Arbortarbetet med kommentarer

Abort borde förbjudas efter v.10

Det borde införas en lag i Sverige som säger att abort är förbjudet efter graviditeten har pågått i längre än 10 veckor, då hjärtat börjat slå och de inre organen på fostret har börjat fungera.

Just nu i Sverige säger lagen att abort är tillåtet fram till vecka 18, utan någon speciell anledning[Andres Je1] . Om en abort skall genomföras efter detta måste det föreligga "synnerliga skäl" och måste också utredas av en kurator innan socialstyrelsen beslutar om aborten skall genomföras eller inte. Dock får abort inte göras enligt svensk lag efter vecka 22 då fostret själv kan överleva utanför livmodern. OM havandeskapet skulle innebära allvarliga hot mot kvinnas liv eller hälsa kan socialstyrelsen dock ge tillstånd till en abort oavsett hur långt graviditeten gått. I Sverige är det däremot mycket ovanligt att aborter sker efter den artonde veckan.[1]

Varför just vid 10 veckor är det då många som frågar sig? Jo, det är nämligen så att fostret vid den åldern har utvecklat ett hjärta som slår och inre organ som nu fungerar. - Varför när hjärtat har börjat slå? Och då skulle jag vilja ställa en motfråga, när är man död? Detta är nationalencyklopedins definition av ordet död: "Död, tillstånden då alla psykiska och kroppsliga livsyttringar har upphört. Människans död har av tradition fastställts genom att man har konstaterat att hjärtat har stannat (ingen märkbar puls, inga märkbara hjärtslag)."2 Med tanke på denna förklaring borde det ju också vara så att livet startar i samband med att hjärtat börjar slå, dvs. i tionde veckan. Men, säger många abortmotståndare, å andra sidan så klarar inte fostret av att leva som en egen individ oberoende av mamman vid vecka 10. Det är inte förens vecka 22 som ett foster klarar sig utanför livmodern och därför borde det, baserat på detta vara lagligt med abort i Sverige till och med vecka 22.

Ett mycket vanligt argument inom abortfrågan är: "Människan och den gravida kvinnan är en fri individ och borde därför handla därefter. Annars kränker det på människans rättigheter". Betyder det att kvinnan borde få göra abort när som helst under graviditeten eftersom det är hennes kropp som hon bestämmer över? Men vad händer då när fostret kan klara sig självt utanför livmodern? Då borde ju det fostret också ses som en egen självständig individ med egna mänskliga rättigheter. Om en abort sker efter det att fostret skulle kunna överleva utanför livmodern så kränker ju i så fall det på fostrets rättigheter att få födas och leva och är därmed också lika med mord.

"Här är argumentet att det är kvinnans, och ingen annans, kropp det handlar om. Detta är ett uppenbart felaktigt påstående. Det är två kroppar och två liv inblandade. Å ena sidan har vi den gravida kvinnan som av någon anledning önskar avsluta sin graviditet. Å andra sidan har vi fostret. Här finns alltså en intressekonflikt. Problemet är att fostret inte är i stånd att artikulera eller värna sina intressen utan är helt beroende av vuxenvärlden. Så vi kan inte fråga: Önskar du leva? Trots detta menar jag att vi kan dra slutsatsen att det ligger i fostrets intresse att få leva. Detta beror på allas vår uppfattning att livet är i det närmaste oändligt dyrbart. Det är därför mord bedöms så allvarligt av rättsväsendet och också därför oerhörda ansträngningar görs för att rädda barn som föds för tidigt... ... Så fostrets egen eventuella inställning i frågan är egentligen ointressant."

"Men är fostret verkligen en människa, då? Är det inte mer att likna vid en geléklump eller ett djur? Det som kan sägas om detta är att fostret tillhör släktet homo sapiens och att det gradvis antar allt mer människoliknande former. Vid befruktningsögonblicket påbörjas en process som inte avslutas vecka 22, inte när barnet föds utan först efter tonåren... ... Att gränsen för den fria aborten nu går vid vecka 22 beror på att fostret efter denna tidpunkt kan överleva utanför livmodern. Fostret är då inte längre beroende av modern för sin överlevnad. Men man kan inte av detta dra slutsatsen att det är fostrets oberoende, eller livsduglighet, som gör det mänskligt. Alla människor är under perioder av livet mer eller mindre beroende av andra. Barnet behöver sina föräldrar eller någon vuxen för att klara sig. På samma sätt kan riktigt gamla människor behöva sina barn för att överleva. Men få, om någon, menar att detta beroende av andra gör oss till mindre människor."

"Ett annat försök att klassificera fostret som icke-mänskligt före vecka 22 handlar om medvetandet. Är det inte vårt medvetande som gör oss mänskliga? Och eftersom det kan visas att fostret är helt medvetslöst fram till vecka 22 (och faktiskt längre än så) skulle vi av detta kunna dra slutsatsen att fostret fram till vecka 22 inte är mänskligt. Hugo Lagercrantz, professor vid Karolinska institutet, skriver följande i DN: "Ett barn som föds före vecka 28, det vill säga mer än 12 veckor för tidigt, är svårt att över huvud taget väcka. Först vid 32 veckors graviditetslängd kan det hålla sig vaket långa stunder utan stimulering. Sålunda kanske man kan säga att ett foster som inte kan vakna upp till medvetande bör kunna få aborteras. Den gräns vi har i dag omkring 22 veckor är sålunda enligt mitt förmenande ganska lagom, om man vill ha en viss säkerhetsmarginal." (011122). Här är det inte fostrets livsoduglighet, utan dess medvetslöshet, som ger oss rätt att döda det. Om detta nu vore en allmängiltig princip borde den gälla även för barn och vuxna. Men jag har inte hört någon hävda att det vore moraliskt riktigt att avliva en människa som ligger i koma. Medvetslöshet gör oss inte mindre mänskliga. När det gäller fostret vet vi ju också att det med all sannolikhet kommer att vakna upp inom några månader, vilket inte alltid kan sägas om en vuxen människa som efter en olycka hamnat i medvetslöshet. Jag konstaterar därför att abort handlar om att avliva en varelse som svårligen kan hävdas vara något annan än en människa."[2]

Ett annat sätt att se på frågan om kvinnas kropp och rättigheter är om abort skulle förbjudas helt och hållet. Då är det inte längre fråga om kvinnas rättigheter utan snarare det blivande barnets rättigheter. Vad för liv döms det oönskade barnet till? Här är det inte egentligen en fråga om hur rätt eller fel det är med abort, utan hur orätt det är att tvinga ovälkomna barn till världen. ""Det är stötande hur abortmotståndarna stirrar sig blinda på frågan om när livet börjar och hur de nonchalerar frågan om hur livet börjar för den som har en mamma som har hatat det som växer i henne under åtminstone halva graviditeten." Nina Lekander, Expressen, skriver följande: "Alternativen till abort, och det glömmer gärna de som motsätter sig ett fritt val, måste ju också bedömas moraliskt. Till vilket slags liv döms barnet - och modern, fadern och eventuell övrig familj - om abort inte genomförs? Evigt handikapp och lidande, social misär, fysisk misshandel och/eller bara en förödande brist på kärlek?""[3] Att argumentet "Barnet riskerar att växa upp med föräldrar som inte älskar det" är ett av de mer löjliga argumenten enligt Dubyadivine, "Skulle samma människor som står för detta stödja avrättningar av problembarn? Barn till alkoholister? Barn som blivit offer för incest? Nej, självklart inte. Barndomen är inte hela livet och även OM vissa barn är olyckliga i brist på "kärlek" under de första åren så har de fortfarande chansen att bli lyckliga senare i livet. Några av våra mest framgångsrika medborgare är sprungna ur s.k. trasiga hem som abort-lobbyn gladeligen skulle bedöma som ovärdigt. Men de är lyckliga nu. Och även om chansen finns att de skulle bli olyckliga så kan omöjligen kvinnan veta det i förväg, ingen kan veta det och borde därför inte döda barnen. Det är helt förbluffande hur godtyckligt man dödar vissa människor utan tillstymmelse till seriösa argument och senare i livet aldrig skulle tänka sig att förespråka avrättning. Där står hyckleriet i all sin nakenhet, då man ber dem att förklara varför man gladeligen dödar en människa medan man håller en annan människas liv heligt där enda skillnaden är åldern."[4]

Till att börja med handlar det inte om att man skall avrätta redan födda barn som har fötts in i eller växt upp i dåliga omständigheter, utan en förhindring av att ännu ett barn växer upp i ohållbara förhållanden. Självklart kan man inte heller räkna ut om ett ofött barn kommer att bli lycklig eller inte, men man får ta hänsyn till att alla barn, innan de föds, skall ha samma möjligheter till ett bra och lyckligt liv. Tänk t ex på de barn som kommer att födas med en dödlig sjukdom såsom aids eller hiv. Ska det stackars oskyldiga blivande barnet straffas för att deras mamma kanske inte ens själv visste om sin sjukdom, eller helt enkelt bara var oansvarig? Eller tänk t ex på barn till våldtäktsoffer. Att behöva växa upp och leva med att man kom till genom ett våldsbrott mot sin egen mamma. Och att man framför allt inte var planerad eller önskad, utan helt enkelt kom till genom en olyckshändelse. Ur en utilitaristisk synvinkel kan man här då också fråga sig vad som maximerar lyckan? Blir barnet lyckligare av att leva än vad mamman blir olycklig av att bära, föda och uppfostra ett oönskat barn? Eller är det samhället som kommer t ex få lida pga. av alla sjukhuskostnader detta barn skulle kunna få. Eller kommer samhället till och med berikas med ännu en individ som tillför gott för samhället, kanske ett vaccin mot cancer?

Tillbaka till argumentet "Människan och den gravida kvinnan är en fri individ och borde därför handla därefter. Annars kränker det på människans rättigheter". Detta argument menar här också på att det är kvinnans egen rättighet att få välja om hon vill göra abort eller inte. Kvinnan har i majoriteten av alla gånger själv beslutat över om hon från första början ville ha sex eller inte. Då tog hon även ställning till konsekvenserna dvs., en eventuell graviditet. Visst kan det vara så att hon skyddade sig, men av alla graviditeter är antalet som blev gravida och använde sig av preventivmedel mycket låga (finns tyvärr inga siffror på detta). Men eftersom de flesta preventivmedlen ger ett skydd på strax över 90 % så förstår man att det inte är boven i de höga abortsiffrorna idag[5]. Dessutom är det en kvinnas ansvar att efter ett oskyddat samlag kolla upp om hon är gravid och i så fall överväga abort och eventuellt utföra det innan den tionde veckan. Det är också kvinnans ansvar att överväga en eventuell graviditet och vara fast besluten om sitt val när graviditeten har passerat 10 veckor eftersom att det därefter i så fall inte kommer att vara lagligt att göra abort om hon skulle ändra sig. Många kan också fråga sig vad som händer den kvinnan som är omedveten om sin graviditet? Trots att majoriteten av alla kvinnor som blir gravida får vanliga symptom såsom utebliven mens, illamående, ömma bröst, trötthet och en putande mage så är det inte alla kvinnor som får det, eller i så fall långt in graviditeten. En putande mage borde man ju självklart se och inse vad som är på gång. Men samtidigt syns det endast på magen som ungefär storleken på en apelsin. Man kanske bara har lagt på sig något extrakilo, kan man ju tro? Men, eftersom att graviditeten har pågått i ca två och en halv månad så borde man ha insett en eventuell graviditet efter utebliven mens och man vet att man har haft sex. Därför är det återigen kvinnans ansvar att göra graviditetstest och upptäcka en graviditet. Detta bör man ha insett långt innan den tionde veckan. 

Om abort skulle förbjudas efter den tionde veckan eller förbjudas helt och hållet kommer det inte hindra alla människor från att göra abort. Det kommer bara leda till en illegal och farlig verksamhet. Illegala aborter är ofta farliga och kan leda till att kvinnorna kan bli sterila eller till och med dö. WHO uppskattar att det görs 10-20 miljoner illegala aborter världen över årligen[6] varpå ca 70 000 kvinnor om året dör till följd av det.[7] Som Pelle Poluha skriver på hemsidan www.abortnej.se så är graviditet något som egentligen bara "straffar" kvinnan då t ex sex före äktenskap har ägt rum och resultatet av det blir en graviditet, som endast syns på kvinnan. Så länge människan har sex kommer det att finnas personer som vill göra abort. Pelle Poluha jämför abortpolitiken med Sveriges drogpolitik "Folk knarkar och kommer att fortsätta knarka men ändå har vi i Sverige förbjudit all knarkhandel. Men lagar allena räcker inte."[8] och skriver också att en lagändring måste synkroniseras till syfte för att stärka livets okränkbarhet, vilket han också nämner kommer att vara omöjligt utan allmänhetens stöd. "Förändrad lagstiftning kommer hand i hand med ett stärkande av människors rättigheter - mäns, kvinnors, barns och de oföddas - i Sverige och i andra länder."[9]

Pelle Poluha nämner att han håller med om att det kan finnas många motiv till varför en kvinna vill göra abort. Men fortsätter sedan med "Samtidigt måste vi fråga oss om det överhuvudtaget finns några förhållanden som kan rättfärdiga avlivandet av en oskyldig människa... ... Vi kommer inte heller tillrätta med de orättvisor och övergrepp som drabbar kvinnor genom att låta dem göra abort. Övergreppet har ju redan skett och aborten blir enbart den jämförelsevis enkla vägen ut. Vidare ska vi inte vältra över vuxenvärldens problem på de små vilket just är vad en abort gör."[10]

Det finns också många religiösa syner på abortfrågan och när abort borde få vara accepterat, om det ens är accepterat. "Att göra abort är inte bara att avbryta en graviditet. Det är att utsläcka en människas liv, att beröva barnet tid och rum att växa i och att förneka hans eller hennes existensberättigande. Det är med andra ord att motsätta sig livet och Guds vilja för oss och hela skapelsen... ... Samma inställning till det ofödda barnets värdighet kommer att motivera kyrkans mycket klara fördömande av abort under hela sin historia."[11] Den katolska kyrkans syn på abort är mycket strikt och anser att abort är att neka en person sitt liv och därmed detsamma som mord. Kyrkan ser till och med så allvarligt på abort att alla medverkande parter som har aborterat automatiskt blir uteslutna från den sakramentala gemenskapen. Denna hårda kyrkorättsliga åtgärd vill endast visa på "allvaret i det brott som begåtts och den obotliga skadan som tillfogats det oskyldiga barnet, dennes föräldrar och samhället."[12]

Slutligen vill jag bara konstatera vad ni säkert redan har insett, jag kommer här inte att komma fram till en slutsats i och med att åsikterna är så olika. Det är just detta som gör att abortfrågan i sig är en komplicerad fråga och ett evigt etiskt dilemma.[Andres Je2]
[1]                           http://www.rfsu.se/abort.asp

[2]                           http://www.ne.se/d%C3%B6d

[3]                           http://www.abortnej.se/?q=node/5

[4]           ...