Ondskan

ONDSKAN

(Bokrecension)

Erik är huvudpersonen i boken "Ondskan". Han lever tillsammans med sin morsa, lillebror och farsan. Han är en väldigt smart, medellång, kraftigt byggd kille som till det yttre verkar vara normal, men egentligen har han det varken bra där hemma eller i skolan.

Jag uppfattar honom först som en innerst inne väldigt snäll person med ett vuxet sätt att tänka. Han klarar sig bra i skolan, han tar på sig extra mycket jobbiga situationer genom att spela någon sorts klanledare. Fajterna han måste slåss i klarar han av pga. träning genom hela hans uppväxt och hans erfarenheter med farsan.

Hemma plågas han ständigt av sin sadistiske far med ritualer som "eftermatenstryk" och kvällsstryk. Farsan är en vidrig människa som blir upphetsad av att slå, inte bara Erik utan när de hade två hundar, Romulus och Remus brukade han stå och piska dem hur länge som helst, och en gång släppte han lös dem på en lekfull collie.

För att klara av stryket använder sig Erik av hatet mot farsan, han koncentrerar sig och håller andan medan slagen pågår. Efter stryket blir han tvungen att skaka hand med farsan och svara med samma ord på farsans fråga: "vänner igen". Farsan är den som jag tror Erik är räddast för, och honom vågar han inte trotsa, han vågar inte säga till någon vad som pågår eftersom om farsan får reda på det så kan han inte föreställa sig vad som skulle hända med honom.

Erik är nog inte arg på sin mamma för att inte hon gör någonting, denna dagliga misshandel är han uppväxt med och han har aldrig haft det på något annat sätt. Hans lillebror försöker jämt få Erik i trubbel, så att han ska få mer stryk av farsan. Lillebrorsan agerar nog som han gör för att förbli farsans favorit.

I skolan måste han göra som han gör. Han leker kung och det gör han för att palla det jobbiga hemma, så han har någonstans där det är han som bestämmer och sätter gränserna. Eriks kompisar och han själv har ett sätt att tjäna pengar, genom att sno skivor och sälja för halva priset. De lånar även ut pengar mot skyhög ränta.
Polisen blir inblandad och gänget som verkade som schyssta killar skyller på Erik som blir relegerad.

Några av lärarna tyckte bra om Erik men många ogillade honom. Rektorn: "Du är ondskan själv och sådana som du måste förgöras!"

När Erik åker till Stjärnberg så känner han lättnad, han tror sig kunna lämna det förflutna bakom sig och börja ett nytt liv utan våld. Det lyckas inte länge och snart blir han tvungen att visa sitt mörka jag. Men det finns även ljusa sidor av hans liv på Stjärnsberg som vänskapen med rumskompisen Pierre och när han vunnit mentala fajter med rådet och när det gått bra för honom på idrotten.

Varför kan han inte undkomma våldet? Jo, han är för stolt, tillskillnad från de andra på Stjärnsberg så är han inte van vid behandlingen som de får där, eller han är van vid farsan, men inte att någon annan än farsan skulle vara så jävlig. Men det är lite konstigt att han inte kan stå ut med de på Stjärnsberg men med farsan. Fast hemma har han inget val. Och han vill inte ha med våld att göra, och det är kanske därför han gör motstånd, han vill inte vara i rådets våld.

På Stjärnberg finns det någonting som kallas "kamratuppfostran", och som går ut på att fjärderingarna får befalla och slå yngre elever, låta dem tvätta deras tvätt, putsa skor, springa ärenden osv. Om någon uppför sig illa vid matbordet (säger något olämpligt) eller liknande så leder det till en "peppis", ett slag mot skallen med skaftet på en bordskniv, eller också med "knuten hand med ringfingerknogen". I värsta fall kunde man råka ut för "ettstygnsslaget". Det värsta slaget eftersom man var tvungen att sy efteråt.
Erik visar att hur mycket jävligt de hittar på så får de lika mycket tillbaka.

Detta verkar vara en bra idé från början, men denna regel är helt absurd, reglerna vållar bara mer och mer våld och konstigt nog så verkar alla tycka att det är en bra regel, i alla fall så att de kan stå ut med den. Erik trodde att genom att göra bra ifrån sig på idrotten när han kom dit skulle han bli respekterad och väl bemött, men det fick motsatt effekt. Det är meningen att fjärderingarna och rådisarna ska vara bäst på allt, och det är de som ska bestämma. Erik blev istället känd som "ny och käftig".(När en elev inte lyder order och käftar emot)

Hatet som växer mellan rådet och Erik beror på att han vägrar "peppisar" och tjänster och får därför sitta i arrest. Rådisarna känner att de inte får ordning på honom.

Tillslut leder det till rena rama kriget mellan dem. Som under Klosternatten, rådisarna kastar in bajs i deras rum och sen när Erik hämnas genom att med samma bajs ösa det ut över Silverhielm. När Silverhielm slår för allt vad han är värt i Eriks ansikte men han fortsätter att ge taskiga kommentarer. När de binder fast Erik vid järnstänger han själv satt fast och låter hans klasskamrater ösa kokhett/iskallt vatten över honom så ger han sig fortfarande inte.

Erik gör det enda rätta, han visar att hur mycket skit man än måste ta så måste man ändå stå emot på ett eller annat sätt. Det är nog extra viktigt för Erik att göra det som han tycker är rätt, för att inte sådant som hänt innan och händer ska upprepa sig.

Erik går till rummet efter arrest där han tänkt på vad de ska ta sig till, och han har beslutat att de ska sluta kämpa, men Erik upptäcker att Pierre har åkt och Erik blir väldigt ledsen och arg. Han svär att han ska hämnas Pierre. För nu har det gått för långt!
Han maskerar sig med mössa över huvudet och går ut på kvällarna för att slå ner rådisar. Ganska brutalt sätt att hämnas på, här kommer verkligen Eriks mörka sida fram. Erik visar ingen nåd och slår av näsben och slår ut tänder på Blinkfyren (en rådis) och andra som varit extra taskiga mot Pierre.

Ungefär samtidigt träffar han Marja, en finsk servitris som verkar gilla Erik, det var hon som ...