LOVE IS IN THE AIR

LOVE IS IN THE AIR

Det är måndag morgon och ännu en dag i en fortfarande rätt främmande miljö. Det har bara gått ett par dagar sedan han bytte skola men att börja om på nytt när en termin redan gått innebär att man hamnar mitt i smeten. Hemma på skrivbordet ligger en hel hög med läxor och i skåpet, som förresten är olåst, finns ett flertal okända läroböcker. Nu har han i alla fall räknat ut att vissa inte ens är hans. Jobbigast av allt är nog att skilja på lärare och elever, ett problem som är helt nytt för honom. Här ser alla ut att vara sjutton år gamla, både vad gäller utseende och klädstil. Med ett så dåligt minne lyckas han förutom det även hamna i fel klassrum. Men han håller på att få grepp om allt nu. Dessutom är det inte viktigt, inte när Matilde finns i närheten. Då känner man sig som hemma. Det har nämligen varit hennes uppgift sen han dök upp, helt omedvetet faktiskt. Utan henne skulle allt vara dubbelt värre.

De känner inte varandra än, men han vet att hon är den....den....Äsch, nu hände det igen. Att han måste stöta ihop med saker och ting varje gång hon har vägarna förbi. Så himla pinsamt! Vem sätter en pelare mitt i korridoren? Undrar han en stund efteråt, plockar sedan upp sina pennor från golvet och kommer försent till religionskunskapen. Han är i rätt klassrum trots allt och han tackar Matilde för det, inte högt men tackar.

Vilken bra start på dagen, tänker han sen när han märker vilken situation han satt sig i. Meningen var ju att han skulle vara först för som "den nya killen" har han inte hunnit skaffa vänner än. Därför blir det hörnan längst bak i klassrummet, en mörk och tom yta. Inte vad han hoppats på men när alla är på plats upptäcker han en fördel med det hela. Nu är ett perfekt tillfälle att ta sig en ordentlig titt på kamraterna och dessutom undvika kommentarer som "vad glor du på?" eller liknande. Han vill minst av allt att folk ska irritera sig på honom och speciellt inte nu efter endast fyra dagar tillsammans. Han vill minst av allt att folk irriterar sig på honom, speciellt nu efter endast fyra dagar tillsammans. Men han vill inte missa chansen heller, man vill såklart veta var man skulle kunna passa in. Han stirrar blankt framför sig, tar på sig glasögonen och verkligheten uppenbarar sig. Han kan inte spendera resten av året ensam, måste koncentrera sig. På vänster sida befinner sig Joakim och hans punkgäng (nää, det blir bara trubbel), åt höger fjortisarna som vid stunden verkar skvallra med varandra om nördarna längre fram (hmm..varken eller, fjortisarna är för utseendefixerade och nördarna blir tråkiga till slut) och i mitten tjejen han inte kan sluta tänka på. Men frågan är om han någonsin kommer våga ta kontakt eller om hon bara är en dröm. En sak vet han i alla fall, hon är för speciell för att sättas i en gruppkategori. Han beundrar henne ett tag, hennes långa blodröda hår och doften av persika som sprider sig runt om honom. Han drömmer sig bort, hon och han blir ett på alla möjliga sätt, talat i mattespråk om han så nu vill. Matte, en till sak han älskar. Något han dock avskyr totalt är lärarens gnälliga röst. Asta, den där personen som kunde ha hetat pasta istället, avbröt just en underbar dröm.

Nu hoppas jag att ni använder resten av lektionen till det här.....fortsätter hon och delar ut papper till alla. När hon passerat honom kan han inget annat än att rysa. Att de anställt en gammal kärring som faktiskt är smal som spagetti kan han inte fatta. Tur att Matilde finns. Hon har redan börjat med uppgifterna ser han och sätter igång själv, högen med läxor ska inte bli högre har han lovat sig själv och sina föräldrar. Det blir omedelbar tystnad i rummet, skönt.

Tick...tack...Tick...tack är det ända som hörs. Inte undra på, skolans alla klockor är rätt gamla vid det här laget. Inte världens rikaste skola direkt för att kunna köpa nya. Men tiden i sig har runnit iväg, halva lektionen har gått och så uttråkad som han är är det bäst att det fortsätter så. Bara inte klockan går sönder, vilket den kan göra i det skicket, för då måste alla stå ut med extra tio minuter med Asta. Hon har nämligen sin egen klocka som går såååå mycket tidigare. Det vet han för det hände förra veckan, alla låg nästan och sov i slutet av lektionen förutom han då. Han var för upptagen med att beundra Matilde helt enkelt. Nu går det inte så bra, läraren har startat en genomgång på tavlan och ju mer hon pratar desto mer sjunker han ner i stolen. Än en gång klockans ljud och så stillsamt det är ett tag. Men plötsligt har ett till ljud uppstått, som när ett knycklat papper stöter ihop med ett bord. Han öppnar ögonen, väntar på att de ska vänja sig vid ljuset och sedan tittar han sig omkring på bänken. Han hittar lappen mellan sitt block, hur det nu hamnade där är oklart men han börjar med att vika upp den försiktigt......

- Varför sitter du där bakom?

Det är någon som undrar varför han sitter längst bak i klassrummet. Vem kan det vara? På mycket länge sätter han fokus på sina kamrater, fortfarande sömnig men samtidigt nyfiken. Joakim och gänget kan det inte ha varit, de har suttit och tjuvlyssnat på sin punkmusik. Fjortisarna kanske, man vet ju aldrig när de tröttnar på nördarna och vill skvallra om någon annan. Han ska precis flytta blicken åt deras håll när han får syn på Matilde. Hon har vänt sig om mot honom och stirrar tillbaka. Det har aldrig hänt förut och han känner värmen på kinderna, fastnar i ögonblicket en stund, det är en vacker tjej. Ögonen hennes är som det turkosa havet i Grekland och hennes läppar så fint definierade. Hon ler och han ler tillbaks och så läser han hennes läppar; F-R-Å-N M-I-G. Va? Kan det vara sant? Jo, det måste det vara. Han river sönder en bit papper från blocket och skriver......

- Kom försent till lektionen och du vet, känner ingen här än.

Sedan kollar han läget, räknar ut hur han ska kasta och så flyger lappen iväg. Mitt i prick! Han hoppas på fler, han måste hinna berätta för henne vad han känner innan lektionen är slut. Han kommer aldrig våga säga det på ett annat sätt och som tur är behöver han det inte. Det är tjugo minuter kvar och han har redan fått en till lapp. Denna gång hamnar den på hans knä och innan han öppnar den kollar han så att läraren inte ser vad de håller på med.

- Du får gärna hänga med oss, det ska bli så kul att lära känna dig.

Han kan inte tro det han läser. Hon vill, verkligen vill vara med honom och det ska bli kul också. Det är tolv minuter kvar och han tänker inte mycket nu, vill bara få det gjort. Det ska inte bli för långt men inte för kort, det ska säga vad han känner men inte låta överdrivet och så ska han rita ett hjärta bara för att.

- Det tycker jag med, och då menar jag att lära känna dig. Du är den ända jag gillar   här, som en vän och mer än så. Jag hoppas att du förstår <3

Det blir som det blir, tänker han. Han kan inte säga mer nu, lektionen är snart slut. Han kastar lappen högt upp i luften, inte lika bra som förra gången, men hon når den. Nervositeten kryper sakta fram i honom, vad blir svaret? Minuterna går.....hon sitter fortfarande och skriver men hon skriver fort. Som han verkar även hon vara medveten om tiden. Nu är det endast fem minuter kvar och han väntar ännu.

Tick....tack....Tick...tack.........jävla klocka, tänker han. Han får lusten att, bara för idag, gå fram och ta sönder den. Men det kan han inte, det skulle väcka lärarens och alla andras uppmärksamhet. Han tittar runt i klassrummet, ingen vet och så ska det vara. Det här är bara mellan han och Matilde, inget får komma i mellan de. Nu verkar hon vara klar, inte riktigt kanske, hon verkar tänka på vad hon skrivit också. Det gör honom mer nervös. Två minuter går, inget har hänt, och han känner en svettdroppe rinna från pannan. När Matilde sedan vänder sig om för att kasta lappen går näst sista minuten och allt blir fel. Hon missar med bara en bänkrads avstånd, träffar en av fjortisarna och sedan ligger lappen där på golvet under de. En minut kvar och han gör ett försök. Det gör inget om klassen märker av när han smyger fram men om lärare får syn på honom är det över.

Han slår till när läraren vänt sig mot tavlan. Då ställer han sig upp, går sakta fram till fjortisarna och så frågar han en av de om ha kan få låna ett sudd. Egentligen behöver han inget men han måste ju ha en anledning till varför han är där. Tills slut får han ett i alla fall men hans uppdrag är inte slutfört. Han böjer sig lätt ner och sätter knäna mot det smutsiga golvet, känner efter med handen och hittar sen lappen. Den låg ju precis framför näsan på honom.

Men vad är det här för skor? undrar han. De var inte här innan och dessutom inget en fjortis skulle haft på sig. Åh nej, nu vet han vem det är. Han tittar upp och som han trott står Asta pasta där, hon glor på honom med sina uggleögon och så lyfter hon upp honom.

•-          Vad håller du på med, Erik? frågar hon.

•-          Inget speciellt, skulle bara låna ett sudd.

•-          Jaha, men vad har du i handen? Är det suddet mån tro? Låt mig se....

•-          Nej!

Trots att han håller hårt om lappen lyckas hon vrida och vända på fingrarna. Han får till och med ett litet rivsår på tummen. Att lärare ens får agera som hon gör i sådana situationer. Förutom att skada honom tar hon även lappen, vilket är mycket värre för det skadar hans känslor. På den står allt han vill veta, allt han drömt om, allt. Hur kan hon göra så? Han blir arg och sätter sig p&ari...