Jonathan Swift (biografi och recensioner)

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jonathan Swift var Satirisk och politisk. Han var född i Dublin Irland, november 30 år 1667, och läste på Trinity College. Han arbetade ett tag åt en diplomat och en skribent som hette Sir William Temple. Swifts relationer med William Temple var dåliga. År 1694 reste han tillbaka till Irland där han tog religiösa order. Det orsakade en försoning med Temple. Han återvände till Temples hushåll år 1696. Där han övervakade undervisningen av Esther Johnson, dotter till Temples systers granne. Swift stannade hos Temple tills Temple dog år 1699.

Ett av Swifts tidigaste arbeten var The Battle of the Books år 1667. Det var en pjäs av den strid som var mellan moderna och gamla skribenter. I denna pjäs van Swift över de gamla skribenterna och med modern satir. Hans Tale of a Tub som skrevs år 1704 är den mest underhållande av hans alla satiriska verk och den mest originella. Iden visade Swift mest litterärt och religiöst. Boken uppgav uppståndelse mot Swifts religiösa tro, och på grund av det fick han inte spela upp pjäsen i England av drottning Anne.

Swift började sin Journal to Stella år 1710. Stella var hans privata namn för Esther Johnson som sedan levde i Dublin. Dessa serier av intima brev som var skrivna med fina ord avslöjar en nyfiken satirisk personlighet. Ingen vet riktigt hur hans relation med ´´ Stella ´´ var, de kanske var hemligt gifta. Den ende andra kvinnan i Swifts liv var Esther Vanhomright, dotter till en Dublinsk affärsman. Vanhomright som Swift kallade för Vanessa. Hon blev förälskad i honom men det blev inte han. År 1713 hade han ett möte med en domprost av Sankt Patriks katedral i Dublin. Året efter föll Tory administrationen och Swifts politiska kraft var över. Mellan åren 1724 och 1725 gav han anonymt ut Draphier´s Letters som var högt effektiva broschyrer. Swift försökte skydda det Irländska folket mot det framtida försämringarna. År 1729 skrev han en uppsats som hette A Modest Proposal. I den skrev han att de fattiga Irländska folket barn skulle bli slaktade som mat och bli sålda till de rika.

Swifts bästa bok hette Gullivers Resor. Den handlar om en man som reser in i flera nationer i värden. Den var anonymt tryckt år 1726. Den blev direkt känd. Boken var en satir som blev en direkt attack mot det politiska partierna och mot statsmännen. Boken tog sex år att skriva. Gullivers Resor retade alla människosorter och nu är den mest känd som en barn bok.

Swifts sista år efter döden av Stella & Vanessa var ett ensamt och en skräck av att bli galen. Han led av plötsliga attacker av svindel och en period blev han mentalt galen, och det blev hans död på den 19 oktober år 1745. Han blev begravd i sitt eget katedral bredvid Stella.

På hans gravskrift stod det översatt från latinska: ´´ Här vilar Jonathan Swift, D.D. domprost av den här katedralen, där inte längre brinnande indignationer kan slita sönder mitt hjärta. Gå, resare, försök att imitera en man som var oförskräckt vinnare av friheten ´´


Ett Anspråkslöst Förslag

för att förekomma att fattigt folks barn i Irland blir en börda för sina föräldrar eller sitt land; samt göra dem nyttiga för allmänheten

Det är inte svårt att förstå varför många, när de har läst Swifts "Ett anspråkslöst förslag", får uppfattningen att han var en mycket känslokall man. Nu kan det ju i och för sig vara att så är fallet, men de flesta (i alla fall i nutid) glömmer lätt bort att det hela är skrivet och utgiven som en satir.
Det är nog delvis den sorts reaktion som Swift har velat framkalla. Genom att göra sig själv till en slags brutal landsherre pekade han på de orättvisor och företeelser som vanligt folk inte uppmärksammade i särskilt hög grad.
Det hela kan vara lite svårtolkat i vår tid eftersom det mesta kan anknyter till den tidens samhällskriser och mycket av det som är skrivet har författats så att det verkligen ser ut som om upphovsmannen har menat allvar. Texten är mycket grym och när man läser den så är det inte lätt att avgöra om Swift menar allvar med det han skriver. Eftersom han beskriver så i detalj och allting verkar så perfekt planerat.
När han skriver att fattigt folk själva valt sin situation och att de endast är för lata för att skaffa ett anständigt arbete märker man tydligt hur han har försökt provocera läsaren till att få en motsatt uppfattning.
Swift gör här ett ärligt försök att rikta människors blickar mot den fattigdom som dominerade under den här tiden (1600-1700 talet) och man måste nog säga att han i alla fall har fått folk att reagera.

Gullivers Resor
Gullivers resor består av fyra böcker, alltså består resorna av fyra olika resor.
· En resa till Lilliput
· En resa till Brobdingnag
· En resa till Laputa, Balnibarbi, Luggnagg, Glubbdubrib och Japan
· En resa till Houyhnhnmernas land

I en resa till Lilliput följer Gulliver med på ett skepp som skeppsläkare. Men det dröjer inte länge förens det blir storm och skeppet slås i spillror mot en klippa. Gulliver överlever och simmar iland på en ö där han somnar. När han sedan vaknar märker han att han är fastbunden an tunna linor. Han märker då att han har hamnat i ett land där människorna är stora som hans tumme. Men efter ett tag blir han vän med kejsaren och han hjälper lilliputtarna i ett krig. Ett krig som handlar om vilken sida av ägget man ska knacka hål på innan man äter det. Efter en rad händelser blir han tvungen att fly till den andra sidan som han krigade mot tidigare. Där hittar han en båt som han kan lämna miniatyrvärlden med. Han tar med sig boskap för att kunna bevisa vad han varit med om.
Delen om resan till Lilliput kan lätt missförstås och tolkas som en saga. Men i själv verket så är det en samhällskritisk berättelse. Tillexemplet så kan man anknyta kriget om ägget till dagens politiska maktkamper. Där det ofta framställs som livsviktiga saker, men i själva verket är hel meningslösa konflikter. Det finns även förslag till hur samhället skulle vara. Att man tillexempel ska bli belönad för att lyda lagen i stället för att bli bestraffad för att bryta den. Anledningen till att han skriver om miniatyrmänniskor kan vara att det blir lättare att se hur löjligt deras agerande är ibland. Att man på något sätt ser dom små varelserna som löjliga och primitiva, men i själva verket så är vi inte bättre själva på att hantera samhällsproblemen.

I en resa till Brobdingnag så är Gulliver med ute på ett skepp igen. Han följer med besättningen iland på en ö, för att hämta färskvatten. Då han går för sig själv ser han resten av besättningen rusa tillbaka mot skeppet. Han ser anledningen till deras flykt, en jätte springer efter och jagar dom. I sin förskräckelse gömmer sig Gulliver i en jätte åker. Han blir snart upptäckt av bonden, som tar med honom till sitt hus. Gulliver märker att allting är i jätte format, han blir oerhört rädd för huskatten. Jätten förstår inte att Gulliver är en miniatyr människa i förhållande till honom själv. Han tar Gulliver för att vara ett ovanligt intelligent djur. Efter ett tag så används Gulliver som ett slags cirkus djur. Man tar betalt för att se honom göra olika konster. Han blir då upptäckt av hovet och intagen där av kungen. Han har nu lärt sig språket och kan diskutera politik och lagar med dom styrande. Han berättar om Englands regering, kungen blir upprörd och frågar hur ett land kan fungera med en sådan regering.
I den här delen är samhällskritiken inte särskilt dold, men Swift lyckas framföra det på ett mycket bra sätt, som om att det inte ens är författarens egna tankar. Detta gör han genom att låta kungen kritisera Englands samhälle.
Även människoföraktet är tydligt. Han skriver att Gulliver först tycker att människorna kan se bra ut på långt håll, men när man kommer närmare så blir man äcklad av alla skönhetsfel, som blir extra förstorad på jättar. Detta kan man tolka som att Swift antyder att det finns mycket som har ett fint hölje, men när man tittar närmare på innehållet så är det inte alls så imponerande.

På den tredje resan, en resa till Laputa, Balnibarbi, Luggnagg, Glubbdubrib och Japan är Gulliver återigen med på ett skepp. Men ett piratskepp tillfångatog besättningen och satte Gulliver i en roddbåt. Han nådde en ö, och till sin förvåning såg han en annan ö komma svävande. Ön sänkte sig och skickade ner en sele som han blev upphissad i. Efter ett tag började han lära sig språket med hjälp av en lärare. Gulliver studerade människorna och märkte att dom var oerhört intresserade av matematik och musik, och hade stora kunskaper inom detta. Men förövrigt var dom ointelligenta och fumliga.
Dom som fick bo på den svävande ön var dom högt uppsatta och kungen själv. Gulliver fick tillåtelse att landstiga den kontinent som stod under kungens. Där nere lade han märke till alla sneda vinklar, som kom av att folket inte alls var lika bildade här. Han gick omkring i akademin och där han såg många egendomliga projekt.
Gulliver fick hemlängtan och beslutade sig för att resa hem igen, han var tvungen att passera ön Glubbdubrid som var magikernas ö. Här fick han möjligheten att återuppliva människor för ett dygn. Han samtalade med dom, tillexempel Julius Caesar, Alexander den store, Aristoteles och Homeros. Efter detta fortsatte han sin resa till Japan, som senare skulle leda vidare till England.
I den här delen vill Swift kritisera upplysningstiden och vetenskapen. Han vill visa att vetenskapen har fel. Exempel är hur vetenskapsmännen försöker förbättra saker, men i själva verket upptäcker hur galet allting blir.
På den flygande ön blir fruarna till vetenskapsmännen lätt bli uttråkade och ofta skaffa sig älskare. Männen märkte ingenting då dom var så upptagna med att räkna ut vinklar och lösa ekvationer.
Detta tillsammans med många detaljer ger en negativ bild av upplysningens idéer.
Vid eventuella uppror kunde kungen med sin flygande ö sätta ön över dom andra och förhindra solljus och regn och i värsta fall krossa dom. Alltså var det dom men kunskap som hade makten och använde den på ett diskutabelt sätt.
I avsnittet där Gulliver får chansen att prata med döda personer märker man hur Swift menar att historien är felaktig eller överdriven. Hjältarna och legenderna kan ofta vara vanliga personer som har haft hjälp av slumpen.

Fjärde och sista resan går till Houyhnhnmernas land. Det är igen så att Gulliver är ute med et skepp. Den här gången som kapten, men på grund av en epidemi blir han tvungen att amställa ny besättning. Dom var brottslingar och begick myteri. Gulliver sattes iland tillsammans med lite tillhörigheter. Han vandrade inåt landet. Efter ett tag upptäckte han några underliga varelser. Dom gick omkring på fält eller satt uppe i träden. Dom såg ut som människor förutom att hela kroppen hade hår, och sen hade dom stora klor, som hjälpte dom att klättra i träden. Gulliver råkade komma i konflikt med dom, och det samlades ett 40 tal runt honom. Men dom skingrades fort efter att två hästar dök upp. Gulliver trodde det var trollkarlar eftersom dom pratade med varandra, men det var dom inte. Dom tog med honom till deras by. Men dom enda invånarna var dom två hästarna och deras boskap och husdjur. Han kom underfund med att dom fula människoliknande varelserna var hästarnas husdjur. Han bodde hos dom i hela 2 år, dom samtalade om allt möjligt ur Gullivers samhälle. De människoliknande djuren kallades Yahooer. Och det var ett vanligt ämne att diskutera huruvida man skulle utrota dom eller ej. Men man gillade inte Gulliver, man ansåg att han var et Yahoo, eftersom han liknade dom så mycket. Så man beslutade att han antingen fick leva med Yahooerna eller bege sig därifrån. Han fick då mot sin vilja åka iväg i en båt som han fick hjälp att bygga. Det var in...