Recension på Prinsessan och mördaren

                           Recension av boken Prinsessan och Mördaren

av Magnus Nordin

Jag har läst boken Prinsessan och Mördaren som är skriven av Magnus Nordin år 2003.                      "Prinsessan" i titeln är en av huvudpersonerna i boken, Theresa som blir kallad "Sessan" eller ibland "Prinsessan" av sin pappa.

Boken handlar om tre personer som går i årskurs åtta i Norra Söderbro. Theresa eller "Sessan" är en tuff men också givmild tjej. Hon är ofta med sina tjejkompisar där Lenita som är den som bestämmer i gruppen. Hon är inte alltid så snäll. Snäll är däremot Markus som ofta umgås med sin vän Teo, ibland också med Nina. Henne kan han prata mer känslor med som han inte kan med Teo eller någon annan. Teo är mycket ytlig till sättet, han vill visa att han är bättre de som är äldre och populäre. Ibland hamnar han i slagsmål på grund av det. Nina är tillsammans med Jajje. Lenita är svartsjuk på Nina som hon tycker har tagit hennes kille. Ett citat som visar Lenitas ovänliga attityd mot Nina:

"Jajje var inte din kille." "Eftersom du inte verkar ha fattat våra regler ska tala om dom för dej."... Lenitas leende slocknade. Ansiktet vitnade och förvreds. De vackra gröna ögonen svartnade som ruttnad frukt. "Din jävla subba." En bråkdels sekund för sent uppfattade Nina slaget."

I inledningen av boken hittas en ung man medvetslös på en soptipp. Han lever men senare hittas åter igen denna man fast nu död. Längre fram dyker fler och fler mord upp i det lilla samhället Norra Söderbro. Man förstår att mördaren befinner sig närmare ungdomarna än vad de anar.

Magnus skriver ofta korta meningar utan att det blir hackigt och jobbit att läsa. Varje kapitel har sin egen huvudperson t.ex. Teo, Nina och Markus. Jag tycker att han får med bra miljö beskrivningar som gör att man verkligen lever sig in i berättelsen.  Det märks också på språket att han är tonårsförälder och lärare. Men som i många andra böcker och filmer tycker jag att det kan vara lite överdrivet med hur ungdomar svär och uttrycker sig och att de dricker mycket alkohol, den beskrivningen av ungdomar kan jag inte känna igen mig i.

Händelserna i boken utspelar sig i nutid, det märker man på hur de pratar men också på miljön.

Boken har framför allt gett mig spänning, men också förståelse för t.ex. Lenitas situation. Hon kanske har det svårt hemma och i skolan vilket kanske gör att hon känner sig osäker och på grund av det låter sin ilska gå ut över andra.

Boken verkar inte ha något speciellt budskap utan skall mest vara spännande att läsa. Jag tycker att det var kusligt att mördaren kunde få alla att lita på honom.  Det jag minns bäst är upplösningen i boken därför att upplösningen var så oväntad. Jag tycker att boken är väldigt bra, den är lättläst och spännande. Den var lagom lång och hade lagom långa kapitel. Detta är en bit utav de mest spännande episoderna:

"Nervöst väntade Teo i öppningen. Markus vände tillbaka i korridoren. Teo skrek: "Vad fan ska du göra? Är du galen? Mackan!" Markus lyssnade inte.  Han måste få veta vad som hade hänt. Pistolskottet genljöd i varenda vrå av hans medvetande. Han stannade och kikade runt hörnet. En söt och stickande doft. En syn som han aldrig skulle glömma så länge han levde. Walle låg på golvet med armar och ben utkastade från kroppen som när man gör änglar i snön. En mörk pöl växte fram under hans huvud."

Detta är en bok jag kan rekommendera till någon som gillar spännande och lättlästa ungdomsböcker. Jag kan också rekommendera en annan bok av samma författare, Svart drama, som också är en spänningsroman.                                                                       &n...