Neuropsykiatriska diagnoser

Neuropsykiatriska diagnoser

Hanna Iregren söker sanningen bakom...

DAMP

&

ADHD

Hur är det att leva med DAMP?

Här har jag intervjuat en vän till mig som har svår DAMP, detta är hans liv och det är inte sagt att det är så här för alla. Jag har valt att bara berätta hans historia, jag ville ha hans synvinkel.

Han heter Patrik och är 27 år gammal och redan första året på dagis märkte man att han inte riktigt betedde sig som dom andra barnen. Han ville ej leka med dom andra och skiftade mycket i humöret. När han väl lekte så var det svårt att leka på en lagom nivå, han berättar om en gång när han var 4-5 år så lekte dom kull på dagis och för att inte bli kullad slänger han sig igenom ett stängt fönster och ut på gården med glassplitter överallt.

I femårsåldern så fick han byta till "problem dagis" efter att ha bundit fast tre av sina kamrater i ett träd och sen lämnat dem där. Där fanns fler fröknar men också fler stökiga barn som lärde varandra de bus dom inte redan kunde.

Skolor avverkade han ett par, blev utslängd från vanlig skola i fyran. Fick då börja Hammarbyhöjdens skoldaghem där gick han från fyran till sexan då blev han utslängd igen och fick i stället börja på Tallkrogens skoldaghem. Det här med att placera alla "problembarn" i samma skola tycker han inte har varit en bra lösning, det var där han lärde känna de mest kriminella han känner. Hade det inte varit för dem i skolan kanske han aldrig kommit i kontakt med drogerna och kriminaliteten som fick honom att bli omhändertagen enligt LVU som 12 år gammal.

Innan han blev omhändertagen enligt LVU hade han bott med sin ensamstående mamma som han älskar över allt annat men måste erkänna att hans mamma inte riktigt orkade med honom när han var liten. "men å andra sidan" säger han "det skulle jag nog inte heller ha gjort". Han pratar om sin mamma med värme i rösten, "hon brukar alltid säga att jag är hennes ängel."

Han kom i kontakt med drogerna. Började röka cannabis, det var en form av själv-medicinering. Helt plötsligt rusade inte tankarna runt i huvudet längre, utan han kunde tänka på en sak i taget. Han har varit med om många våldsbrott och han upplever det som att han blir arg, det svartnar för ögonen och sen vet han inte vad som händer. Sist i häktet fick han höra att han var misstänkt för våld mot tjänsteman utan att ha någon aning om hur det kunde ha gått till. Det var liknande omständigheter som gjorde att han blev omhändertagen när han var yngre.

För tre år sen fick han sin diagnos fastställd av psykiatriker och fick då även amfetamin tabletter (concerta) utskrivet. Han tror inte att han hade börjat med droger om han fått sin medicin tidigare. Medicinen har lugnat honom, och han kan känna hunger; det har han aldrig gjort tidigare. Han har nu lättare för att ta emot intryck och känner sig inte på samma sätt överöst av dem. Det svartnar mindre för honom när han blir arg.

"Den dag jag fick diagnosen var en av de bästa i mitt liv" säger han. Först som 23 åring fick han svaret på varför hans liv sett ut som det gjort. En förklaring... innan kände han sig bara värdelös, "om alla andra kan lyckas varför kan inte jag?". Men nu vet han att det är något fel på honom, att han inte fått samma förutsättningar som andra, inte för att han inte kan utnyttja dem som alla andra. Fast han väntar fortfarande att på att få en stor utredning som kan ge honom en diagnos som berättigar till LLS.

Det finns vissa saker som är svårare än andra. Sommaren t.ex. när det är mycket ljust och varmt blir det jobbigt för honom. Han får svårt att äta, isolerar sig och blir deppig. Han har det fortfarande lite jobbigt att vistas i vissa miljöer och avskärmar sig gärna med musik i hörlurar på t.ex. kommunaltrafik. Svårt att inte tappa tron på sig själv när man misslyckas med saker hela tiden. Han upprepar samma saker, mest för att han glömt bort att han sagt det innan. Det är svårt att inte bli arg när man hela tiden blir missförstådd. Svårt att tolka andra också, behöver att man är tydlig och hatar oärliga personer då han själv inte förstår meningen med att ljuga. Men han börjar lära sig hantera hyperaktiviteten och aggresiviet, han är inte alls lika utåtagerande längre.

Men han har många starka sidor också, han är riktigt duktig på att se lösningar i problem och blir ofta frustrerad över att saker i samhället är så onödigt komplicerade då han lätt kan se hur man skulle kunna göra det mycket enklare och effektivare. Han tycker om att lära sig nya saker och gillar fakta och kan mycket. Logiskt tänkande är hans starka sida.

Idag är han kopplad till psykiatrin och har en kontaktman sen fyra år tillbaka. Det har varit mycket tjafs fram och tillbaka för att få det han har idag. Det började med frivård och en övervakare efter en misshandelsdom. Han tycker att byråkratin har gjort att allt är för komplicerat, "ska man få något måste man fightas för det och hur ska någon som är van att alltid misslyckas orka fighta?" Som tur var fick han hjälp att ta den fighten och har idag egen lägenhet och allt börjar gå åt rätt håll.

"Jag kan inte strula till det igen, det här är min sista chans det vet jag" säger han.

Vad är Neuropsykiatriska diagnoser??

Neuropsykiatriska diagnoser är ett samlingsnamn för diagnoser som DAMP, A-D/HD, Tourettes syndrom, Aspergers syndrom, Fetalt Alkoholsyndrom, Tvångssyndrom - OCD, XXY och Klinefelters Syndrom. Alla dessa bär på likheten att de är alla någon form av uppmärksamhetsstörning. Jag har valt att gå in mer på djupet om DAMP och A-D/HD men nämner lite om de andra också för att ge en mer övergripande bild. Neuropsykiatriska diagnoser är inte en form av utvecklingsstörning, dessa diagnoser har inget med intelligensnivån att göra utan kan i många fall mer ses som ett socialt funktionshinder. Givetvis finns det utvecklingsstörda som även har en neuropsykiatrisk diagnos.

ADD är en förkortning som står för "Attention Deficit Disorder". Med detta syndrom har man problem med uppmärksamheten, brist av uppmärksamhet.

Har man utöver problem med uppmärksamhet också problem med aktivitetskontroll så har man problematiken A-D/HD. Denna förkortning står för "Attention Deficit Hyperactivity Disorder". De personer som har detta syndrom är hyper- eller hypoaktiva, vilket betyder att dom är över- eller underaktiva. A-D/HD kallades förut ADHD men det har senare ändrats med lite skiljetecken eftersom man kan ha det utan att vara hyperaktiv.

Har man symtomen för ADHD och dessutom har problem med motorik och perception så har man DAMP. DAMP är en förkortning av "Deficit in attention, motor control and perception"

Barn med DAMP är lätta att distrahera och avleda, dom har svårt att koncentrera sig, har låg uthållighet, har dålig impulskontroll, är över eller underaktiva, har problem med fin och/eller grov motorik. Dom har även problem med att ta in och tolka intryck (perception), vilket innebär att dom inte tolkar impulserna från sina sinnen på samma sätt som vi gör.

Det finns en grupp som kallas developmental coordination disorder och förkortas DCD. Denna störning gäller bara motoriken. DAMP är en kombination av ADHD och DCD.

Tourettes syndrom. De flesta som har tourettes har också ADHD och i de fallen visar sig symtomen för ADHD innan de s.k. tics (ofrivilliga rörelser) som associeras med tourettes syndrom. Vanligtvist börjar tics först komma runt 7 och 12 års ålder. Förekomst av tics är det som avgör om man ska diagnostiseras. Långt ifrån alla barn med tics har tourettes. Det är ticsens varaktighet som avgör om man kan ställa denna diagnos.

Aspergers syndrom. Människor med Asperger syndrom har svårt att förstå varför andra människor beter sig på ett visst sätt. De förstår inte avsikten bakom beteendet. Aspergers liknar på detta sätt autism, människor med autism förstår inte att en annan människa har tankar och känslor. En person med Asperger förstår detta, men inte hur andra tänker och känner. Nästan alla med Aspergers har även några symtom från ADHD.

Vad kan orsaka denna problematik?

Man vet en hel del faktorer kan vara orsaker till dessa olika diagnoser. En viktig faktor är ärftligheten, enligt en studie gjord av Tore Duvner så har 80% av de barn med ADHD eller DAMP samma eller liknande problematik hos andra i sin släkt. Det kan också bero på skador på hjärnan som uppkommit under förlossning eller av våld mot huvudet som liten. Det finns även forskning som tyder på att mödrar som druckit mycket alkohol eller varit storrökare under graviditeten löper en ökad risk för att få barn med DAMP/A-D/HD störningar.

Forskning pågår i stor skala runt om i hela världen för att söka svar på frågan varför vissa barn lider av låg uthållighet, koncentrationssvårigheter, överaktivitet och impulsivitet.

I en studie gjord på Astrid Lindgrens sjukhus har man kommit fram till att symtomen "kan vara ett uttryck för olikheter i hjärnans mognad och utveckling"

Men man kan även se skillnader i hjärnan på folk som har dessa syndrom. Man har kunnat konstatera en störd Dopaminfunktion (dopamin är hjärnans glädjemolekyl, något som gör att vi känner oss glada och tillfredsställda) hos personer med svår A-D/HD och avvikande storlek och form på corpus callosum (hjärnans stora tvärförbindelse, den del som gör att hjärnhalvorna kan kommunicera med varandra) vid A-D/HD och även dyslexi.

Barn med DAMP/A-D/HD har en förändrad funktion i frontalloberna och de basala ganglierna, de basala ganglierna anses bl.a. kontrollera flödet av signaler som thalamus skall vidarebefordra till storhjärnsbarken och därigenom få avgörande betydelse för vår rörelseförmåga och troligen även för vår verkligehetsuppfattning. Vilket stämmer in med problematiken med just motorik och perception.

Hur ställs en diagnos?

Diagnos kommer från det latinska ordet "dia gnosis" som betyder genom kunskap, genom kunskap kan vi förstå funktionshindret.

Det har varit mycket omdebatterat om dessa diagnoser har biologisk grund eller om det kan bero på psykologiska orsaker som trauman, dålig uppfostran eller dylikt. Jag vill bestämt påstå att dessa problem har biologisk grund, och att de är mycket verkliga för den som drabbas. Förvisso så kan man säkert med rätt stöd och mycket engagerade föräldrar få bättre förutsättningar att klara av att leva med sin neuropsykiatriska diagnos. Medan ett barn med samma diagnos i ett stökigt hem utan rätt stöd skulle få större problem av sin diagnos.

Men problemen finns i hela världen, diagnosen kallas bara inte för samma sak överallt. Det som här kallas DAMP, motsvaras till exempel delvis av diagnosen DCD (Developmental Coordination Disorder) i vissa andra länder, en diagnos som fokuserar på motorikproblemen och med vilken sägs följa tilläggsproblem av olika slag. Men för forskningen skull vore det bra om alla länder hade samma diagnossystem, detta arbetar man med inom psykiatrin för att uppnå, bland annat genom att publicera manualer för diagnostik.

Diagnosen ställs av psykiater, och det finns vissa kriterier bestämda i internationella överenskommelser. Den som ska göra en utredning får en mängd olika test så att psykiatern sedan kan analysera resultatet. Motoriska problem klarläggs dels genom anamnes och dels genom motoriska tester, det finns även olika uppmärksamhets tester. Testerna är också anpassade för olika åldrar. Den vanligaste åldern att bli diagnostiserad i är 7-9 år, detta beror nog på att det är i skolåldern som man oftast märker problemen. Aspergers syndrom diagnostiseras utifrån Aspergers egna kriterier.

Hur vanligt är det?

Statistiskt sett har totalt 10% av alla barn olika svårigheter som gör att dom behöver hjälp och stöd. I denna siffra ingår cp, epilepsi, utvecklingsstörning och olika kända genetiska syndrom vilka sammanlagt utgör 3% av alla barn. Barnen med dyslexi utgör ca 2%, de övriga 4-5% är barn med DAMP, A-D/HD, autism och Asperger.

Vad finns det för hjälp att få?

Vissa med dom här diagnoserna känner sig hjälpta av små doser av amfetamin. Detta tros bero på att deras hjärna går på lågvarv, att dom normalt är lite övertrötta. Man vet ju själv hur okoncentrerad man kan bli av att vara övertrött. Denna teori stämmer ganska bra med att amfetamin som är en drog som "vanliga" människor blir pigga av kan verka lugnande på människor med neuropsykiatriska diagnoser.

Men det finns även annan rent praktisk hjälp att få som rätt till stöd i skolan, barn som arbetar aktivt med rätt sorts träning och får rätt stöd från en låg ålder får mindre problem med sitt funktionshinder i vuxen ålder.

Det finns en del av dem med de här diagnoserna som aldrig kommer att klara av att sköta sitt vardagliga liv och för dessa kan det vara svårt att få den hjälp dom behöver. I vissa kommuner bollas dessa personer runt och psykiatrin hänvisar till handikappsomsorgen och handikapp hänvisar dem till psykiatrin. Detta blir dock bättre och i allt fler kommuner så anses dessa människor höra till personkategori 3 i LSS och det är jättebra för då kan de få den hjälp de behöver.

Vad bör förbättras?

Genom fortsatt forskning och ökad kunskap och förståelse för dessa syndrom kommer vi kanske att se till a...