Fristad av Nicholas Luard

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Man skulle kunna göra en film av den här boken. Känslan är olik andra känslor när man läser böcker. Det är inte den där typiska känslan när man har läst en bra bok, för att den är så enkelt skriven, men inte heller den som när du läst en riktigt dålig bok för att den inte är det. Den lämnar dig på något sätt tom, som om det skulle finnas ännu mera att läsa. Det känns också som att man läst tre böcker, för om man tänker på början av boken när man är i slutet kan man inte tänka sig att det är samma bok. Jag trodde den var science fiction men det var den absolut inte. Allt det här skulle ha kunnat hända i verkligheten. Strukturen var intressant. Boken börjar i mitten av händelseförloppet men fortsätter därefter normalt. Du får en liten titt på personer som kommer med senare i boken som är viktiga. Jag måste ibland gå tillbaka till första kapitlet för att förstå någon persons betydelse.
Boken handlar kanske mest om Violet och Billy. I början träffas de som små barn på en båt på väg till England och blir bästa vänner och vad man i det senare livet kommer att kalla älskare.
De har just besökt Afrika och varit med om saker som kommer att spela roll i hela deras liv och i hela boken. Violets mamma köper dalen åt henne och Violet river kontraktet i två delar och ger den andra delen till Billy innan de skiljs åt för dalen hör till dem båda. De har sett elefanterna dricka i dalen, där allting blir som magiskt i morgondimman.
Violet och Billy skiljs och de möts först om 50 år nästa gång, sorligt nog. De skulle ha velat träffas och försökte men de levde i så olika omständigheter. Violet är ändlöst rik och Billy lika fattig. Violet bor hemma och Billy flyttas till en familj med många barn. Deras personligheter är också mycket olika. Violet är bortskämd och har kort stubin, ivrig och framåt men också ganska fräck. Billy har inte många olika miner, är för det mesta tyst men visar tydligt hans plats och är klok.
Billy, som vars historia man först hör, somnar varje kväll som barn till tankar om dalen och när han ska återvända och träffa Violet. Han stjäl för att hjälpa elefanterna men lyckas inte riktigt. Han sitter i fängelse i perioder och går in i armén och utbildar sig till soldat. Till slut placeras han i Afrika.
Violet är som sagt rik och bortskämd. I hennes familj pratas det inte mycket så hon vet ingenting om sex och pengar. Hon skämmer ut sin familj i misstag och blir skickad till internat, varifrån hon vill rymma men får istället åka och hälsa på sin vän Mahadur i Indien. Hon får rida på elefanter och efter det vet hon vad hon vill göra, åka tillbaka till dalen till elefanterna. Men det är inte så lätt eftersom hennes mamma vill att hon ska stanna i England och gifta sig och bli rik. Sak samma, tänker Violet och gifter sig med James Rippon. Han är brutal misshandlar henne och hon skiljer sig. Hon har två andra män med lika dålig tur men får en dotter, Rose. Rose skickas till internat och hon har inte så mycket kontakt med sin mamma.
Violet lever mest på droger för att orka igenom allting och det är ett under att hon klarar sig. Hon träffar Cameron efter att ha kollapsat och hamnat på sjukhus. De gifter sig och han berättar att han är intresserad av stenar och ben och att han kände Ngoro och Finlay Hampton som Violet och Billy varit i Afrika med som barn. De får som bröllopspresent en resa tillbaka till dalen. Under tiden har Billy också sökt sig tillbaka.
Här efter blir boken en kamp om liv och död. Cameron vill gräva upp dalen för att han tror att ”Edens Lustgård” ligger därunder, var Eva och Adam bott för länge, länge sen. Det vill inte Violet men hon tvekar lite eftersom Cameron är hennes man och hon har lovat honom. Cameron reser bort några dagar vilket betyder att Violet och Billy får mera tid att bekanta sig med varandra. Det händer många saker på kort tid men en kraftig vändpunkt tvingar Billy att söka upp Rose från ett sjaskigt hus i England och därefter börjar kampen för dalen.
Jag skulle inte ha trott att boken varit såhär bra i början. Språket var lättläst men vissa saker som var mer psykologiska måste man fundera på lite mer noggrant. Slutet var fullt av motstridiga känslor.
Nicholas Luard har bl.a. skrivit Himalaya, s...