Bokrecension: Alexander min härskare

Bokrecension: Alexander min härskare av Linnéa Gunnarsson SP1E

I Mary Renault's roman berättar den persiska mannen Bagoas om sitt svåra liv som eunuck.
I hans tidiga tonår får han bevittna när hans far blir halshuggen av sina fiender, som sedan kidnappar Bagoas, kastrerar honom och säljer honom. Han hamnar först hos en matmor där han får gå små ärenden, men för att få ihop pengar låter hon även män betala för att utnyttja honom sexuellt. Bagoas beskrivs som oerhört vacker och många trånar efter honom. Att vara homosexuell eller till och med tycka om pojkar var inget ovanligt på den här tiden, men det var ändå inget man skyltade med.

Bagoas blir så småningom såld som slav till den persiska kungen Darius III, som för närvarande känner sig hotad av Alexander av Grekland. I början tillkallar sig kungen Bagoas väldigt ofta om nätterna, men med tiden blir besöken färre. Darius vill nu hellre ha kvinnors umgänge, som för att försäkra sig om att han är man.

När Darius till slut blir avrättad av sina egna män för att de tycker att han har blivit gammal, tokig och driver dem för långt, vet Bagoas inte vad han ska göra. Han är ju bara en simpel eunuck och nu en tjänare utan någon att tjäna. I hans förtvivlan tar han sig ut i skogen och hittar lägret som tillhör mannen som bär ansvaret för Darius död, Nabarzanes.

Eftersom Bagoas fortfarande känner sig underordnad kungen, trots att han är död, känner han ett hat mot Nabarzanes. Men han är så trött och sliten efter resan till fots genom skogen att han inte kan göra annat än ta emot de rena kläder och den mat som erbjuds honom. Nabarzanes vill Bagoas inget illa så de kommer överens om att de ska överlämna honom att tjäna den store Alexander, där han kan leva det flotta liv han är van vid.

Boken är alltså skriven ur ett andrahandsperspektiv, man ser krigen och intrigerna inifrån,
och det ger en mer personlig skildring än andra berättelser om Alexander. Han är inte som alla andra kungar; han är nästan jämlik med sina soldater, tjänare och annat folk som omger honom. De får sitta och äta vid samma bord, dela tankar och idéer med varandra hur som helst och till och med ifrågasätta kungen. Det tar ett tag för Bagoas att vänja sig vid detta, då han är van vid persiska seder, där högre män och kvinnor behandlas mer respektfullt; nästan som gudar.

Jag tyckte boken var helt okej, fast språket var ganska svårt och vid olika tillfällen kunde jag rentav inte begripa vad som hände, så jag fick läsa om det...