inte mesig och undfallande eftersom ord stod mot ord i detta fall. Det fanns inte heller några vittnen som backade upp Zozos version av händelsen. Sen så blev det allvarliga kommunikationsproblem mellan Zozos farfar och rektorn och det var det som utlöste farfaderns lilla dispyt med rektorn.

5. För Zozo är mod och styrka lika med att gå fram till en mobbare och be honom att sluta hacka på den person som blir mobbad. Han visade mod när han gick fram till mobbaren och demonstrerade sin styrka när han bad mobbaren att sluta. För Zozos farfar är det nästan spegelvänt. För honom är det att springa fram till mobbaren och skrika och slå på mobbaren. Han tror helt enkelt att vissa saker och ting måste bankas in och man är inte en riktig man innan man har visat det. Våld kan lösa vissa sake...