Läslogg: 1222 över havet av Anne Holt

Anne är en norsk författarinna som debuterade 1993. Sen dess har hon skrivit inte mindre än fjorton böcker varav elva finns översatta till svenska. De flesta av dem är kriminalromaner men hon har även skrivit kärleksromaner, barnböcker och fotbollsdokumentärer.

Om denna, sin senaste bok, säger hon att hon ville skriva en "gammaldags" deckare dvs. utan alla tekniska hjälpmedel som polisen har tillgång till idag.

Av den här boken förväntar jag mig att Anne lyckas hålla mig trollbunden vid boken och att kapitel efter kapitel avlöser varandra utan att jag kan lägga ifrån mig den.  Att jag valde den här boken beror mest på att den fanns hemma och att den därför var lätt tillgänglig.

Boken har egentligen redan börjat innan jag kommit igång att läsa. En tågolycka har inträffat med en person avliden, lokföraren. Det är tragiskt när människor dör men med tanke på att de övriga 268 ombord överlever så är dödssiffran ändå väldigt låg. Orsaken till olyckan är ett enormt oväder som härjar i Norge vid den här tidpunkten.

Jag gillar sättet som Anne Holt börjar sin berättelse. Hon har fångat in mig redan i första meningen, med tanke på att något redan har hänt. Jag får snabbt bekanta mig med huvudpersonen i boken, den före detta kommissarien Hanne Wilhelmsen. Hon är numera rullstolsburen efter en skottskada i ryggen. Hon har med åren blivit mer och mer folkskygg och försöker hålla sig så långt ifrån mänskligt umgänge som möjligt. Det är också i egenskap av henne som Anne berättar. Jag får följa med henne i evakueringsarbetet och sen vidare till Finse högfjällshotell som ligger på 1222 meter över havet och där får jag förklaringen till namnet på boken. Till detta hotell kan man endast ta sig med tåg.

Väl där träffar Hanne på en hel rad olika människor: Ett kurdiskt par som visar sig vara beväpnade, ett antal präster, en mycket tuff men sårbar tonårskille som hon snabbt genomskådar till en kille som har tillbringat mycket tid på diverse ungdomshem och anstalter. Ganska snart bildas det grupperingar i gruppen och klyftor uppstår mellan några av de inblandade.

Jag är imponerad av hennes sätt att skriva. Jag får ett flertal gånger under de första kapitlen påminna mig om att jag inte är där i snöstormen, utan i min egen varma säng. Man kan verkligen se det snötäckta tåget, istapparna som hänger utanför fönstren på hotellet och de olika karaktärerna blir verkliga för mig.

En bit in i boken sker ett mord i den slutna gruppen. Eftersom det inte går att ta sig varken till eller från hotellet så finns det ingen annan utväg än att mördaren går fri bland de ofrivilliga gästerna på hotellet. Spekulationerna går igång i gruppen och Hanne känner av sina före detta arbetskunskaper och börjar så smått inleda ett utredningsarbete eftersom polisen inte har någon chans att ta sig fram. Tyvärr ska det visa sig att ett mord blir till flera och ju längre in i boken jag kommer ju mer "befäl" tar Hanne över utredningen. Hon tar viss hjälp av en läkare och ytterligare några personer till. Men hon är hela tiden noga med att poängtera att hon inte vill umgås och helst inte prata med någon.

I ett ganska tidigt skede skapas det en tro hos mig att hon ska släppa in någon av männen i sitt liv och att boken ska utvecklas till mer än en deckare, en kärlekshistoria. Så blir inte fallet även om hon faktiskt släpper lite på sin privata inställning och låter ett fåtal ta del av sitt arbete med hur hon tänker kring morden.

Anne Holts styrka så här långt tycker jag är hur hon beskriver saker och ting. Hon använder hela tiden bildspråk så att jag känner mig närvarande på hotellet och alla inblandade människor får ett ansikte för mina ögon. Jag blir liksom "vän" med dem.

Hela boken utvecklar sig till en kamp mellan jakten på mördaren som befinner sig innanför hotellets väggar och den värsta snöstormen som någon minns i Norges historia.

Det dyker också upp nya människor som befinner sig på avspärrat område från de andra och vilda spekulationer om vad det är för några tar fart. Kan det vara kungliga gäster eller kanske terrorister? Alla inblandade har sin teori och Hanne har givetvis sin.

Slutet på boken bjuder på en mängd överraskningar. Hanne tar till en hel del inte helt regelrätta åtgärder för att ta reda på vem som är den skyldiga och jag ska villigt erkänna att den som slutligen står avslöjad som mördaren inte var ägnad en tanke från mig under bokens gång. Anne Holt har överraskat mig med att linda in sanningen i spänning och inte släppa den förrän precis i slutet av boken.

Min känsla av vad Anne Holt vill förmedla med den här boken är att människan kan handla på ett helt oväntat sätt när hon eller han hamnar i en trängd situation eller i ett trau...